Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1975:964 ·
Visa register
Sjukreseförordning (1975:964)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1975-10-16
Ikraft: 1976-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:82
Upphävd: 1987-05-01 överg.best.
Inledning
1 § I denna förordning ges bestämmelser om resekostnadsersättning från
sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
2 § Ersättning utgår för resekostnad i samband med sjukvård som är
ersättningsberättigad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m.
Ersättning utgår också för resekostnad i samband med vård av
specialist- eller specialtandläkare som har meddelats försäkrad som
avses i 2 kap. 3 § andra stycket lagen om allmän försäkring och vård
som vid sjukdom har meddelats av distriktssköterska eller
distriktsbarnmorska.
Resekostnadsersättning utgår ej för resa utom riket.
3 § Bestämmelserna i denna förordning om ersättning vid öppen vård
skall, om ej annat anges, tillämpas i fråga om
1. läkarvård,
2. tandvård,
3. sjukvårdande behandling,
4. sjukvård meddelad av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska,
5. rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
6. utprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappad som, efter
ordination av behörig läkare eller annan som har ordinationsrätt,
ombesörjes av sjukvårdshuvudman,
7. besök hos läkare vid företagshälsovårdsmottagning som är
registrerad hos allmän försäkringskassa. Förordning (1977:768).
4 § Vad i denna förordning sägs om ersättning vid sjukdhusvård skall
även gälla konvalescentvård för vilken utgår ersättning enligt
förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m.
Med allmänt sjukhus jämställes i denna förordning sjukvårdsinrättning
som har upptagits i förteckning som fastställes av
riksförsäkringsverket. Förordning (1976:1017).
Allmänna ersättningsbestämmelser
5 § Resekostnadsersättning utgår under förutsättning att resan
huvudsakligen har föranletts av behovet av vård och det ej med hänsyn
till resans längd och den försäkrades tillstånd skäligen hade kunnat
fordras att han hade färdats på annat sätt som icke hade medfört
särskild kostnad.
Har försäkrad besökt mottagning för öppen vård och efter remiss
därifrån omedelbart fortsatt till allmänt sjukhus, anses endast en
resa ha företagits.
6 § Den försäkrade har rätt till ersättning för resekostnad med hänsyn
till den väg och det färdsätt som verkligen har använts. Resekostnaden
får dock ej beräknas till högre belopp än vad det skulle ha kostat att
använda den väg och det färdsätt som med skälig hänsyn till den
försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter varit
ägnade att medföra den lägsta sammanlagda kostnaden.
Kostnaden för resa med flyg ersätts om resan företas med reguljärt
flyg och om avståndet mellan den ort varifrån flygresan kan ske och
mottagningen eller sjukhuset överstiger 35 mil eller resan sker från
eller till Gotland. Förordning (1983:732).
Resans längd
7 § Resekostnaden får ej beräknas till högre belopp än vad resan
skulle ha kostat om vården hade sökts vid allmän mottagning för öppen
vård som är inrättad för den ort där den försäkrade vistas eller vid
närmaste allmänna sjukhus där den försäkrade kunnat få den vård som
han behövt.
Vid tandvård skall vad som sägs i första stycket gälla närmaste
tandläkare som kunnat bereda den försäkrade vård inom försäkringens
ram.
Har behov av sjukhusvård uppkommit när den försäkrade har befunnit sig
inom det sjukvårdsområde där han är bosatt eller kommun som gränsar
till detta och har han tagits in på hemortssjukhus, får kostnaden
oavsett begränsningen enligt första stycket beräknas till högst vad
det skulle ha kostat att söka vård vid närmaste hemortssjukhus där den
försäkrade hade kunnat få den behövliga vården.
Ersättning fär återresa
8 § Har den försäkrade fått vård inom det sjukvårdsområde där han är
bosatt, beräknas kostnad för återresa till bostaden eller till den
plats varifrån resan till mottagningen eller sjukhuset företogs.
9 § Har den försäkrade fått vård utanför det sjukvårdsområde där han
är bosatt och har vårdbehovet uppkommit medan han vistades utanför
detta sjukvårdsområde, beräknas kostnad för återresa till vad det
skulle ha kostat att resa till den plats varifrån resan till
mottagningen eller sjukhuset företogs. Har vårdbehovet uppkommit under
vistelse inom kommun som gränsar till nämnda sjukvårdsområde, får
ersättning beräknas för resa till den försäkrades bostad, i den mån
resekostnaden icke överstiger vad sådan återresa skulle ha kostat om
vården sökts vid närmaste mottagning för öppen vård inom
sjukvårdsområdet eller vid närmaste hemortssjukhus där vården kunnat
beredas.
Försäkrad som ej enligt första stycket får beräkna ersättning på hela
kostnaden för återresan har rätt till ersättning för merkostnad som
har uppkommit genom att han har måst använda ett dyrare färdsätt för
återresan än han skulle ha kunnat använda om han icke hade behövt söka
vård.
Karensbelopp
10 § Den försäkrade har rätt till ersättning för den del av den
sammanlagda resekostnaden som vid varje vårdtillfälle överstiger 13
kronor.
Karensbeloppet utgör dock 38 kronor vid
1. tandvård, frånsett vård av specialist
eller specialtandläkare som meddelas efter remiss från läkare eller
tandläkare eller som annars meddelas försäkrad som avses i 2 kap. 3 §
andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m. Förordning (1980:1043).
Färdmedel
11 § Resekostnad beräknas
1. vid resa med färdmedel i allmän trafik enligt därför gällande
taxa,
2. vid resa med bil, som ej går i allmän trafik och ej heller
tillhandahålls genom sådan yrkesmässig uthyrning av bilar utan förare
som gäller för en tid som understiger ett år, till 90 öre för
kilometer,
3. vid anlitande av annat färdsätt än som sägs i 1--2 enligt vad
som anses skäligt.
Ersättning utgår ej för resa med cykel eller moped.
Beträffande transporter med ambulansbil eller annat fordon som är
särskilt anpassat för sjuktransport finns särskilda bestämmelser.
Förordning (1983:264).
12 § Skall ersättning beräknas för flera personer som rest med samma
bil skall belopp som sägs i 11 § 2 anses innefatta resekostnaden för
samtliga. Dock beräknas en ökad resekostnad med 5 öre för kilometer
för varje person utöver en. Resekostnaden fördelas lika mellan de
ersättningsberättigade.
Övernattning
13 § För försäkrads utgift för övernattning utgår ersättning
1. när den försäkrade vid resa med färdmedel som går i reguljär
trafik icke har kunnat avsluta resan före klockan 24 den dag resan har
anträtts eller före den tidpunkt samma dag då han skulle ha kunnat bli
intagen för sjukhusvård,
2. när den försäkrade har erhållit öppen vård under mer än en dag
utanför bostadsorten och mellan behandlingstillfällena stannat kvar på
den ort där vården meddelades.
14 § Ersättning för övernattning beräknas på det belopp som den
försäkrade har betalat för logi, dock högst 55 kronor för natt.
I fall som avses i 13 § 2 får ersättning ej utgå med högre belopp än
vad den försäkrade, om han hade kunnat tillbringa nattvilan i sin
bostad, skulle ha fått betala för resor fram och åter mellan den ort
där vården meddelats och bostaden. Vad nu har sagts gäller ej om det
hade varit påkallat av medicinska skäl att han övernattat på den ort
där vården meddelades. Förordning (1979:799).
Följeslagare m.m.
15 § Om försäkrads ålder eller tillstånd påkallar att anhörig eller
annan följer honom på resan, ersättes resekostnad och
övernattningskostnad för följeslagaren enligt samma bestämmelser som
gäller för den försäkrade. Vid resa i samband med sjukhusvård ersättes
följeslagares resekostnad varje gång högst efter kostnaden för tur-
och returresa.
Har försäkrad drabbats av svårare olycksfall eller blivit allvarligt
sjuk på avsides belägen arbetsplats eller under därmed jämförliga
förhållanden, ersättes också gottgörelse till följeslagare för
förlorad arbetsinkomst, dock med högst 100 kronor om dagen för varje
följeslagare.
Behöver vård lämnas den sjuke under resa till eller från mottagning
för öppen vård eller sjukhus där den sjuke har fått vård, ersättes
skälig kostnad för medföljande vårdare, om denne är läkare,
sjuksköterska eller annan som på grund av utbildning eller yrke kan
anses ha särskilda förutsättningar att lämna den behövliga vården.
Sjukt barn
16 § Har förälder eller annan anhörig med anledning av sjukdom hos
barn som ej fyllt 16 år gjort besök i offentlig öppen vård och har
besöket ingått som en del i behandlingen av barnet, utgår ersättning
för resekostnad och övernattningskostnad enligt samma bestämmelser som
gäller vid egen sjukdom.
Ersättning utgår även för besök som förälder eller annan anhörig har
gjort hos barn som ej fyllt 16 år när barnet har vårdats på sjukhus.
Ersättning utgår ej för mer än ett besök hos barnet i veckan.
Ersättning lämnas för den del av den sammanlagda kostnaden som vid
varje besök överstiger 30 kronor. Förordning (1979:916).
Närmare föreskrifter
17 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas av riksförsäkringsverket.
Övergångsbestämmelser
1987:82
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1987, då sjukreseförordningen
(1975:964) skall upphöra att gälla.
Föreskrifterna i den upphävda förordningen tillämpas fortfarande
beträffande ersättning för kostnader för resa som avses i den
förordningen och som påbörjats före den 1 maj 1987.