Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1967:340 ·
Visa register
Lag (1967:340)
om prisreglering på jordbrukets område
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1967-06-07
Övrigt: Bilagan ändrad genom SFS 1991:191.
Bilagan finns inte med här.
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:615
Upphävd: 1991-07-01
Inledande bestämmelser
1 § För att reglera priserna på jordbruksprodukter får regeringen eller,
efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd föreskriva att
bestämmelserna i 7, 8, 9, 10, 14, 18, 28, 29, 30, 31 eller 32 § skall
tillämpas på varor av visst slag.
För samma ändamål får regeringen eller, efter bemyndigande av
regeringen, jordbruksnämnden föreskriva att sådana varor som anges i
bilagan till denna lag inte får föras in i eller ut ur landet utan
särskilt tillstånd (importlicens eller exportlicens). Lag (1984:60).
1 a § Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller
efter regeringens bestämmande av statens jordbruksnämnd får nedan
angivna regleringsföreningar i fråga om de varuslag som omfattas av
föreningens verksamhetsområde pröva frågor om bidrag eller annat stöd i
marknadsreglerande syfte.
Förening Varuslag
Föreningen för mejeriprodukter, mjölk och mjölkprodukter
ekonomisk förening
Svensk kötthandel, förening u.p.a. kött och fläsk
Sveriges oljeväxtintressenter, oljeväxtfrö och vallfrö
förening u.p.a
Sveriges potatisintressenter, potatis och potatisprodukter
ekonomisk förening
Svensk sockerhandel, ekonomisk socker
förening
Svensk spannmålshandel, spannmål och fodermedel
ekonomisk förening
Svensk ägghandel, förening u.p.a. ägg, äggprodukter och
fjäderfäkött
Om ett beslut i en fråga som avses i första stycket får överklagas,
tillämpas bestämmelserna i 23--25 och 30 §§ förvaltningslagen
(1986:223).
Lag (1989:114).
2 § har upphävts genom lag (1984:60).
3 § har upphävts genom lag (1984:60).
4 § har upphävts genom lag (1984:60).
5 § har upphävts genom lag (1984:60).
6 § Regeringen får bemyndiga jordbruksnämnden att ge en sådan förening
som avses i 1 a § eller annan sammanslutning, som enligt regeringens
eller nämndens förordnande handhar prisreglering på jordbrukets område,
rätt att på villkor som nämnden bestämmer ensam föra in eller ut sådana
varor för vilka tillståndstvång för in- eller utförsel har föreskrivits
med stöd av denna lag. Lag (1984:60).
Avgifter
Avgifter vid tillverkning eller omsättning m.m.
7 § Tillverkare eller, i fall som avses nedan under a), innehavare av
slakteri eller köttbesiktningsbyrå eller, i fall som avses nedan under
m), den som inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel m. m.
eller till landet inför bekämpningsmedel m. m. för yrkesmässig
återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet
erlägger avgift för
a) kött av häst, nötkreatur, tamsvin, får, höns, kalkon, anka och
tamgås, när köttet blivit godkänt vid köttbesiktning enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av livsmedelslagen (1971:511) (slaktdjursavgift),
b) mjölk som användes av mjölkproducent vid tillverkning av smör eller
ost för försäljning,
c) mjölk och grädde som användes i mejeri för tillverkning av annan vara
än grädde, smör eller ost,
ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkats i mejeri,
margarinost som ej tillverkats i mejeri,
d) smör och smörliknande vara med minst 70 viktprocent mjölkfett men
utan annat fett, vilka användes för tillverkning av grädde,
ersättningsmedel för grädde eller produkt för beredning av grädde eller
ersättningsmedel för grädde, om varan ej skall förbrukas i tillverkarens
hushåll,
e) vete, korn, havre och råg som användes för tillverkning av mjöl,
gryn, flingor, malt eller liknande produkt,
f) stärkelse eller stärkelseprodukt som erhålls ur annan vara än
potatis,
h) fett, fet olja och fettsyra som erhålls ur fisk eller havsdäggdjur
eller ur fettråvara, hänförlig till tulltaxenr 12.01--12.08 och 21. 03
tulltaxelagen (1987:1068) (fettvaruavgift),
i) oljekraftfoder som för försäljning tillverkats i samband med att olja
utvinnes ur frön och frukter,
j) produkt, härrörande från sojabönor och hänförlig till tulltaxenr
19.01 eller 23.04 tulltaxelagen,
k) produkt hänförlig till tulltaxenr 19.01 B.2 tulltaxelagen,
1) naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfosfater och
fosfatkrita hänförliga till tulltaxenr 25.10, salpetersyra hänförlig
till tulltaxenr 28.08, fosforpentoxid och ortofosforsyra hänförliga till
tulltaxenr 28.09, ammoniak hänförlig till tulltaxenr 28.14,
kaliumnitrat, kalciumnitrat och magnesiumnitrat hänförliga till
tulltaxenr 28.34, kalium- och kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och
pyrofosfater), kaliumortofosfater och kalciumhydrogenortofosfat
(dikalciumfosfat) hänförliga till tulltaxenr 28.35 samt gödselmedel och
andra produkter hänförliga till tulltaxenr 31.01--31.05, tulltaxelagen,
m) ämnen eller beredningar som är avsedda att användas till skydd mot
egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet
förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus (bekämpningsmedel),
samt ämnen eller beredningar som med hänsyn till sina egenskaper och
användning står bekämpningsmedel nära, dock inte vara, avsedd att
användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar
vara, eller färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen
begagnas för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte
varorna genom en särskild benämning eller på något annat sätt anges vara
avsedda som bekämpningsmedel, och inte heller träskyddsmedel. Lag
(1990:619).
8 § Om pris på vete, råg, havre eller korn höjs, erlägger den som driver
kvarnrörelse, spannmålshandel eller mälteri eller som yrkesmässigt
tillverkar fodermedel avgift för lager av sådan spannmål och blandningar
därav. Lag (1980:491).
9 § Om fettvaruavgift höjs för vara som utmärkts med F i bilagan till
denna lag skall den som yrkesmässigt säljer eller förbrukar sådan vara
erlägga tilläggsavgift för lager av varan, för vilket fettvaruavgift
tidigare erlagts.
Om avgifter som tas ut med stöd av denna lag höjs för varor som avses i
7 § l) skall den som yrkesmässigt säljer sådana varor erlägga en
tilläggsavgift, motsvarande det belopp med vilket avgifterna har höjts,
för lager av varorna. Lag (1982:557).
10 § Avgift erläggs av
a) mjölkproducent för sådan mjölk, grädde och ost som han levererar till
annan än mejeri eller företagare som handlar med mjölk eller
mejeriprodukter,
b) innehavare av mejeri för mjölk, grädde, ost, torrmjölk och
kondenserad mjölk, som inte levereras till annat mejeri,
c) annan tillverkare än mejeri för försåld margarinost,
d) annan som handlar med mjölk eller mejeriprodukter än innehavare av
mejeri, för mjölk, grädde och ost som mjölkproducent har levererat,
e) innehavare av bränneri eller stärkelsefabrik för potatis som har
levererats till honom,
f) importör av socker och sockertillverkare för försålt socker,
g) innehavare av kläckeri för levererade hönkycklingar av tamhöns,
h) fläskproducent för tamsvin som han levererar till slakt,
i) äggproducent för värphöns som han innehar.
Den som odlar potatis på en sammanlagd åkerareal av minst 0,5 hektar
erlägger avgift för potatisen i förhållande till den odlade arealen. Lag
(1984:199).
11 § har upphävts genom lag (1984:199).
12 § har upphävts genom lag (1984:199).
13 § har upphävts genom lag (1984:199).
Avgift vid införsel och utförsel
14 § För vara som anges i bilagan till denna lag utom sådan som utmärkts
med F eller Fp erlägges avgift när varan föres in i riket och förtullas
(införselavgift).
För vara som i bilagan utmärkts med K erlägges utöver införselavgift
särskild avgift, när varan föres in i riket och förtullas.
För vara som i bilagan utmärkts med F eller Fp erlägges fettvaruavgift,
när varan föres in i riket och förtullas. Lag (1974:865).
15 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
avgiftsskyldigheten enligt 14 §. Lag (1984:60).
16 § har upphävts genom lag (1973:999).
17 § Avgift som avses i 14 § erläggs till tullverket eller, om
regeringen förordnar det, till jordbruksnämnden.
Avgift som erläggs till tullverket debiteras och uppbärs av verket i den
ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i
tillämpliga delar vad som är föreskrivet om tull.
Vara för vilken avgift erläggs till jordbruksnämnden får, om nämnden
inte medger annat, lämnas ut endast mot bevis om att avgiften har
erlagts. Lag (1984:199).
18 § Vid utförsel ur riket av vara som anges i bilagan erlägges avgift
(utförselavgift).
Utöver utförselavgift erläggs slaktdjursavgift vid utförsel för slakt av
häst, nötkreatur, tamsvin eller får, ur tulltaxenr 01.01--01.04
tulltaxelagen (1987:1068). Sker utförsel av sådant djur för annat
ändamål än för slakt skall bevis företes om detta för tullmyndigheten.
Lag (1987:1296).
19 § Regeringen för meddela föreskrifter om undantag från
avgiftsskyldigheten enligt 18 §. Lag (1984:60).
20 § Avgift som avses i 18 § betalas till jordbruksnämnden.
Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden inte medger annat,
utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts visas för
tullmyndigheten.
Nämnden får som villkor för medgivande enligt andra stycket föreskriva
att säkerhet skall ställas för avgiftsbeloppet. Lag (1984:199).
21 § har uppävts genom lag (1984:199).
Avgifter för att utjämna industrins råvarukostnader
21 a § Regeringen får föreskriva att en avgift (utjämningsavgift) skall
erläggas för varor som tillverkas av råvaror upptagna i bilagan till
denna lag, om tillverkningen sker inom landet för försäljning eller
varorna förs in till landet och förtullas.
För andra slag av varor än för vilka utjämningavgift skall erläggas,
vilka tillverkas av råvaror upptagna i bilagan till denna lag, får
regeringen föreskriva att en avgift (importavgift) skall erläggas när
varorna förs in till landet och förtullas.
Regeringen för överlåta åt jordbruksnämnden att meddela föreskrifter som
avses i första och andra styckena. Lag (1981:637).
21 b § I fråga om utjämningsavgift för varor som tillverkas inom landet
eller som importeras av den som är registrerad hos riksskatteverket som
skattskyldig till särskild varuskatt, skall i den utsträckning
regeringen förordnar riksskatteverket vara beskattningsmyndighet.
I fråga om avgifter enligt 21 a § för varor som importeras skall 15 och
17 §§ tillämpas. Regeringen får förordna att sådana avgifter skall
betalas till riksskatteverket. Lag (1984:199).
Gemensamma bestämmelser
22 § Avgift som avses i denna lag utgår med belopp som regeringen eller,
efter bemyndigande av regeringen, jordbruksnämnden bestämmer. Lag
(1974:865).
23 § Regler om förfarandet vid uttag av avgifter som avses i denna lag
finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag
(1984:199).
24 § har upphävts genom lag (1984:199).
25 § Regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen,
jordbruksnämnden får medge befrielse från avgift eller återbetalning av
avgift.
Har avgift som avses i 14 eller 21 a § återbetalats med anledning av
utförsel av vara och förs varan åter in, skall avgiften erläggas på nytt
helt eller delvis, om jordbruksnämnden fordrar det. Lag (1981:637).
25 a § Används varor som avses i 7 § l) eller m) i en annan näring än
jordbruket och medges inte befrielse från eller återbetalning av avgift
med stöd av 25 §, skall näringen enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer erhålla
kompensation av avgiftsmedel för de ökade kostnader som avgifter enligt
denna lag kan ha medfört. Lag (1986:391).
26 § Kostnaderna för uppbörd av avgift och kontroll av avgiftsskyldighet
täckes med avgiftsmedel i den utsträckning regeringen bestämmer. Lag
(1974:865).
27 § Avgiftsmedel som inte tas i anspråk för ändamål som avses i 25 a
eller 26 § används till prisreglering på jordbrukets område, utjämning
av industrins råvarukostnader och åtgärder i samband därmed enligt
föreskrifter som regeringen meddelar. Såvitt gäller avgiftsmedel som
uppburits enligt 14 § första eller tredje stycket eller 18 § första
stycket, meddelas föreskrifterna med stöd av riksdagens beslut. Lag
(1982:557).
Användning av råvaror i vissa fall
28 § Den som yrkesmässigt tillverkar vara som i bilagan till denna lag
utmärkts med Fp, är skyldig att vid tillverkningen använda viss mängd
fettämne som framställts av svenskt oljeväxtfrö. Lag (1974:865).
29 § Den som yrkesmässigt mal vete eller råg eller låter mala sådan
brödsäd för yrkesmässig verksamhet, är skyldig att mala in eller låta
mala in den mängd vete eller råg av olika slag eller ursprung som
jordbruksnämnden bestämmer.
Bestämmelserna i första stycket gäller icke vid löneförmalning åt
jordbrukare.
30 § Den som för in i riket vete- eller rågmjöl, är skyldig att medan
varan ännu står under tullverkets uppsikt låta blanda mjölet med svenskt
mjöl till så stor andel som bestämts för inhemsk förmalning enligt 29 §.
31 § Den som tillverkar foderblandning för yrkesmässig försäljning inom
riket eller på beställning av djurägare, är skyldig att blanda fodret
med oljekraftfoder av raps, rybs eller senap till den mängd
jordbruksnämnden bestämmer efter samråd med lantbruksstyrelsen.
32 § Vete eller råg som enligt föreskrift av regeringen eller, efter
bemyndigande av regeringen, av jordbruksnämnden för foderändamål ändrats
till sin ursprungliga beskaffenhet genom färgning eller annan åtgärd får
icke användas för tillverkning av annat än kreatursfoder och får icke
heller användas som utsäde. Lag (1974:865).
33 § För tillsyn av efterlevnaden av bestämmelserna i 28, 29 och 31 §§
gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om skattekontroll i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Därvid skall vad
i nämnda lag sägs om beskattningsmyndighet gälla jordbruksnämnden. Vad
som sägs om skattskyldig skall gälla den som är skyldig att använda
råvara och vad som sägs om skattepliktig vara skall gälla sådan vara som
enligt 28, 29 eller 31 § denna lag avses med tillverkningen eller
försäljningen. Lag (1984:199).
Ansvarsbestämmelser
34 § har upphävts genom lag (1984:199).
34 a § Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och
därigenom föranleder fara för att avgift undandras döms till böter eller
fängelse i högst två år, om inte gärningen är belagd med straff i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge
deklaration eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid
fastställande av avgift döms till böter.
Detsamma gäller om en avgiftsskyldig som skall betala avgift till
jordbruksnämnden eller riksskatteverket eller om en tillverkare som är
skyldig att använda en viss råvara uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
åsidosätter bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra
och bevara räkenskaper och därigenom allvarligt försvårar
jordbruksnämndens eller riksskatteverkets kontrollverksamhet.
I ringa fall döms inte till ansvar enligt första--tredje styckena.
Bestämmelserna i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt första stycket. Lag (1985:109).
35 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrifter enligt 28, 29, 30, 31 eller 32 §. Lag (1984:60).
36 § Brott som avses i 35 § får åtalas av åklagare endast efter anmälan
av jordbruksnämnden. Lag (1984:60).
37 § Vara som tillverkats eller använts i strid mot föreskrift enligt
28, 29, 31 eller 32 § eller införts i strid mot 30 § eller betalning för
sådan vara skall förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om
särskilda skäl ej föranleder annat. Finnes vara ej i behåll, kan i
stället dess värde förklaras förverkat.
38 § har upphävts genom lag (1973:999).
Tillämpningsföreskrifter
39 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, jordbruksnämnden.
Lag (1974:865).
Övergångsbestämmelser
1984:60
Denna lag träder i kraft den 1 april 1984. I fråga om brott som avses i
35 § i dess äldre lydelse gäller äldre bestämmelser.
1985:109
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
De nya bestämmelserna i 34 a § femte stycket tillämpas även på brott som
har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd
har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. De tillämpas
endast på underrättelser om brottsmisstanke som delges efter
ikraftträdandet.
1989:114
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har
meddelats före ikraftträdandet tillämpas dock vad som gällde då.