Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Följande rättsakter ska gälla som svensk lag: 1. rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976, (ändrat genom direktiven 79/1071/EEG och 92/108/EEG) om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter, 2. kommissionens direktiv 2002/94/EG av den 9 december 2002 om tilllämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder, samt 3. rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter. Den svenska texten till rättsakt 1 enligt föregående stycke i dess lydelse före de ändringar som anges i rättsakt 3, rättsakt 2 i dess senaste lydelse samt rättsakt 3 finns som bilaga till denna lag. I bilagan till denna lag har bilagorna till rättsakt 2 uteslutits. Bilagornas lydelse framgår av Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 337, 13.12.2002, s. 47-54 och, i fråga om bilaga IV, Europeiska unionens officiella tidning L 362, 20.12.2006, s. 99-100. Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder gäller, utöver vad som följer av rättsakt 3, för följande skatter på försäkringspremier: - taxxa fuq Dokumenti u Trasferimenti i Malta, samt - davek od prometa zavarovalnih poslov och pozÿarnataksa i Slovenien. Lag (2007:1274). 2 § Om åtgärd skall vidtas enligt 1 § avseende en pålaga som inte uppbärs av Tullverket vid eller i samband med export eller import av varor skall lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden tillämpas. Lag (1999:403). 3 § I den mån utländsk tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som Tullverket tar emot vid eller i samband med export eller import av varor enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat eller mellan Sverige och mellanfolklig organisation får tas ut här i landet och vid åtgärd enligt 1 § i andra fall än som avses i 2 § skall bestämmelserna i 1, 3--5 §§, 6 § första stycket, 7, 10-12 samt 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden gälla. Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om Skatteverket i stället avse Tullverket. Lag (2003:681). Övergångsbestämmelser 1990:315 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. 2. Vad i 4 § andra stycket lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs gäller inte avtalet den 18 december 1972 mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Bilaga Rättsakt nr 1 RÅDETS DIREKTIV av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter (76/308 /EEG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta, med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2788/72, särskilt artikel 8.3 i denna, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: Det är för närvarande inte möjligt att i en medlemsstat verkställa indrivning av en fordran som bygger på ett dokument som har upprättats av myndigheterna i en annan medlemsstat. Att nationella bestämmelser om indrivning endast kan tillämpas inom nationella territorier är i sig ett hinder för upprättandet av en fungerande gemensam marknad. Det förhindrar att gemenskapsregler kan tillämpas till fullo och på ett rättvist sätt, i synnerhet inom den gemensamma jordbrukspolitikens område, och det underlättar bedrägliga förfaranden. Det är därför nödvändigt att anta gemensamma regler om ömsesidigt bistånd vid indrivning. Dessa regler måste gälla både för indrivning av fordringar som uppstått på grund av olika åtgärder som ingår i det system som helt eller delvis finansierar den europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, samt för indrivning av jordbruksavgifter och tullar enligt artikel 2 i beslut 70/243/ EKSG, EEG, Euratom av den 21 april 1970 om ersättning av ekonomiska bidrag från medlemsstaterna med gemenskapernas egna resurser och enligt artikel 128 i anslutningsakten. De måste också gälla för indrivning av ränta och kostnader i samband med dessa fordringar. Det ömsesidiga biståndet måste bestå av följande: Den anmodade myndigheten måste å ena sidan till den sökande myndigheten lämna de upplysningar som den senare behöver för att driva in fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den har sitt säte samt underrätta gäldenären om alla dokument som gäller dessa fordringar och som har sitt ursprung i den medlemsstaten, och å andra sidan måste den på begäran av den sökande myndigheten driva in de fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den senare har sitt säte. Dessa olika former av bistånd måste lämnas av den anmodade myndigheten i enlighet med de lagar och andra författningar som reglerar sådana frågor i den medlemsstat där den har sitt säte. Det är nödvändigt att fastställa de villkor enligt vilka den sökande myndigheten skall upprätta sin begäran om bistånd, samt att noggrant definiera de särskilda omständigheter enligt vilka den anmodade myndigheten i det enskilda fallet får neka bistånd. När det begärs att den anmodade myndigheten skall handla å den sökande myndighetens vägnar för att driva in en fordran måste den anmodade myndigheten, om detta medges av gällande bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, ha möjlighet att i samförstånd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. Varje form av ränta som debiteras för sådana betalningsförfaranden måste också överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte. På en motiverad begäran av den sökande myndigheten måste den anmodade myndigheten, om detta medges av gällande bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, också ha möjlighet att vidta förebyggande åtgärder för att garantera indrivning av fordringar som uppstår i den sökande medlemsstaten. Dessa fordringar åtnjuter emellertid inte någon förmånsrätt i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. Under indrivningsförfarandet i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte är det möjligt att fordran eller exekutionstiteln som medger dess verkställighet och som har upprättats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, bestrids av den berörda personen. I sådana fall bör det fastställas att den berörda personen måste inge sitt bestridande av fordran till det behöriga organet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, och att den anmodade myndigheten måste uppskjuta alla påbörjade verkställighetsåtgärder tills ett beslut har fattats av detta organ. Det bör fastställas att översända dokument och upplysningar inom ramen för ömsesidigt bistånd för indrivning av en fordran inte får användas för andra ändamål. Bestämmelserna i detta direktiv bör inte leda till inskränkning i det ömsesidiga biståndet mellan särskilda medlemsstater enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller uppgörelser . Det är nödvändigt att säkerställa att det ömsesidiga biståndet fungerar smidigt och ett gemenskapsförfarande bör därför inrättas som gör det möjligt att fastställa de närmare bestämmelserna för tillämpningen av detta bistånd inom en lämplig tid. Det är nödvändigt att inrätta en kommitté för att organisera ett nära och effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Detta direktiv fastställer de bestämmelser som skall innefattas i medlemsstaternas lagar och andra författningar för att i varje medlemsstat säkerställa indrivningen av de fordringar som avses i artikel 2 och som uppstår i en annan medlemsstat. Artikel 2 Detta direktiv skall gälla för alla fordringar som avser a) återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i systemet för hel eller delvis finansiering av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, inklusive de summor som skall uppbäras i samband med dessa åtgärder, b) jordbruksavgifter såsom de definieras enligt artikel 2 a i beslut 70/243/EKSG, EEG, Euratom och artikel 128 a i anslutningsakten, c) tullavgifter såsom de definieras enligt artikel 2 b i nämnda beslut och artikel 128 b i anslutningsakten, d) mervärdesskatt e) följande punktskatter: -- punktskatt på tobaksvaror, -- punktskatt på alkohol och alkoholdrycker, -- punktskatt på mineraloljor, f) räntor och kostnader hänförliga till indrivningen av dessa fordringar. Artikel 3 I detta direktiv avses med -- sökande myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat som framställer en begäran om bistånd beträffande en fordran som avses i artikel 2, -- anmodad myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat till vilken en begäran om bistånd framställs. Artikel 4 1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade myndigheten tillhandahålla alla upplysningar som skulle kunna vara av värde för den sökande myndigheten vid indrivningen av dess fordran. För att erhålla dessa upplysningar skall den anmodade myndigheten utnyttja sina befogenheter enligt de lagar och andra författningar som gäller för indrivning av liknande fordringar som uppstår i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte. 2. I en begäran om upplysningar skall namn och adress anges på den person som de begärda upplysningarna gäller samt fordringens art och belopp. 3. Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig att tillhandahålla upplysningar a) som den inte skulle kunna erhålla för att driva in liknande fordringar som uppstår i den medlemsstat där den har sitt säte, b) som skulle avslöja kommersiella, industriella eller professionella hemligheter, eller c) som om de yppas skulle kunna vara till skada för säkerheten eller strida mot allmän ordning i denna stat. 4. Den anmodade myndigheten skall upplysa den sökande myndigheten om skälen till att den inte efterkommer en begäran om upplysningar. Artikel 5 1. Den anmodade myndigheten skall på begäran av den sökande myndigheten och i enlighet med gällande rättsregler om delgivning av liknande dokument eller beslut i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, delge mottagaren alla dokument och beslut, inklusive handlingar av juridisk natur, som härstammar från den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte och som hänför sig till en fordran och/eller dess indrivning. 2. En begäran om delgivning skall ange den berörda mottagarens namn och adress, typ och ämne i det dokument eller beslut som skall överlämnas, om så är nödvändigt gäldenärens namn och adress och den fordran, till vilken dokumentet eller beslutet hänför sig, samt alla övriga användbara upplysningar. 3. Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den sökande myndigheten om de åtgärder som har vidtagits med anledning av dess begäran om delgivning, och särskilt om vilket datum dokumentet eller beslutet skickades till mottagaren. Artikel 6 1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade myndigheten i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för indrivning av liknande fordringar som uppstår i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte driva in fordringar som grundar sig på ett dokument som medger verkställighet av dessa. 2. För detta ändamål skall varje fordran i fråga om vilken en begäran om indrivning har framställts behandlas som en fordran i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, utom när artikel 12 är tillämplig. Artikel 7 1. En begäran om indrivning av en fordran som den sökande myndigheten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av det dokument som gör det möjligt att verkställa indrivningen och som har utfärdats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte samt, i förekommande fall, av andra dokument i original eller bestyrkt kopia som behövs för indrivningen. 2. Den sökande myndigheten får endast begära indrivning a) om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger verkställighet inte bestrids i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, b) om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den har sitt säte har tillämpat det indrivningsförfarande som myndigheten har tillgång till på grundval av det dokument som avses i punkt 1 och om de vidtagna åtgärderna inte har lett till full betalning av fordran. 3. En begäran om indrivning skall ange den berörda personens namn och adress, fordrans art, det belopp som kapitalfordran uppgår till, upplupen ränta och andra kostnader samt alla övriga relevanta upplysningar. 4. En begäran om indrivning skall dessutom innehålla ett uttalande av den sökande myndigheten som anger från och med vilket datum verkställighet är möjlig enligt gällande lagar i den medlemsstat där den har sitt säte, och som bekräftar att villkoren enligt punkt 2 är uppfyllda. 5. Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om indrivning skall den vidarebefordra dessa till den anmodade myndigheten. Artikel 8 Det dokument som medger verkställighet av fordran skall i förekommande fall och i enlighet med gällande bestämmelser i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, tas emot, godkännas, kompletteras eller ersättas av ett dokument som medger verkställighet inom denna medlemsstats territorium. Dokumentet skall tas emot, godkännas, kompletteras eller ersättas så snart som möjligt efter det att en begäran om indrivning har erhållits. Dokumentet får inte avvisas, om det möjliggör verkställighet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte och är formellt riktigt. Om någon av dessa formaliteter skulle förorsaka en undersökning eller ett bestridande i samband med fordran och/eller det dokument som möjliggör verkställighet och som har upprättats av den sökande myndigheten skall artikel 12 tillämpas. Artikel 9 1. Fordringar skall drivas in i valutan för den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte. 2. Den anmodade myndigheten får, om gällande lagar och andra författningar i den medlemsstat där den har sitt säte så medger och efter samråd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta som påförs av den anmodade myndigheten med anledning av sådan betalningsfrist skall överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte. All annan ränta som i enlighet med lagar och andra författningar i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte påförs för dröjsmål med betalningen skall också överföras till den medlemsstat i vilken den sökande myndigheten har sitt säte. Artikel 10 Fordringar som skall drivas in åtnjuter inte förmånsrätt i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. Artikel 11 Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den sökande myndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av begäran om indrivning. Artikel 12 1. Om fordran och/eller det dokument som möjliggör dess verkställighet, och som har upprättats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, under indrivningsförfarandets gång bestrids av en berörd part skall denna part inge sin framställan till det behöriga organet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte i enlighet med de rättsregler som gäller där. Den sökande myndigheten skall underrätta den anmodade myndigheten om denna framställan. Den berörda parten får också underrätta den anmodade myndigheten om denna framställan. 2. Så snart den anmodade myndigheten har erhållit de upplysningar som avses i punkt 1, antingen från den sökande myndigheten eller från den berörda parten, skall den uppskjuta verkställandet i avvaktan på det beslut som det behöriga organet fattar i detta ärende. Skulle den anmodade myndigheten bedöma det nödvändigt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13, får denna myndighet vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen, om gällande lagar eller andra författningar i den medlemsstat där den har sitt säte medger ett sådant förfarande för liknande fordringar. 3. Om det är de verkställighetsåtgärder som vidtas i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte som bestrids, skall frågan hänskjutas till det behöriga organet i denna medlemsstat i enlighet med dess lagar och andra författningar. 4. Om det behöriga organ till vilket frågan har hänskjutits i enlighet med punkt 1 är en allmän domstol eller en förvaltningsdomstol skall denna domstols beslut, om det är gynnsamt för den sökande myndigheten och medger indrivning av fordran i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, utgöra " det dokument som möjliggör indrivning " i enlighet med artiklarna 6--8 och indrivningen av fordran skall genomföras på grundval av detta beslut. Artikel 13 På en motiverad begäran från den sökande myndigheten skall den anmodade myndigheten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran, om detta medges av lagar och andra författningar i den medlemsstat i vilken den har sitt säte. För genomförandet av bestämmelserna i första stycket skall artiklarna 6, 7.1, 7.3, 7.5, 8, 11, 12 och 14 gälla i tillämpliga delar. Artikel 14 Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig a) att bevilja de bistånd som föreskrivs i artiklarna 6--13, om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte, b) att genomföra indrivning av en fordran om den sökande myndigheten inte har uttömt alla möjligheter till indrivning inom territoriet för den medlemsstat där den har sitt säte. Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande myndigheten om sina skäl för att inte efterkomma dess begäran om bistånd. En sådan motiverad vägran skall också meddelas kommissionen. Artikel 15 1. Frågor om preskription skall uteslutande regleras av gällande rättsregler i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte 2. Åtgärder som vidtas av den anmodade myndigheten vid indrivning av fordringar i enlighet med en begäran om bistånd som om de hade vidtagits av den sökande myndigheten skulle ha lett till att preskriptionstiden uppsköts eller avbröts i enlighet med gällande rättsregler i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall anses ha vidtagits i den senare medlemsstaten vad gäller denna verkan. Artikel 16 Dokument och upplysningar som skickas till den anmodade myndigheten i enlighet med detta direktiv får av denna myndighet endast översändas till a) den person som anges i begäran om bistånd, b) de personer och myndigheter som är ansvariga för indrivningen av fordringarna, och endast för detta ändamål, c) de rättsliga instanser som handlägger ärenden beträffande indrivning av fordringar. Artikel 17 Begäran om bistånd och tillämpliga dokument skall åtföljas av en översättning till det officiella språket eller till ett av de officiella språken i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte utan att det påverkar nämnda myndighets rätt att avstå från översättningen. Artikel 18 Medlemsstaterna skall avstå från alla fordringar på varandra för återbetalning av de kostnader som uppstår vid det ömsesidiga bistånd de ger varandra i enlighet med detta direktiv. Den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall emellertid förbli betalningsskyldig gentemot den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte för de kostnader som uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller fordringens verklighetsunderlag eller giltigheten av det dokument som utfärdats av den sökande myndigheten. Artikel 19 Medlemsstaterna skall förse varandra med en förteckning över de myndigheter som har befogenhet att framställa eller ta emot en begäran om bistånd. Artikel 20 1. Härmed inrättas en kommitté för indrivning av fordringar (i det följande kallad kommittén), som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande. 2. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning. Artikel 21 Kommittén får pröva alla frågor som rör tillämpningen av detta direktiv, som tas upp av ordföranden antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat. Artikel 22 1. Närmare föreskrifter för tillämpningen av artiklarna 4.2 och 4.4, 5.2 och 5.3, 7.1, 7.3 och 7.5, 9, 11 och 12.1 samt av bestämmelserna om omräkning, överföring av indrivna summor och fastställande av ett minimibelopp för fordringar, för vilka bistånd får begäras, skall antas enligt det förfarande som fastställs i punkt 2 och 3. 2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av 41 röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta. 3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget, om det är förenligt med kommitténs yttrande. b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande, eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna vidtas. Artikel 23 Bestämmelserna i detta direktiv skall inte förhindra ett större mått av ömsesidigt bistånd som lämnas nu eller i framtiden av särskilda medlemsstater i enlighet med överenskommelser eller uppgörelser, inklusive åtgärder som rör delgivning av rättsliga eller utomrättsliga handlingar. Artikel 24 Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1978. Artikel 25 Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om de åtgärder som den har vidtagit för att genomföra detta direktiv. Kommissionen skall vidarebefordra dessa upplysningar till de övriga medlemsstaterna. Artikel 26 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 15 mars 1976. På rådets vägnar R. VOUEL Ordförande Rättsakt nr 2 KOMMISSIONENS DIREKTIV av den 9 december 2002 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (2002/94/EG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder4, senast ändrat genom direktiv 2001/44/EG5, särskilt artikel 22 i detta, och av följande skäl: (1) Systemet för ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt rådets direktiv 76/308/EEG har ändrats vad beträffar de upplysningar som skall lämnas till den sökande myndigheten, delgivning till mottagaren av tillämpliga handlingar och beslut, vidtagande av säkerhetsåtgärder samt den anmodade myndighetens indrivning av fordringar på den sökande myndighetens vägnar. (2) Kommissionens direktiv 77/794/EEG av den 4 november 1977 om fastställande av närmare föreskrifter för tillämpningen av vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt6, senast ändrat genom direktiv 86/489/EEG7, bör därför ändras i vart och ett av dessa avseenden. (3) Dessutom bör närmare bestämmelser fastställas om hur meddelanden kan överföras mellan myndigheterna. (4) För tydlighetens skull bör direktiv 77/794/EEG ersättas med ett nytt direktiv. (5) De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Indrivningskommittén. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 I detta direktiv fastställs tillämpningsföreskrifter för artiklarna 4.2, 4.4, 5.2, 5.3, 7, 8, 9, 11, 12.1, 12.2, 14, 18.3 och 25 i direktiv 76/308/EEG. Vidare fastställs närmare bestämmelser om omräkning, överföring av indrivna summor, fastställande av ett minimibelopp för fordringar för vilka bistånd får begäras samt hur meddelanden kan överföras mellan myndigheter. Artikel 2 I detta direktiv avses med 1. överföring på elektronisk väg: överföring med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkompression) av uppgifter, via ledning, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel, 2. CCN/CSI-nätet: den gemensamma plattform som grundas på Gemensamma kommunikationsnätet (CCN) och Gemensamma systemgränssnittet (CSI) och som utvecklats av gemenskapen för alla överföringar på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter på tull- och beskattningsområdet. KAPITEL II BEGÄRAN OM UPPLYSNINGAR Artikel 3 En begäran om upplysningar enligt artikel 4 i direktiv 76/308/EEG skall göras skriftligen i enlighet med förlagan i bilaga I till detta direktiv. Om begäran inte kan överföras på elektronisk väg skall den vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad av en tjänsteman vid myndigheten som är behörig att göra en sådan begäran. Om en liknande begäran har sänts till en annan myndighet skall den sökande myndigheten i sin begäran om upplysningar ange namnet på den myndigheten. Artikel 4 Begäran om upplysningar kan avse 1. gäldenären, 2. någon annan person som är skyldig att betala fordran enligt gällande lag i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen, 3. tredje part som innehar tillgångar som tillhör någon av de personer som avses i 1 eller 2. Artikel 5 1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen bekräfta mottagandet av begäran om upplysningar så snart som möjligt och under alla omständigheter inom sju dagar efter mottagandet. 2. Omedelbart efter mottagandet av begäran skall den anmodade myndigheten i förekommande fall uppmana den sökande myndigheten att lämna alla ytterligare upplysningar som är nödvändiga. Den sökande myndigheten skall lämna alla ytterligare nödvändiga upplysningar som den normalt har tillgång till. Artikel 6 1. Den anmodade myndigheten skall översända alla begärda upplysningar till den sökande myndigheten så snart de erhållits. 2. Om inga eller endast delar av de begärda upplysningarna går att få fram inom rimlig tid med beaktande av omständigheter i det enskilda fallet, skall den anmodade myndigheten underrätta den sökande myndigheten om detta och ange skälen därtill. Under alla omständigheter skall den anmodade myndigheten senast sex månader från den dag då mottagandet av begäran bekräftats underrätta den sökande myndigheten om resultatet av de undersökningar som genomförts för att få fram de begärda upplysningarna. Mot bakgrund av de upplysningar som mottagits från den anmodade myndigheten, kan den sökande myndigheten begära att denna fortsätter undersökningarna. En sådan begäran skall göras skriftligen inom två månader efter mottagandet av underrättelsen om resultatet av de undersökningar som genomförts av den anmodade myndigheten, och skall av denna behandlas i enlighet med de bestämmelser som gäller för den ursprungliga begäran. Artikel 7 Om den anmodade myndigheten beslutar att inte efterkomma begäran om upplysningar, skall den skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till sin vägran och särskilt ange de bestämmelser i artikel 4 i direktiv 76/308/EEG som den åberopar. En sådan underrättelse skall lämnas av den anmodade myndigheten så snart den fattat sitt beslut och under alla omständigheter inom tre månader från den dag då mottagandet av begäran bekräftades. Artikel 8 Den sökande myndigheten kan när som helst återkalla en begäran om upplysningar som den sänt till den anmodade myndigheten. Beslutet att återkalla begäran skall sändas till den anmodade myndigheten skriftligen. KAPITEL III BEGÄRAN OM DELGIVNING Artikel 9 Den begäran om delgivning som avses i artikel 5 i direktiv 76/308/EEG skall göras skriftligen i två exemplar i enlighet med förlagan i bilaga II till det här direktivet. Begäran skall vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad av en tjänsteman som är behörig att framställa en sådan begäran. Två exemplar av den handling eller det beslut som begäran om delgivning avser skall bifogas begäran. Artikel 10 Begäran om delgivning kan avse en fysisk eller juridisk person som i enlighet med gällande lag i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen skall underrättas om en handling eller ett beslut som rör personen i fråga. Begäran om delgivning skall innehålla en hänvisning till de regler för att bestrida fordran eller dess indrivning som gäller i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen, i den mån som detta inte anges i den handling eller det beslut som begäran om delgivning avser. Artikel 11 1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen bekräfta mottagandet av begäran om delgivning så snart som möjligt och i alla händelser inom sju dagar från mottagandet. Vid mottagandet av begäran om delgivning skall den anmodade myndigheten omgående vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa delgivningen enligt gällande lag i den medlemsstat där myndigheten är belägen. Om det är nödvändigt skall den anmodade myndigheten begära ytterligare upplysningar av den sökande myndigheten, men detta får inte medföra en risk för att den sista dagen för delgivning enligt begäran om delgivning löper ut. Den sökande myndigheten skall lämna alla ytterligare upplysningar som den normalt har tillgång till. Den anmodade myndigheten får under inga omständigheter ifrågasätta giltigheten hos den handling eller det beslut som begäran om delgivning avser. 2. Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande myndigheten om dagen för delgivningen så snart denna har ägt rum, genom att återsända till den sökande myndigheten ett exemplar av dess begäran med intyget på baksidan av begäran korrekt ifyllt. KAPITEL IV BEGÄRAN OM INDRIVNING ELLER OM SÄKERHETSÅTGÄRDER Artikel 12 1. Begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder enligt artiklarna 6 respektive 13 i direktiv 76/308/EEG skall göras skriftligen i enlighet med förlagan i bilaga III till det här direktivet. Sådan begäran, vilken skall innehålla en förklaring om att villkoren i direktiv 76/308/EEG för att inleda förfarandet med ömsesidigt bistånd har uppfyllts, skall vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad av en tjänsteman som är behörig att framställa en sådan begäran. 2. Exekutionstiteln skall åtfölja begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder. En enda exekutionstitel kan utfärdas för flera fordringar om de gäller en och samma person. Vid tillämpningen av artiklarna 13-20 i detta direktiv skall alla fordringar som omfattas av samma exekutionstitel anses utgöra en enda fordran. Artikel 13 Begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder kan gälla någon av de personer som avses i artikel 4. Artikel 14 1. Om valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen är en annan än i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen, skall den sökande myndigheten ange beloppet för den fordran som skall drivas in i bägge valutorna. 2. Den växelkurs som skall användas för tillämpningen av punkt 1 skall vara den senaste säljkurs som den dag då begäran om indrivning undertecknas noteras på den eller de valutamarknader som är mest representativa i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen. Artikel 15 1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen, så snart som möjligt och under alla omständigheter inom sju dagar efter mottagandet av begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder, a) bekräfta mottagandet av begäran, b) uppmana den sökande myndigheten att komplettera begäran om den inte innehåller de upplysningar eller andra uppgifter som nämns i artikel 7 i direktiv 76/308/EEG. Den sökande myndigheten skall lämna alla upplysningar som den har tillgång till. 2. Om den anmodade myndigheten inte vidtar begärda åtgärder inom den tremånadersperiod som anges i artikel 8 i direktiv 76/308/EEG skall den, så snart som möjligt och i varje fall inom sju dagar efter utgången av denna period, skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till att tidsfristen inte respekterats. Artikel 16 Om det i ett enskilt fall inte är möjligt att inom rimlig tid driva in hela eller en del av fordran eller vidta säkerhetsåtgärder, skall den anmodade myndigheten underrätta den sökande myndigheten om detta och ange skälen därtill. Den anmodade myndigheten skall, senast vid utgången av varje sexmånadersperiod efter den dag då mottagandet av begäran bekräftats, underrätta den sökande myndigheten om det aktuella läget för eller resultatet av förfarandet för indrivning eller för vidtagande av säkerhetsåtgärder. Mot bakgrund av de upplysningar som mottagits från den anmodade myndigheten kan den sökande myndigheten begära att denna återupptar förfarandet för indrivning eller för vidtagande av säkerhetsåtgärder. En sådan begäran skall göras skriftligen inom två månader efter mottagandet av underrättelsen om resultatet av detta förfarande, och den skall behandlas av den anmodade myndigheten i enlighet med de bestämmelser som gäller för den ursprungliga begäran. Artikel 17 1. Alla åtgärder för att bestrida fordran eller exekutionstiteln som vidtas i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen skall meddelas den anmodade myndigheten skriftligen av den sökande myndigheten, så snart den senare fått kännedom om åtgärderna. 2. Om de lagar och andra författningar samt den administrativa praxis som gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen inte medger säkerhetsåtgärder eller indrivning som begärts med stöd av artikel 12.2 andra stycket i direktiv 76/308/EEG, skall den anmodade myndigheten, så snart som möjligt och under alla omständigheter inom en månad efter mottagandet av det meddelande som avses i punkt 1, underrätta den sökande myndigheten om detta. 3. Alla åtgärder som vidtas i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen för återbetalning av indrivna summor eller för gottgörelse, i samband med indrivning enligt artikel 12.2. andra stycket i direktiv 76/308/EG, av en fordran som har bestridits, skall av den anmodade myndigheten, så snart denna fått kännedom om åtgärderna, skriftligen meddelas den sökande myndigheten. Den anmodade myndigheten skall så långt möjligt göra den sökande myndigheten delaktig i förfarandena för betalning av det belopp som skall återbetalas och av den gottgörelse som skall utgå. På motiverad begäran av den anmodade myndigheten skall den sökande myndigheten inom två månader från det att den mottog begäran överföra de belopp som återbetalats och den gottgörelse som betalats. Artikel 18 1. Om begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder saknar föremål till följd av att fordran betalas eller upphör att gälla eller av något annat skäl, skall den sökande myndigheten omedelbart underrätta den anmodade myndigheten skriftligen, så att denna kan avbryta de åtgärder den inlett. 2. Om det fordringsbelopp som begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder avser av någon anledning justeras, skall den sökande myndigheten omgående underrätta den anmodade myndigheten skriftligen och vid behov utfärda en ny exekutionstitel. 3. Om justeringen medför att fordringsbeloppet minskar, skall den anmodade myndigheten fortsätta med de åtgärder den inlett för indrivning eller vidtagande av säkerhetsåtgärder, men åtgärderna skall begränsas till det belopp som kvarstår. Om den anmodade myndigheten, vid den tidpunkt då den underrättas om att fordringsbeloppet minskat, redan har drivit in ett belopp som överstiger det belopp som kvarstår men ännu inte inlett överföringsförfarandet enligt artikel 19, skall den återbetala det överskjutande beloppet till den person som är berättigad till det. 4. Om justeringen medför att fordringsbeloppet ökar, skall den sökande myndigheten så snart som möjligt sända en ny begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder till den anmodade myndigheten. Den nya begäran skall i möjligaste mån behandlas av den anmodade myndigheten samtidigt med den ursprungliga begäran från den sökande myndigheten. Om det, med hänsyn till hur långt det ursprungliga förfarandet framskridit, inte är möjligt att behandla den nya begäran tillsammans med den ursprungliga begäran, skall den anmodade myndigheten uppfylla den nya begäran endast om denna avser ett belopp som minst motsvarar det som anges i artikel 25.2. 5. Vid omräkningen av det justerade fordringsbeloppet till valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen skall den sökande myndigheten använda samma växelkurs som i sin ursprungliga begäran. Artikel 19 Alla belopp som drivits in av den anmodade myndigheten, i förekommande fall även ränta i enlighet med artikel 9.2 i direktiv 76/308/EEG, skall överföras till den sökande myndigheten i valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen. Denna överföring skall ske inom en månad från den dag då indrivningen verkställdes. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får komma överens om andra bestämmelser för överföring av belopp som understiger tröskelvärdet i artikel 25.2 i det här direktivet. Artikel 20 Oavsett belopp som uppburits av den anmodade myndigheten i form av ränta enligt artikel 9.2 i direktiv 76/308/EEG skall fordran anses ha drivits in i förhållande till indrivningen av beloppet uttryckt i den nationella valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen, beräknat på grundval av den växelkurs som avses i artikel 14.2 i det här direktivet. KAPITEL V ÖVERFÖRING AV MEDDELANDEN Artikel 21 1. Alla upplysningar som lämnas skriftligen i enlighet med detta direktiv skall så långt det är möjligt endast överföras på elektronisk väg, utom a) den begäran om delgivning som avses i artikel 5 i direktiv 76/308/EEG och den handling eller det beslut som delgivningen avser, b) den begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder som avses i artikel 6 respektive artikel 13 i direktiv 76/308/EEG och exekutionstiteln. 2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får komma överens om att avstå från överföring i pappersform av begäran och handlingar som anges i punkt 1. Artikel 22 Varje medlemsstat skall utse en central enhet med huvudansvar för elektronisk kommunikation med andra medlemsstater. Denna enhet skall vara ansluten till CCN/CSI-nätet. Om flera myndigheter utses i en medlemsstat för tillämpningen av detta direktiv, skall den centrala enheten ansvara för att vidarebefordra alla elektroniska meddelanden mellan dessa myndigheter och övriga medlemsstaters centrala enheter. Artikel 23 1. Om medlemsstaternas behöriga myndigheter lagrar uppgifter i elektroniska databaser och utbyter sådana uppgifter på elektronisk väg, skall de vidta alla åtgärder som krävs för att se till att alla upplysningar som överförs enligt detta direktiv, oavsett på vilket sätt de meddelas, hanteras konfidentiellt. Upplysningarna skall omfattas av tystnadsplikt och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot dem. 2. Tillgång till upplysningarna enligt punkt 1 får endast ges till de personer och myndigheter som avses i artikel 16 i direktiv 76/308/EEG. Sådana upplysningar får användas i samband med rättsliga eller administrativa förfaranden för indrivning av fordringar avseende avgifter, tullar, skatter eller andra åtgärder enligt artikel 2 i direktiv 76/308/EEG. Personer som i vederbörlig ordning ackrediterats av Europeiska kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet får ta del av dessa upplysningar endast i den utsträckning det är nödvändigt för CCN/CSI-nätets underhåll och utveckling. 3. Om medlemsstaternas behöriga myndigheter kommunicerar på elektronisk väg skall de vidta alla åtgärder som krävs för att se till att all sådan kommunikation är godkänd i vederbörlig ordning. Artikel 24 Upplysningar och andra uppgifter som den anmodade myndigheten lämnar till den sökande myndigheten skall vara avfattade på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen eller på ett annat officiellt språk som den sökande och den anmodade myndigheten kommer överens om. KAPITEL VI RÄTT ATT BEGÄRA BISTÅND OCH VÄGRAN ATT EFTERKOMMA EN BEGÄRAN OM BISTÅND Artikel 25 1. En begäran om bistånd kan göras av den sökande myndigheten beträffande antingen en enda fordran eller flera fordringar om dessa skall drivas in från en och samma person. 2. En begäran om bistånd får inte göras om det sammanlagda beloppet av den eller de relevanta fordringar som anges i artikel 2 i direktiv 76/308/EEG understiger 1500 euro. Artikel 26 Om den anmodade myndigheten med stöd av artikel 14 första stycket i direktiv 76/308/EEG beslutar att inte bevilja bistånd, skall den skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till sin vägran. En sådan underrättelse skall lämnas av den anmodade myndigheten så snart den fattat sitt beslut och under alla omständigheter inom tre månader från den dag då begäran om bistånd mottogs. KAPITEL VII BESTÄMMELSER OM ERSÄTTNING Artikel 27 Varje medlemsstat skall utse minst en tjänsteman som skall vara behörig att överenskomma om en ordning för ersättning enligt artikel 18.3 i direktiv 76/308/EEG. Artikel 28 1. Om den anmodade myndigheten beslutar att begära ersättning, skall den skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till att den anser att indrivningen av fordran innebär ett särskilt problem, medför mycket höga kostnader eller berör kampen mot den organiserade brottsligheten. Den anmodade myndigheten skall bifoga en noggrann beräkning av de kostnader för vilka den begär ersättning av den sökande myndigheten. 2. Den sökande myndigheten skall skriftligen bekräfta mottagandet av begäran om ersättning så snart som möjligt och i vart fall inom sju dagar efter mottagandet. Den sökande myndigheten skall inom två månader från den dag då mottagandet av den ovannämnda begäran bekräftats underrätta den anmodade myndigheten om huruvida och i vilken utsträckning den samtycker till de föreslagna formerna för ersättning. 3. Om den sökande och den anmodade myndigheten inte når en överenskommelse om formerna för ersättning skall den anmodade myndigheten fortsätta indrivningsförfarandet på normalt sätt. KAPITEL VIII SLUTBESTÄMMELSER Artikel 29 Varje medlemsstat skall före den 15 mars varje år och så långt möjligt på elektronisk väg underrätta kommissionen om hur förfarandena enligt direktiv 76/308/EEG tillämpats och om vilka resultat som nåtts under tidigare kalenderår, i enlighet med förlagan i bilaga IV till detta direktiv. Artikel 30 Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 april 2003. De skall genast underrätta kommissionen om detta. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Medlemsstaterna skall fastställa hur sådan hänvisningen skall göras. Artikel 31 Kommissionen skall meddela de övriga medlemsstaterna vilka åtgärder varje medlemsstat har vidtagit för att genomföra detta direktiv. Varje medlemsstat skall meddela de övriga medlemsstaterna och kommissionen namn på och adress till de behöriga myndigheterna för tillämpningen av detta direktiv samt namn på de tjänstemän som är behöriga att ingå överenskommelser enligt artikel 18.3 i direktiv 76/308/EEG. Artikel 32 Direktiv 77/794/EEG skall upphöra att gälla. Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till det här direktivet. Artikel 33 Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 34 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 9 december 2002. På kommissionens vägnar Frederik Bolkestein Ledamot av kommissionen 1EGT L 337, 13.12.2002, s. 41 (Celex 32002L0094). 2Prop. 2002/03:106, bet. 2002/03:SkU15, rskr. 2002/03:156. 3Senaste lydelse 2002:602. 4EGT L 73, 19.3.1976, s. 18 (Celex 31976L0308). 5EGT L 175, 28.6.2001, s. 17 (Celex 32001L0044). 6EGT L 333, 24.12.1977, s. 11 (Celex 31977L0794). 7EGT L 283, 4.10.1986, s. 23 (Celex 31986L0489). Lag (2003:142). Rättsakt nr 3 RÅDETS DIREKTIV av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter (2001/44/EG) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 93 och 94 i detta, med beaktande av kommissionens förslag3, med beaktande av Europaparlamentets yttrande4, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande5, och av följande skäl: (1) Det nuvarande systemet för ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar enligt direktiv 76/308/EEG6, behöver ändras för att möta det hot som utvecklingen i fråga om bedrägerier utgör mot gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt mot den inre marknaden. (2) Inom ramen för den inre marknaden bör gemenskapens och nationella ekonomiska intressen, som i allt högre grad hotas av bedrägerier, skyddas så att konkurrenskraften och skatteneutraliteten på den inre marknaden säkerställs på ett bättre sätt. (3) För att bättre skydda medlemsstaternas ekonomiska intressen och den inre marknadens neutralitet bör tillämpningsområdet för det ömsesidiga bistånd som fastställs i direktiv 76/308/EEG utvidgas till att omfatta fordringar avseende vissa skatter på inkomst och förmögenhet samt viss beskattning av försäkringspremier. (4) För att möjliggöra en mer ändamålsenlig och effektiv indrivning av fordringar för vilka en begäran om indrivning har framställts, bör i princip det dokument som medger att fordringen verkställs behandlas som ett inhemskt dokument i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. (5) Utnyttjandet av ömsesidigt bistånd för indrivning får endast i undantagsfall grundas på ekonomiska fördelar eller intressen i de erhållna resultaten, men medlemsstaterna bör kunna enas om reglerna för återbetalning när indrivningen ger upphov till ett specifikt problem. (6) De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter7. (7) Direktiv 76/308/EEG bör följaktligen ändras i enlighet därmed. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Direktiv 76/308/EEG ändras på följande sätt: 1. Titeln skall ersättas med följande: "Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder". 2. Artikel 2 skall ersättas med följande: "Artikel 2 Detta direktiv skall gälla för alla fordringar som avser a) återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i systemet för hel eller delvis finansiering av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, inklusive de belopp som skall uppbäras i samband med dessa åtgärder, b) avgifter och liknande pålagor inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker, c) importtullar, d) exporttullar, e) mervärdesskatt, f) punktskatter på: - tobaksvaror, - alkohol och alkoholhaltiga drycker, - mineraloljor, g) skatter på inkomst och förmögenhet, h) beskattning av försäkringspremier, i) räntor, administrativa påföljder och böter, samt kostnader som härrör från de fordringar som anges i a-h, med undantag för straffrättsliga sanktioner enligt gällande lagstiftning i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte." 3. I artikel 3 skall följande strecksatser läggas till: "- importtullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på importen; jordbruksavgifter och andra importavgifter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av jordbruksprodukter, - exporttullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på exporten; jordbruksavgifter och andra exportavgifter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av jordbruksprodukter, - skatter på inkomst och förmögenhet: de skatter som räknas upp i artikel 1.3 i rådets direktiv 77/799/EEG(*), med beaktande av bestämmelserna i artikel 1.4 i samma direktiv, - beskattning av försäkringspremier i Österrike: i) Versicherungssteuer ii) Feuerschutzsteuer i Belgien: i) Taxe annuelle sur les contrats d'assurance ii) Jaarlijkse taks op de verzekeringscontracten i Tyskland: i) Versicherungssteuer ii) Feuerschutzsteuer i Danmark: i) Afgift af lystfartøjsforsikringer ii) Afgift af ansvarsforsikringer for motorkøretøjer m.v. iii) Stempelafgift af forsikringspræmier i Spanien: Impuesto sobre la prima de seguros i Grekland: i) ????????‡???t e?????Ò? ii) ????????????????t i Frankrike: Taxe sur les conventions d'assurances i Finland: i) Eräistä vakuutusmaksuista suoritettava vero/skatt på vissa försäkringspremier ii) Palosuojelumaksu/brandskyddsavgift i Italien: Imposte sulle assicurazioni private ed i contratti vitalizi di cui alla legge 29.10.1967 no 1216 i Irland: Levy on insurance premiums i Luxemburg: i) Impôt sur les assurances ii) Impôt dans l'intérêt du service d'incendie i Neder- länderna: Assurantiebelasting i Portugal: Imposto de selo sobre os prémios de seguros i Sverige: Ingen i Förenade kungariket: Insurance Premium Tax (IPT). Detta direktiv skall även tillämpas på fordringar som avser identiska eller liknande skatter som läggs till eller ersätter de skatter på försäkringspremier som avses i fjärde strecksatsen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall meddela varandra samt kommissionen datum för dessa skatters ikraftträdande. (*) Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (EGT L 336, 27.12.1977, s. 15)." 4. I artikel 4.2 skall orden "namn och adress" ersättas med orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång till". 5. I artikel 5.2 skall orden "namn och adress" ersättas med orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång till". 6. Artiklarna 7, 8, 9 och 10 skall ersättas med följande: "Artikel 7 1. En begäran om indrivning av en fordran som den sökande myndigheten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av det dokument som gör det möjligt att verkställa indrivningen och som har utfärdats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte samt, i förekommande fall, av andra dokument i original eller bestyrkt kopia som behövs för indrivningen. 2. Den sökande myndigheten får endast begära indrivning a) om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger verkställighet inte bestrids i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, utom i fall då artikel 12.2 andra stycket tillämpas, b) om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den har sitt säte har tillämpat de lämpliga indrivningsförfaranden som myndigheten har tillgång till på grundval av det dokument som avses i punkt 1 och om de vidtagna åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av fordran. 3. I en begäran om indrivning skall anges a) namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den berörda personen och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar, b) namn, adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den sökande myndigheten, c) det dokument som medger verkställighet utfärdat i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, d) fordrans art och belopp, inbegripet kapitalfordran, upplupen ränta och andra straffavgifter, böter och kostnader, angivet i valutorna i de medlemsstater där de båda myndigheterna har sitt säte, e) datum för den sökande och/eller den anmodade myndighetens delgivning av dokumentet hos mottagaren, f) datum från och med vilket samt under vilken period verkställighet är möjlig enligt gällande lagar i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, g) alla övriga relevanta upplysningar. 4. Begäran om indrivning skall vidare innehålla ett uttalande från den sökande myndigheten som bekräftar att villkoren i punkt 2 är uppfyllda. 5. Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om indrivning skall den vidarebefordra dessa till den anmodade myndigheten. Artikel 8 1. Det dokument som medger verkställighet av fordran skall direkt erkännas och automatiskt behandlas som ett dokument som medger verkställighet av fordran i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. 2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får det dokument som medger verkställighet av fordran vid behov och i enlighet med de gällande bestämmelserna i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte godtas som, erkännas som, kompletteras eller ersättas med ett dokument som medger verkställighet på den medlemsstatens territorium. Medlemsstaterna skall vinnlägga sig om att inom tre månader från den tidpunkt då begäran om indrivning mottogs avsluta sådant godtagande, erkännande, komplettering eller ersättning, utom i de fall då det tredje stycket skall tillämpas. Dessa förfaranden får inte vägras om det dokument som medger verkställighet är korrekt utformat. Den anmodade myndigheten skall informera den sökande myndigheten om grunderna till att tremånadersperioden överskrids. Om någon av dessa formaliteter skulle ge upphov till ett ifrågasättande av fordran och/eller det dokument som medger verkställighet av fordran och som utfärdats av den ansökande myndigheten, skall artikel 12 tillämpas. Artikel 9 1. Fordringar skall drivas in i valutan för den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte. Den anmodade myndigheten skall till den sökande myndigheten överföra hela det fordringsbelopp som den har drivit in. 2. Den anmodade myndigheten får, om gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den har sitt säte så medger och efter samråd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta som påförs av den anmodade myndigheten med anledning av sådan betalningsfrist skall även överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte. Från och med den tidpunkt då det dokument som medger verkställighet av fordran direkt erkändes eller godtogs, erkändes, kompletterades eller ersattes enligt artikel 8 kommer ränta att påföras vid dröjsmål med betalningen enligt de lagar och andra författningar samt administrativ praxis som gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte och skall också överföras till den medlemsstat där den ansökande myndigheten har sitt säte. Artikel 10 Utan hinder av vad som sägs i artikel 6.2 har de fordringar som skall indrivas inte nödvändigtvis samma förmånsrätt som liknande fordringar som har uppstått i den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte." 7. Artikel 12.2 ändras på följande sätt: a) Följande skall läggas till den första meningen: ", såvida inte den sökande myndigheten begär något annat enligt andra stycket." b) Följande stycke skall läggas till: "Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 första stycket får den sökande myndigheten i enlighet med gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den har sitt säte begära av den anmodade myndigheten att driva in en fordran som bestrids så länge lagar och andra författningar samt administrativ praxis, vilka gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, tillåter en sådan åtgärd. Om saken senare avgörs till gäldenärens fördel, skall den sökande myndigheten ansvara för återbetalningen av hela det indrivna beloppet och eventuell upplupen ersättning enligt gällande lagar och andra författningar i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte." 8. Artikel 14 första stycket skall ersättas av följande: "Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig a) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 6-13 om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte så länge gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte tillåter en sådan åtgärd för liknande nationella fordringar, b) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 4-13 om den inledande framställningen enligt artiklarna 4, 5 eller 6 avser fordringar som är äldre än fem år räknat från den tidpunkt då det dokument som medger verkställighet av fordran upprättades i enlighet med gällande lagar och andra författningar eller administrativ praxis i den medlemsstat där den ansökande myndigheten har sitt säte till tidpunkten för framställningen. I de fall då fordran eller dokumentet bestrids, skall tidsfristen inledas vid den tidpunkt då den ansökande staten fastställer att fordran eller det dokument som medger verkställighet inte längre kan bestridas." 9. I artikel 17 skall orden "tillämpliga dokument" ersättas med orden "det dokument som medger verkställighet och andra tillämpliga dokument". 10. Artikel 18 skall ersättas med följande: "Artikel 18 1. Den anmodade myndigheten skall från den berörda personen driva in och behålla alla de kostnader som är förknippade med indrivningen som den åsamkats, enligt lagar och andra författningar som gäller för liknande fordringar i den medlemsstat där myndigheten har sitt säte. 2. Medlemsstaterna skall ömsesidigt avstå från all ersättning av de kostnader som uppstått genom det ömsesidiga bistånd de ger varandra vid tillämpning av detta direktiv. 3. När indrivning innebär ett särskilt problem, handlar om mycket stora kostnader eller berör kampen mot den organiserade brottsligheten, får den ansökande och den anmodade myndigheten överenskomma om en ordning för ersättning anpassad till det enskilda fallet. 4. Den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall förbli betalningsskyldig gentemot den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte för alla kostnader eller förluster som uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller fordringens riktighet eller giltigheten av det dokument som utfärdats av den sökande myndigheten." 11. Artikel 20 skall ersättas med följande: "Artikel 20 1. Kommissionen skall biträdas av en indrivningskommitté (nedan kallad kommittén) som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning." 12. Artikel 22 skall ersättas med följande: "Artikel 22 Närmare föreskrifter för tillämpningen av artiklarna 4.2 och 4.4, 5.2 och 5.3, artiklarna 7, 8, 9 och 11, artikel 12.1 och 12.2, artikel 14, artikel 18.3 och artikel 25, samt för bestämmande av de medel som kan användas för att överföra meddelanden mellan myndigheterna samt om omräkning, överföring av indrivna belopp och fastställande av ett minimibelopp för fordringar för vilka bistånd får begäras, skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 20.2." 13. I artikel 25 skall följande stycke läggas till: "Varje medlemsstat skall årligen underrätta kommissionen om hur många framställningar om upplysningar, delgivning och indrivning som den sänt och mottagit varje år, de berörda fordringsbeloppen och de indrivna beloppen. Kommissionen skall vartannat år till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om användningen av dessa arrangemang och om de resultat som uppnåtts." Artikel 2 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2002. De skall genast underrätta kommissionen om dessa. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv och en jämförelsetabell över bestämmelserna i detta direktiv och de antagna nationella bestämmelserna. Artikel 3 Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 4 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Göteborg den 15 juni 2001. På rådets vägnar B. RINGHOLM Ordförande Lag (2002:602).