Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1963:537 ·
Visa register
Lag (1963:537)
om gravrätt m.m.
Departement: Civildepartementet KY
Utfärdad: 1963-10-18
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:1144
Upphävd: 1991-04-01 överg.best.
Om begravningsplats
1 § Begravningsplats är antingen
allmän begravningsplats, varmed förstås av församling eller annan
kommun eller eljest av det allmänna anordnad, behörigen invigd
kyrkogård, annan begravningsplats, urngård, urnhall, urnlund, urnmur,
kolumbarium, minneslund eller annan sådan anläggning, eller
enskild begravningsplats, varmed avses plats, som tillhör annat
trossamfund än svenska kyrkan eller ock annan enskild och som
behörigen anordnats för förvaring av avlidnas stoft eller aska eller
för uströende av avlidnas aska.
2 § Det åligger församling, eller om regeringen för särskilt fall så
förordnat, borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats med
erfoderligt antal gravplatser av vedertagen typ.
På regeringens prövning ankommer, huruvida och på vilka villkor enskild
begravningsplats må anordnas.
Om anordnande, utvidgning eller väsentlig ändring av begravningsplatser
finns särskilda bestämmelser. Lag (1988:956).
3 § Ej må begravningsplats intecknas eller utmätas eller utan
länsstyrelsens tillstånd överlåtas eller användas för annat ändamål.
Begravningsplats må ej heller helt eller delvis nedläggas utan att
länsstyrelsen förordnat därom. I samband med sådant förordnande må
föreskrivas villkor för nedläggandet och för områdets framtida
användande.
Vad här stadgas om begravningsplats skall i tillämpliga delar gälla
även gravkor.
4 § Begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick, och den
helgd skall städse iakttagas som tillkommer de dödas vilorum. Den
skall så underhållas och skötas att sanitär olägenhet ej uppstår.
5 § Innehavare av begravningsplats skall låta upprätta gravkarta och
föra gravbok i enlighet med vad regeringen förordnar. Lag (1980:127).
Om gravrätt
6 § Gravrätt uppkommer, då visst område på allmän begravningsplats
upplåtes för jordande av avlidens stoft eller förvaring av avlidens
aska.
Till bevis om upplåtelse av gravrätt skall, om det ej av särskilda
skäl finnes kunna underlåtas, utfärdas gravbrev.
Avgift för gravrätt skall, om ej annat överenskommes, utgå på en
gång.
7 § Upplåtelse av gravrätt må ske för viss tid, minst femton och högst
femtio år, eller för alltid. Upplåtelse för alltid skall dock ej avse
längre tid än den, under vilken gravplatsen utgör del av allmän
begravningsplats. Har upplåtelsetid ej bestämts, skall upplåtelsen
anses hava skett för tjugofem år.
När för viss tid upplåten gravrätt utlöper, äger gravrättsinne
havaren, om gravplatsen är väl vårdad, erhålla förnyad upplåtelse,
såframt han anmält sig därtill före upplåtelsetidens utgång och den
förnyade upplåtelsen icke medför synnerligt men för begravnings
platsens ändamålsenliga ordnande och skötsel.
8 § Såsom innehavare av gravrätt anses den, till vilken sådan rätt
upplåtits. När gravrättsinnehavaren avlider, övergår rätten i enlighet
med vad som må hava blivit förordnat vid upplåtelsen eller genom
senare skriftligt förordnande. Föreligger ej sådant förordnande,
övergår gravrätten till den avlidnes efterlevande make och arvingar
eller den av dem som dessa anmäla såsom gravrättsinnehavare.
Gravrätt må ej överlåtas till annan än närstående eller upplåtaren. I
fall då någon ej finnes, till vilken enligt bestämmelserna i första
stycket gravrätten övergått, kan överlåtelse ske genom förordnande av
upplåtaren.
9 § Gravrättsinnehavaren äger bestämma vilka som skola gravsättas inom
gravplatsen; dock må upplåtaren vägra gravsättning, när det är
uppenbart att framställning därom icke överensstämmer med tidigare
gravrättsinnehavares önskan eller står i strid med pietetens krav. Äro
flera gravrättsinnehavare, och kunna de ej enas, bestämmer upplåtaren
angående gravsättningen. Därvid skall, därest de olika meningarna ej
kunna sammanjämkas, företräde givas enligt reglerna om arvsrätt, med
beaktande dock av att barn har företräde framför barnbarn, föräldrar
före syskon och syskon före syskons barn samt att plats i regel bör
beredas för makar tillsamman. Vid lika rätt enligt vad nu sagts så ock
eljest, när särskilda skäl äro därtill, må beaktas såväl närmare
personlig anknytning till dem som senast gravsatts inom gravplatsen
eller till orten som ock andra särskilda förhållanden; i annat fall
skall, vid lika rätt enligt vad nyss sagts, den som först avlider hava
företräde.
Gravöppning må äga rum endast genom upplåtarens försorg.
10 § Gravplats skall av gravrättsinnehavaren hållas i ordnat och
värdigt skick
Råder å gravplats uppenbar vanvård och avhjälpes den ej inom ett år
efter det upplåtaren förelagt gravrättsinnehavaren att sätta grav
platsen i stånd, äger upplåtaren förklara gravrätten förverkad. Före
läggande som nu sagts skall innefatta erinran om den sålunda stadgade
påföljden. Är gravrättsinnehavaren ej känd eller vet man ej var han
finnes, skall föreläggandet införas i Post- och Inrikes Tidningar och
ortstidning; angivna tid av ett år skall i sådant fall räknas från
den dag då kungörandet har skett.
Gravrätt må ej förklaras förverkad, om myndighet är ansvarig för grav
platsens vård och underhåll. Lag (1977:697).
11 § Om allmän begravningsplats helt eller delvis nedlägges eller
gravrättens bibehållande skulle medföra synnerligt men för
begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel, äger
länsstyrelsen, ändå att sådant fall ej är för handen som kan medföra
förverkande enligt vad i 10 § är stadgat, förordna att gravrätten
skall överflyttas till annan plats eller, om det ej kan ske eller
gravrättens bibehållande ej begäres av någon rättsinnehavare, att
rätten skall upphöra.
12 § Gravrätt medför även rätt att förse grav med gravvård, därest det
ej strider mot vad som är avsett att gälla för den del av begravnings
platsen varom är fråga. Beträffande gravvårds utseende och
beskaffenhet samt övriga anordningar på gravplatsen skall iakttagas,
vad upplåtaren föreskriver. Upplåtaren må dock icke meddela andra
föreskrifter i dessa hänseenden än som påkallas för att tillgodose en
god gravkultur.
Sedan gravvård blivit uppsatt, får den ej utan medgivande av
upplåtaren bortföras. Sådant medgivande må ej lämnas, med mindre
säkerhet vunnits för att icke med gravvården förfares på ovärdigt
sätt.
Har gravrätt upphört, skall om bortförande av gravvård eller annan
gravöverbyggnad gälla vad i andra stycket är stadgat. Vad som ej är
bortfört inom sex månader efter gravrättens upphörande eller, om tvist
uppkommit om anordningens bortförande, inom samma tid efter tvistens
slutliga avgörande tillfaller upplåtaren. Vill denne från gravplatsen
bortföra anordning av konstnärligt eller kulturhistoriskt värde eller
eljest av beskaffenhet att böra för framtiden bibehållas, skall den
åter uppställas inom begravningsplatsen eller eljest å lämplig därtill
avsedd plats; och skall beträffande sådant föremål jämväl iakttagas
vad därom är särskilt stadgat. Bortföres eljest gravvård eller annan
gravöverbyggnad, skall tillses att med densamma icke förfares på
ovärdigt sätt.
13 § Gravrätt må ej pantsättas eller utmätas. Detsamma skall gälla
beträffande gravvård eller annan gravöverbyggnad på allmän eller
enskild begravningsplats, så ock i fråga om rätt till gravplats, som
upplåtits inom enskild begravningsplats.
14 § Regeringen äger för särskilt fall förordna, att bestämmelserna i
6-12 §§ skola helt eller delvis vara tillämpliga å gravplatser inom
enskild begravningsplats. Lag (1980:127).
Särskilda bestämmelser
15 § Underlåter innehavare av begravningsplats att fullgöra sina
åligganden enligt denna lag eller med stöd därav meddelade
bestämmelser, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidtaga
erforderlig rättelse.
Har gravrättsinnehavare försett grav med gravvård eller annan
anordning i strid med vad upplåtaren föreskrivit, får länsstyrelsen,
om det finns skäl till det, vid vite förelägga gravrättsinnehavaren
att ta bort anordningen. Sådant föreläggande får även eljest meddelas,
när det finns synnerliga skäl till det. Efterkoms ej vites
föreläggande, får tingsrätten meddela handräckning för anordningens
borttagande. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 §
handräckningslagen (1981:847). Lag (1981:858).
16 § I beslut av myndighet, som förvaltar allmän begravningsplats, må
den som beslutet rör söka ändring, om myndigheten
vägrat att upplåta gravrätt eller förnya upplåtelse av gravrätt enligt
7 §,
meddelat beslut i fråga om övergång eller överlåtelse av rätt enligt
8 § eller angående gravsättning enligt 9 §,
förklarat gravrätt förverkad enligt 10 §,
meddelat beslut angående gravvård eller annan anordning å grav enligt
12 § eller
eljest meddelat beslut om användning av gravplats.
Ändring i myndighetens beslut sökes genom besvär hos länsstyrelsen.
17 § Talan mot länsstyrelses beslut enligt 11 eller 16 § föres hos
kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot sådant beslut
enligt 15 § som ej avser föreläggande för kommun med stöd av första
stycket.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos
regeringen genom besvär. Lag (1980:127).
18 § Angående krematorium och eldbegängelse samt förfarandet med aska
efter eldbegängelse gäller vad regeringen förordnar. Lag (1980:127).
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om transport av stoft efter avlidna till eller från
Sverige. Lag (1980:127).
Övergångsbestämmelser
1990:1144
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993
och i övrigt den 1 april 1991.
2. Genom den nya lagen upphävs
-- lagen (1957:585) om jordfästning m. m.,
-- lagen (1963:537) om gravrätt m. m. och
-- begravningskungörelsen (1963:540).
3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av
regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller
tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats.
Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom
begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av
länsstyrelsen.
I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut gäller föreskrifterna i
9 kap. 9 §.
4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller
stiftelse att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt
äldre föreskrifter gäller fortfarande.
För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid
tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid
avses föreståndaren.
5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat
vid upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i
fråga om övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla
utan hinder av vad som följer av 7 kap. 15 §.
6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan
tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar.
7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och
underhåll av gravplats innan lagen (1963:537) om gravrätt m. m. trädde i
kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen
fortfarande tillämpas.
8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före den nya lagens
ikraftträdande.