Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § I denna lag ges bestämmelser om avdrags- och uppgiftsskyldighet i fråga om ersättningar för vissa uppdrag, som lämnas till fysiska eller juridiska personer. 2 § Bestämmelserna i denna lag om avdragsskyldighet är inte tillämpliga om uppdragsgivaren är skyldig att som huvudarbetsgivare göra skatteavdrag på ersättningen enligt 39 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272). 3 § När i denna lag uttryck används som förekommer i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, taxeringslagen (1990:324) eller uppbördslagen (1953:272), har de samma innebörd som i dessa lagar. Lag (1990:388). Uppdragen 4 § Denna lag gäller i fråga om uppdrag som utgör skattepliktig tjänst enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt och 1. avser mark och innefattar undersökning, planering, jordbearbetning, jordförbättring, schaktning, sprängning, borrning, dränering, utfyllning eller ytbeläggning; 2. avser växande skog, odling eller annan växtlighet och innefattar röjning, sådd, plantering, uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, skörd, avverkning eller växtskydd; 3. avser byggnad eller annan anläggning och innefattar uppförande, anläggande, rivning, reparation, ändring eller underhåll; 4. avser uppdragsgivarens näringsverksamhet och innefattar tillverkning på beställning, montering, rengöring, reparation, ändring eller underhåll samt utförs på uppdragsgivarens arbetsplats; 5. avser godstransport för sådan verksamhet för vilken uppdragsgivaren är bokföringsskyldig. Lag (1990:1325). Avdragsskyldighet m. m. 5 § En uppdragsgivare skall vid varje utbetalning av ersättning på grund av uppdraget göra avdrag med 50 procent av ersättningen. Något avdrag skall dock inte göras 1. om uppdraget avser privatbostadsfastighet, och uppdragsgivaren är fysisk person eller dödsbo; 2. om uppdraget avser bostadslägenhet som uppdragsgivaren innehar på grund av hyresavtal eller tjänsteavtal eller som medlem i bostadsförening eller som delägare i bostadsaktiebolag; 3. om uppdraget ges till staten, landstingskommun, kommun eller kyrklig kommun; 4. om uppdragstagaren är fysisk person och betalningen erläggs mot faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och personnummer, ersättningens storlek samt uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt; 5. om uppdragstagaren är juridisk person och betalningen erläggs mot faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och det nummer som uppdragstagaren är registrerad under enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller, om uppdragstagaren inte är registrerad, hans organisationsnummer samt uppgift om ersättningens storlek och mervärdeskattens belopp; 6. om det med fog kan antas att ersättningen till uppdragstagaren på grund av uppdraget inte kommer att uppgå till 500 kronor. I ersättning som avses i första stycket skall inte räknas in vad som utgör betalning för material och dylikt. Lag (1990:1325). 6 § Den skattemyndighet som skall utfärda uppdragstagarens skattsedel för preliminär skatt för det år då ersättningen betalas ut, får besluta att avdraget skall underlåtas eller göras efter en lägre procentsats än som anges i 5 §. Sådant beslut får meddelas om uppdragstagaren gör sannolikt, eller det annars framstår som troligt, att den preliminära skatten därmed bättre kommer att motsvara den slutliga skatten. Lag (1990:388). 7 § I fråga om inbetalning och redovisning av ett innehållet belopp skall bestämmelserna i 24 § 2 mom. samt 52--55 och 83 §§ uppbördslagen (1953:272) om arbetsgivares inbetalning och redovisning av preliminär A-skatt gälla i tillämpliga delar. Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utbetalade ersättningen finns i 3 kap. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. På ett innehållet belopp som inte har betalats i rätt tid och ordning skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2--5 mom. uppbördslagen. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:638). Uppgiftsskyldighet 8 § Den som i sin självdeklaration skall redovisa privatbostadsfastighet, aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för varje uppdragstagare, till vilken under beskattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligt 4 § 1--3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om 1. namn och postadress samt i förekommande fall registreringsnummer till mervärdeskatt eller organisationsnummer; 2. ersättningens storlek. Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen är mindre än 1 000 kronor. I ersättningen skall inte räknas in vad som utgör betalning för material och dylikt. Lag (1990:1325). 9 § Är uppgift som den uppgiftsskyldige lämnat ofullständig, får skattemyndigheten anmana den uppgiftsskyldige att avhjälpa bristen. Lag (1990:388). 10 § har upphört att gälla genom lag (1983:856). 11 § Om en uppgiftsskyldig inte hörsammar en anmaning enligt 9 §, får skattemyndigheten förelägga vite. Bestämmelserna i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite gäller i tillämpliga delar. Anmaning vari vite har förelagts skall delges den uppgiftsskyldige. Lag (1990:388). Betalningsskyldighet för uppdragstagarens skatt 12 § En uppdragsgivare som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 5 § är betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för det beskattningsår då ersättningen betalades ut intill det belopp som skulle ha innehållits. Betalningsskyldighet föreligger dock inte om uppdragstagaren redovisat mervärdeskatt i sin allmänna självdeklaration för samma år, vid utbetalningen av ersättningen är skyldig att betala preliminär B-skatt eller, om uppdragstagaren är juridisk person, registrerad enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Lag (1990:1325). 13 § Har en uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 § underlåtit att fullgöra sin uppgiftsskyldighet och har därigeno en fullgöra sin uppgiftsskyldighet och har därigeno ersättning inte blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för det beskattningsår då ersättningen betalades ut intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den uppgiftsskyldiges underlåtenhet att uppdragstagaren inte kan identifieras, föreligger betalningsskyldighet intill ett belopp motsvarande 50 procent av den ersättning som har betalats ut. Betalningsskyldighet föreligger inte, om den uppgiftsskyldige frivilligt har rättat oriktig uppgift. Lag (1983:856). 14 § Betalningsskyldighet enligt 12 eller 13 § får helt efterges, om underlåtenheten eller felaktigheten kan antas ha sådant samband med uppdragsgivarens eller den uppgiftsskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om underlåtenheten eller felaktigheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet, till upplysningar som uppdragstagaren lämnat eller till någon annan särskild omständighet. Om det visar sig att eftergift skulle kunna beviljas enligt bestämmelserna i första stycket, skall dessa bestämmelser beaktas, även om detta inte har yrkats. 15 § Fråga om betalningsskyldighet enligt 12 eller 13 § eller på grund av att uppdragsgivaren inte har betalat in ett innehållet belopp i rätt tid skall prövas av den skattemyndighet som skall utfärda uppdragsgivarens eller den uppgiftsskyldiges skattsedel på slutlig skatt för det inkomstår då ersättningen betalades ut. Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige är handelsbolag eller annars enligt 53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) inte skall taxeras för ersättningen, är skattemyndighet, som skall utfärda sådan skattsedel för delägare, i stället behörig. På ett belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts enligt 12 § skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2--5 mom. uppbördslagen (1953:272). Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats om det innehållits. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:638). Kreditering på uppdragstagaren 16 § Ett belopp som uppdragsgivaren har innehållit enligt 5 § skall gottskrivas uppdragstagaren som preliminär skatt för det beskattningsår då det innehölls, även om det inte betalas in av uppdragsgivaren. Om uppdragstagaren är handelsbolag eller annars enligt 53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) inte skall taxeras för ersättningen, skall beloppet i stället gottskrivas som mervärdeskatt för den redovisningsperiod då det innehölls. Ett belopp, som inte har innehållits men betalats in av uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige i enlighet med beslut av skattemyndigheten eller förvaltningsdomstol, skall gottskrivas uppdragstagaren som preliminär skatt för det beskattningsår då ersättningen betalades ut. Om uppdragstagaren är handelsbolag eller annars enligt 53 § 2 mom. kommunalskattelagen inte skall taxeras för ersättningen, skall beloppet i stället gottskrivas som mervärdeskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut. Ett belopp som inte har kunnat gottskrivas en uppdragstagare inom sju år efter utgången av det kalenderår då det betalades in skall tillfalla statsverket. Lag (1990:388). Indrivning av obetalda belopp, m. m. 17 § Om en uppdragsgivare har innehållit ett belopp enligt 5 § men inte betalat in detta i rätt tid och ordning eller är betalningsskyldig för ett belopp enligt 12 §, får beloppet, sedan beslut om betalningsskyldighet har meddelats, drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller om en uppgiftsskyldig är betalningsskyldig för ett belopp enligt 13 §. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum utom för belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts med stöd av 12 §. Bestämmelserna i uppbördslagen om avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas. Anteckningsskyldighet, revision m. m. 18 § En uppdragsgivare som är bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad att det av denna framgår uppdragstagarens namn och postadress, personnummer, organisationsnummer eller registreringsnummer till mervärdeskatt samt ersättning. Har avdrag gjorts på ersättningen enligt 5 §, skall också det avdragna beloppet framgå. Uppdragsgivare som inte är bokföringsskyldiga skall föra motsvarande anteckningar. En uppdragsgivare är skyldig att efter anmaning lämna uppgift om anlitade uppdragstagare, utbetalade ersättningar och beloppen av gjorda avdrag. Hörsammas inte anmaningen gäller bestämmelserna i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite. Revision får verkställas hos en uppdragsgivare för kontroll av att bestämmelserna om avdrag eller uppgiftsskyldighet har följts. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 §§ taxeringslagen (1990:324) om taxeringsrevision. Behörig att besluta om anmaning, föreläggande av vite eller revision är riksskatteverket samt den skattemyndighet som får besluta om revision hos uppdragsgivaren enligt 78 § uppbördslagen. Lag (1990:388). Regressrätt m. m. 19 § Om en uppdragsgivare eller uppgiftsskyldig har betalat ett belopp för uppdragstagaren i enlighet med ett beslut om betalningsskyldighet på grund av underlåtenhet att innehålla beloppet eller ett beslut om betalningsskyldighet med stöd av 13 §, får uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige söka detta åter av uppdragstagaren. Därvid skall till kronofogdemyndigheten överlämnas det indrivningskvitto som har utfärdats vid betalningen eller på annat sätt styrkas att beloppet har betalats. Kronofogdemyndigheten får driva in beloppet hos uppdragstagaren i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. Lag (1992:638). 20 § Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär funnits icke vara ansvarig för ett belopp, skall skattemyndigheten återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På det återbetalda beloppet skall restitutionsränta beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i skuld för skatt enligt uppbördslagen, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Lag (1990:388). 21 § Om en uppdragsgivare har underlåtit att betala in ett belopp som har innehållits eller underlåtit att innehålla ett belopp eller om en uppgiftsskyldig är betalningsskyldig enligt 13 §, får skattemyndigheten inte ålägga uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige betalningsskyldighet för beloppet senare än sju år efter utgången av det kalenderår, då ersättningen betalades ut. Lag (1990:388). Ställföreträdares betalningsskyldighet 22 § Den som i egenskap av företrädare för en uppdragsgivare, som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in ett innehållet belopp i rätt tid och ordning är tillsammans med uppdragsgivaren betalningsskyldig för beloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan uppdragsgivarens betalningsskyldighet för beloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken äga rum. Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket får söka beloppet åter av den juridiska personen. Därvid skall bestämmelserna i 19 § tillämpas. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordringar enligt tredje stycket. Straff, besvär m. m. 23 § En uppdragstagare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet, uppdragsgivare eller uppgiftsskyldig lämnar oriktig uppgift om något förhållande, som har betydelse för uppdragstagarens skyldighet att vidkännas avdrag eller för den uppgiftsskyldiges redovisning enligt 8 §, eller underlåter att lämna föreskriven uppgift av sådant slag, döms till böter. Ansvar enligt första stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i uppbördslagen (1953:272) eller i skattebrottslagen (1971:69). I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket. 24 § En uppdragsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter sin skyldighet att innehålla ett belopp för en uppdragstagare, som inte är påförd preliminär B-skatt eller, om uppdragstagaren är juridisk person, inte är registrerad enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller som inte har lämnat uppgift om sitt organisationsnummer i fakturan, döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket. Lag (1990:1325). 25 § En uppdragsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att i föreskriven tid till skattemyndigheten betala in ett belopp som har innehållits, döms till böter. Om gärningen rör betydande belopp eller någon annan försvårande omständighet föreligger, döms till fängelse i högst ett år. I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket. Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt denna paragraf ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet. Bestämmelserna i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligt denna paragraf. Lag (1990:388). 26 § Den som i fall som avses i 8 § uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet döms till böter. Ansvar enligt första stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen (1971:69). I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket. Lag (1983:856). 27 § Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten. Följande beslut av skattemyndigheten får inte överklagas: beslut om revision, beslut varigenom vite har förelagts, beslut som avser sättet för redovisning eller inbetalning av ett innehållet belopp. Har riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande av vite, får beslutet inte överklagas. Lag (1990:388). 28 § En uppdragstagare, uppdragsgivare eller en uppgiftsskyldig får överklaga skattemyndighetens beslut inom två månader från den dag han fått del av beslutet. Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en uppdragstagare, uppdragsgivare eller en uppgiftsskyldig överklagat skattemyndighetens beslut. Lag (1990:388). 29 § Riksskatteverket får överklaga skattemyndighetens beslut. Överklagandet skall ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades. Lag (1990:388). 30 § Bestämmelserna i 6 kap. 10--23 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skattskyldig skall gälla uppdragstagare, uppdragsgivare och uppgiftsskyldig. Länsrättens beslut i fråga som avses i 6 § får inte överklagas. Lag (1990:388). 31 § Överklagas ett beslut enligt denna lag inverkar detta inte på skyldigheten att betala det belopp som överklagandet avser. Ändras eller upphävs ett beslut, på vilket utmätning eller annan verkställighet följt hos uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige skall verkställigheten såvitt möjligt återgå. Lag (1990:388). Övergångsbestämmelser 1985:114 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. De nya bestämmelserna i 25 § tredje och fjärde styckena tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Såvitt gäller underrättelse om brottsmisstanke tillämpas de nya bestämmelserna endast på underrättelser som delges efter ikraftträdandet. 1990:388 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser i 27--29 §§ gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. 1992:638 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om belopp som förfallit till betalning före ikraftträdandet.