Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1972:463 ·
Visa register
Kungörelse (1972:463) med vissa bestämmelser om elektriska svagströmsledningar
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet RSE
Utfärdad: 1972-06-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:121
1 § Telegraf-, telefon- eller annan elektrisk svagströmsledning får ej
utan tillstånd dragas på staten tillhörig mark, som icke ingår i allmän
väg, eller inom område för enskild järnväg, som blivit upplåten för
allmän trafik, och ej heller inom område för spårväg eller tunnelbana,
som ställts under Trafikverkets tillsyn. Fråga om tillstånd prövas
beträffande staten tillhörig mark av den myndighet, under vars
förvaltning marken står, och beträffande område för enskild järnväg,
spårväg eller tunnelbana av Trafikverket. Tillstånd behövs ej för fästande
av ytterligare ledning på redan uppsatta stolpar.
I fråga om tillstånd till dragande av svagströmsledning inom område för
allmän väg och till arbete på redan dragen ledning gäller bestämmelser i
väglagen (1971:948).
I fråga om dragande av provisorisk ledning för försvarsändamål gäller
särskilda bestämmelser. Förordning (2010:121).
1 a § Vad som sägs i denna kungörelse om svagströmsledningar gäller
även i fråga om fiberoptiska ledningar. Förordning (1985:76).
2 § I tillstånd enligt 1 § första stycket skall, när fråga är om
dragande av ledning inom område för enskild järnväg, spårväg eller
tunnelbana och samtycke till åtgärden ej inhämtats av den som äger
eller nyttjar marken, erinras att det meddelade tillståndet icke
medför befrielse från skyldighet att inhämta sådant samtycke.
3 § Drages svagströmsledning på mark eller inom område som anges i 1 §
eller inom område för allmän väg, skall följande iakttagas. Ledning
skall dragas så, att minsta möjliga hinder och olägenhet uppkommer
därav. Stolpar eller stöd som användes för ledningen skall ha
tillräcklig styrka och varaktighet samt vara stadigt fastsatta, om så
behövs med stag eller strävor. I förhållande till ledning som är
uppsatt på stolpar eller andra stöd i befintlig svagströmslinje skall
ledning i ny svagströmslinje dragas på ett avstånd av minst en meter.
Möter vid korsningsställe eller eljest hinder härför, skall ny ledning
dragas med luftkabel eller i jorden nedlagd kabel.
Svagströmslednings innehavare skall vara underkastad de ytterligare
föreskrifter som kan komma att meddelas av regeringen. Förordning
(1985:76).
4 § I fråga om svagströmsledning inom område för allmän väg gäller,
utöver vad som är föreskrivet i väglagen (1971:948) och vägkungörelsen
(1971:954), följande. Där luftledning eller stag korsar allmän väg,
skall avståndet till vägbanan från nedersta ledningstråden eller
staget vara minst 4,6 meter. Ledningsstolpe eller därtill hörande stag
eller sträva får ej anbringas på körbana, cykel- eller gångbana,
vägren eller skyddsbankett. Inom annan del av vägområdet får stolpe,
stag eller sträva ej anbringas utan särskilt medgivande av
väghållningsmyndigheten. Stolpe, stag eller sträva får ej heller
anbringas på sådant sätt att avrinning i dike eller snöröjning
försvåras.
Att väghållningsmyndigheten kan meddela närmare föreskrifter rörande
anläggande och underhåll av ledning som avses i första stycket framgår
av väglagen.
5 § I fråga om svagströmsledningar inom områden för järnvägar,
som upplåtits för allmän trafik, eller för spårvägar eller
tunnelbanor, som står under Trafikverkets tillsyn, gäller
följande. En luftledning får inte dras över en elektrifierad
järnväg, spårväg eller tunnelbana, om inte
Energimarknadsinspektionen medger detta. Dras en luftledning
över en oelektrifierad järnväg, spårväg eller tunnelbana, ska
spännvidden över spåret göras så kort som möjligt samt
ledningen om möjligt förläggas vinkelrätt mot spåret. Avståndet
från den nedersta ledningstråden till räls överkant ska vara
minst fem meter.
Ytterligare föreskrifter i fråga om anläggande, beskaffenhet
och underhåll av nämnda slag av ledningar meddelas av
Trafikverket. Förordning (2010:121).
6 § Påkallar statlig väghållningsmyndighet att staten tillhörig
svagströmsledning som finns inom område för allmän väg skall flyttas
och kan väghållningsmyndigheten och den myndighet, under vars
förvaltning ledningen står, ej enas, skall frågan hänskjutas till
regeringens prövning.
Påkallar kommunal väghållningsmyndighet att ledning som avses i första
stycket skall flyttas, skall den myndighet, under vars förvaltning
ledningen står, söka träffa uppgörelse med väghållningsmyndigheten
samt, om uppgörelse ej kan nås, inhämta regeringens föreskrift hur den
skall förfara i ärendet. Förordning (1985:76).
7 § Underlåter svagströmslednings innehavare att iakttaga föreskrift
angående ledningens anläggande, beskaffenhet och underhåll och uppstår
härigenom fara för trafiken på allmän väg eller för trafiken på
järnväg, som blivit upplåten för allmän trafik, eller för trafiken på
spårväg eller tunnelbana, som ställts under Trafikverkets tillsyn, kan
länsstyrelsen förelägga ledningens innehavare att inom viss tid
vidtaga rättelse vid äventyr att länsstyrelsen låter utföra nödvändiga
åtgärder på hans bekostnad.
Innan länsstyrelsen meddelar föreläggande enligt första stycket, skall
tillståndsmyndighet som avses i 1 § eller, om ärendet rör allmän väg,
väghållningsmyndigheten höras. Myndighet som hörts skall underrättas
om länsstyrelsen beslut. Förordning (2010:121).
8 § Talan mot väghållningsmyndighets beslut enligt denna kungörelse
föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Talan mot central förvaltningsmyndighets och länsstyrelses beslut
enligt denna kungörelse föres hos regeringen genom besvär.
Länsstyrelses beslut enligt 7 § länder omedelbart till efterrättelse.
Förordning (1985:76).