Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1963:583 ·
Visa register
Lag (1963:583) om avveckling av fideikommiss
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1963-12-06
Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:1042
Inledande bestämmelser
1 § Fideikommiss, som upprättats för obegränsad tid till förmån för
medlemmar av en eller flera släkter, skall avvecklas enligt vad i denna
lag sägs.
2 § I denna lag förstås med innehavare av fideikommiss den som innehar
egendomen med den rätt som följer av fideikommissurkunden. Besittes
efter förutvarande innehavares död egendomen enligt särskild föreskrift
av efterlevande make, dödsbodelägare eller annan, skall dock den anses
som fideikommissets innehavare, vilken skulle varit berättigad att
innehava egendomen, om sådan särskild rätt ej funnits.
Med fideikommissinnehavarens efterträdare förstås den som enligt
fideikommissurkunden eller därpå grundat förordnande är berättigad att,
när innehavarens rätt upphör, bliva ny innehavare av fideikommisset.
Såsom efterträdare skall dock, om fideikommisset enligt urkunden ej må
tillträdas av innehavare av annat fideikommiss, ej anses den som jämlikt
7 § tagit och icke därefter avstått från efterträdarandel i annat
fideikommiss än det varom är fråga.
Tiden för upphörandet
3 § Fideikommiss som avses i 1 § skall, om ej i denna lag annorlunda
stadgas, upphöra, när den som vid lagens ikraftträdande är innehavare av
fideikommisset avlider.
4 § Är vid fideikommiss i lös egendom, som ej skall åtfölja visst
fastighetsfideikommiss, den i 3 § angivne innehavarens efterträdare
avlad före instiftandet eller, om fideikommisset instiftats genom
testamente, före testators död, skall fideikommisset upphöra först när
den innehavare avlider, vars efterträdare är avlad efter sagda tidpunkt.
5 § Frånträder innehavare, vid vars död fideikommisset eljest skolat
upphöra, egendomen för att kunna tillträda annat fideikommiss eller taga
efterträdarandel däri jämlikt 7 §, skall fideikommisset upphöra, när
näste innehavare avlider.
6 § Har fideikommissegendom synnerligt kulturhistoriskt värde eller
äro eljest särskilda skäl därtill, må regeringen förordna att
fideikommissurkundens bestämmelser skola äga tillämpning tills vidare
eller till dess i beslutet angiven innehavare av fideikommisset avlider.
Lag (1999:1042).
Egendomens fördelning
7 § När fideikommiss upphör, skall den avlidnes efterträdare taga
hälften av egendomen. I återstoden skall tagas arv eller testamente
som om den tillhört den avlidne.
8 § Vid skifte av egendomen äger efterträdaren, utan hinder av vad i
testamente må vara förordnat, på sin lott erhålla fideikommissets
huvudgård med där förvarade samlingar så ock annan fast egendom, på
vilken bedrives jord- eller skogsbruk och som lämpligen bör bevaras
odelad. Finnas flera huvudgårdar, må efterträdaren taga en av dem efter
eget val. Förslår ej lotten, må efterträdaren lämna lösen i pengar.
9 § Innehåller fideikommissurkunden föreskrift om vem egendomen skall
tillfalla därest fideikommisset upphäves, länder denna föreskrift till
efterrättelse utan hinder av vad i 7 och 8 §§ stadgas.
10 § Finnes ej efterträdare, skall i egendomen tagas arv eller
testamente som om den tillhört den avlidne. Föreskrives i
fideikommissurkunden för sådant fall, att egendomen skall fördelas
mellan siste innehavarens arvingar eller andra släktmedlemmar eller
användas för välgörande eller annat ändamål, länder i stället denna
föreskrift till efterrättelse.
Förmåner m.m.
11 § Utan hinder av att fideikommisset upphört, må envar njuta till godo
den rätt att efter innehavarens död kvarsitta till fardag, som må
tillkomma honom enligt fideikommissurkunden eller därpå grundat
förordnande eller ock enligt förordningen den 3 april 1810 huruledes
rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas
samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att
iakttagas.
12 § Äger efterlevande make eller annan enligt fideikommissurkunden
eller därpå grundat förordnande rätt till annan förmån än i 11 § sägs,
må han njuta förmånen till godo, ändå att fideikommisset upphört. Är han
på grund av vad i denna lag stadgas berättigad att taga del i egendomen,
äger han dock icke utan att avstå därifrån tillgodonjuta förmånen; utan
hinder av vad nu sagts må likväl förmån, som börjat utgå före
fideikommissets upphörande, tillgodonjutas intill dess den till förmånen
berättigade tagit del i egendomen.
Var innehavaren skyldig att i enlighet med vad i fideikommissurkunden
eller därpå grundat förordnande stadgas svara för underhåll av grav,
understöd åt fattiga eller annat dylikt, skall det avsedda ändamålet i
erforderlig mån tillgodoses även efter det fideikommisset upphört.
13 § Pension eller annan dylik förmån vilken, när fideikommisset upphör,
utgår på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, som
förmånstagaren eller anhörig till honom innehaft på fideikommiss-
fastighet, må även därefter njutas till godo.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning på pension eller annan
dylik förmån i anledning av arrende.
14 § Förmån som avses i 11 §, 12 § första stycket eller 13 § skall, om
det begäres av förmånstagaren, säkerställas genom inteckning i fastighet
eller på annat betryggande sätt. Är förmånen bestämd annorledes än i
pengar, skall den, om skäl äro därtill, på yrkande av egendomens ägare
ersättas med penningbelopp att utgå på en gång eller å särskilda tider.
Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fall som avses i
12 § andra stycket.
Nyttjanderättsavtal
15 § Har före fideikommissets upphörande slutits arrende- eller hyres-
avtal beträffande sådan fastighet, som ej är att anse såsom huvudgård,
gäller avtalet jämväl för den som erhåller egendomen jämlikt denna lag;
dock skall, om de avtalade villkoren med hänsyn till förhållandena vid
tiden för avtalets ingående icke kunna anses skäliga eller eljest äro i
väsentlig mån stridande mot hans berättigade anspråk, vara honom öppet
att uppsäga avtalet. Sker ej uppsägning inom sex månader efter det
ägaren tillträdde egendomen, är han sin rätt förlustig.
Uppsäges avtalet av anledning som nu sagts, är ägaren, om han ej åtnöjes
med det i avtalet betingade vederlaget, berättigad att av
nyttjanderättshavaren erhålla skälig ersättning för den tid denne efter
ägarens tillträde av egendomen utövat nyttjanderätten.
Har i avtalet intagits villkor, som strider mot vad i denna paragraf är
stadgat, är villkoret utan verkan mot nyttjanderättshavaren.
Större jord- och skogsegendomar
16 § Har fast egendom, på vilken bedrives jord- eller skogsbruk, sådan
storlek, belägenhet och beskaffenhet i övrigt, att dess bevarande såsom
en enhet är av betydande allmänt intresse, må regeringen, om det
erfordras för att förebygga uppdelning av egendomen, i samband med
fideikommissets avveckling förordna att egendomen skall mot lösen
avstås till staten eller till kommun, som regeringen bestämmer.
Inlösningsrätten må förklaras omfatta även sågverk och annan fast
anläggning, som lämpligen bör nyttjas i samband med jord- eller
skogsbruket, samt, om det finnes påkallat för vinnande av lämplig
ägoanordning eller ändamålsenlig drift, jämväl annan mark.
Beträffande inlösen skola i tillämpliga delar gälla de allmänna
bestämmelserna i lagen om expropriation. Lag (1999:1042).
Kulturvärden
17 § Till förebyggande av att samling av möbler, tavlor, böcker eller andra
föremål av särskilt kulturhistoriskt värde erhåller försämrad vård,
skingras eller bortflyttas, må regeringen, när fideikommisset avvecklas,
förordna att samlingen skall mot lösen avstås till staten eller
kulturvårdande institution, som regeringen bestämmer.
Kan enighet ej nås om lösesummans storlek, skall frågan avgöras av
skiljemän. Beträffande sådan tvist skall lagen om skiljemän gälla i
tillämpliga delar; dock skall inlösaren, om ej synnerliga skäl till
annat föranleda, svara för ersättningen till skiljemännen och gälda
motpartens skäliga kostnad för förfarandet. Lag (1999:1042).
Fideikommissnämnden
18 § Avvecklingen av fideikommiss skall ske under medverkan av
en särskild nämnd, fideikommissnämnden.
Fideikommissnämnden skall utreda frågor som avses i 6, 16, 17
och 38 §§ samt hos regeringen göra de framställningar, som
föranleds av utredningen. Vidare skall nämnden genom rådgivning
och på annat sätt verka för att lagens syften fullföljs samt
meddela beslut, som enligt vad nedan stadgas ankommer på
nämnden. Lag (1999:1042).
19 § Fideikommissnämnden består av ordförande och fyra ledamöter, vilka
utses av regeringen för en tid av fem år eller, vid komplettering av
nämnden, för återstående tid av löpande period. Suppleanter utses till
det antal regeringen bestämmer.
Har fideikommissnämnden avslagit framställning om tillstånd eller
medgivande som avses i 27-29 §§, må klagan över beslutet föras hos
regeringen genom besvär, vilka skola ingivas till nämnden. I övrigt må
talan ej föras mot beslut av fideikommissnämnden enligt denna lag.
Närmare föreskrifter om nämnden och dess verksamhet meddelas av
regeringen. Lag (1999:1042).
20 § Fideikommissnämnden och den nämnden förordnar äga erhålla tillträde
till egendom, som omfattas av avvecklingen, samt taga del av
handlingar, som röra egendomen. Den som har egendomen i sin vård är
pliktig att efter anmaning lämna nämnden förteckning över egendomen.
Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad nämnden med stöd
av denna paragraf föreskrivit, äger nämnden förelägga honom vite.
Förfarandet vid avvecklingen
21 § Avlider fideikommissinnehavare, skall den som har egendomen i sin
vård inom en månad anmäla dödsfallet till fideikommissnämnden.
22 § När fideikommiss upphör enligt vad ovan stadgas, skall
fideikommissets egendom behandlas som ett särskilt bo, fideikommissbo.
23 § Om förvaltning och utredning av fideikommissbo samt om skifte av
boets egendom skall, i den mån ej annat följer av bestämmelerna i denna
lag, vad i 18-20 och 22-24 kap. ärvdabalken sägs äga motsvarande
tillämpning. I fråga om konkurs, så ock om laga domstol och delgivning
skall i tillämpliga delar gälla vad i allmän lag är stadgat för dödsbo.
Fideikommissurkunden skall intagas i bouppteckningen eller fogas därvid
i bestyrkt avskrift.
24 § Fideikommissnämnden äger påkalla, att egendomen avträdes till
förvaltning av boutredningsman. Har egendomen avträtts till sådan
förvaltning, må delägarna icke utan nämndens medgivande själva övertaga
förvaltningen.
Boutredningsman skall vid fullgörandet av sitt uppdrag samråda med
nämnden. Han är pliktig att på begäran lämna nämnden upplysningar om
boet och dess förvaltning.
25 § På ansökan av fideikommissboet eller delägare däri skall rätten
genom kungörelse förelägga dem som vilja göra gällande anspråk på annan
förmån än fardagsrätt eller på fullgörande av skyldighet som sägs i 12 §
andra stycket att inom viss tid ej understigande tre och ej överstigande
sex månader från kungörandet hos rätten anmäla anspråken vid äventyr att
dessa eljest förfalla, om de ej ändå äro kända.
Ansökningen skall göras hos rätten i den ort där fideikommissets
huvudgård är eller, om huvudgård ej finnes, rätten i den ort där den
avlidne fideikommissinnehavaren skolat svara i tvistemål i allmänhet.
Vid ansökningen skall vara fogad förteckning över kända anspråk. Sedan
kungörelse utfärdats, skall den införas i Post- och Inrikes Tidningar
och i ortstidning. Om handläggningen skall i övrigt vad om kallelse å
okända borgenärer är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Hava delägarna giltig anledning antaga att förmån som angives i urkunden
ej vidare skall utgå, skall vid tillämpningen av denna paragraf den
förmånen ej anses såsom känd. Lag (1977:660).
26 § Fideikommissnämnden äger under avvecklingen föra talan om
säkerställande av ändamål som avses i 12 § andra stycket.
27 § Fideikommissnämnden må meddela förbud vid vite att under
avvecklingen utan nämndens tillstånd riva, ändra eller flytta byggnad,
ändra trädgård eller parkanläggning eller skingra eller bortflytta
samling som avses i 17 §.
28 § Utan regeringens medgivande må ej under avvecklingen genom tillskott
i samband med teckning av aktier överlåtas sådan fideikommissboet
tillhörig egendom, som avses i 1 § lagen den 18 juni 1925 angående
förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast
egendom. I övrigt må icke under avvecklingen med mindre
fideikommissnämnden medgiver det egendom, som ingår i fideikommissboet,
överlåtas eller däröver eljest förfogas i vidare mån än som
överensstämmer med sedvanlig hushållning.
Fideikommisskapital, som ställts under särskild förvaltning, må ej under
avvecklingen utlämnas utan fideikommissnämndens medgivande.
Lag (1999:1042).
29 § Utan fideikommissnämndens medgivande må ej skifte ske, ej heller
legat utgivas eller ändamålsbestämmelse verkställas ur oskiftat bo.
Avvecklingen är att anse som slutförd, när fideikommissnämnden lämnat
tillstånd till skifte eller meddelat bevis att vidare åtgärd för
avvecklingen ej påkallas.
30 § Företages rättshandling, för vilken enligt vad ovan stadgas
regeringens eller fideikommisnämndens medgivande erfordras, utan att
sådant medgivande inhämtats, skall rättshandlingen vara ogill.
Lag (1999:1042).
Aktiebolagsbildning
31 § Regeringen må medgiva innehavare av fideikommiss att tillskjuta
fideikommissegendom i samband med teckning av aktier i bolag, såframt
denne äger eller tecknar samtliga aktier i bolaget. Aktierna och annat
vederlag skola därefter förvaltas såsom fideikommisskapital.
Lag (1999:1042).
32 § har upphävts genom lag (1999:1042).
33 § Vid bildande av aktiebolag med tillskott av fideikommissbos
egendom och vid överförande av sådan egendom till aktiebolag genom
tillskott i samband med aktieteckning må efterträdaren under
avvecklingen företräda fideikommissboet.
34 § I bolagsordning för aktiebolag, i vilket aktier tecknats
med tillskott av egendom som utgör fideikommiss eller ingår i
fideikommissbo under avveckling, skall intagas bestämmelse att
bolagsordningen skall vara fastställd av regeringen och att, om
ej regeringen annat föreskrivit, bolagsordningen må ändras
allenast med regeringens medgivande. Lag (1999:1042).
Särskilda bestämmelser
35 § Upphöra två eller flera fideikommiss med anledning av samma
dösfall, skola de vid avvecklingen anses såsom ett enda fideikommiss, om
efterträdaren är samma person.
36 § Besittes, när fideikommiss upphör, egendomen på grund av stadgande
i fideikommissurkunden eller därpå grundat förordnande av efterlevande
make till förutvarande innehavare, skall med åtgärder för avvecklingens
genomförande anstå, till dess efterlevande makens rätt upphört.
37 § Omfattar fideikommiss allenast egendom av ringa värde eller äro
eljest synnerliga skäl därtill, må regeringen på framställning av
innehavaren förordna, att fideikommisset genast skall upphöra. När
fideikommisset upphör, tillfaller egendomen innehavaren, om ej
regeringen annat förordnar. Lag (1999:1042).
38 § Kan enligt fideikommissurkunden egendomen innehavas av två eller
flera samtidigt eller föreskriver urkunden att, när innehavarens rätt
upphör, annan än avkomling till honom skall vara närmast berättigad till
egendomen, skall fideikommisset upphöra vid den tidpunkt regeringen
förordnar.
Regeringen bestämmer ock, efter vad som prövas skäligt med hänsyn till
fideikommissurkundens innehåll och övriga omständigheter, huruvida
egendomen skall tillfalla fideikommissets innehavare eller sättas under
särskild förvaltning för beredande av understöd åt behövande medlemmar
av den släkt, som stiftaren avsett att gynna, eller hur med egendomen
eljest skall förfaras. Förordnande som nu sagts må icke inkräkta på
innehavares rätt till fideikommissegendomen, med mindre denne lämnat
medgivande därtill.
Har beslut om upphörande av fideikommiss som avses i första stycket icke
meddelats före den 1 januari 1980, skall fideikommisset upphöra nämnda
dag. Regeringen meddelar därefter på framställning förordnande enligt
andra stycket.
Vad i denna paragraf stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om fideikommiss, beträffande vilket i fideikommissurkunden insatts
särskild ägare till egendomen, dock må i sådant fall förordnande enligt
andra stycket ej utan ägarens medgivande inkräkta på hans rätt till
egendomen. Lag (1999:1042).
39 § Den som försummar vad som åligger honom enligt 21 §, döms till
böter. Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av
fideikommissnämnden. Lag (1991:287).
Övergångsbestämmelser
1963:583
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
Vad i 5 § lagen den 25 april 1930 angående införande av lagen om
testamente är stadgat om giltighet i visst fall av förordnande, som
enligt 1 kap. 2 § sistnämnda lag skulle sakna laga verkan, skall med
avseende å förordnande av det innehåll som avses i 1 § denna lag gälla
allenast om testator avlidit före lagens ikraftträdande.
1977:660
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har
beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.