Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1984:463 ·
Visa register
Förordning (1984:463) om avgifter i ärenden om närradio
Departement: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1984-06-07
Omtryck: SFS 1993:129
Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:863
Ikraft: 1984-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:313
Upphävd: 1998-07-01
1 § I ärenden om närradio utgår avgifter enligt föreskrifterna i
denna förordning.
2 § För den sammanlagda sändningstid, som har beviljats en
sammanslutning, skall sammanslutningen betala avgift med 15
kronor för varje påbörjad timme. Avgiften skall dock alltid vara
minst 15 kronor per sändningstillfälle.
En närradioförening behöver inte betala avgift. Förordning
(1993:129).
3 § Avgift utgår ej för beviljad sändningstid som inte har
utnyttjats, om sändningsuppehållet varat minst sex veckor i följd
och sammanslutningen anmält detta i förväg till
Radio- och TV-verket. Förordning (1994:731).
4 § Avgifterna beräknas i efterhand för varje kvartal.
Förordning (1993:129).
5 § Radio- och TV-verket får medge befrielse från skyldigheten att
betala avgift under de förutsättningar som anges i andra och tredje
styckena.
Befrielse från avgift får medges om en sammanslutning under ett
kvartal inte sänt reklam mot vederlag eller program mot betalning
och sammanslutningen skriftligen ansökt om sådan befrielse senast
den 15 i månaden efter kvartalets utgång. Ansökan skall vara
undertecknad av en behörig företrädare för sammanslutningen och
innehålla uppgift att sammanslutningen inte sänt sådana program
under kvartalet. Den skall avges på heder och samvete. Till
ansökan skall fogas bevis om vem som äger företräda
sammanslutningen.
Ansökan skall kompletteras med de inspelningar enligt 5 kap. 3 §
lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens områden som Radio- och TV-verket
begär inom den tid som nämnden anger. Förordning (1994:731).
6 § Radio- och TV-verkets beslut om avgifter får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förordning (1996:863).