Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1984:174 · Visa register
Lag (1984:174) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Luxemburg;
Departement: Finansdepartementet S4
Utfärdad: 1984-04-12
Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagan.
Ikraft: 1985-05-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: 1996:1510
Upphävd: 1998-12-31 överg.best.
1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser om ömsesidig handräckning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet som Sverige och Luxemburg undertecknade den 14 juli 1983 skall gälla för Sveriges del. Avtalets innehåll framgår av bilaga till denna lag. 2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. 3 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom medför eller kommer att medföra en beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse enligt artikel 24 punkt 1 i avtalet. Sådan ansökan skall göras hos regeringen och bör inges inom den tid som anges i nämnda bestämmelse. 4 § Även om en skattskyldigs inkomst eller förmögenhet enligt avtalet skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige, skall den skattskyldige lämna alla de uppgifter till ledning för taxeringen som han annars skulle ha varit skyldig att lämna. Övergångsbestämmelser 1996:1510 Den upphävda författningen skall dock fortfarande tillämpas a) beträffande skatt på inkomst som förvärvas före den 1 januari året efter det år då lagen träder i kraft, och b) beträffande skatt på förmögenhet som taxeras första kalenderåret närmast efter det år då lagen träder i kraft eller tidigare. Bilaga Avtal mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser om ömsesidig handräckning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet Storhertigdömet Luxemburgs regering och Konungariket Sveriges regering, som önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser om ömsesidig handräckning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, har kommit överens om följande: ARTIKEL 1 Personer på vilka avtalet tillämpas Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. ARTIKEL 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut. 2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring. 3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är: a) I Luxemburg: 1) skatten på fysisk persons inkomst; 2) skatten på bolagsinkomst; 3) den särskilda skatten på styrelsearvoden; 4) förmögenhetskatten; 5) kommunalskatten på affärsverksamhet beräknad på vinst och driftskapital (i det följande benämnda "luxemburgsk skatt"). b) I Sverige 1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna; 2) ersättningsskatten; 3) utskiftningsskatten; 4) bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar; 5) kommunalskatten; 6) den statliga förmögenhetsskatten (i det följande benämnda "svensk skatt"). 4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning. ARTIKEL 3 Allmänna definitioner 1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Luxemburg eller Sverige, alltefter som sammanhanget kräver: b) "Luxemburg" åsyftar Storhertigdömet Luxemburgs territorium; c) "Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område som, i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler, enligt svensk lag blivit eller kommer att bli utsett som sådant område inom vilket Sverige äger utöva sina suveräna rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dess underlag; d) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning av personer; e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person; f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten; g) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten; h) "behörig myndighet" åsyftar: 1) I Luxemburg, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud, 2) i Sverige, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas. ARTIKEL 4 Hemvist 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt: a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena). b) Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadgivarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas. c) Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare. d) Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse. 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning. ARTIKEL 5 Fast driftställe 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs. 2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt: a) plats för företagsledning; b) filial; c) kontor; d) fabrik; e) verkstad; och f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar. 3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader. 4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta: a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor; b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande; c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg; d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget; e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art; f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) - e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art. 5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag - utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 och 2 - ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som - om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet - inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt. 6. Ett företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådn person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. 7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra. ARTIKEL 6 Inkomst av fast egendom 1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i civilrätten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning. ARTIKEL 7 Inkomst av rörelse 1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som är hänförlig till det fasta driftstället. 2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör. 3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. 4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel. 5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget. 6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat. 7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel. ARTIKEL 8 Sjöfart och luftfart 1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. 2. Om företag, som bedriver sjöfart, har sin verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av det danska, norska och svenska luftfartskonsortiet, känt under namnet Scandinavian Airlines System (SAS), endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS). ARTIKEL 9 Företag med intressegemenskap 1. I fall då a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapitel, eller b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande. Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed. 2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra. ARTIKEL 10 Utdelning 1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. 2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga: a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital; b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommselse om sättet att genomföra dessa begränsningar. Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas. 3. Med uttrycket "utdelning" förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat. ARTIKEL 11 Ränta 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till räntan. 2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tilämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 4. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband med vilken den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns. 5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. ARTIKEL 12 Royalty 1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutnde staten, beskattas endast i denna andr stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn. 2. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av betalning som mottas såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripen biograffilm och inspelning för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 4. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning för vars räkning det avtal, som föranleder betalningen av och direkt ger mottagaren rätt till royaltyn, har slutits, anses dock royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigavarande anordningen finns. 5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tilämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakktagande av övriga bestämmelser i detta avtal. ARTIKEL 13 Realisationsvinst 1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten samt vinst genom överlåtelse av andelar i bolag, vars tillgångar huvudsakligen utgörs av fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutnde stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning. 3. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas även beträffaden vinst som förvärvas av Scandinavian Airlines System (SAS), men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS). 4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist. ARTIKEL 14 Självständig yrkesutövning 1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna stadigvarande anordning. 2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar. ARTIKEL 15 Enskild tjänst 1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där. 2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om: a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och b) ersättning betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som inte har hemvist i denna andra stat, samt c) ersättning inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i denna andra stat. 3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på luftfartyg som används i internationell trafik av Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige. ARTIKEL 16 Styrelsearvode Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. ARTIKEL 17 Artister och idrottsmän 1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat. 2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst,utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten. ARTIKEL 18 Offentlig tjänst 1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtals slutande staten, om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och: 1) är medborgare i denna stat; eller 2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet. 2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat. 3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 20 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. ARTIKEL 19 Studerande Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat. ARTIKEL 20 Annan inkomst 1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal får beskattas i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör och enligt lagstiftningen i denna stat. 2. Inkomst som avses i denna artikel anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet, socialförsäkringsinstitution eller person med hemvist i denna stat. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom på grund av vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. ARTIKEL 21 Förmögenhet 1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. 4. Alla andra slag av förmögenhet som en person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar beskattas endast i denna stat. ARTIKEL 22 Metoder för att unvika dubbelbeskattning Dubbelbeskattning unviks på följande sätt: 1. I Luxemburg: a) Om person med hemvist i Luxemburg förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall, såvida inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, Luxemburg undanta sådan inkomst eller förmögenhet från skatt. b) Om person med hemvist i Luxemburg förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i artiklarna 10 och 20 får beskattas i Sverige, skall Luxemburg från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt som betalas i Sverige. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som uppburits från Sverige. c) Om inkomst, som person med hemvist i Luxemburg förvärvar eller förmögenhet som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Luxemburg, får Luxemburg likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt. 2. I Sverige: a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Luxemburg, skall, såvida inte punkt c) föranleder annat, Sverige 1) från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Luxemburg, 2) från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Luxemburg, Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst respektive den förmögenhet som får beskattas i Luxemburg. b) Utdelning från bolag med hemvist i Luxemburg till bolag med hemvist i sverige skall vara undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen skulle har varit undantagen från beskattning enligt svensk lag om båda bolagen hade haft hemvist i Sverige. Om utdelning från bolag i Luxemburg emellertid utgörs av utdelning som detta bolag under samma eller tidigare år mottagit på aktier som bolaget innehar i bolag i tredje stat, medges sådan skattebefrielse endast om den vinst av vilken utdelningen betalas beskattats i Luxemburg med skatten på bolagsinkomst eller om utdelningen från tredje stat skulle ha varit undantagen från svensk skatt, om de aktier på vilka utdelningen betalats hade innehafts direkt av bolaget med hemvist i Sverige. c) Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Luxemburg, får Sverige inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall nedsätta skatten på inkomsten eller förmögenheten med ett belopp motsvarande den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som uppburits från Luxemburg eller den förmögenhet som innehas där. ARTIKEL 23 Förbud mot diskriminering 1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma föhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. 2. Uttrycket "medborgare" åsyftar: a) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat; b) juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat. 3. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten. 4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 5 eller artikel 12 punkt 5 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten. 5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat. 6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet. ARTIKEL 24 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. Om en person gör gällande att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutaande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet. 2. Om denna behöriga myndighet finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning. 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet. 4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. ARTIKEL 25 Utbyte av upplysningar 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av detta avtal, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat, och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar occh förvaltningsorgan) som faställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. 2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att: a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten; b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten; c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industi-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public). ARTIKEL 26 Bistånd med indrivning 1. De avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna varandra bistånd och handräckning för att driva in skatter som omfattas av avtalet, räntor som utgår på dessa, kostnader, tillägg till skatter samt viten som inte har straffrättslig karaktär. 2. Framställning om sådan handräckning skall var åtföljd av handlingar som enligt lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen krävs för att fastställa att de belopp som skall indrivas slutgitligt förfallit till betalning. 3. Med iakttagande av dessa handlingar sker delgivningar samt indrivnings- och uppbördsåtgärder i den stat där handräckning skall ske enligt den statens lagstiftning om indrivning och uppbörd av dess egna skatter. I synnerhet skall beslut om uppbörd göras exigibla på sätt som anges i denna stats lagstiftning. 4. Den skattefordran som skall indrivas anses inte som förmånsberättigad fordran i den stat där handräckningen sker. 5. I fråga om skattefordran som ännu inte blivit slutgitligt fastställd kan borgenärsstaten, för att säkerställa sin rätt, göra framställning hos den andra staten om säkringsåtgärder. Beträffande sådana åtgärder äger föregående bestämmelser motsvarande tillämpning. ARTIKEL 27 Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän Bestämmelserna i detta avtal påverkar inte de privilegier vid beskattningen, som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän. ARTIKEL 28 Holding-bolag Detta avtal tillämpas inte beträffande holding-bolag i den mening som avses i den speciella lagstiftning i Luxemburg som för närvarande gäller enligt lagen den 31 juli 1929 och storhertigens förordning den 17 december 1938 (verkställd enligt artikel 1 punkt 7, första och andra styckena, lagen den 27 december 1937). Avtalet tillämpas inte heller beträffande inkomster som en person med hemvist i Sverige erhåller från sådana bolag och inte heller beträffande aktier eller andra andelar i sådana bolags förmögenhet som sådan person innehar. ARTIKEL 29 Ikraftträdande 1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Luxemburg snarast möjligt. 2. Avtalet träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas: a) I Luxemburg: 1) Beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som förfaller till betalning den 1 januari 1981 eller senare; 2) beträffande andra skatter, i fråga om beskattningsperiod som slutar den 1 januari 1981 eller senare. b) I Sverige: 1) Beträffande kupongskatt på aktieutdelning som förfaller till betalning den 1 januari 1981 eller senare; 2) beträffande skatter på andra inkomster, i fråga om beskattningsår som slutar den 1 januari 1981 eller senare; 3) beträffande skatt på förmögenhet som innehas den 31 december 1981 eller senare. ARTIKEL 30 Upphörande Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avvtalsslutande staten kan på diplomatisk väg säga upp avtalet genom underrättelse härom minst sex månader före utgången av ett kalenderår som börjar efter utgången av en tid av fem år räknat efter den dag då avtalet trädde ikraft. I sådant fall tillämpas avtalet för sista gången a) I Luxemburg: 1) Beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som förfaller till betalning senast den 31 december det år då uppsägningen sker; 2) beträffande andra skatter, i fråga om beskattningsperiod som slutar senast den 31 december det år då uppsägningen sker. b) I Sverige: 1) Beträffande kupongskatt, på utdelning som förfaller till betalning senast den 31 december det år då uppsägningen sker; 2) beträffande skatter på andra inkomster som förvärvas senast den 31 december det år då uppsägningen sker; 3) beträffande skatt på förmögenhet som innehas den 31 december det år då uppsägningen sker. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal. Som skedde i Stockholm den 14 juli 1983 i två exemplar på franska språket. För Konungariket Sverige Ingvar Carlsson För Storhertigdömet Luxemburg Ph. W. van Heusde