Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Med alkoholhaltigt läkemedel förstås i denna förordning läkemedel som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och för vilket läkemedelslagens (1992:859) bestämmelser gälla. Förordning (1992:1556). 2 § Från apotek må, med i 3 § nämnt undantag, alkoholhaltigt läkemedel, som innehåller mer än 10 viktprocent etylalkohol, ävensom teknisk sprit säljas eller eljest utlämnas, förutom till annat apotek, endast efter ordination eller beställning av person, som är behörig att utöva läkar-, tandläkar- eller veterinäryrket. Förordning (1977:304). 3 § Alkoholhaltigt läkemedel, som på grund av sitt innehåll i övrigt kan antagas icke giva anledning till missbruk i berusningssyfte, må i enlighet med de föreskrifter läkemedelsverket meddelar utlämnas från apotek utan hinder av bestämmelserna i 2 §. Föreligger beträffande alkoholhaltigt läkemedel av annat slag än som avses i 2 § anledning till antagande, att läkemedlet kan missbrukas i berusningssyfte, ankommer det på läkemedelsverket att utfärda särskilda föreskrifter rörande försäljning och utlämnande. Förordning (1990:549). 4 § Sådan ordination eller beställning av teknisk sprit, som sägs i 2 §, må gälla endast absolut alkohol, koncentrerad sprit och utspädning därav eller denaturerad sprit. Ordination må icke avse annat än utvärtes bruk eller desinfektion av instrument. Beställning må icke avse annat än utvärtes bruk, desinfektion av instrument eller laboratorieändamål i beställarens yrkesutövning. Spriten må icke utlämnas, om särskild anledning föreligger till antagande att den är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra stycket. Förordning (1977:304). 5 § Föreligger grundad anledning till antagande att läkare, tandläkare eller veterinär missbrukat behörighet att ordinera eller beställa alkoholhaltigt läkemedel eller teknisk sprit, äger hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd efter omständigheterna antingen förbjuda utlämnande av sådant läkemedel eller teknisk sprit på ordination eller beställning av läkaren, tandläkaren eller veterinären eller föreskriva särskilda begränsningar i fråga om utlämnandet. Ett beslut enligt första stycket skall gälla fastän det har överklagats, om hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inte beslutar annorlunda. Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärenden som avses i första stycket och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Förordning (1987:1006). 6 § Ej må någon sälja eller genom ordination eller beställning eller annorledes tillhandagå annan med anskaffande av alkoholhaltigt läkemedel, där han har särskild anledning antaga att varan är avsedd att användas i berusningssyfte. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande teknisk sprit, där fråga är om försäljning från apotek. 7 § De övriga föreskrifter rörande här ifrågavarande försäljning av alkoholhaltigt läkemedel och teknisk sprit, som kunna finnas erforderliga för att hindra missbruk, meddelas av läkemedelsverket. Förordning (1990:549). 8 § Den som bryter mot 2§, 4§ tredje stycket eller 6§ eller mot föreskrift som läkemedelsverket utfärdat med stöd av denna förordning, dömes till böter, där ej gärningen är straffbelagd i lag eller annan författning. Motsvarande gäller om någon bryter mot föreskrift eller förbud som hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd meddelat med stöd av 5 §. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt läkemedel, som icke är avsett för invärtes bruk, åtgärd ägnad att göra varan användbar till förtäring, dömes till böter. Alkoholhaltigt läkemedel, varmed förfarits som nyss sagts och vilket påträffas hos den som förövat gärningen, skall tillika med de förråd av ifrågavarande läkemedel jämte emballage, som finnas hos honom, samt nyttjade redskap förklaras helt eller delvis förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. Den som förövat gärning som avses i andra stycket skall, om det ej är uppenbart obilligt, dömas att för alkoholhaltigt läkemedel, varmed han förfarit obehörigen, gälda skatt med 20 kronor för liter. Förordning (1990:549). 9 § Beslut av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 5 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Läkemedelsverkets beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att söka ändring i beslut enligt 5 § första stycket finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats. Förordning (1990:549).