Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1982:460 ·
Visa register
Lag (1982:460) om ansvarighet för närradio
Departement: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1982-06-10
Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1559
Upphävd: 1992-01-01
1 § Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradioprogram som sänds med
stöd av närradiolagen (1982:459).
Föreskrifterna i 2 §, 5 § andra stycket, 7 § första, tredje och fjärde
styckena samt 8--9 a §§ radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga
på radioprogram som anges i första stycket. Därvid skall vad som sägs om
radioprogram, programföretag och radioansvarighetslagen i stället avse
program som anges i första stycket, sammanslutningar som har tillstånd
att sända närradio samt denna lag. I frågor som inte behandlas i de
angivna föreskrifterna i radioansvarighetslagen eller i denna lag gäller
vad som föreskrivs i andra författningar.
2 § Varje sammanslutning, som avser att sända närradio, skall för
programverksamheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga
yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgivarens vilja.
Programutgivaren skall ha hemvist i Sverige. Han får inte vara underårig
eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken. Sammanslutningen skall anmäla vem som är programutgivare
till den myndighet som prövar frågor om tillstånd att sända närradio.
Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller
om hans uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse en ny
programutgivare. Lag (1988:1318).
3 § Sammanslutningen får utse en eller flera personer att vara ersättare
för programutgivaren. Föreskrifterna i 2 § första och andra styckena
gäller också i fråga om ersättare.
4 § Varje sändning av ett radioprogram skall avslutas med uppgift om
vilken sammanslutning som sänder programmet. Om en ersättare för
programutgivaren tjänstgör i dennes ställe, skall uppgift samtidigt
lämnas om vem som tjänstgör.
5 § Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för
yttrandefrihetsbrott i radioprogram som sänds av sammanslutningen. Den
som är anmäld som ersättare är dock ansvarig för ett program för vilket
han i sändningen av programmet anges vara programutgivare.
Om den som är anmäld som programutgivare eller ersättare inte är behörig
eller om uppdraget som programutgivare eller ersättare har upphört,
vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott som programutgivaren eller
ersättaren skulle ha burit i stället på den som är ställföreträdare för
sammanslutningen.
Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till
ett sådant brott får inte ådömas någon annan än den som är ansvarig
enligt första eller andra stycket.
6 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar
den som enligt 5 § är ansvarig för brottet.
Sammanslutningen är skyldig att ersätta skadan tillsammans med den som
är ansvarig för brottet.
Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är
ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.
7 § Den som enligt 5 § är ansvarig för innehållet i ett radioprogram
skall anses ha haft kännedom om innehållet och ha medgett att programmet
sändes.
8 § Sammanslutningen skall se till att varje program som sänds spelas in
och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätt att
kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad
som har yttrats i programmet har
1. justitiekanslern,
2. en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har
begåtts i programmet eller att han har lidit skada på grund av ett
yttrandefrihetsbrott i programmet, om det inte är uppenbart att han inte
berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.
9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra
någon av sina skyldigheter enligt 8 § döms till böter eller fängelse i
högst ett år.
Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i
första stycket.