Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1984:1132 ·
Visa register
Förordning (1984:1132) om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter)
Departement: Utrikesdepartementet UDR
Utfärdad: 1984-12-13
Omtryck: SFS 1995:870
Ändring införd: t.o.m. SFS 2006:1127
Ikraft: 1985-01-23 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2009:320
Upphävd: 2009-06-01
1 § Krediter med syfte att främja Sveriges samarbete med vissa
u-länder och utvecklingen i dessa (u-krediter) får beviljas enligt
denna förordning. U-kredit lämnas som
1. en exportkredit subventionerad med biståndsmedel,
2. en kombination av en gåva och en exportkredit
(kombinationskredit), eller
3. en kombination av 1 och 2. Förordning (1995:870).
2 § Ansökan om u-kredit görs hos Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) av det ansökande landets regering eller
av ett svenskt företag. Förordning (1995:870).
3 § Sida beslutar om u-krediter och om statliga kreditgarantier för
dessa samt om villkoren för krediterna och garantierna.
Beslut om u-kredit till ett land som inte tidigare fått u-krediter
skall fattas av regeringen.
Sida kan med eget yttrande hänskjuta ett u-kreditärende till
regeringens prövning. Förordning (1995:870).
4 § U-kredit får beviljas för finansiering av varor och
tjänster till samarbetsländer för svenskt bistånd samt till
andra u-länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa
ett ekonomiskt samarbete. Högst 70 procent av finansieringen
får avse leveranser av icke-svenska varor och tjänster.
U-kreditgivning skall inriktas på länder som är kreditvärdiga
eller som på sikt bedöms få tillfredsställande
betalningsförmåga. Förordning (2006:1127).
4 a § Utfästelse om finansiering som inte är bunden till
upphandling av svenska varor och tjänster (obunden
finansiering) får lämnas vid samfinansiering med multilaterala
finansieringsinstitutioner och svenskt gåvobistånd. Beslut om
sådan finansiering skall underställas regeringens prövning.
En u-kredit som omfattas av OECD:s biståndskommitté DAC:s
rekommendation om avbindning till de minst utvecklade länderna
skall dock alltid vara obunden. Förordning (2006:1127).
5 § U-krediter får beviljas under förutsättning att finansieringen
avser sådana projekt som prioriteras av det ansökande landet, som av
Sida bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där
svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga.
U-krediter får inte lämnas för löpande leveranser.
De för projekten avsedda varorna och tjänsterna skall upphandlas i
internationell konkurrens. Upphandling genom förhandling får dock
godtas om u-landet av särskilda skäl önskar en sådan och
konkurrenskraftiga priser kan fås. Förordning (1995:870).
6 § Kreditgivningen skall ske i överensstämmelse med internationella
överenskommelser om riktlinjer för förmånliga krediter som Sverige
har biträtt. U-kredit lämnas normalt med den lägsta tillåtna
förmånlighetsgrad som anges i sådana riktlinjer.
Vid kreditgivning till länder med svag betalningsförmåga bör dock en
högre förmånlighetsgrad kunna övervägas. Beslut om en
förmånlighetsgrad som överstiger 50 procent fattas av regeringen på
förslag av Sida. Förordning (1995:870).
7 § Sida skall vid beslut om kreditgaranti vägledas av yttranden som
begärts in från Exportkreditnämnden.
Nämndens yttrande skall innehålla
-- förslag till ställningstagande rörande försäkringstekniska frågor
inklusive premiesatser,
-- en bedömning av kreditrisken avseende det enskilda
samarbetslandet, och
-- en rekommendation till beslut i garantifrågan.
Sida får utnyttja anslagsmedel för att subventionera garantipremien.
För ramkrediter får Sida bevilja 100 procent garantitäckning.
Förordning (1995:870).
8 § Exportkreditnämnden administrerar garantigivningen i samband med
u-krediter i enlighet med särskilt avtal mellan Sida och
Exportkreditnämnden samt förvaltar för Sidas räkning den särskilda
säkerhetsreserven. För garantierna skall Exportkreditnämndens
Allmänna villkor gälla. Förordning (1995:870).
9 § Beslut i ärenden enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1995:870
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. I fråga om
u-krediter som har beviljats före den 1 juli 1995 gäller äldre
föreskrifter.