Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1982:789 · Visa register
Förordning (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till Polismyndigheten
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1982-06-03
Omtryck: SFS 1984:729
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:1134
1 § Avgifter för polisbevakning ska betalas med belopp som anges i 3 § i följande fall: 1. När Polismyndigheten har beslutat om ersättningsskyldighet med stöd av 2 kap. 27 § ordningslagen (1993:1617). 2. När polisbevakning har uppställts som villkor i ett beslut enligt 13 kap. 3 § trafikförordningen (1998:1276) som avser undantag från 4 kap. 2, 3, 12–15 a, 17, 17 a eller 18 § eller från lokala trafikföreskrifter som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 15 eller 16 samma förordning eller motsvarande bestämmelse i äldre författning. 3. När polisbevakning av värdetransport har begärts. När Polismyndigheten med stöd av 8 § andra stycket lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. har beslutat om ersättningsskyldighet för polisutryckning ska avgift betalas med samma belopp. Det som anges i denna förordning om bevakning gäller för sådant fall utryckning. De belopp som anges i 3 § ska också tillämpas när en part, en målsägande eller ett vittne, med stöd av en bestämmelse i rättegångsbalken, ska förpliktas att ersätta kostnaderna för att Polismyndigheten har hämtat honom eller henne till förhandling inför domstol. Det som anges i 3 § om bevakning gäller för sådant fall hämtning. Förordning (2014:1134). 2 § Av 2 kap. 27 § ordningslagen (1993:1617) framgår att en avgift som avses i 1 § 1 ska betalas av den som anordnar den allmänna sammankomst eller offentliga tillställning som det är fråga om. I fall som avses i 1 § 2 ska avgiften betalas av den som ansökt om beslutet och i fall som avses i 1 § 3 av den som är ansvarig för transporten. Förordning (2013:940). 3 § Avgiften är a) 920 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakning av en värdetransport på uppdrag av Riksbanken, b) 920 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakning i andra fall, c) 4 kronor per påbörjad kilometer för varje bil, d) 5 kronor per påbörjad kilometer för varje motorcykel, e) 320 kronor per påbörjad timme för varje hund, f) 390 kronor per påbörjad timme för varje häst, g) 1 200 kronor per timme för varje båt, och h) 15 200 kronor per flygtimme för varje helikopter. Avgift ska betalas endast för den tid som går åt för själva bevakningen och för väntetid på grund av bevakningen eller för den sträcka som avverkas under bevakningen. I andra fall än som avses i 2 kap. 27 § ordningslagen (1993:1617) ska avgiften anses utgöra ersättning för alla Polismyndighetens kostnader för bevakningen. Förordning (2014:1134). 4 § Den som innehar en larmanläggning som är direktansluten till larmmottagare vid en polisstation ska för varje fristående objekt som skyddas av anläggningen betala en avgift till staten. Avgiften är 1 850 kronor per påbörjat kalenderår. Finns det särskilda skäl får avgiften sättas ned eller efterges. Förordning (2009:586). 5 § Polismyndigheten prövar frågor om skyldighet att betala avgift enligt denna förordning. Polismyndigheten ska ta ut avgifterna i efterskott. Myndigheten får dock kräva förskottsbetalning eller borgen. Förordning (2014:1134). 6 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2014:1134). 7 § Om bevakning som avses i 1 § första stycket 2 utförs av en parkeringsvakt som förordnats av kommunen, får kommunen ta ut avgift för bevakningen med belopp som anges i 3 §. Det som sägs i 5 och 6 §§ om Polismyndigheten ska i sådant fall gälla kommunen. Förordning (2014:1134). Övergångsbestämmelser 1983:471 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser skall gälla, om kostnaden har uppstått före ikraftträdandet. 1989:904 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om kostnader som har uppstått före ikraftträdandet. 2003:387 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2003. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om kostnader som har uppstått före ikraftträdandet. 2009:586 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2009. Äldre bestämmelser ska gälla i fråga om kostnader som har uppstått före ikraftträdandet. 2013:940 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar som ägt rum före ikraftträdandet. 2014:1134 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.