Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1973:670 ·
Visa register
Tullag (1973:670)
Departement: Finansdepartementet
Utfärdad: 1973-06-29
Ändring införd: t.o.m. SFS 1986:1324
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:1070
Upphävd: 1988-01-01
Inledande bestämmelse
1 § Tullområdet omfattar Sveriges landområde och sjöterritorium samt
luftrummet däröver. Införsel till och utförsel från tullområdet
övervakas av tullverket.
Förtullning
2 § Vara som införes till tullområdet skall förtullas. Vid förtullning
tar tullmyndighet ut tull, skatt och annan införselavgift.
I samband med förtullningen kontrollerar tullmyndigheten att varan får
införas.
Utan att förtullas får vara
1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de
villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar,
2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller
exportbutik enligt 24-28 §§,
3. innehavas med temporär tullfrihet, eller
4. återutföras.
Generaltullstyrelsen får medge att avgiftsfri vara ej behöver förtullas
om det kan ske utan risk för att för införseln gällande föreskrifter
eftersättes.
3 § Innan vara förtullats får ej någon förfoga över den om ej annat
följer av denna lag.
Den som bedriver importverksamhet får, om tullmyndigheten medger det, ta
hand om och i övrigt förfoga över vara utan hinder av att den ej
förtullats. Den som betalar tull och annan införselavgift enligt 18 §
får förfoga över vara utan hinder av att avgift ej erlagts för den.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen
får, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om införsel
åsidosätts, uppdra åt bolag eller förening som innehar tullupplag eller
frihamn att utföra tullmyndighetens kontroll när vara skall tas om hand
av den som har fått medgivande enligt andra stycket.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för vissa fall
förordna om inskränkningar i rätten att förfoga över vara. Lag
(1984:940).
4 § En vara, som skall förtullas, anges till förtullning vid införseln
eller, om den sänds under tullverkets överinseende till ort inom
tullområdet, vid ankomsten till denna ort. Förvaras en sådan vara på
tullupplag eller tullager eller i frihamn, anges den till förtullning
innan förvaringen upphör. En vara, som innehas med temporär tullfrihet,
anges till förtullning innan den temporära tullfriheten upphör, om
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen
inte föreskriver annat.
Har vara tagits om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket skall
den som erhållit medgivandet ange varan till förtullning inom den tid
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen bestämmer. Blir varan inom samma tid föremål för
behandling enligt 2 § tredje stycket, skall vad nu sagts om skyldighet
att ange vara till förtullning ej gälla. Lag (1984:940).
5 § Den som anger en vara till förtullning eller som tagit hand om en
vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket är tullskyldig för varan.
Om tullskyldighet i särskilda fall föreskrivs i 39 och 40 §§.
Den som är tullskyldig skall utom tull erlägga annan införselavgift som
uppbärs av tullverket.
Anträffas inte någon som är tullskyldig, skall tull och annan
införselavgift tas ut av varan. Om särskilda skäl föreligger kan
generaltullstyrelsen besluta att tull och annan införselavgift inte
skall tas ut av varan. Lag (1984:940).
6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen bestämmer var förtullning får ske. Lag (1976:532).
6 a § Vid förtullning skall, om annat ej föreskrives, författningar om
tull och annan införselavgift tillämpas i den lydelse som gällde den dag
då
1. anmälan gjordes att få taga hand om varan enligt 3 § andra stycket,
2. ansökan om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan
tullfrihet medgavs utan ansökan,
3. varan i annat fall än som avses i 1 och 2 angavs till förtullning.
Generaltullstyrelsen kan medge undantag från första stycket 2.
Har åtgärd som avses i första stycket 3 ej vidtagits i föreskriven tid,
tillämpas författningarna i den lydelse som gällde den dag då åtgärden
bort senast vidtagas. Lag (1974:982).
Tulldeklaration m.m.
7 § När vara anges till förtullning, skall tullskyldig till ledning för
förtullningen lämna tulldeklaration. Generaltullstyrelsen får för
särskilda fall föreskriva att de uppgifter som behövs för förtullningen
skall lämnas i annan ordning.
Tulldeklaration få lämnas genom ombud som godkänts av
generaltullstyrelsen. Innehåller deklaration, som lämnats genom ombud,
oriktig uppgift och kan det föranleda, att tull eller annan
införselavgift undandrages statsverket eller att vara införes i strid
mot förbud, åligger det tullskyldig att rätta uppgiften inom tre veckor
från den dag, då deklarationen lämnades.
Tullmyndighet får medge att tulldeklaration lämnas av någon som är
anställd och kan anses intaga förtroendeställning hos den tullskyldige
eller, om deklarationen lämnas genom ombud som avses i andra stycket,
hos ombudet.
8 § Tulldeklaration skall innehålla
1. varas nummer enligt tulltaxan (1977:975) eller enligt statistisk
varuförteckning, som utfärdats av generaltullstyrelsen, och kort
varubeskrivning, om sådan ej finns i de handlingar som bifogas
deklarationen,
2. tullsats och annan avgiftssats,
3. avgiftspliktig kvanitet och avgiftspliktigt värde,
4. grund för nedsättning av eller frihet från tull eller annan
införselavgift,
5. belopp som skall erläggas i tull eller annan införselavgift.
För kontroll av att vara får införas skall tulldeklaration lämnas de
ytterligare uppgifter som generaltullstyrelsen bestämmer.
Tullmyndighet kan medge undantag från skyldighet att lämna uppgift som
avses i första stycket. Innebär medgivandet att den tullskyldige ej
behöver lämna uppgift om varas nummer, kan tullmyndighet föreskriva att
han skall lämna sådan beskrivning av varan, som behövs för varans
förtullning. Lag (1977:976).
9 § Anges varor, som enligt tulltaxan skall tulltaxeras gemensamt, till
förtullning vid skilda tillfällen, skall tullskyldig lämna preliminära
tulldeklarationer. Slutlig deklaration skall, om tullmyndighet ej
bestämmer annat, lämnas vid sista deklarationstillfället.
Preliminär tulldeklaration skall innehålla de uppgifter som behövs för
att preliminärt beräkna tull och annan införselavgift.
Generaltullstyrelsen får föreskriva att preliminär tulldeklaration får
lämnas även i annat fall än som avses i första stycket.
10 § Generaltullstyrelsen bestämmer vilka handlingar som skall bifogas
tulldeklaration eller i övrigt inges för att styrka uppgift om det som
skall förtullas.
Tullmyndighet kan förelägga tullskyldig att lämna de ytterligare
uppgifter som behövs för kontroll av tulldeklaration eller annan uppgift
om vara som skall förtullas.
10 a § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen bestämmer vilka uppgifter som skall lämnas för
statistiskt ändamål i samband med att vara tas om hand enligt 3 § andra
stycket. Lag (1976:532).
11 § Finner tullskyldig eller den för vars räkning vara införts att
uppgift som lämnats i tulldeklaration eller i övrigt i samband med
förtullning ej överenstämmer med vara som införts, åligger det honom att
inom två veckor från det förhållandet upptäcktes anmäla detta hos
tullmyndighet, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull
eller annan införselavgift undandrages statsverket eller det föranlett
att vara införts i strid mot förbud.
Har tid för besvär över beslut, varigenom tull eller annan
införselavgift för varan fastställts, gått ut när förhållande som avses
i första stycket upptäckes, föreligger ej anmälningsskyldighet.
Tulltaxering
12 § Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgift
fastställer tullmyndighet tull och annan införselavgift (tulltaxering).
Har preliminär tulldeklaration lämnats, bestämmer tullmyndigheten
preliminärt tull och annan införselavgift. Generaltullstyrelsen får
föreskriva att tull och annan införselavgift får bestämmas preliminärt
även i annat fall.
13 § Finner tullmyndighet att tulltaxeringsbeslut är felaktigt, meddelar
myndigheten beslut om rättelse (omtulltaxering), om ej felet är att anse
som ringa. Fråga om omtulltaxering skall även tagas upp när tullskydlig
begär det.
Har besvär anförts över tulltaxeringsbeslut eller har tiden för besvär
gått ut, får fråga om omtulltaxering ej väckas.
14 § Har den som är tullskyldig enligt 5 § första stycket i
tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning
för tulltaxeringen eller underlåtit att lämna uppgift som han varit
skyldig att lämna och har detta föranlett att tull och annan
införselavgift inte har fastställts eller har fastställts till för lågt
belopp, sker eftertulltaxering. En sådan taxering får inte ske, om det
belopp som avses är ringa eller det med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart oskäligt att eftertulltaxering sker. Lag (1984:940).
15 § Eftertulltaxering får ej ske så länge omtulltaxering kan ske och ej
senare än fem år efter den dag då varan angavs till förtullning.
Har den tullskyldige avlidit, påföres eftertulltaxering hans dödsbo.
Sådan eftertulltaxering får ske endast om fråga därom prövats senast
under andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckning efter
den tullskyldige lämnats in för registrering.
Har tullskyldig åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling, får, även efter utgången av den i första eller andra
stycket angivna tiden, eftertulltaxering ske för den vara som åtalet
avser. Eftertulltaxering får dock ske endast om fråga därom prövats före
utgången av kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Har den
tullskyldige avlidit, skall fråga om eftertulltaxering prövas inom sex
månader från dödsfallet. Ogillas åtalet, skall, när domen vunnit laga
kraft, den med stöd av detta stycke åsatta eftertulltaxeringen
undanröjas av tullmyndigheten.
Tredje stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som företrätt
juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för
varusmuggling, om brottet avser tull eller annan införselavgift som den
juridiska personen haft att erlägga.
16 § Kan tull eller annan införselavgift ej beräknas tillförlitligt vid
tulltaxering, omtulltaxering eller eftertulltaxering, fastställes
avgiften efter skälig grund.
Uppbörd och återbetalning av tull och annan införselavgift
17 § Tull och annan införselavgift betalas till tullmyndighet inom 15
dagar från den dag då beslut därom meddelades.
18 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att tull och annan
införselavgift får betalas enligt särskild tullräkning.
Särskild tullräkning får utfärdas gemensamt för flera beslut. Räkningen
skall betalas inom den tid som generaltullstyrelsen bestämmer, dock ej
senare än en månad från den dag då räkningen utfärdades. Regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, generaltullstyrelsen får
föreskriva att en särskild avgift skall erläggas för sådan räkning.
Särskild tullräkning får utställas på ombud som avses i 7 § andra
stycket, om ombudet åtagit sig betalningsansvaret. Lag (1984:444).
19 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet skall ställas för
tull och annan införselavgift. Har säkerhet ej ställts, utgör varan
säkerhet för avgiften så länge den står under tullverkets översinseende.
20 § Ränta utgår på tull eller annan införselavgift som skall betalas
1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,
2. enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller
regeringsrätten,
3. i fall som avses i 40 §, när tull eller annan införselavgift
undandragits,
4. i fall som avses i 20 § första eller tredje stycket tullförordningen
(1973:979).
Har tull eller annan införselavgift enligt preliminärt beslut erlagts
med lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på det
överskjutande beloppet.
Ränta enligt första eller andra stycket utgår dock ej på belopp som får
dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.
Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning till följd av att den som
tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett
varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta. Lag (1984:940).
20 a § Ränta enligt 20 § utgår för visst kalenderår efter den räntesats
som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid
utgången av december det föregående året med tillägg av tre
procentenheter. För tid som infaller efter utgången av det år då
införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den räntesats som
gäller för det året. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres
ej.
Vid beräkning av ränta enligt 20 § första stycket 1, 2 eller 4 eller
andra stycket gäller att ränta utgår
från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till
förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare
återbetalat avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet
återbetalades,
till och med den månad då beloppet skall erläggas.
Ränta enligt 20 § första stycket 3 utgår
från utgången av den månad då varan infördes eller det olovliga
förfarandet ägde rum,
till och med den månad då beloppet skall erläggas.
Ränta enligt andra och tredje stycken utgår ej för längre tid än två år
utom i fall som avses i 20 § första stycket 4.
Ränta enligt 20 § fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen
omfattar.
Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke
skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny
beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas.
Ränta utgår ej på räntebelopp som tullskyldig ålägges betala enligt 20 §
utöver tidigare erlagd ränta.
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger
motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf. Lag
(1984:940).
21 § Betalas ej tull eller annan införselavgift inom föreskriven tid,
utgår restavgift med sex öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock
minst femtio kronor. Öretal som uppkommer vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre hela krontal. Generaltullstyrelsen får meddela
befrielse helt eller delvis från skyldighet att erlägga restavgift, om
särskilda skäl föreligger.
Till betalning förfallen tull och annan införselavgift skall på
framställning av tullmyndighet indrivas av kronofogdemyndigheten. Därvid
skall utsökningsbalken tillämpas. Har säkerhet ställts eller utgör varan
säkerhet, får avgiften tas ut av säkerheten.
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger
motsvarande tillämpning på restavgift enligt första stycket. Lag
(1982:1213).
22 § Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre
belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande
belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan
införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5 §
tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall
utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp,
som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, återbetalas dock ej.
På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt
20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20
a § första stycket. Räntan för visst kalenderår skall dock beräknas
efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda
diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår.
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i
förekommande fall avrundas uppåt. Ränta utgår från utgången av den månad
under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet
utbetalats.
Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre
belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för
mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift
gäller därvid i tillämpliga delar.
Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för till
betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att
erlägga till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som
begränsar rätten till återbetalning. Lag (1986:477).
Utförsel
23 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter i fråga om förfarandet vid utförsel och vid
återbetalning av eller befrielse från tull eller annan införselavgift på
grund av utförsel eller därmed jämställd åtgärd. Därvid får föreskrivas
att den för vars räkning vara utförs ur landet skall, när varan anmäls
till utförsel, avlämna faktura eller motsvarande handling samt i
exportanmälan uppge fakturanummer eller annan beteckning, genom vilken
varan kan identifieras i hans bokföring, och varumottagare. Lag
(1984:444).
Tullupplag m.m.
24 § För förvaring av oförtullad vara under kortare tid får inrättas
tullupplag samt för annan förvaring av oförtullad vara tullager och
frihamn.
Regeringen bestämmer vilka former av tullager som får inrättas. Lag
(1976:532).
25 § Tillstånd att inrätta tullupplag och tullager meddelas av
generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av annan
tullmyndighet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen
får bestämma den längsta tid under vilken oförtullad vara får förvaras
på tullupplag och tullager. Lag (1976:532).
26 § Tillstånd att inrätta frihamn meddelas av regeringen.
I frihamn får oförtullad vara förvaras utan tidsbegränsning.
I den utsträckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen bestämmer får i frihamn bedrivas industriell
verksamhet och detaljhandel. Lag (1976:532).
27 § På flygplats får efter tillstånd av regeringen inrättas särskild
butik (exportbutik) för försäljning av oförtullade eller eljest
obeskattade varor till flygpassagerare som avreser till utlandet. Lag
(1976:532).
28 § Tullupplag, tullager, frihamn och exportbutik står under
tullverkets översinseende.
Förhandsbesked
29 § Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked om
1. varas nummer enligt tulltaxan och statistik varuförteckning som
utfärdats av generaltullstyrelsen,
2. beräkning av varas tullpliktiga kvanitet,
3. beräkning av varas tullpliktiga värde,
4. tull- och avgiftssats för vara, och
5. tullbefrielse eller tullnedsättning för vara av helt eller delvis
svenskt ursprung.
Förhandsbesked om avgiftssats gäller endast i den mån avgiften skall
erläggas till tullverket.
30 § Förhandsbesked meddelas på ansökan av den som har för avsikt att
införa eller utföra vara eller annan vars intresse i väsentlig mån
beröres av bestämmelsernas tillämpning.
Förhandsbesked sökes skriftligt hos generaltullstyrelsen. Sökanden skall
lämna de uppgifter som generaltullstyrelsen finner vara behövliga för
att förhandsbesked skall kunna lämnas. Styrelsen får ålägga sökanden att
lämna prov på varan. Göres laboratorieundersökning eller anlitas
sakkunnig för utredning om varas beskaffenhet, skall sökanden betala
kostnaden härför om generaltullstyrelsen ej medger undantag.
Finner generaltullstyrelsen med hänsyn till ansökningens innehåll att
förhandsbesked icke bör meddelas, skall ansökningen avvisas.
31 § Fråga om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.
Förhandsbesked länder till omedelbar efterrättelse. Beskedet gäller för
vara som införes eller utföres av sökanden eller för hans räkning eller
i enlighet med ett av sökanden ingånget avtal, om varan anmäles till
förtullning eller utförsel inom två år från den dag sökanden fick del av
beskedet.
32 § Förhandsbesked upphör att gälla om författning ändras efter det att
beskedet lämnats i den mån ändringen påverkar den fråga förhandsbeskedet
avser.
33 § Generaltullstyrelsen kan återkalla förhandsbesked om styrelsen
finner att en bestämmelse skall ges annan tolkning än den som ligger
till grund för förhandsbeskedet. Beslut om återkallelse skall delges den
som erhållit förhandsbeskedet.
Har förhandsbesked återkallats, skall, om den som erhållit beskedet gör
framställning därom, beskedet ändå gälla för vara som införes eller
utföres i enlighet med avtal som han ingått innan beslutet om
återkallelse delgavs honom. Varan skall dock anmälas till förtullning
eller utförsel inom tre månader från den dag då beslutet om återkallelse
avsänts till honom.
Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge att verkan
av beslut om återkallelse skall inträda senare än som sägs i andra
stycket.
34 § Har förhandsbesked ändrats efter besvär äger 33 § andra och tredje
styckena motsvarande tillämpning.
Tullverkets kontrollverksamhet m.m
35 § För kontroll av uppgifter, som lämnats enligt denna lag eller
enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen, kan tullmyndighet
förelägga uppgiftlämnaren att för granskning tillhandahålla
tullmyndighet handelsböcker, affärskorrespondens och de handlingar som i
övrigt behövs för ändamålet. Även den för vars räkning vara införts och
annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av
betydelse för kontrollen kan hämtas av anteckningar eller andra
handlingar, som föres vid hans verksamhet, kan föreläggas att
tillhandahålla handlingar som behövs för kontrollen.
Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid
att den icke förorsakar hinder för den vars handlingar är föremål för
granskning. Handelsböcker och andra handlingar som överlämats för
granskning skall återställas så snart det kan ske.
Den som verkställer granskningen får ta del av handlingar av betydelse
för granskningen utan hinder av att den, vars handlingar är föremål för
granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är en handlings
innehåll av denna beskaffenhet eller anser den vars handlingar skall
granskas, att handlingens innehåll ej bör komma till annnans kännedom,
får länsskatterätten på talan av honom besluta att handlingen skall
undantagas från granskningen om synnerliga skäl föranleder det. Mot
länsskatterättens beslut får talan ej föras.
36 § För sådan kontroll som avses i 35 § är den, vars uppgifter skall
kontrolleras eller för vars räkning varan införts, skyldig att lämna
tillträde till lokaler där hans verksamhet bedrives samt bereda
tulltjänsteman tillfälle att undersöka varan och utan kostnad
tillhandahålla behövliga varuprov.
I fall som avses i första stycket skall den, vars uppgifter skall
kontrolleras eller för vars räkning varan införts, svara för den
transport av varan som behövs och för uppackning och återinpackning. Han
skall även tillhandahålla arbetsbiträde vid provtagning och vägning.
37 § Finns anledning antaga, att uppgift som lämnats enligt denna lag
eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen icke är riktig,
får tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för att få fram den
upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, skall kostnaden
bäras av den som lämnat uppgiften såvida ej uppgiften avser varans tull-
eller avgiftspliktiga värde och det slutligen fastställda värdet
överstiger det uppgivna med högst tio procent.
Tullmyndighet får, med generaltullstyrelsens medgivande, anlita särskild
sakkunnig även i fall då anfordras att lämna uppgift eller handling
rörande vara ej efterkommits. Kostnaden skall bäras av den som haft att
lämna uppgiften eller handlingen om generaltullstyrelsen ej beslutar
annat.
37 a § Om det behövs för tullverkets kontrollverksamhet eller för
uppgiftslämnande enligt 54 a § får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, generaltullstyrelsen föreskriva, att tullskyldig skall
lämna uppgift rörande organisationsnummer eller personnnummer när vara
anges till förtullning, samt att den för vars räkning vara utförs ur
landet skall lämna sådan uppgift när varan anmäls till utförsel. Lag
(1980:450).
38 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen meddelar de bestämmelser som behövs för att
tullmyndighet skall kunna kontrollera person- och varutrafiken till och
från tullområdet och inom detsamma samt undersöka transportmedel och
lagerlokal eller annat utrymme som nyttjas i samband med varutrafiken.
Lag (1976:532).
Tullskyldighet i särskilda fall
39 § Om en oförtullad vara går förlorad, när den införs till tullområdet
eller sänds under tullverkets överinseende inom detta, är fraktföraren
tullskyldig för varan. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra
varan, är den som befordrat varan tullskyldig för den.
Om en oförtullad vara går förlorad, när den förvaras på tullupplag eller
tullager eller i exportbutik eller frihamn är innehavaren av upplaget,
lagret, exportbutiken eller frihamnen tullskyldig för varan.
Om en oförtullad vara går förlorad, när den innehas med temporär
tullfrihet, är den som åtnjuter den temporära tullfriheten tullskyldig
för varan.
Den som visar att förlust av en vara inte beror på fel eller försummelse
av honom eller någon för vilken han svarar är inte tullskyldig enligt
första--tredje styckena. Om särskilda skäl föreligger kan
generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från tullen
eller avgiften.
I fråga om tullskyldig som avses i första--tredje styckena gäller
bestämmelserna i 7--16 §§ i tillämpliga delar. Lag (1984:940).
40 § Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts
till förtullning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje
stycket eller 3 § andra stycket, är han skyldig att betala den tull och
annan införselavgift som skulle ha utgått om varan förtullats vid
införseln. Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i
övrigt vidtagit sådan åtgärd att risk uppkommit för att varan skulle
undgå förtullning.
Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 § tredje stycket
i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att
betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits
eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid
mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull eller annan införselavgift får inte åtnjuta
förmånen.
Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge nedsättning
av eller befrielse från tullen eller avgiften eller medge befrielse från
tullskyldighet för varor som blir föremål för behandling enligt 2 §
tredje stycket.
Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf får inte prövas senare än
fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller
det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om
tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall tillämpas på
motsvarande sätt. Lag (1985:1094).
Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite
40 a § Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration,
i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning
för fastställande av tull eller annan införselavgift, lämnat en uppgift
som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift
(tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan
införselavgift som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften
godtagits. Detsamma gäller om den tullskyldige skriftligen har lämnat en
sådan uppgift i omtulltaxerings- eller besvärsärende avseende
fastställande av tull eller annan införselavgift.
Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den
tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den
tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen påförs
den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den
del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den
tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.
Om den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat
tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan
införselavgift skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo
procent av den tull och annan införselavgift som påförs eller, vid
förfogande enligt 40 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av
den tullförmån som den tullskyldige går miste om. Lag (1985:1094).
40 b § Vid tillämpning av 40 a § ansvarar den som är tullskyldig för
handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat
dokument som lämnats för en tullskyldig som är juridisk person skall
anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige. Lag
(1985:1094).
40 c § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning
eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat
dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.
Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av
ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på
tullbefrielse eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av en
uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.
Har en tullskyldig frivilligt rättat en oriktig uppgift eller anmält
förhållande som avses i 40 § första eller andra stycket påförs inte
tulltillägg. Lag (1985:1094).
40 d § Har den som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 §
andra stycket inte kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då
deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift
(förseningsavgift).
Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om den
tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullgjort
skyldigheten inom den tid som föreskrivits. Lag (1985:1094).
40 e § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges
om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband
med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed
jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn
till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild
omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.
Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som
ringa.
Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den
tullskyldige har avlidit. Lag (1985:1094).
40 f § Om en vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, tas inte tull, annan
införselavgift för varan eller tulltillägg ut till den del varan eller
dess värde förverkas. Ett tidigare meddelat beslut om tull, annan
införselavgift eller tulltillägg skall upphävas eller ändras, sedan dom
eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft. Lag
(1985:1094).
40 g § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av
tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna
ombudet, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om
tull eller annan införselavgift. Sådan talan får föras om den oriktiga
uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats
i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då
domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.
Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift
skall utan hinder av vad som annars gäller om besvär prövas, om beslutet
om den tull eller annan införselavgift som den särskilda avgiften avser
inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om
yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet om
tulltillägg eller förseningsavgift skall tas upp och vidare handläggas
av tullmyndigheten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift
skall den tullskyldige om möjligt beredas tillfälle att yttra sig. Lag
(1985:1094).
40 h § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om
detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift.
Om tull eller annan införselavgift sätts ned, skall också vidtas den
ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda. Lag
(1985:1094).
40 i § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som uppkommer
vid beräkningen bortfaller.
Tulltillägg tillfaller staten. Lag (1985:1094).
40 j § Om betalningsskyldighet för tull eller annan införselavgift inte
längre kan åläggas får tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på
beloppet. Lag (1985:1094).
40 k § I fråga om tulltillägg och förseningsavgift tillämpas 17--19 §§
samt 21 § och 22 § första och fjärde styckena. Lag (1985:1094).
41 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
1. att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10 § första
stycket, eller
2. att göra anmälan enligt 11 §,
dömes för tullförseelse till böter, om ej underlåtenheten är belagd med
straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Allmänt åtal för tullförseelse får ej väckas utan anmälan av
tullmyndighet. Lag (1974:982).
42 § Meddelar tullmyndighet med stöd av denna lag eller bestämmelse, som
utfärdats med stöd av lagen, föreläggande för tullskyldig eller annan
att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullverkets
kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Vite kan även föreläggas, om
någon underlåtit att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10
§ första stycket eller att fullgöra skyldighet som föreskrives i 36 §.
Vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn till vederbörandes
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå
honom att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra kronor
eller högre än femtusen kronor.
Försuttet vite utdömes av generaltullstyrelsen. Finns ändamålet med
vitet ha förfallit då fråga om utdömande uppkommer får vitet ej utdömas.
Har vitesföreläggande iakttagits först sedan fråga om utdömande har
uppkommit, skall ändamålet med vitet icke anses ha förfallit därigenom.
Allmänt ombud
43 § I frågor som avses i 45 § första stycket utom sådana som gäller
eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över vara föres
det allmännas talan hos besvärsmyndighet av den tjänsteman (allmänt
ombud) vid generaltullstyrelsen som regeringen utsett. Lag (1976:532).
Besvärsordning
44 § Beslut, som någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen har
meddelat enligt denna lag eller enligt andra bestämmelser som utfärdats
med stöd av lagen, får överklagas hos generaltullstyrelsen genom besvär.
Avser besvären fastställelse av tull, annan införselavgift, ränta,
restavgift, tulltillägg eller förseningsavgift, skall besvärshandlingen
ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades eller,
i fall då omtulltaxering skett, inom två månader från den dag då
omtulltaxeringsbeslutet meddelades, om besvärstiden därigenom blir
längre. Lag (1985:1094).
45 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt andra
bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätt genom besvär, när det är fråga om
1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej
gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av avgift som meddelats med stöd av regeringens
bemyndigande,
2. temporär tullfrihet,
3. restitution av tull eller annan införselavgift,
4. varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska
ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
5. inskränkning i rätten att förfoga över vara,
6. förhandsbesked,
7. ränta eller restavgift,
8. tulltillägg eller förseningsavgift,
9. kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §,
10. föreläggande samt
11. utdömande av vite.
Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller
återkallat lämnat föhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 §
tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.
I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag
eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen genom
besvär. Lag (1985:1094).
46 § Talan mot beslut om fastställelse av tull eller annan
införselavgift får föras endast av den tullskyldige och av allmänt
ombud.
Talan mot generaltullstyrelsens beslut rörande förhandsbesked får föras
endast av sökande och av allmänt ombud.
47 § Har part anfört besvär i sådant mål eller ärende, vari enligt 43 §
det allmännas talan föres av allmänt ombud, kan motpart anföra besvär
oaktat den för honom gällande besvärstiden gått ut. Sådan talan skall
föras, om besvär anförts enligt 44 § andra stycket, inom två månader, i
mål om förhandsbesked inom en vecka och i övrigt inom två veckor från
den dag då motparten fick del av de först anförda besvären eller, om han
ej fått del av dem före utgången av den tid inom vilken de senast skulle
ha kommit in, från utgången av nämnda tid.
Återkallelse eller förfaller av annat skäl den första besvärstalan, är
också den senare besvärstalan förfallen.
48 § Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om
1. tull eller annan införselavgift felaktigt fastställts mer än en gång
för viss vara,
2. han, till följd av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller
infordrad uppgift, felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som
han lämnat eller i uppgift som legat till grund för sådan deklaration
eller uppgift, fått tull eller annan införselavgift fastställd till
belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas,
3. han i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort
föranleda att tull eller annan införselavgift skulle ha fastställts till
belopp som väsentligt avviker från det som fastställts.
Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till prövning endast
om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom
saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att
den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten
eller beviset för att få rättelse.
Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem år efter den
dag då beslut om fastställelse meddelades.
Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra besvär till
den tullskyldiges förmån.
Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även för beslut i fråga om
tulltillägg och förseningsavgift. Lag (1985:1094).
49 § Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan
tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.
Är fråga om fastställelse av tull eller annan införselavgift eller om
påföring av tulltillägg eller förseningsavgift föremål för prövning av
kammarrätten eller har frågan avgjorts av generaltullstyrelsen genom
beslut som har vunnit laga kraft, ankommer det på kammarrätten att pröva
målet. Har frågan prövats av kammarrätten eller av regeringsrätten skall
målet prövas av regeringsrätten.
Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär som anförts i särskild
ordning skall tas upp till prövning, förordna att målet skall vidare
handläggas av generaltullstyrelsen. Lag (1985:1094).
Särskilda bestämmelser
50 § Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12--16 §§ och
beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt i övrigt om
tullmyndighets beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av
lagen meddelade bestämmelser och som inte innebär att målet eller
ärendet avgörs. Lag (1985:1094).
51 § Avgift och ränta enligt denna lag påföres i hela kronor så att
överskjutande öretal bortfaller.
52 § Av tullmyndighet meddelat beslut, som till följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
får rättas av myndigheten.
53 § Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen får, med avvikelse från denna lag, meddela
föreskrifter om hur vara skall anges till förtullning och betalning
skall ske i vissa fall, när vara införes till tullområdet på järnväg,
med post eller med luftfartyg. Lag (1976:532).
54 § Innehållet i tulldeklaration eller motsvarande handling eller
handling som avses i 10 § får icke röjas för annan än den som själv får
taga del av handlingen. Den som fullgjort kontrollverksamhet enligt
denna lag får ej obehörigen röja vad han därvid erfarit. Inte heller får
i övrigt sådan uppgift om import eller export av varor som rör enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden obehörigen röjas. Lag
(1980:450).
54 a § Tullmyndighet skall på begäran tillhandahålla Sveriges riksbank,
riksskatteverket, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens
pris- och kartellnämnd eller länsskattemyndighet uppgift som förekommer
hos tullmyndigheten och som rör import eller export av varor. Lag
(1986:1324).
55 § Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får
anmärkning ej framställas i fråga om fastställelse och uppbörd av tull
eller annan införselavgift.
56 § har upphört att gälla genom lag (1976:532).
Övergångsbestämmelser
1983:981
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före
ikraftträdandet.
1984:940
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
2. De nya bestämmelserna i 39 och 40 §§ gäller inte i fråga om handling
eller underlåtenhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
3. De äldre bestämmelserna i 39 och 40 §§ om särskild avgift gäller
fortfarande i fall då en vara har gått förlorad eller varit föremål för
olovligt förfogande före ikraftträdandet.
1985:1094
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1986.
2. De nya bestämmelserna i 40 a--40 k §§ gäller inte i fråga om handling
eller underlåtenhet före ikraftträdandet.
1986:477
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om
ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.