Regeringskansliets rättsdatabaser

Om verkställighet av böter m.m. 1 § En dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge, varigenom dömts till böter eller förverkande av egendom eller i brottmål utdömts ersättning för rättegångskostnad, får på begäran verkställas i Sverige. Det som sägs i första stycket ska också gälla beslut, som i någon av nämnda stater till tryggande av anspråk på böter, förverkande av egendom, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnad meddelats i fråga om kvarstad, beslag eller penningbeslag av egendom som tillhör någon som är misstänkt för brott eller som en utredning om förverkande rör. I lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen finns bestämmelser om verkställighet av bötesstraff i vissa fall. Bestämmelser om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande i vissa fall finns i 1. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande i vissa fall, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande, och 3. lagen (2020:968) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande. Lag (2024:792). 2 § Verkställighet sker enligt svensk lag; dock må beslut om förvandling av böter ej meddelas. 3 § Åt myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge må överlämnas att verkställa här i riket meddelad dom eller beslut som avses i 1 §. 4 § Det som i denna lag sägs om böter ska även gälla utdömda viten, som 1. har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång, 2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket eller domstol i ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, 3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen. Första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol. Lag (2016:191). 4 a § Bestämmelser om användning av beslag, penningbeslag och kvarstad på begäran av myndigheter i Danmark, Finland, Island och Norge finns i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Lag (2024:792). Om verkställighet av frihetsstraff 5 § I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom dömts i Danmark till faengsel eller haefte, i Finland till tukthus eller fängelse, i Island till fangelsi eller vardhald och i Norge till fengsel eller hefte, må på begäran verkställas här i riket, om den dömde när verkställighet skall ske är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket, må även eljest domen verkställas här, om det med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligast. 5 a § Om den dömde genom att fly till Sverige försöker att helt eller delvis undandra sig verkställighet av ett frihetsstraff och fallet kan föranleda en framställning om överförande av verkställighet, får den dömde, på begäran av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge, häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig verkställigheten av påföljden. Beslut om häktning kan meddelas även efter det att framställningen om överförande av verkställighet har gjorts eller beviljats. I fråga om häktning och anhållande gäller det som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Det som sägs där om offentlig försvarare ska tillämpas i fråga om offentligt biträde om något annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 24 kap. rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och tredje styckena, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje styckena, 9-13 §§, 14-17 §§, 20 § första stycket 3, 21 a §, 22 § första stycket och 24 §. En ny förhandling om häktning ska, om den dömde begär det, hållas senast två dagar efter det att en sådan begäran har kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas tidigare än efter två veckor från det att beslut i häktningsfrågan senast meddelats. Lag (2021:286). 5 b § Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde enligt 5 a § men syftet därmed kan uppnås genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får sådant tvångsmedel beslutas. För det gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall tillämpas beträffande offentligt biträde i den mån annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 25 kap. rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 2-5 §§, 7 § första och andra styckena och 9 §. Lag (2000:459). 5 c § Beslut om tvångsmedel gäller till dess att ärendet om överförande av verkställighet har avgjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat verkställas i Sverige, om beslutet inte hävs dessförinnan. Åklagaren eller rätten ska häva ett beslut om anhållande, häktning, reseförbud eller anmälningsskyldighet, om inte en framställning om överförande av verkställighet görs inom fyrtio dagar från det att den dömde anhölls eller häktades eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades. Åklagaren eller rätten ska också häva ett beslut om anhållande eller häktning senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad friheten här i landet med stöd av 5 a § och i den andra staten uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berövad friheten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i den andra staten. lag (2018:1254). 6 § Bifalles framställning om verkställighet här i riket, skall i beslutet därom det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid. Lag (1964:548). 7 § Det till fängelse omvandlade straffet är verkställbart såsom hade straffet ådömts här i riket genom dom, som vunnit laga kraft. Har straffet börjat verkställas i den stat, där domen meddelats, skall strafftiden räknas från verkställighetens början i den staten. Förvandlingsstraff för böter må ej verkställas, om betalning för böterna erlägges. Om böterna delvis gäldas, skall förvandlingsstraffet i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen må dock ej avse del av dag. Lag (l964:548). 8 § En i Sverige meddelad dom, genom vilken någon dömts till fängelse, får verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet ska äga rum är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han eller hon sig i någon av nämnda stater, får domen även verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna bedöms lämpligast. Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den andra staten, ska Kriminalvården vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611): – 4 kap. 4 § om kroppsvisitation, – 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och – 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten. Påträffas den dömde i Sverige före frigivningen, får Polismyndigheten på begäran av en myndighet i den andra staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning ombesörja att han eller hon överförs till den staten för verkställighet av straffet. Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna genomföras, får den dömde hållas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar. Ska den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han eller hon för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, som strafftid. Lag (2017:140). 8 a § Om en frihetsberövande påföljd enligt 5 § ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården ansvara för transporten i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611): – 4 kap. 4 § om kroppsvisitation, – 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och – 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten. Lag (2017:140). 9 § Om någon, som i Sverige har dömts till fängelse, ska överföras till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av domen, ska som villkor uppställas att han eller hon dels inte får åtalas eller straffas för något annat brott som begåtts före överförandet, dels inte får vidareöverlämnas eller vidareutlämnas till en stat utanför Norden. Det gäller dock inte om den dömde har samtyckt till åtgärden eller haft möjlighet att lämna den mottagande nordiska staten men inte gjort detta inom 45 dagar efter sitt slutliga frigivande eller har återvänt dit efter att ha lämnat landet. På framställning av den mottagande nordiska staten kan avsteg från villkoret beviljas. Om framställningen gäller åtal eller straff för något annat brott som begåtts före överförandet, ska 5 kap. 7 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder tillämpas. Prövningen ska även omfatta om ett överlämnande för gärningen hade kunnat beviljas enligt 2 kap. 5 § 1–3 samma lag. Om framställningen gäller vidareöverlämnande eller vidareutlämning till en stat utanför Norden, ska 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller 24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott tillämpas. Behörig tingsrätt vid prövning enligt arresteringsorderlagen är Stockholms tingsrätt. Första och andra styckena gäller inte om den dömde enligt vad därom är föreskrivet ska utvisas från Sverige och därvid får befordras till den andra staten. Lag (2011:1167). Om övervakning av villkorligt dömd m.m. 10 § Övervakning av den, som i Danmark, Finland, Island eller Norge blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, må på begäran anordnas här i riket. Lag (1964:548). 11 § Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna övervakare för den dömde. Lag (2005:968). 12 § Det som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den stat där domen meddelats ska gälla på samma sätt som om domen meddelats i Sverige. De föreskrifter angående den dömdes skyldigheter som har meddelats i anslutning till domen ska gälla, om inte Kriminalvården beslutar något annat. I övrigt ska det som gäller enligt svensk lag om skyddstillsyn tillämpas. Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser angående domen eller om förverkande av anståndet, ska beslutet gälla i Sverige. Lag (2021:444). 13 § Om det, när övervakning anordnats i Sverige, finns anledning att vidta en åtgärd mot den som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge, får domstolen eller Kriminalvården hänskjuta frågan till behörig myndighet i den stat där domen meddelats om det bedöms lämpligare att frågan prövas där. Lag (2021:444). 14 § Om någon, som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge, här i riket övertygas om annat brott som begåtts under prövotiden eller före dess början, må rätten, ändå att övervakning i anledning av den tidigare domen ej anordnats här, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd. Därvid skall den tidigare domen anses som dom å skyddstillsyn. Lag (1964:548). 15 § Övervakning av den som i Sverige dömts till skyddstillsyn får överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge. Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser avseende skyddstillsynen, ska beslutet gälla i Sverige. Även om övervakningen överflyttats får åtgärd i fråga om skyddstillsynen beslutas i Sverige, om den dömde döms i Sverige för ett annat brott eller om behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge hänskjuter ett ärende om sådan åtgärd till en svensk myndighet. Ett sådant hänskjutet ärende tas upp av Kriminalvården. Lag (2021:444). 16 § Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn, som ådömts här i riket, skall beslutet äga giltighet här. Lag (1964:548). Om övervakning av villkorligt frigiven m.m. 17 § Övervakning av den, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi eller i Norge av fengsel, må på begäran anordnas här i riket. Lag (1964:548). 18 § Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna övervakare för den frigivne. Lag (2005:968). 19 § Det som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen skett ska gälla på samma sätt som om frigivningen skett i Sverige. De föreskrifter angående den frigivnes skyldigheter som har meddelats i anslutning till den villkorliga frigivningen ska gälla, om inte Kriminalvården beslutar något annat. I övrigt ska vad som gäller enligt svensk lag om villkorlig frigivning tillämpas, om inget annat anges i denna lag. Prövotiden får dock inte förlängas. Om den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis förklaras förverkad i Sverige, ska verkställighet ske här av vad som förverkats, omvandlat till fängelse på lika lång tid. Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser angående den villkorliga frigivningen eller förverkande av den villkorligt medgivna friheten, ska beslutet gälla i Sverige. Lag (2020:370). 20 § Om det, när övervakning anordnats i Sverige, finns anledning att vidta en åtgärd under villkorlig frigivning som beslutats i Danmark, Finland, Island eller Norge, får Kriminalvården eller, när den dömde dömts för ett annat brott, domstolen hänskjuta frågan till behörig myndighet i den stat där frigivningen skett om det bedöms lämpligare att frågan prövas där. Lag (2020:370). 21 § Om någon, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi eller i Norge av fengsel, här i riket övertygas om annat brott som han begått under prövotiden, må rätten, ändå att övervakning i anledning av den villkorliga frigivningen ej anordnats här, med tillämpning av vad i svensk lag är stadgat om villkorlig frigivning förklara den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis förverkad. Därvid skola bestämmelserna i 19 § andra stycket äga tillämpning. Lag (1979:683). 22 § Övervakning av den som villkorligt frigetts i Sverige får överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge. Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser avseende den villkorliga frigivningen, ska beslutet gälla i Sverige. Även om övervakningen överflyttats får åtgärd i fråga om den villkorliga frigivningen beslutas i Sverige, om den frigivne döms i Sverige för ett annat brott eller om behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge hänskjuter ett ärende om sådan åtgärd till en svensk myndighet. Ett sådant hänskjutet ärende tas upp av Kriminalvården. Kriminalvården ska överlämna ett ärende som myndigheten inte själv är behörig att besluta om till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde övervakningen bedrevs eller kunde ha bedrivits vid tiden för beslutet om överflyttning. Lag (2020:370). 23 § Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats förverkande av villkorligt medgiven frihet, varom förordnats här i riket, skall beslutet äga giltighet här. Gemensamma bestämmelser 24 § Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § göres av vederbörande myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge. Framställningen må ej bifallas, med mindre domen är verkställbar i den stat där den meddelats. Lag (1971:573). 25 § Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § prövas av Kriminalvården. Framställning om verkställighet enligt 3 eller 8 § eller om anordnande av övervakning enligt 15 eller 22 § görs av Kriminalvården. Lag (2021:444). 26 § Kriminalvårdens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Kriminalvårdens beslut enligt 13 och 20 §§ får dock inte överklagas. Kriminalvårdens och domstolens beslut gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2021:444). 26 a § Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning. Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel. Lag (2005:968). 26 b § En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:968). 26 c § Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning. Lag (2005:968). 26 d § Kriminalvårdens beslut enligt 26 § överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet överklagas till den förvaltningsrätt som regeringen bestämmer. Lag (2009:779). 27 § Övervakningsnämndens beslut om förklaring som avses i 19 § andra stycket får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden ligger. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den dömde fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen. Övervakningsnämndens beslut som avses i denna paragraf gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Lag (2021:444). 28 § Bifalls en framställning om verkställighet enligt 5 § och har det för den dömdes överförande hit uppställts villkor, ska de villkoren gälla här. Lag (2011:1167). 29 § Har framställning om verkställighet av straff enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt 21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket. Vad som föreskrivs i 19 § bötesverkställighetslagen (1979:189) skall dock inte tillämpas. Lag (1983:356). 30 § har upphävts genom lag (1964:548). 31 § Uppkommer, sedan framställning enligt 1 eller 5 § bifallits, fråga om hinder mot verkställighet här i riket på grund av preskription, skall denna fråga prövas enligt lagen i den stat, där domen meddelats. Vad i svensk lag är stadgat om nåd i brottmål skall, såvitt avser verkställighet här i riket, äga motsvarande tillämpning beträffande dansk, finsk, isländsk och norsk dom, som avses i denna lag. Vid verkställighet här i riket av dansk, finsk, isländsk eller norsk dom, som avses i denna lag, skall vad av nåd bestämts i den stat, där domen meddelats, lända till efterrättelse. 32 § Den som för verkställighet av frihetsstraff överförs från Danmark, Finland, Island eller Norge till en annan av dessa stater får utan särskilt tillstånd föras genom Sverige. Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna genomföras, får Polismyndigheten hålla den som överförs i förvar, dock längst under 48 timmar. Lag (2017:140). 33 § Regeringen äger förordna att befogenhet som enligt denna lag tillkommer Kriminalvården må utövas av annan myndighet. Föranleder verkställighet enligt 1 § talan inför domstol här i riket, skall i fråga om behörighet att ta emot stämning samt att tala och svara gälla samma regler som om det är fråga om en svenska statens fordran. Lag (2005:968). 34 § Lika med dom anses i denna lag beslut eller föreläggande, som efter lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan som dom. 35 § Kostnader för verkställighet enligt 1 §, som icke bliva täckta genom företagen verkställighetsåtgärd, så ock kostnader för verkställighet och åtgärder i övrigt enligt denna lag stanna å statsverket. 36 § I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Första stycket gäller även i mål och ärenden som avses i 5 a och 5 b §§. (Lag (2000:459). Övergångsbestämmelser 1985:221 Denna lag träder i kraft i förhållande till Finland fyra veckor från den dag då lagen enligt uppgift på den utkomit från trycket i Svensk författningssamling samt i förhållande till Danmark, Island och Norge den dag regeringen bestämmer. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser. 1994:437 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av Kriminalvårdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 2005:968 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården. 2008:489 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts enligt marknadsföringslagen (1995:450). 2010:614 Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Ärenden som kommit in till hovrätten före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser. 2011:1167 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden om överförande som har inletts före ikraftträdandet. 2016:191 1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts av Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen.