Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1963:540 ·
Visa register
Kungl. Maj:ts Begravningskungörelse (1963:540)
Departement: Civildepartementet KY
Utfärdad: 1963-10-18
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:1144
Upphävd: 1991-04-01 överg.best.
Om begravningsplatser
Anordnande m. m.
1 § Ansökan om att anordna enskild begravningsplats skall ges in till
länsstyrelsen, som med eget yttrande skall överlämna ärendet till
regeringen. Förordning (1988:1195).
2 § har upphävts genom förordning (1988:1195).
Gravkarta och gravbok
3 § Innehavare av allmän begravningsplats skall över denna låta upprätta
gravkarta, upptagande samtliga gravplatser och gravar med särskilt
nummer för varje grav.
Vidare skall innehavaren av begravningsplatsen låta upprätta gravbok,
upptagande numren på samtliga gravplatser och gravar enligt gravkartan
samt för varje gravplats namn, yrke och adress beträffande den eller de
personer, till vilka gravplatsen upplåtits samt tiden för upplåtelsen.
Där så kan ske bör även senare gravrättsinnehavares namn, yrke och
adress upptagas i gravboken. Efter gravsättning skall utan dröjsmål i
gravboken införas namn, yrke, födelsetid och födelsenummer, dödsdag och
hemort vid dödsfallet för den gravsatte, tiden för gravsättningen samt
stoftets eller askans läge inom gravplatsen. I gravboken skall jämväl
antecknas beslut om förverkande av gravrätt.
Vid upprättande av gravkarta och gravbok skola, så fullständigt som
möjligt, även äldre gravplatser och gravar upptagas.
Gravbrev
4 § Gravbrev utfärdas av innehavaren av begravningsplatsen eller den han
förordnar. I gravbrevet skall angivas namnet på den, till vilken
upplåtelsen sker, nummer på gravplatsen eller graven, tiden för
upplåtelsen och villkor därför.
Reglemente m.m.
5 § Innehavare av allmän begravningsplats bör upprätta reglemente,
upptagande bestämmelser om ordningen inom begravningsplatsen och
gravplatserna, villkor för upplåtelsen av gravrätt och för övertagande
av vård av gravplats samt föreskrifter om gravvård och andra anordningar
på gravplats.
Oavsett om bestämmelser upptagits i gravbrev eller reglemente angående
gravvård eller annan anordning på gravplats eller grav, äger innehavaren
av begravningsplatsen påfordra att förslag därom underställes denne för
godkännande, innan sådan anordning kommer till stånd.
Om gravar
6 § En kistgrav skall vara så djup att en kista som sätts ner i graven
täcks av ett jordlager på minst en meter över kistans högsta del,
gravkulle oräknad. Förordning (1981:554).
7 § I kistgrav må ej stoft ånyo nedsättas, innan så lång tid förflutit
från det stoft senast nedsattes där, att de mjuka delarna kunna antagas
hava fullständigt förmultnat, och i intet fall tidigare än efter femton
år.
Med iakttagande av de försiktighetsmått som miljö- och
hälsoskyddsnämnden föreskriver må stoft nedsättas efter kortare tid än i
första stycket sägs, därest gravrättsinnehavaren så önskar och det kan
ske utan olägenhet. Förordning (1983:632).
8 § Bestämmelserna i 7 § gäller inte om utrymmet ovanför den tidigare
nedsatta kistan är tillräckligt för att ytterligare en kista skall kunna
sättas ner i graven med iakttagande av vad som föreskrivs i 6 §.
Förordning (1981:554).
9 § I kyrka, gravkor eller annat särskilt anordnat gravrum må stoft icke
nedsättas med mindre stoftet på lämpligt sätt balsamerats samt de
ytterligare åtgärder vidtagits, som miljö- och hälsoskyddsnämnden må
föreskriva.
Nedsättning av stoft i kyrka, där gudstjänst brukar hållas, eller i
gravkor, som står i omedelbar förbindelse med sådan kyrka, må ske
allenast efter domkapitlets medgivande. Vid sådan nedsättning skall
stoftet vara inneslutet i en lufttät metallkista. Förordning (1983:632).
Om krematorium
10 § En enskild person, enskild sammanslutning eller stiftelse får inte
anlägga krematorium utan regeringens tillstånd. Förordning (1988:1195).
11 § Krematorium må ej utan länsstyrelsens tillstånd överlåtas eller
tagas i bruk för annat ändamål än såsom krematorium.
12 § För krematorium skall finnas föreståndare.
Krematorium skall så underhållas och skötas att sanitär olägenhet ej
uppstår.
13 § Vid krematorium skall föras eldbegängelsejournal, i vilken under
löpande nummerföljd skola antecknas de avlidnas fullständiga för och
tillnamn, yrke eller titel, födelsetid och födelsenummer, dödsdag,
hemort vid dödsfallet, dag för utfärdande av intyg för eldbegängelse,
dag för eldbegängelsen samt dag för gravsättning av askan på
begravningsplats, som är belägen invid krematoriet, eller när och till
vem askan översänts eller utlämnats.
Om gravsättning och eldbegängelse
Dödsbevis
14 § 1 mom. Vid dödsfall som inträffar här i riket
skall intyg av läkare om dödsorsak (dödsbevis) lämnas till
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas. Läkare
får ej utfärda dödsbevis för make, förälder, barn eller syskon eller
annan honom närstående.
Dödsbevis lämnas så snart det kan ske
av sjukvårdsinrättning, om den avlidne vårdades på inrättningen vid
dödsfallet,
av den som enligt 31 § folkbokföringsförordningen anmäler dödsfall till
pastorsämbete, om läkare i annat fall vårdat den avlidne för den sjukdom
varav han avlidit eller biträtt vid förlossning varunder moder eller
barn avlidit eller efter undersökning av den döda kroppen kunnat
konstatera den sannolika dödsorsaken och ej funnit anledning till
antagande att döden orsakats av annan person och ej heller eljest funnit
skäl föreligga för en fullständigare undersökning av den döda kroppen,
i övriga fall av polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat.
Har dödsbevis ej inkommit till pastorsämbetet inom en vecka efter
anmälan om dödsfallet, skall pastorsämbetet sända underrättelse om
dödsfallet till polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat.
Polismyndigheten har då att införskaffa dödsbevis. Förordning
(1975:1006).
2 mom. Dödsbevis skall innehålla:
1. uppgift huruvida och av vem dödsorsaksundersökning eller obduktion av
den döda kroppen utförts;
2. uttalande om dödsorsaken med angivande av de omständigheter å vilka
uttalandet grundas eller, då dödsorsaken icke kunnat fastställas,
uttalande angående läkarens uppfattning om denna med angivande av de
omständigheter å vilka uppfattningen grundas; samt
3. uttalande huruvida anledning finnes till antagande, att döden
orsakats av annan person, eller huruvida skäl eljest är för handen att
företaga en fullständigare undersökning av den döda kroppen.
Det ankommer på socialstyrelsen att efter samråd med statistiska
centralbyrån och riksskatteverket bestämma vad dödsbevis i övrigt skall
innehålla samt fastställa formulär till dödsbevis. Förordning
(1975:1006).
3 mom. Innan läkare utfärdar dödsbevis, skall han undersöka den döda
kroppen för att fastställa dödsorsaken. Sådan undersökning får dock
underlåtas, om läkaren vårdat den döde för den sjukdom varav han avlidit
eller biträtt vid förlossning, varunder modern eller barnet avlidit, och
läkaren anser sig på sannolika skäl kunna fastställa dödsorsaken.
Socialstyrelsen meddelar efter samråd med rikspolisstyrelsen
föreskrifter för sådan undersökning som dödsbevis skall grundas på.
4 mom. Dödsbevis skall av läkaren utan dröjsmål tillhandahållas den som
enligt 1 mom. andra stycket skall lämna sådant bevis till pastorsämbete.
5 mom. Pastorsämbetet skall snarast möjligt sända mottagna dödsbevis
till statistiska centralbyrån. Förordning (1970:317).
Gravsättning och eldbegängelse av stoftet efter avliden
15 § Gravsättning eller eldbegängelse av stoftet efter den som avlidit
här i riket får icke företagas utan att dödsbevis företetts för
pastorsämbetet.
Finnes icke anledning till antagande att döden orsakats av annan person
och ej heller eljest skäl att företaga en fullständigare undersökning av
den döda kroppen, får gravsättning eller eldbegängelse ske utan vidare
prövning. Förordning (1970:317).
16 § Finner pastorsämbete till vilket anmälan om dödsfall gjorts på
grund av innehållet i avlämnat dödsbevis eller eljest, att det kan
antagas att döden orsakats av annan person eller att skäl eljest är för
handen att företaga en fullständigare undersökning av den döda kroppen,
skall pastorsämbetet härom omedelbart skriftligen underrätta
polismyndigheten i den ort, där dödsfallet inträffat, och, om dödsfallet
ej anmälts till pastorsämbetet i den församling där det skall antecknas,
jämväl detta pastorsämbete. Vid underrättelsen till polismyndigheten
skall fogas avlämnat dödsbevis.
I fall som avses i första stycket skall polismyndigheten pröva frågan om
tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse. Föreligga skäl därtill,
skall polismyndigheten föranstalta om en fullständigare undersökning av
den döda kroppen.
Tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse skall meddelas så snart
ske kan. Besked om tillståndet och i ärendet ingivet dödsbevis skola
översändas till det pastorsämbete, till vilket anmälan om dödsfallet
gjorts. Förordning (1970:317).
17 § har upphört att gälla genom förordning (1970:317).
18 § Kan enligt 15 § gravsättning eller eldbegängelse ske utan vidare
prövning eller har tillstånd meddelats jämlikt 16 §, skall pastorsämbete
till vilket anmälan om dödsfallet gjorts på begäran omedelbart utfärda
intyg om att gravsättning eller eldbegängelse får äga rum. Om stoftet
skall föras ut ur landet gäller i stället bestämmelserna om passersedel
i 37 och 38 §§.
När pastorsämbete i annan församling än den där dödsfallet skall
antecknas mottagit besked om tillstånd till gravsättning eller
eldbegängelse eller utfärdat intyg eller passersedel som i första
stycket sägs, skall ämbetet ofördröjligen lämna underrättelse därom till
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas. Vid
underrättelsen skall fogas avlämnat dödsbevis.
Intyg för gravsättning eller eldbegängelse utfärdas enligt formulär, som
fastställes av riksskatteverket. Förordning (1982:519).
19 § När stoftet efter en person som avlidit utomlands har förts in i
landet, skall den som ombesörjer begravningen underrätta pastorsämbetet
i den församling där dödsfallet skall antecknas. Förordning (1981:554).
20 § Gravsättning eller eldbegängelse av stoftet efter den som har
avlidit utomlands får inte ske utan tillstånd av polismyndigheten på den
ort där gravsättningen eller eldbegängelsen skall äga rum.
Vid ansökan om tillstånd enligt första stycket skall bifogas ett intyg
om dödsfallet av behörig myndighet eller behörig läkare i det land där
dödsfallet har inträffat. Intyget skall innehålla uppgift om dödsdagen
och såvitt möjligt om dödsorsaken. Förordning (1982:519).
21 § Om stoftet efter en person som har avlidit här i landet skall föras
ut ur landet, skall passersedel avlämnas till tullmyndigheten i
utförselorten. Tullmyndigheten skall på en kopia av passersedeln göra en
anteckning om utförseln och omedelbart återsända kopian till den som har
utfärdat passersedeln. Har passersedeln utfärdats av någon annan än
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas, skall
utfärdaren vidarebefordra kopian till det pastorsämbetet. Förordning
(1982:519).
22 § Innan gravsättning sker av stoftet efter avliden person, skall den
som förvaltar begravningsplatsen övertyga sig om att hinder för
gravsättningen icke föreligger. Förvaltas begravningsplatsen icke av
kyrkorådet i den församling där dödsfallet skall antecknas, må krävas
att intyg för gravsättning företes.
Innan nedsättning sker enligt 9 §, skall för den som förvaltar kyrkan
eller begravningsplatsen företes intyg av läkare, att stoftet
balsamerats, ävensom bevis att av miljö- och hälsoskyddsnämnden
föreskrivna åtgärder vidtagits.
Då gravsättning skett, åligger det den som förvaltar begravningsplatsen
att skyndsamt göra anmälan om gravsättningen till pastorsämbetet i den
församling, där dödsfallet skall antecknas. Förordning (1983:632).
23 § Eldbegängelse må ske endast i krematorium.
Innan eldbegängelse må äga rum, skall intyg för eldbegängelse hava
överlämnats till föreståndaren för krematoriet.
Senast en vecka efter eldbegängelsen skall föreståndaren genom utdrag av
eldbegängelsejournalen underrätta pastorsämbetet i den församling, där
dödsfallet skall antecknas, om eldbegängelsen. Förordning (1967:619).
23 a § Gravsättning eller eldbegängelse av dödfödd som avlidit före
tjugoåttonde havandeskapsveckan får ske utan intyg för gravsättning
eller eldbegängelse, om läkarintyg om dödsfallet företes för den som
förvaltar begravningsplatsen eller föreståndaren för krematoriet.
Förordning (1982:519).
24 § Har gravsättning eller eldbegängelse icke skett inom två månader
efter dödsfallet, skall pastorsämbetet i den församling, där dödsfallet
skall antecknas, verkställa utredning om anledningen till dröjsmålet.
Pastorsämbetet i annan församling samt polismyndighet äro skyldiga att
biträda härvid.
Förfarandet med aska efter eldbegängelse
25 § 1 mom. Inom ett år efter eldbegängelse skall
askan gravsättas genom att nedsättas i grav eller läggas i urna, som
tillslutes och, om den ej är fast förenad med underlaget, insättes i
förvaringsrum, vilket hålles stängt.
Urna för förvaring av avlidens aska skall vara av material och typ som
godkännes av innehavaren av begravningsplatsen.
2 mom. Askan må i stället för att gravsättas som i
första momentet sägs nedgrävas eller utströs inom minneslund eller efter
tillstånd av länsstyrelsen utströs på plats, som ej är begravningsplats.
Meddelande av tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, ankommer på
länsstyrelsen i det län, där askan avses skola utströs. Ansökan om
tillstånd skall ingivas till länsstyrelsen av den som i egenskap av
anhörig eller närstående eller eljest ombesörjer begravningen. Tillstånd
må lämnas allenast om länsstyrelsen finner, att den tillämnade platsen
för utströendet ägnar sig härför samt att med askan uppenbarligen kommer
att förfaras på ett pietetsfullt sätt. I beslutet skall angivas lämplig
tid, inom vilken sökanden skall hava att till länsstyrelsen inkomma med
intyg om att med askan förfarits i enlighet med tillståndet, ävensom de
ytterligare villkor, som länsstyrelsen finner erforderliga.
26 § Aska skall i avvaktan på gravsättning, nedgrävning eller utströende
förvaras i tillsluten urna i krematorium.
Aska må utlämnas till enskild allenast för överbringande till
begravningsplats, som ej är belägen vid krematoriet, eller till annat
krematorium eller för utströende annorstädes än på begravningsplats
eller för askans utförande ur riket. Innan aska utlämnas för att utströs
annorstädes än på begravningsplats, skall bevis företes om att tillstånd
enligt 25 § 2 mom. beviljats.
27 § Har aska utlämnats för att inom riket gravsättas, nedgrävas eller
utströs på begravningsplats eller för att lämnas i förvar i annat
krematorium, åligger det föreståndaren för det krematorium, där
eldbegängelsen skett, att omedelbart översända utdrag av
eldbegängelsejournalen rörande den avlidne till den som förvaltar
begravningsplatsen eller till föreståndaren för det krematorium, där
askan skall lämnas i förvar. Den som mottagit sådan underrättelse har
att draga försorg om att askan så snart ske kan blir behörigen gravsatt,
nedgrävd eller utströdd eller lämnad till förvaring.
Skall aska efter den som undergått eldbegängelse här i riket utföras ur
riket, åligger det föreståndaren för krematoriet att tillhandahålla den
till vilken askan utlämnas utdrag av journalen rörande den avlidne.
Askan må icke utföras ur riket med mindre nämnda utdrag avlämnas till
tullmyndigheten i utförselorten. Det åligger tullmyndigheten att
omedelbart översända utdraget, försett med anteckning om utförseln, till
den krematorieföre ståndare som tillhandahållit det. Om mottagandet
skall föreståndaren underrätta pastorsämbetet i den församling, där
dödsfallet skall antecknas. Förordning (1967:619).
28 § Har aska efter avliden som undergått eldbegängelse införts i riket,
åligger det den som ombesörjer begravningen att om införandet underrätta
pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall antecknas.
Vad i 25-27 §§ stadgas skall i tillämpliga delar gälla beträffande aska,
som införts i riket. Förordning (1967:619).
29 § Då gravsättning, nedgrävning eller utströende av aska skett på
begravningsplats, åligger det den som förvaltar begravningsplatsen att
skyndsamt göra anmälan om åtgärden till pastorsämbetet i den församling,
där dödsfallet skall antecknas. Pastorsämbete som nu sagts skall ock av
länsstyrelse skyndsamt underrättas om att till länsstyrelsen inkommit
sådant intyg som avses i 25 § 2 mom. Förordning (1967:619).
30 § Har aska under ett år förvarats i krematorium, skall föreståndaren
för krematoriet anmana den som lämnat askan i krematoriets förvar att
inom två månader efter det han erhållit del av anmaningen draga försorg
om att med askan förfares så som sägs i 25 §.
Efterkommes icke föreståndarens anmaning eller kan den som lämnat askan
i förvar icke inom två månader anträffas för delgivning av anmaningen,
har föreståndaren att själv föranstalta om gravsättning av askan i
tillsluten urna.
Flyttning av gravsatt stoft eller aska
31 § Stoft som har gravsatts på en allmän begravningsplats får inte tas
upp utan tillstånd av den som förvaltar begravningsplatsen. Innan
tillstånd meddelas, skall miljö- och hälsoskyddsnämnden höras.
Stoft som har gravsatts på en enskild begravningsplats får inte tas upp
utan tillstånd av länsstyrelsen, som i ärendet skall höra miljö- och
hälsoskyddsnämnden och den som förvaltar begravningsplatsen.
Tillstånd till upptagning av gravsatt stoft får meddelas endast om det
föreligger särskilda skäl. Förordning (1983:632).
32 § För flyttning av gravsatt aska fordras tillstånd, om flyttningen
skall ske inom eller från en allmän begravningsplats, av den som
förvaltar begravningsplatsen och i annat fall av länsstyrelsen. Sådant
tillstånd får meddelas endast om det föreligger särskilda skäl. Innan
länsstyrelsen meddelar tillstånd, skall den som förvaltar
begravningsplatsen höras.
Då gravrätten har upphört, får den som förvaltar begravningsplatsen
flytta urnor som finns inom området till sådant djup att marken på nytt
kan tas i anspråk för gravsättning. Förordning (1980:423).
33 § Talan mot beslut av den som förvaltar allmän begravningsplats i
ärende enligt 31 eller 32 § föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Förordning (1969:682).
Transport av stoft efter avlidna från Sverige
34 § En kista som används för transport av stoftet efter en avliden från
Sverige skall vara ogenomtränglig för fukt och invändigt innehålla ett
absorberande material. Kistan kan bestå, antingen av en yttre träkista
med minst två centimeter tjocka sidor och en inre kista av zink eller
något annat självförstörande material, eller av en träkista med minst
tre centimeter tjocka sidor, invändigt klädd med zink eller något annat
självförstörande material.
Om dödsfallet har orsakats av en smittsam sjukdom, skall kroppen vara
klädd i en svepning indränkt med antiseptisk lösning.
En kista som transporteras med flyg skall vara försedd med en
reningsanordning för att utjämna trycket eller, om en sådan saknas, vara
så hållbar att den kan motstå den tryckförändring som kan uppkomma under
transporten. Förordning (1982:519).
35 § En kista som transporteras med vanlig frakt skall förpackas så, att
det inte framgår att transporten avser en kista. På förpackningen skall
anges att den skall hanteras med varsamhet. Förordning (1982:519).
36 § Ansökan om passersedel som krävs enligt 21 § görs hos det
pastorsämbete till vilket anmälan om dödsfallet har gjorts. Förordning
(1982:519).
37 § Pastorsämbetet skall utfärda passersedel, om
1. gravsättning eller eldbegängelse enligt 15 § kan ske utan vidare
prövning eller tillstånd har meddelats enligt 16 §, samt
2. pastorsämbetet erhållit intyg från begravningsentreprenör om att
föreskrifterna i 34 och 35 §§ är uppfyllda och om att kistan inte
innehåller något annat än stoftet och sådana personliga tillhörigheter
som skall begravas eller brännas tillsammans med det.
Passersedel utfärdas enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.
Den skall avfattas på svenska och engelska eller svenska och franska.
Förordning (1982:519).
38 § Vid transport av stoft efter en avliden till Danmark, Finland,
Island eller Norge gäller 34-37 §§ med följande avvikelser.
Bestämmelserna i 34 § tillämpas endast om det krävs av den som
ombesörjer transporten eller om dödsfallet har orsakats av en smittsam
sjukdom och läkare föreskriver att bestämmelserna skall iakttas. Vid
alla transporter krävs dock att kistan är tät och tillräckligt solid.
Bestämmelserna i 37 § första stycket 2 skall inte tillämpas. Inte heller
behöver passersedeln avfattas på något annat språk än svenska.
Förordning (1982:519).
Särskilda bestämmelser
39 § Under tid då riket är indraget i krig må gravsättning eller
eldbegängelse av stoftet efter person, vars död orsakats av krigsåtgärd
eller smittsam sjukdom, företagas utan iakttagande av bestämmelserna i
denna kungörelse.
40 § Det åligger miljö- och hälsoskyddsnämnden att tillse, att
verksamheten vid begravningsplats och krematorium utövas på ett från
hälsoskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Förordning (1983:632).
Övergångsbestämmelser
1990:1144
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993
och i övrigt den 1 april 1991.
2. Genom den nya lagen upphävs
-- lagen (1957:585) om jordfästning m. m.,
-- lagen (1963:537) om gravrätt m. m. och
-- begravningskungörelsen (1963:540).
3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av
regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller
tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats.
Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom
begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av
länsstyrelsen.
I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut gäller föreskrifterna i
9 kap. 9 §.
4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller
stiftelse att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt
äldre föreskrifter gäller fortfarande.
För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid
tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid
avses föreståndaren.
5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat
vid upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i
fråga om övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla
utan hinder av vad som följer av 7 kap. 15 §.
6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan
tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.
7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och
underhåll av gravplats innan lagen (1963:537) om gravrätt m. m. trädde i
kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen
fortfarande tillämpas.
8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före den nya lagens
ikraftträdande.