Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1978:594 ·
Visa register
Terrängkörningsförordning (1978:594)
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 1978-06-15
Omtryck: SFS 1997:713
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:662
Övrigt: Bilagorna 1-15 inte med
Ikraft: 1979-01-01 överg.best.
Körning på barmark
1 § När ärenden eller åtgärder inte kan utföras på något annat
lämpligt sätt får trots 1 § första stycket 1
terrängkörningslagen (1975:1313) motordrivna fordon användas
1. av statliga eller kommunala tjänstemän i tjänsteärende,
2. av läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller
veterinärer i yrkesutövning, och
3. av fjällräddningen samt vid räddningstjänst av statliga
brandkårer eller kommunal organisation för räddningstjänst.
Fordonen får användas av alla dem som utför
1. projektering, byggande, underhåll och skötsel av kraft-,
gas-, vatten- eller avloppsledningar samt radio- eller
teleanläggningar,
2. projektering, byggande, underhåll och skötsel av vägar,
3. transport av sjuka personer till läkare eller
sjukvårdsinrättning eller i andra jämförliga trängande fall,
4. underhåll av renskötselanläggningar och för arbete med
renskötsel vid bevakning av renar och vid drivning och samling
av renar inför omedelbart förestående märkning, slakt eller
flyttning samt för renskötarnas försörjning med livsmedel och
andra dagligvaror i direkt samband med renskötseln,
5. hämtning av fälld björn, älg, hjort eller vildsvin till
lämpligast belägna bilväg samt vid arbete inom vilthägn i
direkt samband med uppfödning av den djurart som hägnet är
avsett för,
6. skötsel- och anläggningsarbete inom park-, idrotts-, eller
friluftsområden, och
7. undersökningsarbete inom ramen för ett
undersökningstillstånd enligt minerallagen (1991:45).
Fordonen får därutöver användas
1. på enskilda utfartsleder eller andra sådana enskilda
färdleder i terrängen som är avsedda för motorfordonstrafik,
och
2. inom tomter, järnvägs- eller fabriksområden eller andra
arbetsplatser, särskilt anordnade tävlings- och övningsområden
eller andra liknande områden. Förordning (2023:662).
2 § Särskild försiktighet skall iakttas vid barmarkskörning på
kalfjäll för att motverka skador på naturmiljön, undvika buller
samt andra störningar av betydelse. Förordning (1997:713).
3 § Fordon får trots 1 § första stycket 1 terrängkörningslagen
(1975:1313) ställas upp eller parkeras i anslutning till väg.
Förordning (1997:713).
Körning i skogsföryngringar och på jordbruksmark
4 § Förbudet i 1 § första stycket 2 terrängkörningslagen
(1975:1313) gäller körning på snötäckt skogsmark med plant-
eller ungskog vars medelhöjd över snötäcket är lägre än två
meter. Förbudet gäller inte i fall som avses i 1 § första
stycket 1-3 denna förordning. Förordning (1997:713).
5 § Motordrivna fordon får trots 1 § första stycket 3
terrängkörningslagen (1975:1313) användas i fall som avses i 1 §
första stycket 1-3 denna förordning. Förordning (1997:713).
Körning i fjällområden
6 § Förbud som avses i 1 § andra stycket terrängkörningslagen
(1975:1313) gäller inom de fjällområden i Dalarnas, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län som anges i bilaga 1-16 till
denna förordning. Dessa områden benämns regleringsområden och
klassificeras A-C.
Klassificeringen A-C görs med utgångspunkt i terrängkörning på
snötäckt mark enligt följande:
A - utgörs av områden utan allmänna skoterleder och med mycket
starka begränsningar för körning med terrängskoter,
B - utgörs av områden med få allmänna skoterleder och med
starka begränsningar för körning med terrängskoter och
C - utgörs av områden som kan inrymma flera allmänna
skoterleder och med begränsningar för körning med
terrängskoter.
En närmare beskrivning av områdenas avgränsning och
föreskrifter för områdena finns tillgängliga hos länsstyrelsen.
Endast skoterleder som är allmänna får finnas inom
regleringsområdena, om inte undantag från förbudet i ett
enskilt fall medges enligt 12 §. Förordning (1997:713).
7 § Motordrivna fordon får trots 6 § användas i jordbruk eller
skogsbruk. Sådana fordon får även användas av den som är fast
bosatt inom området för körning närmaste väg mellan bostaden
inom området och regleringsområdesgräns.
Terrängskoter får trots 6 § användas för körning på allmän
skoterled och av den som är fast bosatt inom området för
körning närmaste väg mellan bostaden och allmän skoterled eller
regleringsområdesgräns.
Förutom undantagen enligt första stycket gäller undantag enligt
1 § första stycket, andra stycket 1-5 och tredje stycket 1.
Förordning (1997:713).
Allmän skoterled
8 § En allmän skoterled är en markerad vinterled där
terrängskotrar enligt särskild utmärkning får framföras när
marken är snötäckt. En länsstyrelse eller en kommun svarar för
skoterledhållningen på en sådan led.
När en allmän skoterled skall anläggas skall leden ges ett
sådant läge och utförande att körning på leden kan ske på ett
säkert och i övrigt tillfredsställande sätt med hänsyn till
såväl omgivningen som de som färdas på leden.
Den myndighet eller kommun som svarar för skoterledhållningen
får föreskriva vilken typ av terrängmotorfordon eller
terrängsläp som får framföras på leden. Förordning (2002:929).
9 § En allmän skoterled skall förses med särskild markering som
anger att den är en allmän skoterled.
I de fall körning utanför en allmän skoterled inte är tillåten
skall leden vara utmärkt med påbudsmärke D9, påbjuden led för
terrängmotorfordon och terrängsläp, enligt
vägmärkesförordningen (2007:90). Naturvårdsverket får meddela
föreskrifter om hur särskild markering av allmän skoterled
skall ske. Förordning (2007:95).
10 § Inom områden med förbud enligt 1 § andra stycket
terrängkörningslagen (1975:1313) får länsstyrelsen besluta om
en allmän skoterled.
Inom övriga områden får länsstyrelsen eller kommunen besluta
såväl om en skoterled skall vara allmän som om en sådan led
skall dras in.
För beslut om allmän skoterled krävs medgivande av berörd
markägare. Förordning (1997:713).
11 § Länsstyrelsen eller kommunen svarar för
skoterledhållningen på allmän skoterled.
Skoterledhållning innebär att anlägga en allmän skoterled och i
förekommande fall andra anläggningar för skotertrafik i
anslutning till leden samt att ansvara för driften av leden och
anläggningarna. Vid skoterledhållning skall tillbörlig hänsyn
tas till både allmänna och enskilda intressen.
En allmän skoterled skall genom underhåll och övriga åtgärder
hållas i ett säkert och i övrigt tillfredsställande skick med
hänsyn till såväl omgivningen som dem som färdas på den. Dessa
åtgärder räknas som drift av leden. Förordning (1997:713).
Övriga bestämmelser om undantag från 1 § terrängkörningslagen
(1975:1313)
12 § Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva
om ytterligare undantag eller besluta om undantag i enskilda
fall från bestämmelserna i 1 § terrängkörningslagen
(1975:1313).
För de regleringsområden som anges i 6 § och klassificeras A,
får länsstyrelsen medge undantag från förbudet endast om det
finns synnerliga skäl. Förordning (1997:713).
13 § Den som medgetts undantag från förbud som meddelats med
stöd av 1 § andra stycket terrängkörningslagen (1975:1313) är
skyldig att inom det område där undantaget gäller på
uppmaning av en naturvårdsvakt eller en polisman visa upp
beslutet eller på annat sätt visa att undantag har
medgetts. Förordning (2014:1237).
14 § Innan länsstyrelsen beslutar om undantag från förbud som
avses i 1 § andra stycket terrängkörningslagen (1975:1313) för
allmän skoterled eller anläggning för sådan led skall
länsstyrelsen samråda med Naturvårdsverket. Förordning (1998:1288).
Föreskrifter enligt 3 § terrängkörningslagen (1975:1313)
15 § En kommun får, efter att ha gett länsstyrelsen
tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om förbud mot
eller begränsningar för sådan körning i terräng med
motordrivet fordon som i annat fall än som avses i 1 §
terrängkörningslagen (1975:1313) kan medföra olägenhet från
naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Sådana
föreskrifter får endast avse områden i kommunen och får inte
innebära något onödigt hinder för körning som är till nytta
för ortsbefolkningen eller som behövs för yrkesutövning eller
annat nyttigt ändamål.
Ett beslut att meddela sådana föreskrifter ska delges
markägaren. En kopia av beslutet ska snarast skickas till
länsstyrelsen. Förordning (2018:1609).
16 § Länsstyrelsen får, efter att ha gett de berörda
kommunerna tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om
förbud mot eller begränsningar för sådan körning i terräng
med motordrivet fordon som i annat fall än som avses i 1 §
terrängkörningslagen (1975:1313) kan medföra olägenhet från
naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Sådana
föreskrifter får endast avse områden som omfattar mer än en
kommun och får inte innebära något onödigt hinder för körning
som är till nytta för ortsbefolkningen eller som behövs för
yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål.
Ett beslut att meddela sådana föreskrifter ska delges
markägaren. En kopia av beslutet ska snarast skickas till de
berörda kommunerna. Förordning (2018:1609).
Gemensamma bestämmelser
17 § Naturvårdsvakt som avses i 3 a § terrängkörningslagen
(1975:1313) förordnas av länsstyrelsen i det län där
naturvårdsvakten har sin hemvist.
Polismyndigheten får, efter samråd med Naturvårdsverket,
meddela föreskrifter om förordnande och utbildning av
naturvårdsvakter och deras utrustning.
Förordning (2014:1237).
18 § I fråga om körning i terräng med fordon som brukas av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller den kommunala
organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd
beredskap finns särskilda bestämmelser. Förordning (2003:792).
19 § Trafikregler för terräng finns i trafikförordningen
(1998:1276). Förordning (1998:1316).
20 § Om förbud mot trafik med motordrivet fordon inom
nationalpark finns bestämmelser i reglementen för
nationalparker.
21 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av
terrängkörningslagen (1975:1313) meddelas av
Naturvårdsverket. Förordning (1998:1288).
21 a § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om utmärkning
av sådana förhållanden som rör den som färdas i terräng som
inte kan märkas ut med vägmärke. Förordning (2007:95).
21 b § Bestämmelser om kungörande och tillgängliggörande
av kommunala föreskrifter finns i 8 kap. 13 § kommunallagen
(2017:725). Förordning (2018:552).
Överklagande
22 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:940).
23 § Naturvårdsverket får föra talan mot länsstyrelsens beslut
enligt denna förordning. Sådan talan är inte inskränkt till
viss tid.
När ett beslut enligt 12 § andra stycket meddelas skall en
kopia av beslutet snarast sändas till Naturvårdsverket. Sådant
beslut skall överklagas inom tre veckor från det att
Naturvårdsverket fått del av beslutet.
Ett beslut att inrätta en allmän skoterled får överklagas till
regeringen. Naturvårdsverket får överklaga ett sådant beslut
för att ta till vara allmänna intressen. Förordning (1999:765).
24 § Beslut enligt 15 och 16 §§ får överklagas till
regeringen. Förordning (2018:1609).
Övergångsbestämmelser
1991:1103
Denna förordning5 träder i kraft den 1 augusti 1991. I fråga om
överklagande av beslut som avses i 10 § gäller äldre
föreskrifter, om beslutet meddelats före ikraftträdandet.
1995:209
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som
har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
1997:713
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1997.
Bestämmelser eller beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller fortfarande. Förordnanden om undantag
från bestämmelserna i 1 § terrängkörningslagen (1975:1313)
skall omprövas med tillämpning av denna förordning före den 1
november 1998. Har omprövning inte skett innan dess, upphör
förordnandet att gälla. Körning på snötäckt mark inom de
områden som tidigare inte omfattats av 1 § terrängkörningslagen
får fram till den 1 november 1998 ske på led där sådan körning
genom beslut tillåts av länsstyrelsen. Beslut om sådant
tillstånd skall i fråga om överklagande anses som undantag
enligt 12 § denna förordning. Tillstånd för körning i områden
som klassificeras A får endast ges om det finns synnerliga
skäl.