Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1982:729 ·
Visa register
Konkurrenslag (1982:729)
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1982-06-17
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:20
Upphävd: 1993-07-01
Inledande bestämmelse
1 § Denna lag har till ändamål att främja en från allmän synpunkt
önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga
konkurrensbegränsningar.
Åtgärder i enskilda fall
Undanröjande av skadlig verkan
2 § Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet, kan
marknadsdomstolen för att förhindra sådan verkan besluta om åtgärder
enligt denna lag. En sådan åtgärd får riktas mot en näringsidkare som
föranleder den skadliga verkan.
Med skadlig verkan förstås att konkurrensbegränsningen på ett sätt som
är otillbörligt från allmän synpunkt
1. påverkar prisbildningen,
2. hämmar effektiviteten inom näringslivet eller
3. försvårar eller hindrar annans näringsutövning.
3 § Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren
1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat
konkurrensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen samma
förfarande som det sålunda förbjudna,
2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara,
tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder
andra näringsidkare (säljåläggande) eller
3. åläggande att eljest ändra ett av honom tillämpat
konkurrensbegränsande förfarande, att i samband med ett sådant
förfarande uppfylla ett visst villkor eller att lämna viss information
eller vidta annan åtgärd som motverkar förfarandet (rättelseåläggande).
Om den skadliga verkan innebär att ett pris med hänsyn till kostnaderna
och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken är av större
vikt, kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att under en viss tid,
högst ett år, inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande).
4 § Innan förbud eller åläggande enligt 3 § meddelas, skall
marknadsdomstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling,
om inte omständigheterna talar däremot.
Särskilda bestämmelser om företagsförvärv
5 § Består i fall som avses i 2 § konkurrensbegränsningen i att
näringsidkaren, genom att göra ett visst företagsförvärv, får en
dominerande ställning på marknaden för en vara, tjänst eller annan
nyttighet eller förstärker en redan dominerande ställning, skall
marknadsdomstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling.
Är saken av särskild vikt från allmän synpunkt, får förhandlingen syfta
till att näringsidkaren skall avstå från förvärvet.
Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver
verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av
aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Till
företagsförvärv hänförs vidare fusion.
Första stycket tillämpas även i fall då näringsidkaren är en av flera
näringsidkare som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på annat
sätt och som genom hans förvärv får eller förstärker en dominerande
ställning på marknaden.
6 § Har i fall som anges i 5 § en förhandling om avstående från
företagsförvärvet avslutats utan att den skadliga verkan har kunnat
förhindras och finner marknadsdomstolen att förbud eller åläggande
enligt 3 § inte bör meddelas eller är otillräckligt, kan domstolen
förbjuda förvärvet.
Ett förbud enligt första stycket får inte meddelas i fråga om förvärv
som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad
marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller förvärv som har
skett genom inrop på exekutiv auktion. I stället får marknadsdomstolen
ålägga näringsidkaren att avhända sig den förvärvade egendomen. Lag
(1992:550).
7 § Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 6 § blir gällande mot
näringsidkaren endast om regeringen fastställer det. Beslutet skall av
marknadsdomstolen omedelbart underställas regeringen för prövning av
fastställelsefrågan.
Om regeringen fastställer ett beslut om åläggande enligt 6 § andra
stycket, skall detta verkställas inom sex månader från det regeringen
meddelade sitt beslut eller inom den längre tid som regeringen
bestämmer.
8 § Ett företagsförvärv blir ogiltigt, om regeringen fastställer
marknadsdomstolens beslut om förbud mot förvärvet.
9 § Om regeringen finner att ett beslut enligt 6 § inte skall
fastställas, kan regeringen, om nya omständigheter eller andra särskilda
skäl föranleder det, överlämna ärendet till marknadsdomstolen för
förnyad handläggning.
Vite m.m.
10 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 3 eller 6 § får förenas med
vite.
11 § Om förutsättningar för åtgärd enligt 3 § första stycket föreligger
i ett visst fall, som ej är av större vikt, får
näringsfrihetsombudsmannen vid vite förelägga näringsidkaren, för
godkännande omedelbart eller inom viss tidsfrist,
1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat
konkurrensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen samma
förfarande som det sålunda förbjudna (förbudsföreläggande),
2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara,
tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder
andra näringsidkare (säljföreläggande) eller
3. åläggande att eljest ändra ett av honom tillämpat
konkurrensbegränsande förfarande, att i samband med ett sådant
förfarande uppfylla ett visst villkor eller att lämna viss information
eller vidta annan åtgärd som motverkar förfarandet
(rättelseföreläggande).
Godkänt föreläggande gäller som förbud eller åläggande som har meddelats
av marknadsdomstolen enligt 3 § första stycket. Ett godkännande som sker
sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått till ända är dock
utan verkan.
Internationell överenskommelse
12 § Om det påkallas av hänsyn till en internationell överenskommelse,
kan regeringen, efter framställning av näringsfrihetsombudsmannen,
besluta att prövning av fråga om åtgärd enligt 3 § i visst fall får ske
beträffande en konkurrensbegränsning med verkan utom landet. En sådan
konkurrensbegränsning skall anses ha skadlig verkan, om den strider mot
överenskommelsen.
Straffbelagda konkurrensbegränsningar m.m.
Bruttoprisförbud
13 § En näringsidkare får inte
1. betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid
försäljning eller uthyrning av en vara inom landet icke skall gå under
ett visst pris eller
2. till ledning för prissättningen i ett senare led inom landet ange ett
visst pris vid försäljning eller uthyrning av en vara utan att det
framgår att priset får sättas lägre.
Anbudskartellförbud
14 § En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa en överenskommelse
med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett
gemensamt förfarande eller, i syfte att så skall ske, öva påtryckning på
en annan näringsidkare, om överenskommelsen eller det gemensamma
förfarandet innebär att vid anbudstävling för tillhandahållande av en
vara, tjänst eller annan nyttighet inom landet
1. någon skall avstå från att avge anbud,
2. en anbudsgivare skall avge högre anbud än en annan eller
3. samarbete annars skall förekomma ifråga om anbudssumma, förskott
eller kreditvillkor.
Första stycket gäller ej i fråga om en överenskommelse eller ett
gemensamt förfarande som
1. har sin grund i att flera näringsidkare tillhandahåller en vara,
tjänst eller annan nyttighet genom en särskild juridisk person med för
dem gemensamma funktioner (säljorganisation) eller
2. innebär att näringsidkare går samman för samfälld prestation med
gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem medverkar som
underleverantör till anbudsgivare.
En näringsidkare som har ingått eller tillämpat en sådan överenskommelse
eller tillämpat ett sådant gemensamt förfarande som avses i första
stycket men som är tillåtet enligt andra stycket skall, om han lämnar
anbud i en anbudstävling som berörs därav, senast när anbudet avges
skriftligen lämna uppgift om detta till den som anbudet skall riktas
till.
Undantag från förbuden
15 § Förbuden i 13 och 14 §§ gäller ej i fråga om ett förfarande som ett
koncernföretag tillämpar i förhållandet till ett annat företag inom
koncernen. Ytterligare föreskrifter om undantag från förbudet i 13 §
finns i 10 § CECA-lagen (1972:762).
Dispens från förbuden
16 § Marknadsdomstolen kan, för viss tid eller tills vidare, meddela en
näringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt 13
eller 14 §.
Ett sådant tillstånd får lämnas endast om förfarandet kan antas främja
kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till
godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig
ordning eller om eljest särskilda skäl föreligger.
Handläggningen m.m.
Ansökan
17 § Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt denna lag efter
ansökan.
Ansökan som avser prövning enligt 2 § görs av
näringsfrihetsombudsmannen. Beslutar ombudsmannen för visst fall att
inte göra ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av
konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller av en näringsidkare som
berörs av konkurrensbegränsningen i fråga.
Interimistiska beslut
18 § Om särskilda skäl föranleder det, kan marknadsdomstolen för tiden
till dess slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eller
åläggande enligt 3 § eller om tillstånd enligt 16 §.
Särskilda bestämmelser om företagsförvärv
19 § Ärenden om företagsförvärv skall handläggas med särskild
skyndsamhet.
20 § Så snart näringsfrihetsombudsmannen finner anledning att undersöka
ett företagsförvärv, skall han besluta särskilt om detta. Har part i
avtal om företagsförvärv anmält förvärvet till ombudsmannen för prövning
av fråga om förbud eller åläggande enligt 6 §, skall ombudsmannen
snarast besluta antingen att undersöka förvärvet eller att lämna det
utan åtgärd såvitt avser sådant förbud eller åläggande.
Om näringsfrihetsombudsmannen har beslutat enligt första stycket att
lämna ett anmält företagsförvärv utan åtgärd, får han därefter ej
beträffande samma förvärv begära marknadsdomstolens prövning av fråga om
förbud eller åläggande enligt 6 §, såvida inte näringsidkaren har lämnat
oriktig uppgift om föreliggande sakförhållanden av väsentlig betydelse
för ställningstagandet i beslutet. Har ombudsmannen beslutat att
undersöka förvärvet och vill han begära sådan prövning, skall han senast
inom tre månader från beslutet hos domstolen göra detta, om inte
parterna i avtalet om förvärvet samtycker till en förlängning av denna
frist.
Marknadsdomstolen kan, om synnerliga skäl föreligger, på begäran av
näringsfrihetsombudsmannen för viss tid, varje gång högst en månad,
förlänga frist som gäller enligt andra stycket.
21 § När synnerliga skäl föreligger, kan marknadsdomstolen vid vite
förbjuda en näringsidkare att fullfölja ett företagsförvärv intill dess
ärendet har slutligt avgjorts. Om domstolens beslut rörande ett
företagsförvärv underställs regeringen enligt 7 §, har regeringen
motsvarande befogenhet.
22 § Innan ett förbud eller ett åläggande enligt 6 § eller ett beslut av
regeringen enligt 7 § meddelas, skall förvärvarens motpart i avtalet om
företagsförvärvet ges tillfälle att yttra sig.
23 § Marknadsdomstolen får inte meddela förbud eller åläggande enligt
6 § senare än sex månader efter det att ansökan har gjorts enligt 17 §.
Denna frist kan domstolen förlänga, om parterna i avtalet om
företagsförvärvet samtycker till det eller om synnerliga skäl
föreligger. Förbud eller åläggande enligt 6 § får inte meddelas senare
än två år efter det att avtalet om förvärvet slöts.
När marknadsdomstolen enligt 7 § har underställt regeringen sitt beslut,
skall regeringen besluta i ärendet senast tre månader därefter. Vad som
sägs i första stycket om förlängning av frist får därvid av regeringen
tillämpas på motsvarande sätt.
Omprövning m.m.
24 § Ett beslut av marknadsdomstolen beträffande förbud eller åläggande
enligt 3 §, avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 § eller tillstånd
enligt 16 § utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om
ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föreligger. Detsamma
gäller ett beslut av näringsfrihetsombudsmannen i fråga om föreläggande
enligt 11 §.
Om marknadsdomstolen har beslutat att ej ingripa mot ett företagsförvärv
enligt 6 §, får domstolen inte ompröva frågan annat än om näringsidkaren
har lämnat oriktig uppgift om föreliggande sakförhållanden av väsentlig
betydelse för ställningstagandet i beslutet. Har regeringen vid
tillämpning av 7 § beslutat att inte fastställa ett beslut av domstolen,
får regeringen ompröva frågan endast under motsvarande förutsättning.
Har regeringen med stöd av 7 § fastställt ett beslut av
marknadsdomstolen om förbud eller åläggande, får regeringen pröva frågan
på nytt, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller
åläggandet därför att detta inte längre behövs eller ej längre är
lämpligt.
25 § Ansökan om marknadsdomstolens eller regeringens omprövning enligt
24 § görs hos domstolen av näringsfrihetsombudsmannen eller den mot
vilken ett beslut om förbud eller åläggande riktar sig.
Ansökan om omprövning enligt 24 § andra stycket skall göras senast inom
ett år efter meddelandet av marknadsdomstolens beslut eller, om
fastställelseprövning skett enligt 7 §, regeringens beslut.
Före regeringens omprövning enligt 24 § andra eller tredje stycket skall
domstolen göra en förberedande prövning av förutsättningarna för
ändring. Om utgången av denna skall domstolen göra anmälan till
regeringen.
Uppgiftsskyldighet
26 § Regeringen får meddela föreskrifter rörande skyldighet för den som
gör företagsförvärv att lämna sådana uppgifter om förvärvet som behövs
för prövning enligt denna lag.
27 § Näringsfrihetsombudsmannen kan, om det behövs för prövning enligt
denna lag och särskilda skäl föreligger, ålägga en viss näringsidkare
att göra anmälan innan denne sluter avtal om företagsförvärv. En sådan
anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid, högst ett år.
28 § Näringsfrihetsombudsmannen får ålägga näringsidkare att
tillhandahålla uppgift, handling eller annat som behövs i ärende enligt
denna lag. Även i ärende om tillsyn över att ett förbud eller ett
åläggande enligt lagen åtlyds får ombudsmannen besluta om motsvarande
skyldighet för den som avses med förbudet eller åläggandet.
Samma skyldighet kan näringsfrihetsombudsmannen ålägga också annan än
den som anges i första stycket, om det behövs för kontroll eller
fullständigande av vad som skall fullgöras enligt första stycket och det
är nödvändigt på grund av särskilda förhållanden.
I ett ärende som har underställts regeringens prövning enligt 7 § får
det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande
konkurrensbegränsningar ålägga skyldighet enligt första stycket första
meningen eller andra stycket. Lag (1983:79).
Särskilda bestämmelser
29 § En sammanslutning av näringsidkare likställs i denna lag med
näringsidkare. Ett beslut av en sådan sammanslutning likställs med en
överenskommelse eller ett gemensamt förfarande som avses i 14 §.
30 § Åläggande som avses i 27 eller 28 § kan förenas med vite, om det
finns skäl till detta.
31 § Uppgiftsskyldighet enligt denna lag innebär inte förpliktelse att
röja yrkeshemlighet av teknisk natur.
32 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas
onödigt.
33 § Näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen får av myndighet,
som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden, begära biträde för utredning i frågor som kan
vara av betydelse för prövning enligt denna lag.
Straff, besvär och övriga bestämmelser
Straff m.m.
34 § Till böter eller fängelse högst ett år döms den som
1. uppsåtligen bryter mot 13 § 1 eller 14 § första stycket,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 § 2 eller 14 § tredje
stycket eller
3. i övrigt uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid
fullgörandet av anmälnings- eller annan uppgiftsskyldighet enligt denna
lag.
35 § Är gärning som avses i 34 § att anse som ringa, skall inte dömas
till ansvar.
36 § Är brott som avses i 34 § 1 att anse som grovt, döms till fängelse
i högst två år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har
utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i en
upprepad brottslighet eller har medfört betydande skada.
37 § För gärning som omfattas av ett sådant förbud eller åläggande som
har meddelats vid vite med stöd av denna lag döms inte till ansvar
enligt 34 eller 36 §.
38 § Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs
vid tingsrätt av näringsfrihetsombudsmannen. I fråga om vite som
marknadsdomstolen har förelagt på talan av annan får talan om utdömande
föras även av denne. Lag (1985:219).
39 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter
medgivande av näringsfrihetsombudsmannen. Lag (1984:428).
Besvär
40 § Mot näringsfrihetsombudsmannens beslut enligt 11, 12, 17, 20, 25,
33, 38 eller 39 § får talan inte föras. Ej heller får talan föras mot
beslut enligt 28 § tredje stycket.
Beslut enligt 27 § eller 28 § första eller andra stycket får, om
beslutet är förenat med vite, överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Beslutet skall dock gälla omedelbart, om inte annat bestäms.
Övriga bestämmelser
41 § Vad som sägs i denna lag tillämpas inte på överenskommelse mellan
arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön eller andra
arbetsvillkor.
Övergångsbestämmelser
1985:219
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har
förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser
fortfarande.