Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1976:376 ·
Visa register
Förordning (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Departement: Justitiedepartementet KRIM
Utfärdad: 1976-05-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2008:72
Författningen har upphävts genom: SFS 2011:267
Upphävd: 2011-04-01
1 § Denna förordning gäller i fråga om
1. den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av
annan anledning,
2. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om
brott,
3. den som har tagits in i häkte eller polisarrest för
förpassning till kriminalvårdsanstalt,
4. den som tillfälligt har placerats i häkte med stöd av 23 §
tredje stycket, 43 § första stycket tredje meningen eller 50 §
tredje meningen lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
5. den som med stöd av 9 § tredje stycket lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård tagits in i häkte eller
polisarrest i väntan på förpassning till särskilt ungdomshem.
Förordningen gäller dessutom i fråga om den som i något annat
fall än som avses i första stycket har tagits in i
kriminalvårdsanstalt eller i häkte för något annat ändamål än
verkställighet av påföljd för brott eller som tagits i förvar i
polisarrest, om inte annat är särskilt föreskrivet. Därvid
skall särskilt beaktas anledningen till intagningen och dennas
varaktighet. I 17 och 20 §§ finns föreskrifter som gäller den
som har tagits in på en sjukvårdsinrättning som sägs i 6 §
första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Förordning (2006:297).
1 a § För varje person som är intagen i häkte eller
kriminalvårdsanstalt enligt 1 § skall föras journal enligt
föreskrifter som Kriminalvården meddelar.
Förordning (2005:993).
2 § Häktad och annan intagen som avses i 1 § första och andra styckena
skall rätta sig efter de ordningsregler som gäller för förvaringslokalen
och de anvisningar personalen lämnar honom.
3 § Begär en intagen personligt stöd eller annan hjälp som
inte lämpligen kan lämnas av den myndighet som svarar för
förvaringslokalen, skall myndigheten underrätta
1. Kriminalvården, om den intagne har berövats friheten på
grund av misstanke om brott och särskild personutredning pågår,
den intagne undergår påföljd inom kriminalvården eller
samtycker till underrättelse och
2. i annat fall, den myndighet eller det organ till vars
uppgifter hör att ta befattning med frågan.
Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om det på
annat sätt går att se till att den intagnes behov av stöd eller
annan hjälp uppmärksammas. Förordning (2005:993).
4 § Kroppsbesiktning skall verkställas av en läkare eller en
legitimerad sjuksköterska eller, om sådan inte finns
tillgänglig och åtgärden inte kan skjutas upp utan olägenhet,
av en tjänsteman som om möjligt skall vara sjukvårdsutbildad.
Verkställs kroppsbesiktning av någon annan än en läkare, skall
av läkare meddelade anvisningar följas.
Detta behöver inte tillämpas när det är fråga om endast en
ytlig kroppsbesiktning eller att ta urin- eller utandningsprov.
Förordning (1998:630).
4 a § Egendom som tas om hand i samband med kroppsvisitation,
kroppsbesiktning eller annan undersökning skall förtecknas.
Förteckningen skall skrivas under av den intagne och den som
har verkställt omhändertagandet av egendomen. Vägrar den
intagne att skriva under skall, om det är möjligt, ytterligare
en tjänsteman skriva under förteckningen. Den myndighet som
svarar för omhändertagandet av egendomen skall, om inte något
annat är särskilt föreskrivet, se till att den förvaras på ett
betryggande sätt. Förordning (2004:97).
5 § Om män och kvinnor är intagna i samma förvaringslokal, skall de ha
skilda sovrum.
6 § Överförs enligt 4 § andra stycket lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m. fl. intagen till sjukhus, skall den myndighet
som svarar för förvaringslokalen underrätta den läkare som är ansvarig
för vården om ändamålet med frihetsberövandet och övriga förhållanden av
betydelse för den intagnes vistelse på sjukhuset. Har den intagne
berövats friheten på grund av misstanke om brott, skall
undersökningsledaren eller åklagaren dessutom underrättas om
överförandet.
Avlider intagen eller drabbas han av svårare sjukdoms- eller olycksfall,
skall någon av hans närmaste anhöriga underrättas härom.
Den myndighet som svarar för förvaringslokalen skall se till att
underrättelse enligt första och andra styckena lämnas omedelbart.
Förordning (1990:1022).
6 a § Om en intagen avtjänar straff för ett brott som har
riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall
målsäganden tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om
följande:
- om den intagne vistas utanför häktet utan bevakning,
- om den intagne rymmer,
- om den intagne friges, och
- om den intagne uteblir efter en vistelse utanför häktet.
En begärd underrättelse behöver inte lämnas om underrättelsen
kan befaras medföra fara för den intagnes liv eller hälsa. En
förfrågan behöver inte göras om målsäganden redan har blivit
tillfrågad enligt 35 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt.
Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är lämpligt med
hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Förordning (2007:102).
7 § För arbete eller annan jämförlig sysselsättning som
tillhandahålls den som är intagen i förvaringslokal som står
under Kriminalvårdens tillsyn utgår ersättning. Kriminalvården
meddelar föreskrifter om ersättningen i enlighet med de
riktlinjer som regeringen för varje år anger.
Om den intagne uppsåtligen har skadat förvaringslokalen eller
egendom som hör till denna, får skadan regleras genom avräkning
från ersättning enligt första stycket. I övrigt får den intagne
förfoga fritt över sådan ersättning, om inte annat följer av
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.
Förordning (2005:993).
8 § Kvarhålles enligt 9 § tredje stycket eller 10 § första stycket lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. brev eller
annan försändelse, skall den intagne underrättas härom, om ej särskilda
skäl föranleder annat. Medger den intagne att försändelsens innehåll
granskas, får den intagne ej vägras att avsända eller mottaga
försändelsen, om granskningen ger vid handen att det kan ske utan fara
eller olägenhet som avses i 9 § andra stycket och 10 § första stycket
samma lag. Innehåller ankommande försändelse delar som kan medföra fara
eller olägenhet som nyss har nämnts, skall övriga delar eller upplysning
om innehållet i dessa lämnas till den intagne.
Första stycket har motsvarande tillämpning på försändelse som kvarhålles
på grund av föreskrift enligt 10 § andra stycket lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m. fl., om annat ej följer av
föreskriften.
9 § Fråga om tillstånd för en intagen kvinna att ha spädbarn hos sig
prövas av den myndighet som svarar för förvaringslokalen efter samråd
med läkare. Myndigheten skall se till att socialnämnden i kvinnans
hemkommun omedelbart underrättas om beslut i en sådan fråga. Förordning
(1990:1022).
10 § Under transport eller eljest under vistelse utom
förvaringslokalen skall tillses att intagen såvitt möjligt ej
utsätts för obehörigas uppmärksamhet. Är den intagne belagd med
fängsel, skall detta så långt det är möjligt döljas under
kläderna.
Intagen kvinna bör vid transport åtföljas av kvinnlig
tjänsteman.
Om det på grund av risk för fritagning eller av någon annan
särskild anledning behövs för att en transport skall kunna
genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära
hjälp av polismyndigheten. Transporten skall planeras i samråd
med polismyndigheten. Förordning (2005:993).
11 § Belägges intagen med fängsel, skall anteckning om åtgärden göras på
transportsedel eller i protokoll. Anteckningen skall innehålla uppgift
om fängslets art, tiden när fängslet anbringades och när det togs bort,
skälen till åtgärden samt läkares yttrande i fall som avses i 15 §
första stycket 2 lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl. Anteckningen skall skrivas under av den som har beslutat
om åtgärden.
12 § Den som har berövats friheten på annan grund än misstanke
om brott ska efter intagningen i förvaringslokalen få tillfälle
att underrätta närstående om sin vistelseort. Detsamma gäller
efter överflyttning från en förvaringslokal till en annan.
Förordning (2008:72).
13 § Begär intagen, som har anhållits eller häktats för brott, offentlig
försvarare i målet, skall detta genast anmälas till rätten,
undersökningsledaren eller åklagaren. Inlaga i målet skall omedelbart
översändas till rätten, om den intagne begär det.
14 § Undersökningsledaren eller åklagaren skall hålla den
myndighet som svarar för förvaringslokalen underrättad om
förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för
behandlingen av den som är intagen på grund av misstanke om
brott. Sådan underrättelseskyldighet åligger även polischefen i
fråga om den som har tagits i förvar enligt utlänningslagen
(2005:716) eller lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll. Förordning (2006:105).
15 § I förvaringslokalen skall lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. samt denna förordning hållas tillgängliga
för de intagna.
16 § Om inte annat följer av 4 § andra eller tredje stycket
eller 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. eller 17 § denna förordning, avgör den myndighet
som ansvarar för förvaringslokalen frågor enligt lagen och
denna förordning om behandlingen av den intagne.
Förordning (2005:993).
16 a § Beslut om kroppsvisitation fattas av chefen för den
myndighet som svarar för förvaringslokalen. Chefen får
överlämna åt någon annan tjänsteman vid myndigheten att besluta
om kroppsvisitation. Beslut om sådan ytlig kroppsvisitation som
avses i 2 § tredje stycket lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. får dock alltid fattas av den som
har tillsyn över den intagne.
När en polismyndighet svarar för förvaringslokalen fattas
beslut om kroppsbesiktning av chefen för myndigheten. Chefen
får överlämna åt någon annan tjänsteman vid myndigheten att
besluta om kroppsbesiktning då chefen inte finns tillgänglig
och åtgärden inte kan skjutas upp utan olägenhet.
Förordning (1998:630).
16 b § har upphävts genom förordning (1990:1022).
17 § Föreskrifter enligt 7 § andra stycket och 10 § andra
stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. om innehav av personliga tillhörigheter och
anskaffande av varor eller annat samt om inskränkningar i
rätten att ta emot andra försändelser än brev eller andra
meddelanden, meddelas av
1. Kriminalvården beträffande häkte eller en häktesavdelning
vid kriminalvårdsanstalt,
2. polismyndigheten beträffande en polisarrest.
Förordning (2005:993).
17 a § har upphävts genom förordning (1990:1022).
18 § Innebär beslut som avses i 16 § eller föreskrift som avses i 17 §
inskränkning i intagens rätt, skall beslutet eller föreskriften omprövas
så ofta anledning därtill uppkommer.
19 § För tillämpning av 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl. får undersökningsledaren eller åklagaren bemyndiga
polisman att verkställa sådan granskning som avses i 8 § denna
förordning.
19 a § Åklagaren eller undersökningsledaren skall omedelbart
underrätta den intagne och den myndighet som svarar för
förvaringslokalen om beslut enligt 16 § lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Förordning (1998:136).
19 b § Åklagaren skall dokumentera de omständigheter som
föranleder ett beslut enligt 16 § lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. beträffande den som
är häktad. Den häktade skall få del av dokumentationen i den
utsträckning det kan ske utan men för utredning om brott.
Åklagarmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om
dokumentation och underrättelse till den häktade enligt första
stycket. Förordning (2004:1282).
19 c § Om en domstol ändrar ett beslut om restriktioner som har
meddelats enligt 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl., skall domstolen omedelbart
underrätta den myndighet som svarar för förvaringslokalen om
beslutet. Förordning (1998:630).
20 § Närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. meddelas av
1. Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården i fråga om en
förvaringslokal och intagen som underställd myndighet har
ansvaret för,
2. Rättsmedicinalverket i fråga om en enhet för
rättspsykiatrisk undersökning och den som är intagen på en
sådan enhet,
3. Socialstyrelsen efter samråd med Kriminalvården i fråga om
en sjukvårdsinrättning som sägs i 6 § första stycket lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och den som är intagen på
en sådan inrättning.
Vid utformningen av särskilda föreskrifter för intagna som
dömts till sluten ungdomsvård skall dessa myndigheter samråda
med Statens institutionsstyrelse. Förordning (2006:297).
21 § Kriminalvården får meddela föreskrifter om myndighetens
förvaring av personer som omhändertagits enligt lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.
Förordning (2005:993).