Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får inte avfall dumpas vare sig som fast ämne, vätska eller gas. Dumpning får inte heller ske från svenskt fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Avfall som är avsett att dumpas i det fria havet får inte föras ut ur landet eller ur den ekonomiska zonen. Vad som sägs i första stycket om dumpning gäller också i fråga om förbränning av avfall. Lag (1993:578). 2 § Denna lag tillämpas inte på sådana utsläpp av skadliga ämnen från fartyg som avses i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Lag (1980:425). 3 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan medge undantag från 1 §, om dumpning kan ske utan olägenhet från miljö skyddssynpunkt. Medgivande kan förenas med villkor. Uppkommer genom dumpning olägenhet som ej förutsågs när medgivandet gavs, får den myndighet som lämnat medgivandet meddela föreskrift för att avhjälpa olägenheten. Åsidosättes villkor eller föreskrift eller kan olägenhet som avses i andra stycket ej avhjälpas, får medgivandet återkallas. Lag (1975:735). 4 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade villkor och föreskrifter utövas av myndighet som regeringen bestämmer. Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla de upplys ningar och handlingar som behövs för tillsynen. För tillsynen äger myndigheten tillträde till transportmedel, lokal eller område som användes i samband med dumpning och rätt att där göra undersökning. Lag (1975:735). 5 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 1 §, 2. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 3 §. För försök till brott mot 1 § dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 6 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 4 § andra stycket, 2. lämnar oriktig uppgift i fall som avses i 4 § andra stycket, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 7 § Om brott som enligt denna lag har begåtts utanför svenskt inre vatten på ett fartyg som är registrerat i en främmande stat finns särskilda bestämmelser i lagen (1996:517) om begränsning av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska fartyg. Lag (1996:524). 8 § Utbyte av brott som avses i 5 § skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. Egendom som använts såsom hjälpmedel vid brott som avses i 5 § får förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. 9 § Har någon begått gärning som avses i 5 §, får kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av den myndighet som ärendet angår. Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag. Lag (1991:865). 10 § Den som begått ett brott mot denna lag döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Har brottet förövats i Sveriges ekonomiska zon, får åtal väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades. Lag (1992:1141). 11 § En förvaltningsmyndighets beslut enligt 3 § får överklagas hos regeringen. Lag (1998:376). Övergångsbestämmelser 1991:865 Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.