Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1974:910 · Visa register
Åklagarinstruktion (1974:910)
Departement: Justitiedepartementet F2
Utfärdad: 1974-11-29
Författningen har upphävts genom: SFS 1989:847
Upphävd: 1990-01-01
1. Inledande bestämmelser 1 § Bestämmelserna i 4--7, 9, 10, 14--18, 23, 24, 27--29 §§ verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på riksåklagaren och hans kansli. Bestämmelsen i 29 § gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden. Bestämmelserna i 4--6 §§, 7 § 1--3 samt 9 och 29 §§ verksförordningen skall tillämpas på regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten för speciella mål och de lokala åklagarmyndigheterna. Bestämmelsen i 29 § gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden. Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning gäller även den som innehar eller uppehåller tjänst som statsåklagare, distriktsåklagare, assistentåklagare eller åklagaraspirant. Frågor som anges i 19 § verksförordningen prövas i övrigt av överåklagaren i fråga om tjänstemän vid åklagarmyndigheter som avses i avd. 4, av överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i fråga om tjänstemän vid åklagarmyndigheter som avses i avd. 3 och 5, av överåklagaren vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål i fråga om tjänstemän där samt av riksåklagaren i fråga om tjänstemän hos riksåklagaren och i fråga om den som fullgör tjänstgöring som kan tillgodoräknas som notarietjänstgöring. Det skall finnas en arbetsordning för varje regionåklagarmyndighet och lokal åklagarmyndighet samt för statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Arbetsordningen skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom myndigheten som behövs utöver denna instruktion och andra föreskrifter av regeringen och riksåklagaren samt bestämmelser om grunderna för fördelning av mål och ärenden. Regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten för speciella mål och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö beslutar var och en sin arbetsordning. Övriga lokala åklagarmyndigheters arbetsordning beslutas av regionåklagarmyndigheten efter förslag av åklagarmyndigheten. Innan lokal åklagarmyndighet beslutar om eller avger förslag till arbetsordning skall samråd ske med de tingsrätter som berörs av verksamheten. Förordning (1988:1244). 2 § I förordningen (1985:492) om rikets indelning i verksamhetsområden för åklagarväsendet finns föreskrifter om indelningen i åklagarregioner och åklagardistrikt. Förordning (1985:491). 2 a § Statsåklagare har tjänstebenämningarna överåklagare eller statsåklagare. Distriktsåklagare har tjänstebenämningarna chefsåklagare, kammaråklagare eller distriktsåklagare. Dessutom finns assistentåklagare, extra åklagare och åklagaraspiranter. Förordning (1988:1244). 2. Riksåklagaren och hans kansli Uppgifter 3 § Riksåklagaren får tala å brott som hör under allmänt åtal med undantag av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern eller den som utövar riksåklagarens tjänst. Bestämmelser om riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i övrigt i rättegångsbalken samt i andra lagar och författningar. Förordning (1985:491). 4 § Riksåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet. Riksåklagaren skall verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen. Han skall vidare verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom åklagarväsendet. Riksåklagaren lämnar råd och upplysningar till åklagarna angående deras tjänsteutövning. Riksåklagaren får, när det behövs för de ändamål som anges i första stycket, meddela föreskrifter för åklagarna och för de underlydande myndigheterna. Förordning (1985:491). Organisation 5 § Hos riksåklagaren finns ett kansli. Riksåklagaren är chef för kansliet. Vid kansliet finns en rådgivande nämnd som består av sex personer. Biträdande riksåklagaren är riksåklagarens ställföreträdare. Vid riksåklagarens kansli finns en tillsynsbyrå och en kanslibyrå. Varje byrå förestås av en byråchef. Dessutom finns byråchefer för riksåklagarens verksamhet som åklagare. Förordning (1988:1244). 6 § har upphävts genom förordning (1988:1244). 7 § Biträdande riksåklagaren, byråcheferna, utom chefen för kanslibyrån, samt sådan tjänsteman som riksåklagaren förordnar är biträdande åklagare hos riksåklagaren. Förordning (1985:491). Ärendenas handläggning 8 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt en tjänsteman vid riksåklagarens kansli att avgöra sådana ärenden som inte är av det slag att de behöver prövas av riksåklagaren. En åklagaruppgift får överlämnas endast till en biträdande åklagare. Förordning (1985:491). 8 a § har upphävts genom förordning (1988:1244). 8 b § har upphävts genom förordning (1988:1244). 9 § Innan ett ärende som är av större vikt eller av principiell betydelse avgörs, skall den rådgivande nämndens mening inhämtas. Riksåklagaren skall också fortlöpande hålla nämnden informerad om verksamheten vid kansliet och inom åklagarväsendet i övrigt. Ärenden som innebär utövning av en åklagaruppgift eller prövning av en tillsynsfråga i ett enskilt fall får inte behandlas i nämnden. Nämnden är beslutför när minst fyra ledamöter är närvarande. Riksåklagaren eller biträdande riksåklagaren skall vara närvarande vid nämndens sammanträden. Ärenden föredras av riksåklagaren eller den tjänsteman som han bestämmer. Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll. Förordning (1988:1244). 10 § Ärenden avgörs efter föredragning. Riksåklagaren får dock avgöra ärenden utan föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får medges att ett ärende som handläggs enligt 8 § avgörs utan föredragning. Förordning (1988:1244). 11 § har upphävts genom förordning (1988:24). 12 § har upphävts genom förordning (1988:1244). 13 § har upphävts genom förordning (1985:491). 3. Regionåklagarmyndigheterna m. m. 14 § Överåklagaren är chef för regionåklagarmyndigheten. Vid regionåklagarmyndigheten finns vidare statsåklagare och distriktsåklagare. Vid myndigheten finns också assistentåklagare. Åklagarna vid regionåklagarmyndigheten fullgör åklagaruppgifter inom hela regionen. Förordning (1988:1244). 15 § Överåklagaren, statsåklagare och distriktsåklagare vid regionåklagarmyndigheten fullgör åklagaruppgiften i mål, där denna uppgift är särskilt krävande eller av annat skäl bör fullgöras av dem. Förordning (1985:491). 16 § har upphävts genom förordning (1988:1244). 17 § har upphävts genom förordning (1988:24). 18 § Överåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet i sitt verksamhetsområde. Överåklagaren skall för sin tillsyn hålla sig underrättad om förhållandena vid de lokala åklagarmyndigheterna och särskilt verka för att bestämmelserna om tvångsmedel, om åtalsunderlåtelse och om särskild åtalsprövning samt om strafföreläggande tillämpas riktigt och enhetligt. Överåklagare och statsåklagare bistår övriga åklagare vid regionåklagarmyndigheten samt åklagarna vid de lokala åklagarmyndigheterna med råd och upplysningar i deras verksamhet. Förordning (1988:1244). 19 § har upphävts genom förordning (1985:491). 20 § har upphävts genom förordning (1985:491). 21 § Överåklagaren beslutar om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse. Överåklagare eller statsåklagare prövar om förundersökning skall inledas mot en tjänsteman inom polisväsendet för ett brott som har samband med tjänsten samt handlägger i övrigt sådana ärenden. I fråga om brott mot trafikförfattning gäller detta dock endast sådant brott som avses i 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Utan hinder av vad som har sagts nu får annan åklagare vidta de åtgärder som inte utan olägenhet kan uppskjutas. Förordning (1988:24). 21 a § Överåklagaren eller statsåklagare beslutar att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken. Förordning (1985:491). 22 § Åklagares uppgifter i fråga om bevistalan fullgörs av överåklagaren eller statsåklagare. Förordning (1985:491). 23 § I Stockholm finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål. Överåklagaren är chef för myndigheten. Vid myndigheten finns också statsåklagare och assistentåklagare. Åklagare vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål fullgör åklagaruppgifter i hela riket. Vid myndigheten handläggs de mål som riksåklagaren bestämmer. Främst bör vid myndigheten handläggas mål om brott som har begåtts inom flera regionåklagarmyndigheters verksamhetsområden eller mål som med hänsyn till sin omfattning eller av annat skäl inte lämpligen kan handläggas vid en regionåklagarmyndighet eller vid en åklagarmyndighet som avses i avd. 4. Bestämmelserna i 21--22, 24, 38, 39--42, 45--47, 48, 51--55, 58--62 och 64 §§ gäller i tillämpliga delar för myndigheten. Förordning (1988:1244). 23 a § har upphävts genom förordning (1985:491). 24 § En assistentåklagare bereder mål och ärenden vid regionåklagarmyndigheten. Överåklagaren får förordna sådan åklagare att fullgöra åklagaruppgifter vid myndigheten och vid en lokal åklagarmyndighet. Riksåklagaren får besluta att en assistentåklagare skall tjänstgöra utanför den åklagarregion han hör till. En assistentåklagare får inte tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än som är lämpligt med hänsyn till hans erfarenhet av åklagarverksamhet. Sådana arbetsuppgifter, som kräver särskild erfarenhet, får inte tilldelas en assistentåklagare. Förordning (1988:1244). 4. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö 25 § Chef för var och en av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö är en överåklagare. Vid myndigheterna finns också chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare. Förordning (1988:1244). 26 § Åklagarmyndigheterna är indelade i det antal åklagarkammare och andra avdelningar som regeringen beslutar. Förordning (1988:24). 27 § har upphävts genom förordning (1988:1244). 28 § Överåklagaren fördelar åklagare och annan personal mellan åklagarkamrarna och övriga avdelningar. Överåklagaren meddelar vidare de närmare föreskrifter för arbetets behöriga gång som behövs utöver bestämmelserna i denna instruktion och i arbetsordningen. Förordning (1988:24). 29 § Överåklagare verkar för att bestämmelserna om tvångsmedel, om åtalsunderlåtelse och om särskild åtalsprövning samt om strafföreläggande tillämpas riktigt och enhetligt. Överåklagare bistår åklagarna vid myndigheten med råd och upplysningar i deras verksamhet. Förordning (1985:491). 30 § Chefsåklagarna förestår var sin åklagarkammare. Chefsåklagare bistår åklagarna inom kammaren med råd och upplysningar i deras verksamhet. Förordning (1988:24). 31 § En överåklagare beslutar om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse. En överåklagare eller, enligt hans bestämmande, en chefsåklagare eller en kammaråklagare som är biträdande chef för en kammare prövar om förundersökning skall inledas mot en tjänsteman inom polisväsendet för ett brott som har samband med tjänsten samt handlägger i övrigt sådana ärenden. I fråga om brott mot trafikförfattning gäller detta dock endast sådant brott som avses i 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Utan hinder av vad som har sagts nu får annan åklagare vidta de åtgärder som inte utan olägenhet kan uppskjutas. Förordning (1988:24). 31 a § Överåklagare eller chefsåklagare beslutar att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken. Förordning (1982:186). 32 § Åklagares uppgifter i fråga om bevistalan fullgöres av överåklagare eller chefsåklagare. 33 § Assistentåklagare biträder med beredning och föredragning av mål och ärenden eller fullgör åklagaruppgifter inom åklagarkammare eller annan avdelning för åklagargöromål. Riksåklagaren får besluta att en assistentåklagare skall tjänstgöra utanför det åklagardistrikt han hör till. En assistentåklagare får inte tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än som är lämpligt med hänsyn till hans erfarenhet av åklagarverksamhet. Sådana arbetsuppgifter, som kräver särskild erfarenhet, får inte tilldelas en assistentåklagare. Förordning (1988:1244). 5. Övriga lokala åklagarmyndigheter 34 § Chef för annan lokal åklagarmyndighet än som avses i avd. 4 är en chefsåklagare. Vid sådan åklagarmyndighet finns också distriktsåklagare. Förordning (1988:1244). 35 § Chefsåklagare bistår åklagarna vid myndigheten med råd och upplysningar i deras verksamhet. Förordning (1988:24). 36 § En distriktsåklagare skall skyndsamt underrätta regionåklagarmyndigheten om sådana mål beträffande vilka anledning kan förekomma att en åklagare vid regionåklagarmyndigheten bör fullgöra åklagaruppgiften enligt 15 § eller som överåklagaren bör ha kännedom om för utövande av sin tillsynsuppgift. Förordning (1985:491). 37 § Har en överåklagare eller statsåklagare beslutat att inleda förundersökning mot en tjänsteman inom polisväsendet för ett brott som har samband med tjänsten, får denne överlämna den fortsatta handläggningen åt chefsåklagaren i det distrikt där förundersökningen skall ske. Förordning (1985:491). 6. Gemensamma bestämmelser Vissa föreskrifter angående handläggning av mål 38 § Allmän åklagare är skyldig att fullgöra uppgift som ankommer på annan allmän åklagare, om han förordnas därtill. Det åligger allmän åklagare att på uppdrag av justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän väcka och utföra åtal som beslutats av denne, och att även i övrigt lämna honom det biträde han begär. 38 a § Överåklagaren vid en regionåklagarmyndighet får förordna en distriktsåklagare vid en åklagarmyndighet inom regionen att fullgöra sådana uppgifter som ankommer på en åklagare vid en annan åklagarmyndighet inom regionen. Överåklagare vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö får, i samråd med överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten på samma ort, förordna en åklagare vid åklagarmyndigheten att fullgöra åklagaruppgifter som ankommer på regionåklagarmyndigheten eller på någon åklagarmyndighet inom regionen. I samråd med överåklagaren vid åklagarmyndigheten i samma ort, får överåklagare vid regionåklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö på motsvarande sätt förordna en åklagare vid regionåklagarmyndigheten eller vid en åklagarmyndighet inom regionen att fullgöra åklagaruppgifter vid den först nämnda myndigheten. Förordning (1988:24). 39 § Finner en åklagare att ett visst mål kan handläggas även av en åklagare vid annan åklagarmyndighet, skall han samråda med denne om vem som lämpligen bör fullgöra åklagaruppgiften. Kan enighet ej nås mellan åklagarna, hänskjuts frågan till vederbörande överåklagare. Rör saken flera överåklagare och kan de ej enas, hänskjuts frågan till riksåklagaren. Förordning (1985:491). 40 § Om förutsättningar föreligger, bör åklagare meddela den misstänkte strafföreläggande i stället för att väcka åtal. Statsåklagare, distriktsåklagare eller assistentåklagare som tjänstgjort minst två år som assistentåklagare är behöriga att utfärda strafföreläggande för brott, för vilket svårare straff än böter är föreskrivet.Om det finns särskilda skäl för det, får riksåklagaren förordna extra åklagare eller assistentåklagare, som har tjänstgjort kortare tid men som ändå har vunnit tillräcklig erfarenhet, att utfärda sådana strafförelägganden. Riksåklagaren får förordna statsåklagare eller distriktsåklagare att utfärda strafföreläggande med stöd av lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Förordning (1988:1244). 40 a § Statsåklagare, distriktsåklagare eller assistentåklagare som har tjänstgjort minst två år som assistentåklagare är behöriga att besluta om åtalsunderlåtelse enligt 1. 20 kap. 7 § första stycket 1 rättegångsbalken om svårare straff än böter är föreskrivet för brottet, 2. 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken, 3. 20 kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken, 4. 1 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, om svårare straff än böter är föreskrivet för brottet. Om det finns särskilda skäl för det, får riksåklagaren förordna extra åklagare eller assistentåklagare, som har tjänstgjort kortare tid än som anges i första stycket men som ändå vunnit tillräcklig erfarenhet, att fullgöra sådan prövning som avses i första stycket 1--3. Vad som har sagts om behörighet att besluta om åtalsunderlåtelse gäller även i fråga om återkallelse av åtalsunderlåtelse. Förordning (1988:1244). 40 b § Åklagare som är behöriga att besluta om åtalsunderlåtelse är också behöriga att besluta att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning i fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 2 rättegångsbalken. Förordning (1988:1244). 40 c § Statsåklagare, distriktsåklagare eller assistentåklagare som har tjänstgjort minst två år som assistentåklagare är behöriga att besluta i fråga om besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud. Förordning (1988:1244). 41 § Ankommer prövning om åtal skall väckas enligt denna instruktion eller annan föreskrift på högre åklagare, verkställer åklagaren i målet utredning och inhämtar om det behövs yttrande från socialnämnd eller annan samt överlämnar därefter med eget yttrande handlingarna i målet till den åklagare som skall verkställa prövningen. Ankommer denna på riksåklagaren och är åklagaren i målet distriktsåklagare, lämnas handlingarna till statsåklagaren, som överlämnar dem till riksåklagaren med eget yttrande. Förordning (1981:875). 42 § I mål som anhängiggjorts vid underrätt bör fullföljd av åklagares talan till högsta domstolen äga rum endast om synnerliga skäl föreligger. Anser åklagare att talan bör fullföljas mot hovrätts dom eller beslut, skall han anmäla detta till riksåklagaren. Denna anmälan skall åtföljas av yttrande av åklagaren samt handlingarna i målet med avskrift av hovrättens dom eller beslut. Anmälan från statsåklagare lämnas så snart det kan ske och senast tionde dagen från den dag då domen eller beslutet meddelades. Anmälan från distriktsåklagare ges in till statsåklagaren så snart det kan ske och senast åttonde dagen från den dag, då domen eller beslutet meddelades. Statsåklagaren överlämnar inom sex dagar därefter anmälan till riksåklagaren med eget yttrande. Anser distriktsåklagare att resning bör sökas eller att annat särskilt rättsmedel bör anlitas, skall han anmäla detta till statsåklagaren, som överlämnar anmälan till riksåklagaren med eget yttrande. 43 § har upphävts genom förordning (1988:1244). Åklagarutbildning 44 § Åklagaraspiranter fullgör efter riksåklagarens bestämmande provtjänstgöring vid de myndigheter som avses i avd. 3 eller 4. Sådan tjänstgöring omfattar omkring nio månader. Under provtjänstgöringen skall aspiranten få kännedom om polisverksamhet som är av betydelse för åklagartjänst samt delta i och på eget ansvar fullgöra uppgifter som ankommer på åklagare i den utsträckning det kan ske och som krävs för att bereda aspiranten allsidig kännedom om praktisk åklagarverksamhet. En åklagaraspirant är skyldig att ta emot förordnande som åklagare. Förordning (1985:491). 44 a § En assistentåklagare skall, om möjligt under sitt första tjänstgöringsår som sådan åklagare, beredas teoretisk utbildning under en åklagarkurs som anordnas av riksåklagaren. Förordning (1981:736). 45 § Chefen för en regionåklagarmyndighet eller för en lokal åklagarmyndighet får förordna sådana anställda som inte är åklagare men som har vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar 1. rekvirera registerutdrag och personbevis, 2. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall inhämta yttrande som krävs i ärende angående åtalsunderlåtelse, 3. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden, 4. fullgöra underrättelseskyldighet som åligger åklagare eller åklagarmyndighet, med undantag för underrättelse enligt 2 och 4 §§ kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål, 5. inhämta sådana upplysningar som avses i 3 och 6 §§ kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål, 6. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller ärenden som inte enligt lag eller annan författning ankommer på åklagare. I den mån administrativa ärenden vid en myndighet inte är av sådan art att de behöver prövas av myndighetens chef får de avgöras av någon annan tjänsteman. Arbetsfördelningen skall anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Förordning (1988:24). Jour eller beredskap 46 § Om indelning av åklagare till jour eller beredskap beslutar överåklagaren enligt grunder som riksåklagaren bestämmer efter samråd med domstolsverket. Åklagare som tjänstgör vid myndighet som avses i avd. 5, är skyldig att fullgöra beredskap vid annan åklagarmyndighet inom samma åklagarregion i den omfattning som riksåklagaren bestämmer. Under de förutsättningar som anges i 19 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken får en åklagare väcka en fråga om häktning vid en annan tingsrätt än den där han i allmänhet för talan. Förordning (1988:1244). Tjänstetillsättning m.m. 47 § Tjänster som riksåklagare, biträdande riksåklagare och överåklagare vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö tillsätts av regeringen. Tjänster som byråchef vid riksåklagarens kansli tillsätts av regeringen efter anmälan av riksåklagaren. Övriga tjänster som överåklagare, tjänster som statsåklagare samt tjänster som chefsåklagare vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Huddinge, Sollentuna, Eskilstuna, Norrköping, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Borås, Uppsala och Västerås tillsätts av regeringen efter förslag av riksåklagaren. Andra tjänster som åklagare än som avses i första och tredje styckena tillsätts av riksåklagaren. Riksåklagaren tillsätter också övriga tjänster vid riksåklagarens kansli och tjänster som åklagaraspiranter och assistentåklagare. Andra tjänster vid de åklagarmyndigheter som avses i avd. 3 och 4 än tjänster som åklagare tillsätts av myndigheten. Vid de åklagarmyndigheter som avses i avd. 5 tillsätts andra tjänster än tjänster som åklagare av regionåklagarmyndigheten efter förslag av åklagarmyndigheten. Riksåklagaren beslutar om någon skall anställas för tjänstgöring som kan tillgodoräknas som notarietjänstgöring. I fråga om sådan tjänstgöring finns bestämmelser även i notarieförordningen (1984:488). Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänsten som chef för kanslibyrån vid riksåklagarens kansli. Förordning (1989:392). 47 a § Ledamöterna i den rådgivande nämnden vid riksåklagarens kansli förordnas av regeringen för högst tre år. Regeringen utser en av ledamöterna att vara ordförande i nämnden. Förordning (1985:491). 48 § Bestämmelserna i 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning gäller icke tjänst som assistentåklagare och åklagaraspirant. I fråga om sådan tjänst tillämpas ej heller bestämmelserna i 13 § anställningsförordningen (1965:601). Förordning (1978:733). 49 § Till åklagarbanan får antas den som efter juris kandidatexamen eller juristexamen har förvärvat notariemeritering enligt notarieförordningen (1984:488). Förordning (1984:491). 50 § Till assistentåklagare antas åklagaraspiranter som har fullgjort provtjänstgöring enligt 44 § samt är lämpliga för fortsatt tjänstgöring på åklagarbanan. En ansökan om antagning till åklagaraspirant är förfallen sex månader efter den dag då den kom in till riksåklagaren. När en ansökan har förfallit skall sökanden underrättas om det. Riksåklagaren får bestämma i vad mån tjänstgöring utom åklagarväsendet får tillgodoräknas som tjänstgöring enligt denna instruktion. En assistentåklagare som har tjänstgjort tre år som assistentåklagare benämns distriktsåklagare till förfogande. Assistentåklagare hänvisas av riksåklagaren till myndighet som avses i avd. 3 eller 4. Förordning (1988:24). 50 a § Skall en åklagaraspirants tjänstgöring upphöra på grund av omständigheter som hänför sig till aspiranten personligen, gäller inte 30 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Förordning (1984:491). 51 § Behörig till tjänst för statsåklagare eller distriktsåklagare är endast den som uppfyller villkoren i 49 § och 50 § första stycket samt tjänstgjort minst tre år som assistentåklagare. Om det finns särskilda skäl för det, får riksåklagaren för tjänst som distriktsåklagare medge undantag från kravet om viss tids tjänstgöring för sådan assistentåklagare som har tjänstgjort minst två år som assistentåklagare. Förordning (1988:1244). 52 § Riksåklagaren inhämtar yttrande från överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten innan riksåklagaren meddelar beslut eller avger förslag i ett ärende om tillsättning av tjänst som statsåklagare eller som distriktsåklagare vid en myndighet inom regionen. Detsamma gäller ärende om att en sådan tjänstemans anställning skall upphöra. Angår ärendet tjänst som annan åklagare vid myndighet som avses i avd. 5 än chefsåklagare inhämtas yttrande även från chefsåklagaren. Riksåklagaren inhämtar yttrande från överåklagaren vid myndighet som avses i avd. 4 innan riksåklagaren meddelar beslut eller avger förslag i ett ärende om tillsättning av tjänst som distriktsåklagare. Detsamma gäller ärende om att en sådan tjänstemans anställning skall upphöra. Innan överåklagare tillsätter tjänst vid myndighet som avses i avd. 5, skall chefsåklagaren yttra sig. I sådant fall anslås kungörelsen om den lediga tjänsten och tillkännagivandet om beslutet i ärendet på distriktsåklagarmyndighetens anslagstavla i stället för på regionåklagarmyndighetens anslagstavla. Förordning (1985:491). Tjänstemans bisyssla 53 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av riksåklagaren i fråga om byråchef vid riksåklagarens kansli, överåklagare, statsåklagare och sådan chefsåklagare som avses i avd. 4. Förordning (1985:491). Ledighet och vikariat m.m. 54 § Riksåklagaren beslutar om ledighet för överåklagare. Fråga om ledighet för annat än sjukdom eller sådant allmänt uppdrag, som meddelats av regeringen eller på grund av regeringens bemyndigande, avgöres dock av regeringen, om ledigheten avser längre tid än sex månader i följd. Förordning (1985:491). 55 § Överåklagaren vid regionåklagarmyndighet beslutar såvitt avser åklagare vid regionåklagarmyndigheten och underställda chefsåklagare om tjänstgöringsfrihet för fullgjord beredskap, om ledighet för semester, sjukdom eller obligatorisk militär- eller civilförsvarstjänstgöring samt om annan ledighet under högst 45 dagar varje kalenderår. Riksåklagaren får förordna att chefsåklagare skall besluta såvitt avser egna angelägenheter. Riksåklagaren beslutar om delpensionsledighet för statsåklagare och om annan ledighet än som avses i första stycket för tjänstemän som anges där. Överåklagaren beslutar om ledighet för annan tjänsteman vid regionåklagarmyndigheten än åklagare. Förordning (1988:1244). 56 § Överåklagare vid myndighet som avses i avd. 4 beslutar såvitt avser åklagare vid myndigheten om tjänstgöringsfrihet för fullgjord beredskap, om ledighet för semester, sjukdom eller obligatorisk militär- eller civilförsvarstjänstgöring samt om annan ledighet under högst 45 dagar varje kalenderår. Riksåklagaren beslutar om delpensionsledighet för chefsåklagare vid myndigheten och om annan ledighet för åklagare än som avses i första stycket. Överåklagare beslutar om ledighet för annan tjänsteman än åklagare. Förordning (1988:1244). 57 § Chefsåklagare som avses i avd. 5 beslutar såvitt avser distriktsåklagare vid myndigheten om tjänstgöringsfrihet för fullgjord beredskap samt om ledighet för semester, sjukdom eller obligatorisk militär- eller civilförsvarstjänstgöring. Överåklagaren beslutar om annan ledighet under högst 45 dagar varje kalenderår. I fråga om längre ledighet beslutar riksåklagaren. För annan tjänsteman vid myndigheten än åklagare beslutar chefsåklagaren om tjänstgöringsfrihet för fullgjord övertidstjänstgöring samt om ledighet för semester, sjukdom eller obligatorisk militär- eller civilförsvarstjänstgöring. Överåklagaren beslutar om annan ledighet. Riksåklagaren får förordna att chefsåklagare skall besluta i stället för överåklagaren i de fall som anges i första och andra styckena. Om det vid ledighet som beslutas av chefsåklagare behövs annan än tjänsteman vid myndigheten som vikarie beslutar överåklagaren. Förordning (1988:1244). 58 § Behöver vikariat tillsättas med anledning av ledighet som avses i 54--57 §§, meddelas förordnande på vikariatet av den som har beviljat ledigheten. Vid ledighet som enligt 55--57 §§ beslutas av riksåklagaren eller i fall då tjänsteman eljest inte utövar sin tjänst tillsätts dock annat vikariat än långtidsvikariat av överåklagare. Riksåklagaren beslutar i fråga om vikariatsförordnande på tjänst för någon som inte är behörig till sådan tjänst enligt 51 §. Till vikarie för åklagare får förordnas endast den som har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Skall en tjänst som tillsätts av regeringen ledigförklaras, förordnar riksåklagaren om tjänstens uppehållande i avvaktan på tillsättningen. Skall en tjänst som tillsätts av riksåklagaren ledigförklaras, meddelas sådant förordnande av överåklagare. För handläggning av ett visst mål eller ärende eller en viss grupp av mål eller ärenden eller för annat särskilt åliggande i tjänsten får riksåklagaren befria en överåklagare under viss tid helt eller delvis från övriga tjänstegöromål. Överåklagaren får bevilja tjänstemän vid myndigheten eller underställd myndighet sådan tjänstebefrielse. Riksåklagaren beslutar dock om tjänstebefrielse för längre tid än 15 dagar under ett kalenderår. I fråga om förordnande på tjänst som meddelas till följd av tjänstebefrielse tillämpas första stycket. Förordning (1988:1244). 59 § Bestämmelserna i 52 § första stycket skall tillämpas i ärende om tjänstledighet eller förordnande av vikarie för statsåklagare eller distriktsåklagare. Förordning (1985:491). 60 § Överåklagare får utan ansökan åtnjuta tillfällig ledighet för semester eller av annan orsak under sammanlagt högst 15 dagar om året. Under ledigheten uppehålls tjänsten av den riksåklagaren förordnat att under sådan ledighet uppehålla densamma. Innan överåklagare begagnar sig av sådan ledighet, skall han underrätta riksåklagaren. Förordning (1985:491). 61 § Fråga om anställnings upphörande enligt 7 kap. 3 eller 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning eller med anledning av arbetstagares begäran om entledigande prövas i fråga om tjänsteman som avses i 47 § andra stycket av riksåklagaren. Förordning (1978:733). 62 § Chef för myndighet skall på begäran av tjänsteman vid myndigheten utfärda intyg angående dennes tjänstgöring inom åklagarväsendet. 63 § har upphävts genom förordning (1975:1087). Överklagande 64 § Riksåklagarens beslut i brottmålsfrågor får inte överklagas. I fråga om beslut i administrativa ärenden gäller, om inte något annat är föreskrivet, följande: 1. Beslut av en lokal åklagarmyndighet, som ingår i en region, får överklagas hos regionåklagarmyndigheten. 2. Beslut av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, av statsåklagarmyndigheten för speciella mål samt av en regionåklagarmyndighet får överklagas hos riksåklagaren. 3. Beslut som riksåklagaren har meddelat som tredje instans eller, om det rör tillsättning av tjänst, som andra instans får inte överklagas. 4. Andra beslut av riksåklagaren än som avses i 3 får överklagas hos regeringen. Förordning (1988:1244). Övergångsbestämmelser 1974:910 Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1975 då åklagarinstruktionen (1964:739) skall upphöra att gälla. I anslutning till åklagarinstruktionens ikraftträdande gäller följande övergångsbestämmelser. 1. Den som vid utgången av år 1964 ägde behörighet till landsfogdetjänst är behörig till åklagartjänst som avses i 51 § åklagarinstruktionen (1974:910). Detsamma gäller även den som före den 1 januari 1965 antagits till aspirant på landsfogdeassistenttjänst och därefter fullgjort den utbildning som var särskilt föreskriven för sådan aspirant. 2. Den som innehaft en tjänst som stadsfiskal men inte förvärvat behörighet till landsfogde- eller landsfiskalstjänst och den, som vid utgången av år 1964 ägde behörighet till landsfiskalstjänst och under minst två år efter avslutad utbildning har tjänstgjort inom stadsfiskals- eller landsfiskalsorganisationen eller den nya åklagarorganisationen, är behörig till tjänster som distriktsåklagare eller assistentåklagare. Denna bestämmelse avser dock inte tjänsterna som chefsåklagare i Stockholms, Göteborgs eller Malmö åklagardistrikt. Bestämmelserna i första stycket om den som ägde behörighet till landsfiskalstjänst gäller även den, som före den 1 januari 1965 antagits till landsfiskalsaspirant och därefter fullgjort den utbildning som var särskilt föreskriven för sådan aspirant. Förordning (1980:627). 3. Utan hinder av bestämmelserna i 2 punkten får till annat vikariat än långtidsvikariat för distriktsåklagare förordnas även åklagare som ej har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Förordning (1980:906). 4. Den som före den 1 januari 1975 hade åklagarbehörighet enligt 43 § åklagarinstruktionen (1964:739) behåller denna behörighet även om han tjänstgjort kortare tid än tre år. Detsamma gäller den som före den 1 januari 1975 enligt 54 § åklagarinstruktionen (1964:739) var behörig till tjänst som statsåklagare eller distriktsåklagare samt åklagaraspirant som genomgått åklagarkurs under hösten 1974. 5. Riksåklagaren meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i anslutning till åklagarinstruktionens (1974:910) ikraftträdande. 1988:24 1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1988. 2. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller 64 § i sin äldre lydelse.