Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Denna lag äger tillämpning på den som mot ersättning undersöker annans hälsotillstånd eller behandlar annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidtaga eller föreskriva åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Bestämmelserna i lagen gälla dock ej den som innehar behörighet att utöva läkaryrket eller som eljest är i sin verksamhet på hälso- och sjukvårdens område ställd under socialstyrelsens tillsyn. Lag (1971:624). 2 § Under utövning av verksamhet som avses i 1 § första stycket må ej någon a) behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör samhällsfarliga sjukdomar; b) behandla kräfta och andra elakartade svulster, sockersjuka, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning; c) undersöka eller behandla barn, innan det fyllt åtta år; d) utan personlig undersökning av den som sökt honom lämna skriftliga råd eller anvisningar för hans behandling; eller e) utprova eller tillhandahålla kontaktlinser. Lag (1989:292). 3 § Ej må någon under utövning av verksamhet som avses i 1 § första stycket undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos, ej heller behandla annan med användande av radiologiska metoder. 4 § har upphävts genom lag (1992:1563). 5 § har upphävts genom lag (1992:1563). 6 § I lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. finns bestämmelser om ansvar för den som obehörigen använder yrkestitel eller betecknar sig legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården eller tandvården. Lag (1984:544). 7 § Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 2 eller 3 § eller under utövning av verksamhet, som i 1 § första stycket sägs, uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar den undersökte eller behandlade skada, som inte är ringa, eller framkallar fara för sådan skada, vare sig skadan eller faran orsakats av olämplig behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkarvård, döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 10 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m., för hälsofarligt kvacksalveri till böter eller fängelse i högst ett år. Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller faran befriar honom ej från ansvar. Lag (1991:279). 8 § har upphävts genom lag (1992:1563). 9 § Har någon genom dom, som vunnit laga kraft, övertygats om hälsofarligt kvacksalveri, äger socialstyrelsen meddela förbud för honom att under viss tid eller för alltid utöva verksamhet som avses i 1 § första stycket. Lag (1971:624). 10 § Den som bryter mot förbud som meddelats jämlikt 9 § straffes såsom för hälsofarligt kvacksalveri. 11 § Socialstyrelsens beslut enligt 9 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Förbud som avses i 9 § skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas. Lag (1995:16). Övergångsbestämmelser 1960:409 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961. Förekommer i lag eller författning hänvisning till sådant lagrum i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen tillämpas. 1971:624 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972. 1995:16 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.