Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1959:254 ·
Visa register
Lag (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge
Departement: Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad: 1959-06-05
Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:1159
Författningen har upphävts genom: SFS 2011:1165
Upphävd: 2012-10-16
Villkor för utlämning
1 § Den som i Danmark, Finland, Island eller Norge är misstänkt,
tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och uppehåller sig
här i riket må efter framställning utlämnas enligt vad i denna lag
sägs.
Skall en dom, som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge,
enligt särskilt beslut verkställas i någon annan av dessa stater, anses
domen vid tillämpning av denna lag vara meddelad i den sistnämnda
staten. Lag (1983:228).
2 § Svensk medborgare må utlämnas, allenast om han vid tiden för
brottet sedan minst två år stadigvarande vistats i den stat till
vilken utlämning begäres eller den gärning för vilken utlämning
begäres motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat
fängelse i mer än fyra år; om gärningen i sin helhet begåtts inom
riket, må utlämning dock ej ske, med mindre gärningen innefattar
medverkan till ett utom riket begånget brott eller utlämning sker
jämväl för gärning, som förövats utom riket. Lag (l964:2l2).
3 § Utlämning må ej ske, om i den främmande staten allenast böter
kan ådömas för gärningen, såvida ej utlämning tillika äger rum för
brott, på vilket strängare straff än böter kan följa.
Har den som begäres utlämnad i den främmande staten dömts för
gärningen, må han utlämnas, allenast om påföljden utgör
frihetsstraff eller annat omhändertagande på anstalt. Oaktat
påföljden icke är sådan som nyss sagts må han ock utlämnas, om
framställningen om utlämning tillika avser annat brott, för vilket
utlämning enligt denna lag må ske.
4 § Utlämning för ett politiskt brott får endast ske om
gärningen eller en gärning av motsvarande beskaffenhet i svensk
lag är belagd med straff.
En begäran om utlämning får inte avslås på grund av att brottet
är politiskt, om detta skulle strida mot en internationell
överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande
staten.
Den som är svensk medborgare får inte utlämnas för ett
politiskt brott.
Regeringen tillkännager de internationella överenskommelser som
avses i andra stycket. Lag (2001:613).
5 § Utlämning må ej äga rum, om här i riket meddelats dom angående
brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller
motsvarande bestämmelse i annan författning att icke tala å brottet.
Lag (l975:294).
6 § Den som här i riket är åtalad för annat brott, för vilket är
stadgat fängelse i två år eller däröver, eller som enligt dom mot
honom skall undergå fängelse eller eljest omhändertagas på anstalt,
må ej utlämnas så länge hindret består. Samma lag vare, om
förundersökning inletts för brott som nyss nämnts.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må utlämning äga rum för
rättegång om den gärning som avses med den främmande statens begäran,
på villkor att den utlämnade senare överlämnas till svensk myndighet.
Lag (l964:2l2).
7 § Vid utlämning skall i tillämpliga delar följande villkor gälla:
1. Den som utlämnas må icke i den främmande staten åtalas eller
straffas för annat före utlämningen begånget brott, om här i riket
meddelats dom angående brottet eller beslut med stöd av 20 kap. 7 §
rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning
att icke tala å brottet.
2. Svensk medborgare som utlämnas må i den främmande staten ej
heller åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före
utlämningen med mindre
särskilt medgivande lämnats enligt 18 §;
han själv inför domstol samtyckt därtill;
han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en
månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd
som må hava ådömts honom för brott, varför utlämning ägt rum; eller
han återvänt dit sedan han lämnat landet.
3. Vad som föreskrives under 2 skall i fråga om politiskt brott gälla
även när den som utlämnas icke är svensk medborgare.
4. Den som utlämnas må allenast i fall som avses i 8 § eller efter
medgivande enligt l8 § utlämnas till tredje stat för brott, som han
förövat före utlämningen.
I samband med beviljande av utlämning må uppställas de ytterligare
villkor, som prövas erforderliga. Lag (1975:294).
8 § Om två eller flera av de i 1 § omnämnda staterna eller en eller
flera av dessa stater jämte annan stat begära utlämning av samma
person, skall; med hänsyn till beskaffenheten av brottet eller
brotten, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd,
hans nationalitet och hemvist samt övriga omständigheter, prövas
till vilken stat utlämning bör ske.
När framställningarna avse olika brott, må föreskrivas, att den som
utlämnas till en stat skall från den staten vidare utlämnas till
annan stat på villkor som bestämts enligt 7 §.
Förfarandet
9 § Framställning om utlämning skall av polis- eller åklagarmyndighet
i den stat som önskar utlämningen göras antingen hos riksåklagaren
eller, om gärningsmannens uppehållsort i riket är känd, direkt hos
annan allmän åklagare.
Om icke den, som begäres utlämnad, enligt vad i 10 § sägs samtycker
till utlämning eller erkänner den gärning för vilken utlämning begäres
eller, om framställningen avser flera gärningar, någon av dessa, skall
framställningen grundas på en av domstol i den stat, från vilken
framställningen inkommit, meddelad fällande dom eller och annat av
domstol i nämnda stat meddelat beslut, varav framgår, att domstolen
funnit sannolika skäl föreligga till misstanke att den som begäres
utlämnad begått det uppgivna brottet. Begäres någon utlämnad för att
lagföras för flera brott är det tillfyllest att till grund för
framställningen föreligger sådant beslut beträffande allenast något av
brotten.
Vid framställningen skall, om det i förekommande fall ej framgår av
domen eller beslutet, fogas uppgift om personens nationalitet och
hemvist, brottets beskaffenhet, tid och plats för detta samt i den
främmande staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om
möjligt företes. Lag (1990:276).
l0 § Åklagaren skall skyndsamt verkställa erforderlig utredning enligt
vad om förundersökning i brottmål är stadgat.
Samtycke, som avses i 9 § andra stycket, avgives till åklagaren.
11 § har upphävts genom lag (1981:1091).
12 § Till främjande av utredningen och för att säkerställa utlämning må
åklagaren, om den gärning för vilken utlämning begäres eller gärning av
motsvarande beskaffenhet är i svensk lag belagd med straff, använda och
hos rätten påkalla användandet av tvångsmedel enligt vad i allmänhet är
föreskrivet för brottmål. Tvångsmedel må användas utan att särskild
utredning, utöver vad av framställningen om utlämning framgår,
förebragts till stöd för att den som avses med framställningen begått
det uppgivna brottet.
Beslut av rätten om användande av tvångsmedel gäller tills vidare intill
dess ärendet har avgjorts eller, om utlämning beviljas, intill dess
denna har verkställts. Finner högsta domstolen hinder mot utlämning möta
enligt 1--5 §§, upphör dock beslutet genast att gälla. Föreligger sådant
hinder mot utlämning som avses i 6 § första stycket, gäller beslutet ej
under tid då personen med anledning av misstanke om brott som där avses
är berövad friheten som anhållen eller häktad eller undergår
fängelsestraff eller eljest är omhändertagen på anstalt.
Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har
beviljats.
Talan mot rättens beslut i fråga om tvångsmedel förs genom besvär till
högsta domstolen utan inskränkning till viss tid.
Den som hålls häktad i utlämningsärendet äger påfordra, att ny
förhandling skall äga rum inom tre veckor från det beslut senast
meddelats. Lag (1983:228).
13 § har upphävts genom lag (1980:187).
14 § Ersättning åt offentlig försvarare, vittne eller annan som
hörts i ärendet skall stanna på staten, om det inte finns särskilda
skäl för att den skall återbetalas av den som begärs utlämnad.
Lag (1996:1630).
15 § Har den som avses med framställningen enligt 10 § andra stycket
samtyckt till utlämning och är ej fall som avses i 4, 6 eller 8 § för
handen, äger åklagaren, om han finner att hinder mot utlämning ej
föreligger enligt denna lag eller att utlämning eljest icke bör vägras,
meddela beslut om utlämning.
Om åklagaren inte meddelar beslut om utlämning enligt första stycket,
skall handlingarna i ärendet, sedan utredningen avslutats, skyndsamt
överlämnas till riksåklagaren. Om det är uppenbart att framställningen
bör bifallas och denna inte rör en svensk medborgare eller faller under
4 eller 8 §, får riksåklagaren bevilja utlämning. I annat fall skall
riksåklagaren med eget yttrande anmäla ärendet hos justitiedepartementet,
varefter regeringen meddelar beslut i ärendet.
Vid beviljande av utlämning må förordnas, att föremål som tagits i
beslag skall överlämnas till den främmande staten; och må därvid
stadgas de förbehåll som av hänsyn till enskild rätt eller ur
allmän synpunkt finnas påkallade. Lag (1983:228).
15 a § Innan regeringen meddelar beslut i ärendet skall, om det finns
särskilda skäl, yttrande inhämtas från högsta domstolen huruvida
utlämning kan lagligen beviljas enligt denna lag.
Om det behövs, skall högsta domstolen hålla förhandling. Förhandling får
inte vägras, såvida inte tidigare förhör under utredningen måste anses
tillräckligt eller saken bedöms vara uppenbar.
Finner högsta domstolen att hinder mot utlämning möter enligt denna lag,
får framställningen inte bifallas. Lag (1981:1091).
16 § Beslut om utlämning skall verkställas så snart det kan
ske.
Beslutet om utlämning verkställs av polismyndigheten. Om den
som skall utlämnas är på fri fot får han eller hon, om det är
nödvändigt för att utlämningen skall kunna genomföras,
omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst
under fyrtioåtta timmar. Lag (2003:1159).
Övriga bestämmelser
17 § Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott,
vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning, får, om för
gärningen eller en gärning av motsvarande beskaffenhet enligt
svensk lag är stadgat fängelse, på begäran av polis- eller
åklagarmyndighet i den främmande staten eller med anledning av
en där utfärdad efterlysning omedelbart anhållas eller åläggas
reseförbud eller anmälningsskyldighet av åklagare enligt vad
som i allmänhet gäller om brottmål. Beslag får också ske i
sådant fall.
Beslut om användning av tvångsmedel enligt denna paragraf skall
på begäran av den som beslutet avser prövas av rätten, som i
ärendet skyndsamt skall hålla förhandling enligt vad om
brottmål är stadgat. Mot rättens beslut må talan ej föras.
Polis- eller åklagarmyndighet i den främmande staten skall
ofördröjligen underrättas, då beslut fattats om användning av
tvångsmedel enligt denna paragraf. Har icke framställning om
utlämning mottagits inom två veckor från det underrättelsen
avsändes, skall beslutet omedelbart hävas. Om anhållen i annat
fall ej frigives, skall framställning om hans häktande avlåtas
till rätten sist å femte dagen från den dag
anhållningsmyndigheten fick del av utlämningsframställningen.
Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte i fråga om den
som eftersöks enligt en europeisk arresteringsorder.
Lag (2003:1159).
18 § Utan hinder av villkor som uppställts för utlämning äger regeringen
på framställning medgiva, att den som utlämnats må ställas till ansvar
för annan före utlämningen förövad gärning än den, för vilken utlämning
skett, eller utlämnas till annan av de i 1 § omförmälda staterna. I
fråga om sådan framställning skall i tillämpliga delar gälla vad i denna
lag är stadgat angående framställning om utlämning. Medgivande må lämnas
allenast om, såvitt handlingarna visa, utlämning för gärningen kunnat
lagligen äga rum.
Innan regeringen meddelar beslut i ärendet skall, om det finns särskilda
skäl, yttrande över framställningen inhämtas från högsta domstolen.
Finner högsta domstolen att hinder möter, får framställningen inte
bifallas.
Beträffande tillstånd till utlämning till annan än de stater som avses i
1 § tillämpas 24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lag
(1981:1091).
19 § Den som utlämnas från någon av de stater som anges i 1 §
till en annan sådan stat får utan tillstånd transporteras genom
Sverige.
Den som utlämnas får, om det är nödvändigt för att transporten
skall kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av
polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.
Lag (2003:1159).
20 § Fråga om ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare
prövas, för arbete hos regeringen av denna eller av
justitiedepartementet och för arbete hos riksåklagaren av denne. Lag
(1992:110).
21 § Beslut av riksåklagaren enligt 15 § andra stycket eller 20 § får
inte överklagas. Lag (1983:228).
22 § Har utlämning till Sverige skett från någon av de stater
som anges i 1 § för rättegång här i landet, på villkor att den
som utlämnats senare återförs till den staten, skall
polismyndigheten på den ort där rättegången har ägt rum se till
att den som har utlämnats återförs.
Om den som skall återföras är på fri fot får han eller hon, om
det är nödvändigt för att återförandet skall kunna genomföras,
omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst
under fyrtioåtta timmar. Lag (2003:1159).
Övergångsbestämmelser
2003:1159
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden om
utlämning som har inletts vid ikraftträdandet.