Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Regeringen får förordna att denna lag skall tillämpas i fråga om överträdelser av föreskrifter som rör parkering eller stannande av 1. fordon som är upptagna i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register, 2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller 3. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens, om överträdelsen inte är belagd med straff. Lag (2001:564). 2 § Överträder någon föreskrift som avses i 1 § är han skyldig att erlägga avgift (felparkeringsavgift). 3 § Regeringen får ange det högsta och det lägsta belopp som felparkeringsavgifter får fastställas till. Beloppen får därvid varieras med hänsyn till skilda slag av parkeringsöverträdelser. Att beloppet höjs i vissa fall framgår av 6 § andra stycket. Avgiftens belopp fastställs av regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer. Lag (1985:19). 4 § Fordonets ägare ansvarar för att felparkeringsavgiften betalas. Ägaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott. Med fordonets ägare avses 1. den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare i något av de register som avses i 1 § 1 eller 2 eller den som senare har antecknats där som ägare av fordonet vid tiden för överträdelsen, 2. i fråga om fordon som brukas med stöd av licens som anges i 1 § 3, den som vid samma tid innehade licensen. Lag (1988:1180). 5 § Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifter som avses i 1 §, får parkeringsanmärkning meddelas av en polisman eller av en sådan parkeringsvakt som avses i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning. En sådan anmärkning skall innehålla en uppmaning att inom en viss tid betala den fastställda avgiften. Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästes på fordonet. En ny parkeringsanmärkning får meddelas för varje påbörjat kalenderdygn som överträdelsen pågår. Minst sex timmar måste dock förflyta från det att en parkeringsanmärkning meddelats till dess att en ny får meddelas. Högst fem parkeringsanmärkningar får meddelas för samma överträdelse. Att en polisman under vissa omständigheter får låta bli att meddela en parkeringsanmärkning framgår av polislagen (1984:387). Även en parkeringsvakt får låta bli att meddela en parkeringsanmärkning, nämligen om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i fallet framstår som obetydlig. Lag (1987:25). 6 § Betalas inte en felparkeringsavgift inom föreskriven tid, skall fordonets ägare erinras om betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala avgiften. Betalas inte avgiften efter uppmaning, skall ett åläggande utfärdas för fordonets ägare att inom viss tid betala en förhöjd avgift. Det belopp med vilket avgiften skall höjas fastställs av regeringen. Följs inte åläggandet, skall avgiften indrivas. Regeringen får föreskriva om ytterligare avgiftsförhöjning i samband med indrivning. Lag (1981:142). 7 § Avgift skall erläggas inom föreskriven tid även om talan föres om undanröjande av betalningsskyldigheten. 8 § Meddelas en parkeringsanmärkning och anser fordonets förare eller ägare att detta inte borde ha skett, får han eller hon ansöka om rättelse hos Polismyndigheten. Bifalls ansökan, ska myndigheten undanröja betalningsansvaret. Bifalls inte ansökan om rättelse eller kan frågan inte lämpligen prövas i denna ordning, ska den som har begärt rättelse upplysas om möjligheten att bestrida betalningsansvar på det sätt som anges i 9 §. Mot beslut med anledning av begäran om rättelse får talan inte föras. Lag (2014:719). 9 § Ägaren av ett fordon, för vilket parkeringsanmärkning har meddelats, får hos Polismyndigheten skriftligen anmäla att han eller hon bestrider betalningsansvar. I anmälan ska han eller hon ange de omständigheter som bestridandet grundas på och den bevisning som åberopas. Har bestridande anmälts, verkställer Polismyndigheten den utredning som behövs. Sedan utredningen har avslutats, meddelar Polismyndigheten beslut med anledning av bestridandet. Finner myndigheten att parkeringsanmärkning inte borde ha meddelats eller att den som bestritt betalningsansvar av någon annan anledning inte är betalningsansvarig, ska myndigheten undanröja betalningsansvaret. Anmäls bestridande senare än sex månader efter det att avgiften har betalats eller Kronofogdemyndigheten vidtagit åtgärd för indrivning av avgiften, ska anmälan avvisas. Lag (2014:719). 10 § Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får inte överklagas. Andra beslut enligt 9 § överklagas skriftligen till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Överklagandet ska ges in till Polismyndigheten. Det ska ha kommit in dit senast tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat anges i denna lag. Omständigheter eller bevis som inte angetts vid Polismyndigheten får i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att han eller hon haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller beviset vid Polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas. Lag (2014:719). 10 a § Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Lag (2005:697). 11 § Ett fordon får inte användas, om felparkeringsavgift eller förhöjd avgift inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när 1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och 2. minst sex månader har gått från den dag då den totala avgiftsskulden eller en del därav som överstiger 5 000 kronor senast skulle ha betalats. I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in 1. avgift som en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala, och 2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller. Användningsförbudet gäller till dess det belopp enligt första stycket 2 som har lett till förbudet har betalats. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ett visst fordon får användas trots bestämmelserna i första stycket. Lag (2020:507). 11 a § Om ett fordon har sålts vid en exekutiv försäljning, av ett konkursbo eller enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall får det användas även om felparkeringsavgift eller förhöjd avgift, som en tidigare ägare är betalningsskyldig för, inte har betalats. Detsamma gäller för ett fordon som tillhör ett konkursbo i fråga om avgift som konkursgäldenären eller en tidigare ägare är betalningsskyldig för. Lag (2022:1230). 11 b § Om ett fordon används i strid med 11 §, ska en polisman eller en bilinspektör ta hand om fordonets registreringsskyltar. Den som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats. Lag (2020:507). 11 c § Beslut enligt 11 § fjärde stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 11 b § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2020:507). 12 § Har upphävts genom lag (1996:257). 13 § Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket skall Transportstyrelsen begära indrivning av avgiften. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om åläggandet har fått laga kraft. Lag (2008:1361). 14 § Väckes åtal eller utfärdas strafföreläggande för gärning som icke omfattas av förordnande enligt denna lag och ingår i gärningen förfarande som kan föranleda parkeringsanmärkning, skall sådan anmärkning ej meddelas. 15 § Felparkeringsavgift återbetalas om 1. betalningsansvaret har undanröjts genom beslut som har vunnit laga kraft, 2. avgift tidigare har erlagts för samma överträdelse, 3. parkeringsanmärkningen inte har prövats av domstol och det är uppenbart att anmärkningen inte borde ha meddelats, eller 4. avgiften redan har erlagts, när åtal väckes eller strafföreläggande utfärdats i fall som avses i 14 §. Lag (1988:1180). 16 § När en parkeringsanmärkning har meddelats i en kommun som själv svarar för övervakningen enligt lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning, tillfaller felparkeringsavgiften kommunen. Vid utbetalning till en kommun av betalda felparkeringsavgifter skall statens kostnader dras av med ett belopp som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Om avgiften har höjts enligt 6 § andra stycket, skall dessutom tre fjärdedelar av det belopp som svarar mot höjningen tillfalla staten. I andra fall än som avses i första stycket tillfaller avgiften staten. Lag (1988:1180). Övergångsbestämmelser 1988:1180 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. I fråga om parkeringsanmärkningar som har meddelats före ikraftträdandet gäller inte 10 a §. Beträffande sådana parkeringsanmärkningar skall 9, 10 och 16 §§ i deras äldre lydelse tillämpas även efter ikraftträdandet. 1989:358 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet. 1992:633 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om restavgift. 2005:697 Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2020:507 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. De nya bestämmelserna tillämpas inte i fråga om felparkeringsavgifter som har beslutats före ikraftträdandet.