Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1974:681 ·
Visa register
Kungörelse (1974:681) om internationella vägtransporter
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1974-09-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1114
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:779
Upphävd: 1998-10-01
Inledande bestämmelser
1 § Denna kungörelse gäller internationell vägtransport i Sverige med
buss eller lastbil med eller utan tillkopplat släpfordon samt
vägtransport utom landet med sådant fordon om det är registrerat i
Sverige.
2 § Med internationell vägtransport förstås i denna kungörelse transport
på väg av personer eller gods till eller från Sverige eller i
transittrafik genom Sverige. I övrigt har beteckningar i denna
kungörelse samma betydelse som motsvarande beteckning i yrkestrafiklagen
(1988:263) och fordonskungörelsen (1972:595). Förordning (1991:1717).
Transport med i Sverige registrerat fordon
3 § Vägtransport i yrkesmässig trafik utom landet med buss
eller lastbil som är registrerad i Sverige får utföras endast av den
som har tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) att bedriva
yrkesmässig trafik av motsvarande slag och, då förordningen
(1994:905) om tillträde till den internationella transportmarknaden
är tillämplig, har tillstånd enligt den förordningen.
Förordning (1994:907).
4 § Om tillstånd behövs för transport av personer eller gods i
ett annat land med ett fordon som är registrerat i Sverige och
tillståndsfrågan på grund av överenskommelse mellan Sverige och
annan stat skall prövas av en svensk myndighet, skall prövningen
göras såvitt avser linjetrafik av Vägverket och i övrigt av
Generaltullstyrelsen. Förordning (1993:1641).
Transport med i utlandet registrerat fordon
5 § Internationell vägtransport i yrkesmässig trafik med buss eller
lastbil som är registrerad i utlandet får utföras endast av den som har
tillstånd till sådan transport.
Generaltullstyrelsen får efter samråd med Vägverket föreskriva att
tillstånd behövs för internationell vägtransport även om den inte utförs
i yrkesmässig trafik.
Första och andra styckena gäller ej i den mån annat avtalats genom
överenskommelse mellan Sverige och annan stat. Förordning (1992:1388).
6 § Frågor om tillstånd enligt 5 § prövas i fråga om linjetrafik av
Vägverket och i övrigt av Generaltullstyrelsen. Förordning (1992:1388).
Tillståndsgivning m. m.
7 § Tillstånd enligt 4 eller 5 § får meddelas endast den som kan
förväntas iakttaga de bestämmelser som gäller för trafiken. Förordning
(1991:1717).
7 a § Tillstånd enligt 5 § till linjetrafik med buss som är registrerad
i Finland eller Norge skall meddelas den som uppfyller föreskrifterna i
7 § om den avsedda trafiken inte kan antas bli till skada för redan
etablerad järnvägstrafik eller linjetrafik. Tillstånd skall också ges om
sökanden gör sannolikt att en avsevärt bättre trafikförsörjning skulle
uppnås. Förordning (1991:345).
8 § Tillstånd som avses i 4 eller 5 § får meddelas viss fysisk eller
juridisk person och skall innehålla de villkor som behövs för trafikens
bedrivande. Förordning (1991:1717).
9 § Tillstånd som avses i 4 eller 5 § får inte överlåtas utan
medgivande av den myndighet som har beviljat tillståndet.
Förordning (1993:1641).
10 § Bevis om tillstånd som avses i 5 § skall under färd i Sverige
medföras i fordonet och på tillsägelse visas upp för polisman eller
tulltjänsteman. Förordning (1991:1717).
11 § har upphävts genom förordning (1991:1717).
Återkallelse av tillstånd, m. m.
12 § När ett tillstånd enligt 3 § återkallas, skall Vägverket eller,
efter underrättelse från länsstyrelsen, Generaltullstyrelsen återkalla
berörda tillstånd enligt 4 §.
Den myndighet som har beviljat tillståndet får återkalla det om det
vid transporter som avses i 5 § förekommer allvarliga eller upprepade
överträdelser av
-- yrkestrafiklagen (1988:263),
yrkestrafikförordningen (1988:1503), denna kungörelse eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa författningar,
-- författningar eller föreskrifter om vägtransporter, särskilt
bestämmelser om förares kör- och vilotider, fordons vikt och mått,
trafiksäkerhet eller fordons utrustning och beskaffenhet, eller
-- bestämmelser i författningar om löne- och anställningsför-
hållanden i branschen.
Detsamma gäller om tillståndshavaren på annat sätt väsentligt
åsidosatt sina skyldigheter i fråga om trafikens anordnande
eller handhavande, eller om han inte använt tillståndet.
Förordning (1993:1641).
13 § Om en tillståndshavare som avses i 5 § har gjort sig skyldig
till förfaranden eller försummelser som kan leda till återkallelse
av tillståndet men det kan antas att tillståndshavaren kommer att
göra rättelse utan sådan åtgärd, får den myndighet som har beviljat
tillståndet i stället meddela varning. Förordning (1993:1641).
14 § Beslut om varning delges den som avses med beslutet.
Ansvar m. m.
15 § Till böter döms den som
1. driver trafik i vilken sker transport i strid mot 3 eller 5 §,
2. åsidosätter föreskrift som med stöd av 8 § meddelats i samband med
tillstånd enligt 5 §. Förordning (1991:1717).
16 § Den som bryter mot 10 § döms till penningböter. Förordning
(1991:1717).
17 § Har transport av gods skett i strid mot 3 eller 5 §, skall den som
yrkesmässigt för egen eller annans räkning har slutit avtal med
trafikutövaren om transporten dömas till böter, om han kände till eller
hade skälig anledning att anta att tillstånd saknades. Förordning
(1991:1717).
18 § Om transport sker i strid mot 3 eller 5 § eller villkor som med
stöd av 8 § meddelats i samband med tillstånd enligt 5 §, får polisman
eller tulltjänsteman hindra fortsatt transport. Polisman eller
tulltjänsteman får medge att fordon med vilket transporten sker förs
till närmaste lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats eller,
såvitt avser i utlandet registrerat fordon som införs i Sverige, att
fordonet omedelbart förs ut ur landet. Förordning (1991:1717).
Besvär
19 § Beslut av länsstyrelsen enligt denna kungörelse får överklagas hos
Vägverket. Vägverkets och Generaltullstyrelsens beslut får, om ej annat
följer av 20 §, överklagas hos regeringen. Förordning (1992:1388).
20 § Beslut om varning eller beslut av polisman eller tulltjänsteman
enligt denna kungörelse får inte överklagas. Förordning (1991:1717).
Uppgiftsskyldighet m. m.
21 § Om en domstol har funnit någon skyldig till brott som avses
i 15 § 1 eller en tillståndshavare enligt 5 § skyldig till över-
trädelse av bestämmelser eller föreskrifter som avses i 12 § andra
stycket eller en högre rätt har avgjort ett mål i vilket en sådan
fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet sändas
till den myndighet som har beviljat tillståndet enligt 3 eller 5 §.
Förordning (1993:1641).
21 a § Om sådana allvarliga eller upprepade överträdelser som kan
leda till återkallelse av ett tillstånd enligt 12 § andra stycket har
begåtts vid en internationell vägtransport i Sverige med ett fordon
som är registrerat i en stat för vilken avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) har trätt i kraft, skall
tillståndsmyndigheten skicka all tillgänglig information om
överträdelsen och den påföljd som överträdelsen har medfört till
EFTA:s Ständiga kommitté (Ständiga kommittén) beträffande EG-stater
och beträffande övriga stater direkt till ifrågavarande stat.
Om tillståndsmyndigheten i ett sådant fall återkallar tillståndet
skall den lämna underrättelse om detta till EFTA:s övervaknings-
myndighet och Ständiga kommittén. Förordning (1993:1641).
22 § Om en fordonsägare påförs överlastavgift enligt lagen (1972:435)
om överlastavgift för färd vid internationell vägtransport, skall
länsstyrelsen skicka en kopia av beslutet till den myndighet som har
beviljat tillståndet enligt 3 eller 5 §. Förordning (1993:1641).
23 § Om en länsstyrelse, polismyndighet, tullmyndighet eller någon
annan myndighet finner anledning till återkallelse av tillstånd som
beviljats med stöd av denna kungörelse, skall underrättelse om detta
lämnas till den myndighet som har beviljat tillståndet enligt
3 eller 5 §. Förordning (1993:1641).
24 § Föreskrifter för verkställigheten av denna kungörelse meddelas av
generaltullstyrelsen i fråga om tillstånd enligt 4 och 5 §§, som inte
avser linjetrafik, och i övrigt av Vägverket. I fråga som avses i 18 §
meddelas föreskrift av Rikspolisstyrelsen såvitt den gäller polisman och
av Generaltullstyrelsen såvitt den gäller tulltjänsteman. Innan
föreskrifter meddelas skall, om det behövs, samråd ske mellan
myndigheterna. Förordning (1992:1388).
Avgifter för vissa ärenden
25 § Förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket gäller för
Vägverkets prövning av ansökan om tillstånd enligt 4 eller 5 § denna
kungörelse.
Avgift tas ut för Generaltullstyrelsens prövning av sådan ansökan i de
fall som framgår av tredje stycket.
För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§
avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser
tillämpas:
Ärendeslag Avgiftsklass
Tillstånd till transport till eller från
utlandet gällande
-- tur- och returresa eller en enkel resa 1
-- minst tio månader 4
-- annat fall 2
Förordning (1992:1388).
Övergångsbestämmelser
1991:1717
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Tillstånd som före förordningens ikraftträdande har meddelats av
transportrådet skall anses meddelat av den myndighet som efter
ikraftträdandet är behörig myndighet. Om flera länsstyrelser är
behöriga, skall den länsstyrelse anses behörig där sökanden är
folkbokförd eller, i fråga om juridisk person, där företagets ledning
finns.
3. Tillstånd som har meddelats enligt 3 § andra stycket i dess lydelse
före den 1 januari 1992 skall fortfarande gälla och anses vara meddelade
av trafiksäkerhetsverket.
1993:1641
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Den som före ikraftträdandet har fått tillstånd att inom landet
bedriva yrkesmässig trafik och som enligt äldre föreskrifter i 4 §
andra stycket prövats lämplig att utföra internationella transporter
utan tidsbegränsning, skall anses behörig att utom landet bedriva
yrkesmässig trafik av motsvarande slag enligt de nya föreskrifterna
i 3 §.