Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1962:704 ·
Visa register
Narkotikaförordning (1962:704)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1962-12-14
Författningen har upphävts genom: SFS 1992:860
Upphävd: 1993-07-01
1 § Med narkotika avses i denna förordning detsamma som i 8 §
narkotikastrafflagen (1968:64).
Det åligger läkemedelsverket att låta upprätta och kungöra förteckningar
över narkotika. Förordning (1990:546).
2 § Narkotika må icke införas till riket eller här tillverkas,
saluhållas eller överlåtas för annat än medicinskt eller vetenskapligt
bruk.
3 § Narkotika må införas eller utföras endast av den som innehar
tillstånd därtill.
Utan sådant tillstånd får dock narkotiskt läkemedel medföras av resande
för medicinskt ändamål och personligt bruk. Läkemedelsverket får meddela
ytterligare föreskrifter om sådan införsel.
Narkotika får inte tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket 2
tullagen (1987:1065). Narkotika får inte heller utan tillstånd sändas
genom tullområdet, återutföras eller förvaras på tullager som inrättats
för förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade
varor, m. m.
Generaltullstyrelsen äger föreskriva, att narkotika i vissa fall må
införas eller utföras endast över särskilda av styrelsen angivna orter.
Generaltullstyrelsen äger efter samråd med läkemedelsverket utfärda
föreskrifter beträffande förvaring av narkotika på tullupplag och
tullager samt i frihamn. Med egendom som tagits i beslag eller som
tillfallit kronan skall förfaras på sätt läkemedelsverket bestämmer.
Förordning (1991:1307).
4 § har upphävts genom kungörelse (1973:1011).
5 § Tillverkning av narkotika må bedrivas endast av den som innehar
tillstånd därtill. Tillstånd erfordras dock icke såvitt angår
iordningställande på apotek av beredning med narkotiskt ämne som verksam
beståndsdel samt framställning i vetenskapligt syfte av narkotika vid
sådan vetenskaplig institution, som äges eller åtnjuter understöd av
staten.
6 § 1 mom. Handel med narkotika må bedrivas endast av
a) den som enligt särskilt tillstånd infört eller tillverkat varan;
b) den som har rätt att driva detaljhandel med läkemedel; samt
c) annan som innehar tillstånd att idka handel med varan. Kungörelse
(1970:210).
6 § 2 mom. Narkotiska läkemedel får lämnas ut endast efter förordnande
av läkare, tandläkare eller veterinär. Närmare föreskrifter om
utlämnande av narkotika meddelas av läkemedelsverket.
Om det finns grundad anledning att anta att en läkare, tandläkare eller
veterinär missbrukat sin behörighet att förordna narkotiska läkemedel,
får hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd efter omständigheterna antingen
förbjuda att sådana läkemedel lämnas ut på förordnande av läkaren,
tandläkaren eller veterinären eller föreskriva särskilda begränsningar i
fråga om utlämnandet.
Beslut som avses i andra stycket skall ha omedelbar verkan, om inte
nämnden förordnar annat.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att göra anmälan i ärenden som avses i andra stycket och om handläggning
av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn. Förordning (1990:546).
7 § Narkotika må ej innehavas av annan än
a) den som är behörig att idka handel med varan;
b) föreståndare för vetenskaplig institution, som äges eller åtnjuter
understöd av staten eller kommun, i den mån varan är behövlig för
vetenskaplig forskning, undersökning eller undervisning;
c) befattningshavare vid krigsmakten enligt vad särskilt stadgas; samt
d) den som i vederbörlig ordning fått varan utlämnad till sig såsom
läkemedel.
8 § Tillstånd enligt denna förordning meddelas av läkemedelsverket, som
därvid skall föreskriva erforderliga villkor för åtnjutande av
tillståndet. Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas innehållet
i de av Sverige biträdda överenskommelserna rörande narkotika. Tillstånd
må återkallas av läkemedelsverket, när skäl äro därtill. Förordning
(1990:546).
8 a § För att täcka statens kostnader för kontrollen av narkotika skall
den som söker eller erhållit tillstånd enligt 3, 5 eller 6 § erlägga
särskilda avgifter som bestäms av regeringen. Lag (1991:230).
9 § Det åligger importör, tillverkare och den som driver handel med
narkotika att föra erforderliga anteckningar för kontroll av att
bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade
föreskrifter rörande förvärv och överlåtelse av narkotika iakttagas.
Föreståndare för vetenskaplig institution, där narkotika användes i
vetenskapligt syfte, åligger att föra erforderliga anteckningar för
kontroll av användningen.
10 § Tillsynen över efterlevnaden av denna förordning och med stöd därav
meddelade föreskrifter utövas av läkemedelsverket. Förordning
(1990:546).
11 § Den som fullgör tillsynsverksamhet skall när helst han för sådant
ändamål så påfordrar äga tillträde till lokal, där narkotika tillverkas
eller hanteras, ävensom rätt att där uttaga prov av sådan vara och i
övrigt företaga undersökning, vartill hans tjänsteåligganden giva
anledning. För uttaget prov utgår ej ersättning.
Den hos vilken prov tages är skyldig att lämna erforderligt biträde vid
provtagningen.
Vägras tillträde som avses i första stycket eller biträde som i andra
stycket sägs, äger läkemedelsverket förelägga lämpligt vite. Förordning
(1990:546).
12 § har upphävts genom förordning (1980:941).
13 § Om ansvar i vissa fall för åsidosättande av föreskrifter, oriktiga
uppgifter i ansökan om tillstånd och andra förfaranden i fråga om
narkotika finns bestämmelser i narkotikastrafflagen (1968:64) och lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling. Förordning (1983:365).
14 § Beslut av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 6 § 2 mom.
andra stycket eller beslut av läkemedelsverket enligt 11 § tredje
stycket får överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Annat beslut av läkemedelsverket enligt denna förordning får överklagas
hos regeringen.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att söka ändring i beslut enligt 6 § 2 mom. andra stycket finns i 7 §
lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 §
lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom
fyra veckor från det beslutet har meddelats. Förordning (1990:546).
15 § Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna förordning
meddelas av läkemedelsverket. Förordning (1990:546).
Övergångsbestämmelser
1962:704
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964, då kungörelsen den
16 september 1933 (nr 559) med vissa bestämmelser angående narkotiska
ämnen och beredningar skall upphöra att gälla.
Vid förordningens ikraftträdande gällande tillstånd att införa, utföra,
tillverka eller idka handel med narkotika skall jämväl därefter äga
giltighet, såframt medicinalstyrelsen ej förordnar annorlunda.