Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1965:61 ·
Visa register
Lag (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1965-03-19
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:270
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:844
Upphävd: 1994-07-01
1 § Behörig att utöva veterinäryrket är
a) den som är legitimerad enligt 2 §;
b) den som enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket är förordnad att tjänstgöra
som veterinär;
c) den som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 7 a § har rätt till
sådan yrkesutövning utan legitimation;
d) i den utsträckning, som särskilt anges för varje fall, den som enligt
8 § innehar begränsad behörighet att utöva veterinäryrket. Lag
(1992:1565).
2 § Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen
utomlands och genomgått av regeringen föreskriven efterutbildning i
Sverige skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär, om ej sådan
omständighet föreligger som enligt denna lag skall kunna föranleda
återkallelse av legitimationen.
Om den som avlagt veterinärexamen utomlands äger framstående skicklighet
och särskild erfarenhet inom veterinäryrket, må han erhålla legitimation
som veterinär utan att ha genomgått efterutbildning.
För veterinär med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges
åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om
legitimation. Lag (1992:1565).
3 § Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft
dömts till fängelse för brott som han förövat under utövning av
veterinäryrket,
dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av
veterinäryrket eller funnits skyldig till medverkan till smittfarligt
kvacksalveri på djur,
eller har legitimerad veterinär, som omfattas av lagen (1994:260)
om offentlig anställning, för brott eller förseelse, som han har
begått under utövning av veterinäryrket, blivit avskedad genom
beslut som vunnit laga kraft,
äger Jordbruksverket återkalla hans legitimation, om han genom
brottet eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva
veterinäryrket. Lag (1994:270).
4 § Har en legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövningen
av veterinäryrket eller eljest visat sig uppenbart olämplig som
veterinär utan att det föreligger sådant fall som avses i 3 §, får
Jordbruksverket återkalla hans legitimation.
Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern
att göra anmälan i ärende som avses i första stycket och om handläggning
av sådant ärende finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn.
Om en veterinär, som har fått legitimation här i landet på grund av
auktorisation i ett annat land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet förlorar denna auktorisation, skall Jordbruksverket
återkalla legitimationen. Lag (1992:1565).
5 § Blir legitimerad veterinär på grund av psykisk störning ur stånd att
nöjaktigt utöva veterinäryrket, skall jordbruksverket ofördröjligen
återkalla hans legitimation, om ej särskilda skäl föranleda annat.
Föreligger grundad anledning till antagande att veterinärs legitimation
bör återkallas enligt första stycket, äger jordbruksverket efter samråd
med socialstyrelsen förordna, att han skall undergå läkarundersökning i
den utsträckning som fordras för att hans förmåga att utöva
veterinäryrket skall kunna bedömas.
Förordnas om läkarundersökning enligt andra stycket, äger
jordbruksverket återkalla legitimationen för tiden till dess ärendet
slutligt avgöres. Vägrar den som skall undersökas att inställa sig till
undersökning, skall polismyndighet på verkets begäran lämna erforderlig
handräckning. Lag (1991:1957).
6 § Legitimation för veterinär som regeringen, jordbruksverket eller
statens livsmedelsverk förordnat till innehavare av veterinärtjänst må
icke återkallas så länge veterinären innehar tjänsten. Legitimationen må
dock återkallas för tid då han av anledning som avses i 5 § första
stycket icke uppehåller tjänsten. Lag (1991:383).
7 § Har veterinärs legitimation återkallats, skall jordbruksverket på
hans begäran åter meddela honom legitimation, när förhållandena medge
det. Lag (1991:383).
7 a § För veterinär med sådan utländsk utbildning som omfattas av
Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket
föreskrifter om behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.
Lag (1992:1565).
8 § Begränsad behörighet att utöva veterinäryrket meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av jordbruksverket.
För utövning av veterinäryrket inom veterinärdistrikt intill riksgränsen
må begränsad behörighet meddelas att gälla den som vid varje tidpunkt
uppehåller tjänst, motsvarande svensk distriktsveterinärbefattning, i
angränsande veterinärdistrikt i Finland eller Norge. Lag (1991:383).
9 § Veterinär, som icke äger särskild skicklighet och erfarenhet inom
viss gren av veterinäryrket, må icke för allmänheten tillkännage att han
är specialist inom den grenen eller eljest äger särskild kunnighet i
denna.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket
fastställer villkoren för rätt att tillkännage specialitet enligt denna
paragraf. Lag (1991:383).
10 § Den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket, mot
ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för
sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller
föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte får
inte under utövning av denna verksamhet behandla sjukdomar på vilka
epizootilagen (1980:369) eller lagen (1983:738) om bekämpande av
salmonella hos djur är tillämplig.
Om någon, som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men har
förvärvat veterinärtitel eller någon annan titel vari ordet veterinär
ingår, använder titeln i verksamhet som avses i första stycket, skall
han tydligt utmärka titelns ursprung och beskaffenhet.
I övrigt får den som saknar behörighet att utöva veterinäryrket inte
beteckna sig veterinär i samband med att han utövar verksamhet som avses
i första stycket. Han får inte heller i samband med verksamheten använda
en sådan titel eller yrkesbeteckning som innehåller ordet veterinär
eller som ger sken av att han är legitimerad eller på annat sätt
auktoriserad av en myndighet eller har specialistkompetens som
veterinär. Lag (1990:92).
11 § Utövar veterinär, vars legitimation är återkallad eller vars
behörighet att utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl
veterinäryrket mot ersättning eller åsidosätter veterinär med begränsad
behörighet, när han utövar veterinäryrket mot ersättning, de
föreskrifter om behörigheten som gäller för honom, skall han dömas för
obehörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst
ett år.
Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket, döms till böter. Lag
(1991:289).
12 § Den som bryter mot 10 § första stycket, döms för smittfarligt
kvacksalveri på djur till böter eller fängelse i högst ett år, om
gärningen inte är belagd med straff enligt 11 §. Den omständigheten att
han på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte kunnat inse
sjukdomens natur befriar honom inte från ansvar.
Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, döms till böter. Lag
(1991:289).
13 § Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall enligt denna lag får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut som jordbruksverket eller kammarrätten meddelar med stöd av denna
lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att söka ändring i beslut som rör återkallelse av legitimation enligt 4
§ första stycket finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har
meddelats. Lag (1991:383).
14 § Regeringen och, efter regeringens bemyndigande,
förvaltningsmyndighet, får meddela föreskrifter om åliggande för
veterinär i hans yrkesutövning. Lag (1975:73).
15 § Veterinär som enligt föreskrift som avses i 14 § står under
jordbruksverkets tillsyn i utövningen av veterinäryrket är skyldig att
låta sin verksamhet inspekteras av verket eller den verket förordnar.
Den som hindrar eller undandrar sig inspektion dömes till böter, om ej
gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Lag (1991:383).
16 § En veterinär får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i sin
yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- eller
driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100). Lag (1980:200).
Övergångsbestämmelser
1965:61
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965, då 37 § 1 mom. allmänna
veterinärinstruktionen den 17 november 1933 (nr 616) skall upphöra att
gälla. Hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse i detta
moment skall i stället avse motsvarande bestämmelse i denna lag.
Den som vid lagens ikraftträdande är legitimerad veterinär skall anses
som legitimerad enligt denna lag.
Den som vid lagens ikraftträdande äger behörighet enligt 37 § 1 mom. b)
nyssnämnda instruktion skall anses som legitimerad veterinär enligt
denna lag, om behörigheten ej är begränsad. Lantbruksstyrelsen skall på
ansökan utfärda legitimationsbevis för honom. Är behörigheten begränsad,
skall den anses som begränsad behörighet meddelad enligt 8 § första
stycket denna lag.
1975:684
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. I fråga om dom som har
meddelats före den 1 januari 1976 gäller 3 och 6 §§ i deras äldre
lydelse även efter ikraftträdandet.
1990:92
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.