Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelse 1 § En arrendator har enligt denna lag rätt att förvärva arrendestället, om avtalet gäller ett jordbruksarrende som omfattar bostad åt arrendatorn eller ett bostadsarrende. Intresseanmälan 2 § Om en arrendator har intresse av att utöva sin förvärvsrätt, får han anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Vid bostadsarrende får en intresseanmälan göras endast om det på arrendestället finns ett sådant bostadshus som avses i 10 kap. 1 § jordabalken och huset har åsatts taxeringsvärde. Till anmälan skall fogas arrendeavtalet i original eller bestyrkt kopia. Avser anmälan ett bostadsarrende, skall till anmälan dessutom fogas bevis om att bostadshuset har åsatts taxeringsvärde. Lag (2000:247). 3 § Jordägaren och arrendatorn skall av inskrivningsmyndigheten underrättas om att en intresseanmälan har antecknats i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Lag (2000:247). 4 § Sedan anteckning har skett gäller en intresseanmälan fram till den inskrivningsdag som inträffar närmast efter tio år från den inskrivningsdag då anteckningen gjordes. Om hembud som avses i denna lag sker under denna tid, gäller anmälningen dock alltid fram till den inskrivningsdag som inträffar närmast efter två år från den dag då hembudet skedde. Avlider en arrendator under tid då hans intressanmälan gäller, skall anmälningen gälla för dödsboet fram till den inskrivningsdag som inträffar närmast efter sex månder från den dag då arrendatorn avled, dock längst fram till den inskrivningsdag som anges i första stycket. Vad som har sagts i första och andra styckena gäller även i förhållande till ny ägare av fastigheten. En ny intresseanmälan från arrendatorn eller hans dödsbo får antecknas tidigast på den inskrivningsdag då den tidigares giltighet har upphört. Hembud 5 § Ett arrendeställe, för vilket en intresseanmälan gäller, får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den arrendator som har gjort intresseanmälan eller, i fall som avses i 4 § andra stycket, dennes dödsbo har erbjudits att förvärva arrendestället. Ett sådant erbjudande kallas hembud. Utan hinder av första stycket får, när det är fråga om bostadsarrende som inte avser hel fastighet, överlåtelse ske utan hembud om högst hälften av den överlåtna fasta egendomen utgör mark, som omfattas av arrendet. Föreligger hembudsskyldighet får hembudet avse även annan fast egendom än arrendestället, såvitt avser jordbruksarrende dock inte om arrendatorn bestrider detta inom den tid som gäller för antagande av hembud enligt 10 §. En överlåtelse får ske utan hembud, 1. om arrendatorn godkänner överlåtelsen, 2. om staten genom statens jordbruksverk eller en länsstyrelse är överlåtare, 3. om staten genom en annan myndighet än statens affärsdrivande verk är förvärvare, 4. om en kommun är förvärvare, 5. om förvärvaren är gift med överlåtaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, 6. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger andel i fastigheten, 7. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Lag (1990:1484). 6 § Hembud behövs inte heller, 1. om arrendatorn inte har rätt till förlängning av arrendeavtalet, 2. om det med hänsyn till förhållandet mellan överlåtaren och en annan förvärvare än arrendatorn eller villkoren för eller omständigheterna vid en sådan försäljning skulle vara oskäligt att arrendatorn får utöva sin förvärvsrätt enligt denna lag, 3. om det är uppenbart att arrendatorn skulle vägras förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen (1979:230), 4. om det är uppenbart att erforderlig fastighetsbildning inte kan komma till stånd. Frågan om hembud behövs enligt första stycket prövas av arrendenämnden på begäran av jordägaren. Finner arrendenämnden i fall som avses i första stycket 4 att erfoderlig fastighetsbildning inte kan komma till stånd vid en överlåtelse av enbart arrendestället, får jordägaren ändå inte befrias från hembudsskyldigheten om hembudet skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egendom, innefattande arrendestället eller huvuddelen därav, som behövs för att bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (1970:988) inte skall medföra hinder för ett giltigt förvärv. 7 § Har ett förvärv blivit ogiltigt till följd av att begärd fastighetsbildning inte har kunnat ske föreligger ändå fortfarande hembudsskyldighet om ett hembud skäligen bör kunna omfatta så mycket av jordägarens fasta egendom, innefattande arrendestället eller huvuddelen därav, som behövs för att bestämmelserna i fastighetsbildningslagen (1970:988) inte längre skall medföra hinder för ett giltigt förvärv. Frågor om hembudsskyldighet enligt första stycket prövas av arrendenämnden. Intill dess sådan prövning har skett gäller det i 5 § första stycket angivna överlåtelseförbudet. Lag (1991:734). 8 § Hembud sker hos arrendenämnden genom skriftlig anmälan av jordägaren. Jordägare skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges till avtalsförslaget. Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer jordägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer jordägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas. Lag (1987:812). 9 § Förslaget till köpeavtal skall genom arrendenämndens försorg delges arrendatorn. Sedan delgivning skett får inte hembudet eller samtycket till avtalsförslaget återkallas eller förslaget ändras. Arrendenämnden skall för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel underrätta inskrivningsmyndigheten om hembudet och om dagen då hembudet skedde. Sådan underrättelse skall också ske om ett hembud avvisas på grund av bestridande som avses i 5 § tredje stycket. Lag (2000:247). Antagande av hembud 10 § Hembudet antas genom att arrendatorn inom tre månader från den dag då hembudet skedde skriftligen anmäler till arrendenämnden att han har beslutat att förvärva den hembjudna egendomen på de villkor som anges i jordägarens förslag till köpeavtal. När anmälan har kommit in prövar nämnden om hembudet rätteligen har antagits. Hembudet upphör att gälla, om det inte antas inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller när arrendatorn skriftligen har underrättat arrendenämnden om att han inte antar hembudet. 11 § Om hembudet har antagits, skall det anses som om jordägaren och arrendatorn har slutit ett avtal om köp av den hembjudna egendomen på de villkor som anges i förslaget till köpeavtal. I förslaget skall anses föreskrivet att köpebrev skall upprättas. 12 § Även om ett hembud har upphört att gälla, får överlåtelse genom köp eller byte till någon annan än arrendatorn inte ske medan arrendatorns intresseanmälan gäller, om villkoren för överlåtelsen sammantagna är avsevärt ogynnsammare för jordägaren än vad som angavs vid hembudet. Har jordägaren sedan ett hembud upphört att gälla gjort ett nytt hembud, enligt vilket villkoren är ogynnsammare för jordägaren, och upphör även detta hembud att gälla, skall första meningen tillämpas på det nya hembudet. Första stycket skall äga motsvarande tillämpning, om överlåtelsen avser en del av den fasta egendom för vilken intresseanmälan gäller. I fråga om förbudet i första stycket tillämpas 5 § andra och fjärde styckena samt 6 §. Om något undantag som avses där inte föreligger prövar arrendenämnden, på framställning av överlåtaren, om hinder mot överlåtelsen föreligger. Ogiltighet 13 § Överlåtelser i strid med 5--7 eller 12 § är ogiltiga. Om lagfart har meddelats i strid med 20 kap. 6 § 5 eller 7 § 13 jordabalken, gäller inte första stycket. Lag (1988:729). Särskilda bestämmelser 14 § I fråga om förfarandet vid arrendenämnden och överklagande av nämndens beslut i ärenden enligt denna lag finns bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Vardera parten skall svara för sina rättegångskostnader med anledning av att nämndens beslut överklagas, i den mån annat inte följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Övergångsbestämmelser 1987:812 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 2. Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.