Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1982:315 · Visa register
Lag (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser
Departement: Närings- och handelsdepartementet
Utfärdad: 1982-05-13
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:970
Tidsbegränsad: 1996-01-01
1 § Staten har rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en ersättare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem miljoner kronor i tillgångar. 2 § Regeringen beslutar om sådan styrelserepresentation som anges i 1 §. Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation. 3 § Offentliga styrelseledamöter skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten. 4 § Om frågan uppkommer att inrätta offentlig styrelserepresentation i en stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till regeringen överlämna en avskrift av stiftelseurkunden, stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska ställning. Sådan anmodan får förenas med vite. 5 § Offentliga styrelseledamöter och ersättare utses för den tid som regeringen bestämmer. 6 § Den offentlige styrelseledamoten får närvara och delta i överläggningar när ärenden, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter. 7 § Det åligger stiftelsen att betala arvode och annan ersättning till den offentlige styrelseledamoten och hans eller hennes ersättare. Om arvode utgår till ledamöter eller ersättare som har utsetts av stiftelsen har den offentlige styrelseledamoten eller ersättaren rätt till arvode med samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodet särskilt. Arvodet skall i det senare fallet vara lägst 5 000 kronor och högst 20 000 kronor om året för ledamot samt lägst 3 000 kronor och högst 15 000 kronor om året för ersättare. Offentliga styrelseledamöter och ersättare har rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för resor och uppehälle. Lag (1991:427).