Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1984:387 ·
Visa register
Polislag (1984:387)
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1984-06-07
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:809
Ikraft: 1984-10-01
Allmänna bestämmelser
Polisverksamhetens ändamål
1 § Som ett led i samhällets verksamhet för att främja
rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt
tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.
Polisverksamhet bedrivs av Polismyndigheten och
Säkerhetspolisen. Lag (2014:588).
Polisens uppgifter
2 § Till Polismyndighetens uppgifter hör att
1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och
andra störningar av den allmänna ordningen eller
säkerheten,
2. övervaka den allmänna ordningen och
säkerheten och ingripa när störningar har inträffat,
3. utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal,
4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när
sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen,
5. fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten
enligt särskilda bestämmelser. Lag (2014:588).
2 a § Polismyndigheten får bedriva särskilt
personsäkerhetsarbete i fråga om vittnen och andra hotade
personer. Regeringen får meddela föreskrifter om sådant
säkerhetsarbete. I sådana föreskrifter får det anges att även
andra myndigheter får bedriva särskilt personsäkerhetsarbete.
Lag (2014:588).
2 b § Inom Polismyndigheten ska det finnas
1. en avdelning som på nationell nivå leder och samordnar
viss polisverksamhet (Nationella operativa avdelningen),
2. en avdelning som ansvarar för handläggningen av ärenden om
brott av polisanställda, åklagare och domare (Avdelningen för
särskilda utredningar), och
3. en avdelning som har ett nationellt ansvar för
myndighetens forensiska verksamhet, utför undersökningar och
bedriver forskning inom detta område (Nationellt forensiskt
centrum). Lag (2014:588).
3 § Till Säkerhetspolisens uppgifter hör att
1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet som
innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorbrott,
2. utreda och beivra sådana brott som anges i 1 eller som
följer av 5,
3. fullgöra uppgifter i samband med personskydd av den
centrala statsledningen och andra som regeringen eller
Säkerhetspolisen bestämmer,
4. fullgöra uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen
(2018:585),
5. leda annan polisverksamhet om regeringen föreskriver det
och i övrigt bedriva sådan verksamhet som framgår av lag
eller förordning eller som regeringen uppdragit åt
Säkerhetspolisen att i särskilda hänseenden ansvara för.
När Säkerhetspolisen leder polisverksamhet enligt första
stycket ska det som i lag eller annan författning föreskrivs
om Polismyndigheten i tillämpliga delar gälla
Säkerhetspolisen. Lag (2018:586).
4 § En polisman är tjänsteman vid Polismyndigheten eller
Säkerhetspolisen, om regeringen inte föreskriver något annat.
Regeringen bestämmer vad som avses med polisman.
Lag (2014:588).
5 § En arbetstagare som är anställd vid Säkerhetspolisen får
förflyttas till en annan statlig anställning enligt de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar. En sådan
arbetstagare som är polisman får förflyttas endast till en
annan anställning som polisman.
Förflyttning enligt första stycket till en anställning vid en
myndighet inom något annat verksamhetsområde får ske endast
om arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstagaren med
hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.
I mål eller ärenden om förflyttning ska 36 § andra stycket,
37 och 39 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning
tillämpas. Lag (2014:588).
5 a § Har upphävts genom lag (2014:588).
Samverkan med andra myndigheter och organisationer
6 § Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska samarbeta med
varandra och med åklagarmyndigheterna.
Polismyndigheten ska fortlöpande samarbeta med myndigheterna
inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om
förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem.
Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att
ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453).
Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska också samarbeta med
andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör
polisverksamheten.
Andra myndigheter ska ge polisen stöd i dess arbete.
Lag (2014:588).
Jäv
7 § Om det för en polisman eller annan anställd vid
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen finns omständigheter
som enligt 4 kap. 13 § rättegångsbalken skulle utgöra jäv mot
domare, får tjänstemannen inte besluta om eller vidta en
åtgärd i brottsbekämpande verksamhet. Jäv får dock inte
grundas på en åtgärd som tjänstemannen har vidtagit på
tjänstens vägnar eller en gärning som har förövats mot honom
eller henne i eller för hans eller hennes tjänst.
En polisman eller annan anställd vid Polismyndigheten eller
Säkerhetspolisen får inte besluta om eller vidta en åtgärd i
ordningshållande verksamhet om
1. frågan angår honom eller henne själv eller hans eller
hennes make, förälder, barn eller syskon eller någon annan
närstående eller om åtgärden kan väntas medföra synnerlig
nytta eller skada för honom eller henne själv eller någon
närstående,
2. han eller hon eller någon närstående som anges i 1 är
ställföreträdare för den som åtgärden rör eller för någon som
kan vänta synnerlig nytta eller skada av åtgärden, eller
3. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes
opartiskhet.
Om åtgärden är så brådskande att den inte utan fara kan
skjutas upp, får den beslutas eller vidtas trots det som sägs
i första och andra styckena.
En fråga om jäv prövas av respektive myndighet. Lag (2015:447).
7 a § Ny beteckning 5 § genom lag (2014:588).
Allmänna principer för polisingripanden
8 § En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under
iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa
på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och
övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i
den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet
skall uppnås.
Ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och
rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen får ej grundas enbart på
bestämmelserna i första stycket.
Rapporteringsskyldighet
9 § När en polisman får kännedom om ett brott som hör under
allmänt åtal, skall han lämna rapport om det till sin förman så
snart det kan ske.
En polisman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och
det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan
påföljd än böter. Lag (1998:27).
Vissa befogenheter för polismännen
Användning av våld
10 § En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga
och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt,
använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om
1. han eller hon möts med våld eller hot om våld,
2. någon som ska häktas, anhållas eller annars med laga stöd
berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars
möts av motstånd när han eller hon ska verkställa ett sådant
frihetsberövande,
3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller
en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för
omfattande skada i miljön,
4. polismannen med laga stöd ska avvisa eller avlägsna någon
från ett visst område eller utrymme, eller verkställa eller
biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller någon
annan liknande åtgärd, vid beslag eller något annat
omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som
avses i rättegångsbalken eller vid genomsökning på distans,
5. polismannen med laga stöd ska stoppa ett fordon eller något
annat transportmedel eller ska kontrollera ett fordon eller
ett fordons last,
6. polismannen annars med laga stöd ska bereda sig tillträde
till, spärra av, tillstänga eller utrymma en byggnad, ett rum
eller ett område, eller biträda någon i myndighetsutövning med
en sådan eller någon annan liknande åtgärd eller vid exekutiv
förrättning enligt vad som är föreskrivet om det, eller
7. åtgärden i något annat fall är oundgängligen nödvändig för
den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och
det är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.
I fall som avses i första stycket 4 och 6 får våld mot person
brukas endast om polismannen eller den som han eller hon
biträder möts av motstånd.
Om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt
föreskrifter i 24 kap. brottsbalken. Lag (2022:318).
10 a § En polisman som omhändertar eller på annat sätt
inskränker någons rörelsefrihet får belägga honom eller henne
med fängsel
1. om han eller hon uppträder våldsamt och det är absolut
nödvändigt med hänsyn till hans eller hennes egen eller någon
annans säkerhet till liv eller hälsa, eller
2. vid förflyttning inom en förvaringslokal och vid transport
eller annan vistelse utanför en sådan lokal, om det är
nödvändigt av säkerhetsskäl. Lag (2014:588).
Tillfälliga omhändertaganden, avlägsnanden m.m.
11 § Har Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen enligt en
särskild föreskrift befogenhet att besluta att någon ska
omhändertas, får en polisman omhänderta honom eller henne i
avvaktan på myndighetens beslut, om polismannen finner
1. att föreskrivna förutsättningar för beslut om
omhändertagande föreligger och
2. att dröjsmål med omhändertagandet innebär fara för liv
eller hälsa eller någon annan fara. Lag (2014:588).
12 § Om någon som kan antas vara under arton år anträffas
under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och
allvarlig risk för hans eller hennes hälsa eller utveckling,
får han eller hon tas om hand av en polisman för att genom
dennes försorg skyndsamt överlämnas till sina föräldrar eller
någon annan vårdnadshavare eller till socialnämnden. Vid
bedömningen av risken för den unges hälsa eller utveckling ska
det beaktas om man kan befara att den unge kan komma att
utsättas för brott, involveras i brottslig verksamhet eller
skadas genom något annat socialt nedbrytande beteende.
Lag (2012:802).
12 a § Om det finns skälig anledning anta att någon skall
omhändertas med stöd av 13 § lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall och socialnämndens beslut om sådant
omhändertagande inte kan avvaktas med hänsyn till att det finns
en överhängande och allvarlig risk för att den enskilde kommer
till skada, får den enskilde tas om hand av en polisman för att
genom dennes försorg skyndsamt överlämnas till sjukhus.
Bestämmelserna i första stycket innebär ingen inskränkning i
möjligheterna att omhänderta en person enligt lagen (1976:511)
om omhändertagande av berusade personer m.m. Lag (2005:469).
13 § Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller
utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är
nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller
avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller om en
sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna
avvärjas.
Är en åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att det avsedda
resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas.
13 a § Om någon försöker tränga in på ett område eller i ett
utrymme till vilket tillträde har förbjudits med stöd av denna
lag eller annan författning, får en polisman avvisa eller
avlägsna honom från området eller utrymmet, när det är
nödvändigt för att ordningen eller säkerheten skall kunna
upprätthållas. Detsamma gäller den som vägrar lämna ett sådant
område eller utrymme, eller som inte följer en enligt denna lag
meddelad anvisning att följa en viss väg. Lag (1998:27).
13 b § Har Polismyndigheten med stöd av 2 kap. 22 eller 23 §
ordningslagen (1993:1617) beslutat att ställa in eller
upplösa en allmän sammankomst eller en offentlig
tillställning, får en polisman avvisa eller avlägsna
deltagare och åskådare, om det behövs för att syftet med
beslutet ska uppnås. Lag (2014:588).
13 c § Om en folksamling, som inte är en allmän sammankomst
eller offentlig tillställning enligt ordningslagen
(1993:1617), genom sitt uppträdande stör den allmänna
ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får
deltagarna i folksamlingen avvisas eller avlägsnas från det
område eller utrymme där de befinner sig, om det är
nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas.
Om en åtgärd enligt första stycket är otillräcklig för att
ordningen ska kunna upprätthållas får deltagarna i
folksamlingen avlägsnas längre bort från området eller
utrymmet än vad som får ske enligt det stycket (utvidgat
avlägsnande). Ett utvidgat avlägsnande får inte verkställas
på ett sådant sätt att rörelsefriheten för deltagarna
inskränks längre tid än två timmar.
En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas utan
föregående beslut av Polismyndigheten endast om det är så
brådskande att myndighetens beslut inte kan avvaktas.
Lag (2014:588).
14 § Anträffas en okänd person av en polisman och finns det särskild
anledning anta att han är efterspanad eller efterlyst och med stöd av
lag skall berövas friheten vid anträffandet, får han omhändertas för
identifiering, om han vägrar att lämna uppgift om sin identitet eller
det finns anledning anta att hans uppgift om denna är oriktig.
15 § Den som har omhändertagits enligt denna lag eller
avlägsnats enligt 13 c § andra stycket ska underrättas om
anledningen till omhändertagandet eller avlägsnandet så snart
som möjligt. Den polisman som har verkställt ett
omhändertagande ska så skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden
till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört ska
förmannen omedelbart pröva om det ska bestå.
Innebär förmannens beslut att den som har omhändertagits
enligt 11 § ska hållas kvar eller har ingripandet gjorts med
stöd av 12 §, ska förmannen skyndsamt underrätta
Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen om
omhändertagandet och skälet till detta.
Myndigheten ska snarast möjligt efter ett omhändertagande
enligt 11 § meddela beslut enligt vad som är föreskrivet om
detta. Lag (2014:588).
16 § Den som har omhändertagits enligt 11 § eller enligt 13 §
andra stycket ska förhöras så snart som möjligt.
Har omhändertagandet skett enligt 13 § andra stycket ska den
omhändertagne friges snarast möjligt efter förhöret.
Polismyndigheten ska dock skyndsamt överlämna den som är
under arton år till hans eller hennes föräldrar, annan
vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon
annan lämplig vuxen person. I avvaktan på detta får den unge
hållas kvar. Ingen får dock hållas kvar längre än sex timmar.
Bedöms den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd
från samhällets sida, ska Polismyndigheten lämna råd och
upplysningar. Om det bedöms lämpligt, ska Polismyndigheten
samråda med andra samhällsorgan som svarar för hjälp och stöd
av sådant slag.
När någon har omhändertagits enligt 14 § ska åtgärder för att
fastställa hans eller hennes identitet skyndsamt vidtas. Den
omhändertagne ska omedelbart friges så snart han eller hon
har identifierats. Han eller hon får dock inte hållas kvar
längre än sex timmar eller, om det är av synnerlig vikt att
han eller hon identifieras, tolv timmar. Lag (2014:588).
17 § Vid omhändertagande enligt denna lag skall tillses att
åtgärden inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som
är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eller väcker
onödig uppmärksamhet. Den som har omhändertagits får inte
underkastas annan inskränkning i sin frihet än som behövs med
hänsyn till ändamålet med åtgärden, ordning eller säkerhet. Den
omhändertagne får tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn
till ordning eller säkerhet. Den som är under femton år får
dock inte tas i förvar. Lag (1998:27).
17 a § Om den som har omhändertagits enligt denna lag eller
enligt sådana särskilda föreskrifter som avses i 11 § eller
som på någon annan grund är skyldig att stanna kvar hos
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen begär det eller om
det annars finns skäl för det, ska någon av hans eller hennes
närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom
eller henne särskilt nära underrättas om åtgärden. Vid
pågående brottsutredning får dock underrättelsen inte lämnas
förrän det kan ske utan men för utredningen.
Om den berörde motsätter sig att någon underrättas om
åtgärden, får underrättelse lämnas bara om det finns
synnerliga skäl.
Underrättelse behöver inte lämnas om åtgärden har upphört.
Lag (2014:588).
18 § Skall någon gripas enligt 24 kap. rättegångsbalken, får han inte
omhändertas eller hållas kvar enligt 13 § andra stycket.
Angående omhändertagande av berusade personer finns bestämmelser i lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m.
Kroppsvisitation m.m.
19 § En polisman som med laga stöd griper eller annars
omhändertar eller avlägsnar någon får i anslutning till
ingripandet kroppsvisitera denne i den utsträckning som är
nödvändig
1. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål
ska kunna tas om hand, eller
2. för att hans eller hennes identitet ska kunna fastställas.
En polisman får också kroppsvisitera i den utsträckning det
behövs för att söka efter
1. vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att
användas vid brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till
omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan
förverkas enligt 36 kap. 12 § brottsbalken, eller
2. föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott
som innefattar skada på egendom, om det finns särskild
anledning att anta att den som avses med åtgärden bär ett
sådant föremål med sig och det med hänsyn till
omständigheterna kan antas att föremålet kan förverkas enligt
36 kap. 12 § brottsbalken. Lag (2024:809).
19 a § En polisman får i samband med ett förhör som hålls i
Polismyndighetens, Säkerhetspolisens eller
Ekobrottsmyndighetens lokaler kroppsvisitera förhörspersonen,
om det är nödvändigt av säkerhetsskäl för att söka efter vapen
eller andra farliga föremål. Lag (2024:725).
Särskilda befogenheter till husrannsakan och liknande åtgärder
20 § För att söka efter en person som med laga stöd ska
omhändertas får en polisman bereda sig tillträde till den
eftersöktes bostad eller till något annat hus, rum eller
ställe som tillhör eller disponeras av honom eller henne.
Detsamma gäller i fråga om en lokal som är tillgänglig för
allmänheten. Finns det synnerliga skäl att anta att den
eftersökte uppehåller sig hos någon annan, får polismannen
bereda sig tillträde även dit. På motsvarande sätt får en
polisman bereda sig tillträde till en bostad eller något annat
ställe för att söka efter ett föremål som polisen med stöd av
lag eller någon annan författning ska omhänderta. Det som nyss
har sagts om den eftersökte gäller då i stället föremålets
ägare eller innehavare.
För att söka efter någon som har intagits i en
kriminalvårdsanstalt efter att ha dömts till fängelse i minst
fyra år och som har avvikit får en polisman undersöka
transportmedel på viss plats, om den som har avvikit kan antas
utgöra en allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa
eller för rikets säkerhet och det finns särskild anledning att
anta att han eller hon kan komma att passera platsen. En
polisman har samma befogenhet för att söka efter någon som
genomgår psykiatrisk tvångsvård eller som överlämnats till
rättspsykiatrisk vård och som avvikit från en
sjukvårdsinrättning, om det med hänsyn till omständigheterna
finns särskilda skäl att anta att den som har avvikit utgör en
allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa eller för
rikets säkerhet.
En åtgärd som avses i första eller andra stycket får endast i
brådskande fall vidtas utan föregående beslut av
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Endast om det finns
särskilda skäl får åtgärden vidtas mellan klockan 21 och 6.
I fråga om husrannsakan för att söka efter föremål som kan tas
i beslag eller förvar eller användas vid en genomsökning på
distans och för att söka efter den som ska gripas, anhållas
eller häktas eller hämtas till förhör eller inställelse vid
domstol finns bestämmelser i rättegångsbalken. Lag (2022:318).
20 a § En polisman får genomsöka ett fordon eller en båt i den
utsträckning det behövs för att söka efter vapen eller andra
farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv
eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas
att ett sådant föremål kan påträffas och förverkas enligt
36 kap. 12 § brottsbalken. Lag (2024:809).
20 b § En polisman får bereda sig tillträde till ett gemensamt
utrymme i eller i anslutning till ett flerbostadshus i den
utsträckning det behövs för att söka efter vapen eller andra
farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv
eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas
att ett sådant föremål kan påträffas och förverkas enligt
36 kap. 12 § brottsbalken.
Åtgärden får endast i brådskande fall vidtas utan föregående
beslut av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.
Lag (2024:809).
21 § En polisman får också bereda sig tillträde till ett hus, rum eller
annat ställe, om det finns anledning anta att någon där har avlidit
eller är medvetslös eller annars oförmögen att tillkalla hjälp. En sådan
åtgärd får vidtas även när det är nödvändigt för efterspaning av någon
som är försvunnen, om denne kan antas behöva hjälp.
22 § En polisman får stoppa ett fordon eller annat
transportmedel
1. om det finns anledning att anta att någon som färdas i
fordonet har gjort sig skyldig till brott,
2. om det av någon annan anledning behövs för att med laga stöd
ingripa mot någon som färdas i fordonet, genom att beröva honom
friheten, på annat sätt inskränka hans rörelsefrihet eller
underkasta honom kroppsvisitation eller kroppsbesiktning,
3. om det behövs för att med laga stöd genomföra husrannsakan i
fordonet eller
4. om det behövs för att reglera trafiken eller för att
kontrollera fordon eller förare eller fordons last enligt vad
som är särskilt föreskrivet. Lag (2002:577).
Särskilda befogenheter i en säkerhetszon
22 a § I en säkerhetszon får en polisman kroppsvisitera en
person eller genomsöka ett transportmedel för att söka efter
vapen eller andra farliga föremål, i den utsträckning det
behövs för att förebygga eller förhindra den brottsliga
verksamhet som zonen har införts för att motverka.
Åtgärderna får vidtas endast på allmän plats och i
transportmedel på allmän plats. Lag (2024:200).
22 b § Polismyndigheten får införa en säkerhetszon i ett
avgränsat område om
1. det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en
påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar
skjutning eller sprängning i området,
2. zonen är av synnerlig vikt för att förebygga eller
förhindra denna brottsliga verksamhet, och
3. skälen för zonen uppväger det intrång eller men i övrigt
som den kan innebära för enskilda eller för något annat
motstående intresse. Lag (2024:200).
22 c § Polismyndighetens beslut om en säkerhetszon ska gälla
för en viss tid, högst två veckor.
Ett beslut om en säkerhetszon gäller omedelbart, om inte annat
anges i beslutet. Lag (2024:200).
22 d § Polismyndighetens beslut om en säkerhetszon ska vara
skriftligt och innehålla uppgift om
1. dagen för beslutet,
2. beslutets innebörd,
3. skälen för beslutet,
4. vilka bestämmelser som har tillämpats,
5. vem som har fattat beslutet, och
6. möjligheten att överklaga beslutet enligt 22 f §.
Polismyndigheten ska omedelbart publicera beslutet på sin
webbplats och informera om det på annat verksamt sätt.
Lag (2024:200).
22 e § Om det inte längre finns skäl för ett beslut om en
säkerhetszon, ska Polismyndigheten omedelbart upphäva
beslutet. Lag (2024:200).
22 f § Polismyndighetens beslut om en säkerhetszon får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den som beslutet
angår, om det har gått honom eller henne emot. Ett
överklagande ska ha kommit in till Polismyndigheten inom två
veckor från den dag då beslutet publicerades på
Polismyndighetens webbplats.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2024:200).
Särskilda befogenheter i den skyddande och förebyggande
verksamheten
23 § Kan det av särskilda skäl anses finnas en risk att något
brott, som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller
för omfattande förstörelse av egendom, kommer att förövas på
en viss plats, får en polisman i syfte att avvärja brottet
eller bereda skydd mot detta, i anslutning till denna plats,
1. bereda sig tillträde till ett hus, rum eller annat ställe
för att söka efter sprängmedel, vapen eller något annat
farligt föremål,
2. stänga av, utrymma eller förbjuda tillträde till ett hus,
rum eller annat ställe, meddela förbud mot att ett visst
föremål flyttas eller mot trafik med ett visst
kommunikationsmedel eller vidta någon annan sådan åtgärd.
Om det finns allvarlig risk för brott som avses i första
stycket, får en polisman för att söka efter ett farligt
föremål även kroppsvisitera personer som uppehåller sig på
platsen.
En åtgärd som avses i denna paragraf får endast i brådskande
fall vidtas utan föregående beslut av Polismyndigheten eller
Säkerhetspolisen. Lag (2014:588).
23 a § Polismyndigheten meddelar förordnande att vara
arrestantvakt eller passkontrollant för den som inte är
anställd som sådan vid Polismyndigheten och inte heller är
polisman. Endast väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag
får förordnas att, inom ramen för sin anställning i företaget,
vara arrestantvakt. Ett förordnande för en arrestantvakt får
avse även bevakningsuppdrag utanför förvaringslokalen och
rutinmässiga transportuppdrag. I förordnandet ska
verksamhetens art och omfattning anges. Förordnandet får
återkallas. Lag (2022:1596).
23 b § En väktare med ett förordnande som arrestantvakt enligt
23 a § får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller
hon på grund av sitt uppdrag har fått veta om
1. en enskilds personliga förhållanden, eller
2. förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för att
utreda och lagföra brott.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400). Lag (2022:1596).
24 § I samband med allvarliga störningar av den allmänna
ordningen eller säkerheten får Polismyndigheten, om det är
nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna
upprätthållas, förbjuda tillträde till ett visst område eller
utrymme. Detsamma gäller om det finns risk för sådana
störningar.
Under samma förutsättningar som anges i första stycket får
Polismyndigheten anvisa deltagare i en folksamling att följa
en viss väg.
Om det är så brådskande att Polismyndighetens beslut inte kan
avvaktas, får en polisman, i avvaktan på myndighetens beslut,
meddela sådana förbud och anvisningar som avses i första och
andra styckena. Lag (2014:588).
24 a § Kan det av särskilda skäl anses finnas risk för att
brott enligt 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott kommer att begås, får en polisman, i syfte att
förhindra brottet, tillfälligt omhänderta fordonsnycklar eller
annat som behövs för färden eller, om så krävs, fordonet.
Om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda och om det
är nödvändigt för att söka efter sådan egendom som anges där,
får en polisman kroppsvisitera den person som kan komma att
göra sig skyldig till brottet och genomsöka fordonet.
Lag (2004:1032).
24 b § En polisman som har beslutat om omhändertagande av
egendom med stöd av 24 a § skall skyndsamt anmäla det till sin
förman. Förmannen skall omedelbart pröva om omhändertagandet
skall bestå. Lag (2004:1032).
24 c § Ett omhändertagande skall upphöra så snart det inte
längre finns skäl för det och får inte vara längre än 24
timmar.
Omhändertagen egendom skall återlämnas till den från vilken
egendomen omhändertogs, om det inte finns särskilda skäl att
lämna den till någon annan. Lag (2004:1032).
24 d § Hämtas inte egendomen när ett omhändertagande har
upphört får Polismyndigheten under de förutsättningar som
anges i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom
och hittegods m.m. förstöra egendomen eller sälja den för
statens räkning.
Den från vilken egendomen omhändertogs ska snarast efter
omhändertagandet delges underrättelse om att egendomen kan
komma att förstöras eller säljas. Om det är känt att någon
annan också berörs av omhändertagandet, ska även han eller
hon delges en sådan underrättelse. Lag (2014:588).
Uppgifter från transportföretag
25 § Ett transportföretag som befordrar varor,
passagerare eller fordon till eller från Sverige ska på
begäran av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen skyndsamt
lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående
transporter, som företaget har tillgång till.
Transportföretaget har endast skyldighet att lämna de
uppgifter om passagerare som avser namn, resrutt, bagage och
medpassagerare samt sättet för betalning och bokning.
Polismyndigheten får begära uppgifter enligt första stycket
endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för den
brottsbekämpande verksamheten.
Lufttrafikföretag som omfattas av skyldigheten att överföra
uppgifter enligt lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter
i brottsbekämpningen är endast skyldiga att lämna uppgifter i
enlighet med första och andra styckena om de behövs i
verksamhet som rör nationell säkerhet. Lag (2018:1186).
26 § Transportföretag får lämna uppgifter enligt 25 § på
så sätt att de görs läsbara för Polismyndigheten eller
Säkerhetspolisen genom terminalåtkomst.
Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får ta del av uppgifter
genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den
tid som behövs för att kontrollera aktuella transporter.
Lag (2018:1701).
Dokumentation
27 § Protokoll ska föras över ingripande som innebär att någon
avvisas, avlägsnas, omhändertas eller grips. Protokoll ska
också föras över kroppsvisitation, husrannsakan och liknande
åtgärder enligt denna lag samt vid omhändertagande av föremål.
Av protokollet ska det framgå
1. vem som har fattat beslutet om ingripandet,
2. grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats,
3. vem eller vilka som har deltagit i ingripandet,
4. vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot,
5. tiden för ingripandet samt
6. vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet.
Ansvarig för att protokoll upprättas är, i fråga om uppgifter
som avses i andra stycket 1 och 2, den som har fattat beslutet
och i fråga om uppgifter som avses i andra stycket 3-6, den
som är att anse som förman vid ingripandet.
I rättegångsbalken finns bestämmelser om protokoll över
förvar, beslag, husrannsakan, genomsökning på distans samt
kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Lag (2024:200).
28 § Protokoll skall föras över ingripanden som innebär
användning av fängsel, skjutvapen, tårgas samt tekniska
hjälpmedel för att stoppa fordon eller annat transportmedel.
Ett sådant protokoll skall innehålla uppgift om skälen för
åtgärden. Ansvarig för att protokoll upprättas är den som har
fattat beslutet. Lag (1998:27).
28 a § /Upphör att gälla U:2029-04-30 genom lag (2024:224)./
Polismyndigheten får besluta att en anställd vid
myndigheten vid dokumentation enligt denna lag får använda en
annan uppgift än sitt namn i beslut och andra handlingar i ett
ärende som rör en person som kan antas tillhöra eller verka
för en organisation eller grupp som utövar brottslig
verksamhet av allvarlig eller omfattande karaktär. Detta
gäller dock endast om det finns en påtaglig risk för att den
anställde eller någon närstående till denne utsätts för hot
eller våld.
Namnet bakom uppgiften ska antecknas på en särskild handling.
Lag (2024:223).
Slutbestämmelser
29 § Det som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4
gäller även en sådan vaktpost eller någon annan som vid
Försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att
upprätthålla ordning. Bestämmelsen i 10 § första stycket 2
gäller dessutom den som annars med stöd i lag ska verkställa
ett frihetsberövande. Bestämmelsen i 10 § första stycket 4
gäller den som i myndighetsutövning har befogenhet att
verkställa någon åtgärd som anges där. Vid ingripande med stöd
av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma
paragraf.
När den som avses i första stycket med stöd i lag berövar
någon friheten eller avlägsnar någon, tillämpas också 19 §
första stycket 1.
Bestämmelserna i 10 a §, 13 § och 19 § första stycket 2 gäller
också en ordningsvakt. Om en ordningsvakt har omhändertagit
någon, gäller att den omhändertagne skyndsamt ska överlämnas
till närmaste polisman. Om det är lämpligt med hänsyn till den
omhändertagne och omständigheterna i övrigt, får
Polismyndigheten i stället överlämna till ordningsvakter att
transportera den omhändertagne till en plats som
Polismyndigheten anger. Detta gäller under förutsättning att
en förman enligt 15 § första stycket har beslutat att
omhändertagandet ska bestå.
I fråga om en kustbevakningstjänstemans befogenheter finns
särskilda bestämmelser i kustbevakningslagen (2019:32). I
fråga om en tulltjänstemans befogenheter finns särskilda
bestämmelser i tullbefogenhetslagen (2024:710).
Bestämmelserna i 17 a § gäller också när någon är skyldig att
under en brottsutredning stanna kvar hos någon annan myndighet
än Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Lag (2024:725).
29 a § Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får överlämna
till Kriminalvården att transportera någon som är berövad
friheten. Vid en sådan transport tillämpas följande
bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten.
Om det behövs för planeringen och genomförandet av
transporten, ska Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,
utan hinder av sekretess, lämna Kriminalvården de uppgifter
som avses i 45 b § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall, 43 b § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga, 47 b § lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård, 27 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
20 b § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten
ungdomsvård eller 10 kap. 19 c § utlänningslagen (2005:716).
Lag (2017:137).
30 § Närmare föreskrifter för verkställighet av denna lag meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (1998:27).
Övergångsbestämmelser
1984:387
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Genom lagen upphävs lagen (1972:509) om vad som avses med
polismyndighet m. m. och lagen (1973:558) om tillfälligt
omhändertagande.
3. Vad som före ikraftträdandet har föreskrivits om polisstyrelse skall
i fortsättningen gälla polismyndigheten.
4. De nya bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter i
polisstyrelser tillämpas först vid val som avser tid efter utgången av
år 1985. I fråga om val till polisstyrelse avseende tid till utgången av
år 1985 gäller äldre lag.
5. har upphävts genom lag (1994:1734).
1991:665
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Under tiden den 1 juli--den 31 december 1991 gäller vad som sägs i 20§
andra stycket om den som genomgår psykiatrisk tvångsvård eller den som
överlämnats till rättspsykiatrisk vård i stället den som av domstol med
stöd av 31 kap. 3 § brottsbalken överlämnats till sluten psykiatrisk
vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.
2023:425
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.
2. Det som anges om en ordningsvakts förordnande i 29 § tredje
stycket gäller fram till utgången av år 2025, om förordnandet
inte dessförinnan har återkallats eller annars har upphört att
gälla.