Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1976:1011 · Visa register
Förordning (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1976-12-02
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1211
Författningen har upphävts genom: SFS 1995:239
Upphävd: 1995-07-01
Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning tillämpas i den mån ej särskilda bestämmelser gäller vid höjd beredskap. Förordning (1993:256). 2 § Med civilförsvarspliktig avses i denna förordning 1. den som fullgör civilförsvarsplikt inom civilförsvarsorganisationen, 2. andra som har skrivits in i civilförsvarsorganisationen enligt 17 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), 3. den som har förklarat sig villig att inskrivas och efter kallelse personligen inställer sig till inskrivning, 4. den som har tagits ut enligt förordningen (1989:457) om uttagning av civilförsvarspliktiga till särskilda civila sjukvårdsenheter, 5. den som har tagits ut till beredskapspolisman med stöd av 1 § lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Förordningen tillämpas inte på sådan personal som avlönas enligt 60 § civil- försvarslagen eller reservofficerare som är anställda i civilförsvars- organisationen för tjänstgöring i befälsbefattning inom dess krigs- organisation. Förordning (1991:25). 3 § Om civilförsvarspliktigs rätt till familjebidrag, ersättning för skada eller sjukdom under tjänstgöring och grupplivförsäkring föreskrives särskilt. 4 § Vid sådan civilförsvarstjänstgöring som enligt 20 § civilförsvarslagen (1960:74) skall anses fullgjord i kommunal anställning är den civilförs- pliktige ej berättigad till annan förmån enligt denna förordning än fria resor, förplägnad och inkvartering. 5 § Förmåner enligt denna förordning utgår under tjänstgöring, inskrivning och färd till och från tjänstgörings- eller inskrivningsplatsen, om ej annat anges. Dagpenning och befattningspenning m.m. 6 § Civilförsvarspliktiga får dagpenning med ett belopp per dag som från och med första tjänstgöringsdagen motsvarar 90 procent av den civilförsvars- pliktiges sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, delad med 365. Om det för den civilförsvarspliktige inte har fastställts någon sjukpenninggrundande inkomst, bestäms dagpenningen till 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomst som skulle ha fastställts för honom om föreskrifterna om fastställande av sådan inkomst hade varit tillämpliga på honom, delad med 365. Dagpenningen skall alltid bestämmas till lägst 55 kronor. Arbetsgivare som enligt 47 § civilförsvarslagen (1960:74) är skyldiga att betala ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till anställda får i stället för dagpenning betala särskild ersättning med högre belopp än dagpenningen. Sådan ersättning är att likställa med annan lön eller ersättning som arbets- givaren betalar. En civilförsvarspliktig som är berättigad till dagpenning skall till den allmänna försäkringskassan senast dagen före inryckningsdagen anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden som påverkar dagpenningens storlek. I fråga om återbetalning av dagpenning gäller vad som föreskrivs i 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Förordning (1994:50). 7 § Civilförsvarspliktig får under övning som varar i mer än fem dagar befattningspenning för varje tjänstgöringsdag som han uppehåller en befattning som tillhör någon av utbildningskategorierna A, B eller C eller, enligt Statens räddningsverks bestämmande, är likställd med en befattning som tillhör utbildningskategori C. Under övning med verkskyddspersonal betalas inte befattningspenning. Befattningspenningen är för varje dags tjänstgöring i befattning inom utbildningskategori A tolv kronor, inom utbildningskategori B åtta kronor och inom utbildningskategori C fyra kronor. Förordning (1993:182). 8 § Dag under vilken mindre än sju timmar användes för verksamhet som anges i 5 § berättigar ej till dagpenning eller befattningspenning. Dagpenning utgår ej för dag för vilken civilförsvarspliktig uppbär sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 9 § har upphävts genom förordning (1983:457). Resor 10 § Bestämmelserna i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) om resor för värnpliktiga skall tillämpas på civilförsvarspliktiga med följande avvikelser och tillägg. 1. Vid tillämpningen av 19 § värnpliktsförmånsförordningen skall civilförsvarstjänstgöring motsvara sådan värnpliktstjänstgöring som anges i 19 § första stycket tredje meningen den förordningen. 2. Om rätten för civilförsvarspliktig att vid fri resa utnyttja flyg och annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel föreskriver Statens räddningsverk efter hörande av Värnpliktsverket. 3. Bestämmelserna i 26 a § värnpliktsförmånsförordningen skall inte tillämpas på civilförsvarspliktiga. Förordning (1993:374). Förplägnad, inkvartering och sjukvård 11 § Civilförsvarsplikt erhåller fri förplägnad och fri inkvartering för dag under vilken minst sju timmar användes för verksamhet som anges i 5 §. I den mån fri förplägnad eller fri inkvartering ej kan tillhanda- hållas den civilförsvarspliktige, utgår i stället ersättning enligt bestämmelser som Statens räddningsverk meddelar efter samråd med Värnpliktsverket. Förordning (1993:374). 12 § Civilförsvarspliktig erhåller fri sjukvård. Civilförsvarspliktig, som vid tiden för utryckning från tjänstgöring är intagen på en sjukvårdsinrättning, har rätt till fri sjukvård under högst 90 dagar från tiden för utryckning. Förordning (1982:474). 13 § Till fri sjukvård enligt denna förordning hänförs förmåner som enligt värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) räknas till fri sjukvård, i den mån dessa överstiger vad den civilförsvarspliktige har rätt till som sjukvårdsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förordning (1982:474). 14 § Civilförsvarspliktig som med anledning av inryckning till tjänstgöring har anskaffat läkarintyg för att styrka sjukdom får ersättning för kostnaden för läkarintyget eller för den del av kostnaden som ej har ersatts enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, om laga förfall anses föreligga på grund av sjukdomen. Begravningshjälp m.m. 15 § Bestämmelserna i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) om begravningshjälp och ersättning för transportkostnad för avliden värnpliktig skall äga motsvarande tillämpning i fall då civilförsvars- pliktig har avlidit. Utbetalning m.m. 16 § Enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret har Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna hand om frågor om dagpenning. Dagpenning och familjebidrag i form av näringsbidrag betalas ut genom Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Dagpenning till civilförsvarspliktiga för tjänstgöring inom verkskyddet betalas dock ut av den arbetsgivare som enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74) skall lämna ersättning för tjänstgöringen. Andra förmåner betalas ut av Statens räddningsverk. Räddningsverket får bestämma att sådana förmåner i stället skall betalas ut av någon annan statlig myndighet. Förordning (1993:182). Överklaganden m.m. 17 § Enligt 4 § lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret tillämpas i fråga om dagpenning bestämmelserna i 20 kap. 10--13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av beslut samt om överklagande. Beslut i särskilt fall av Statens räddningsverk eller av länsstyrelsen får överklagas hos Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Förordning (1994:1211). Övriga bestämmelser 18 § har upphävts genom förordning (1991:1494). 19 § Regeringen överlåter åt 1. Riksförsäkringsverket att efter samråd med Värnpliktsverket. Statens räddningsverk och Rikspolisstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter om bestämmande och utbetalning av dagpenning, 2. Statens räddningsverk att efter samråd med Försvarets civilförvaltning och Rikspolisstyrelsen meddela ytterligare föreskrifter i de ämnen som behandlas i denna förordning i den mån annat ej har föreskrivits ovan. Förordning (1993:374). Övergångsbestämmelser 1987:1301 Denna förordning träder i kraft den 15 januari 1988. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 december 1987.