Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1959:118 ·
Visa register
Lag (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och
invaliditetsförsäkring
Departement: Finansdepartementet FÖ
Utfärdad: 1959-04-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 1991:277
Författningen har upphävts genom: SFS 1999:890
Upphävd: 2000-01-01
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag äger tillämpning å försäkringsavtal varigenom
försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, å
svensk medborgare eller å utlänning med hemvist härstädes meddelat
1. livförsäkring (kapitalförsäkring, livränteförsäkring) för
dödsfall;
2. invaliditetsförsäkring, som
a) avser premiebefrielse för livförsäkring för dödsfall eller för
livsfall eller
b) meddelats i samband med livränteförsäkring för livsfall på sådant
sätt att invalidförsäkringen upphör, om livränteförsäkringen upphör,
eller
c) meddelas av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar
tjänstepensionsförsäkring.
Å livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring är
lagen tillämplig efter vad därom stadgas i 19 §.
Lagen avser ej återförsäkring eller försäkring hos ränte- och
kapitalförsäkringsanstalt.
Konungen äger i fråga om försäkring hos utländsk anstalt meddela
undantag från lagens tillämpning.
2 § I denna lag förstås med
krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat
förhållande, som av Konungen med avseende å lagens tillämplighet
jämställes med sådant krig,
krigsansvarighet försäkringsgivares ansvarighet för sådant
dödsfall eller fall av invaliditet, som inträffar under krigstillstånd
eller, där det föranletts av krigshandling under tid då krigstillstånd
varit rådande, inom ett år efter krigstillståndets upphörande,
krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av
krigsansvarighet,
risksumma, vid sådan kapitalförsäkring å en persons liv, som
medför utbetalning av försäkringssumman på en gång vid den försäkrades
död, skillnaden mellan försäkringssumman och det tekniska
återköpsvärdet samt vid annan försäkring ett med hänsyn till
försäkringsformen bestämt motsvarande belopp, samt
tekniskt återköpsvärde försäkrings beräknade värde vid full
återköpsrätt oavsett om sådan rätt föreligger eller ej.
Med invaliditetsförsäkrings årsbelopp avses i fråga om
invaliditetsränteförsäkring det belopp för år, varmed
försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet har att fullgöra sin
betalningsskyldighet vid inträffat försäkringsfall, och i fråga om
kapitalförsäkring för fall av invaliditet ett motsvarande omräknat
belopp.
Krigsansvarighet och bestridande av kostnaden för sådan
ansvarighet
3 § Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill, förutom det
tekniska återköpsvärdet, ett belopp av risksumman som vid dödsfall
utgör fyrahundratusen kronor och vid invaliditet motsvarar ett
årsbelopp av tolvtusen kronor /k/ krigsskyddad risksumma) /-k/. Hava å
samma person flera livförsäkringar eller flera
invaliditetsförsäkringar meddelats av en eller flera
försäkringsgivare, skall, där ej Konungen annorlunda förordnar, vad nu
sagts gälla den sammanlagda risksumman för dödsfall eller för
invaliditet samt tidigare meddelad försäkring åtnjuta krigsskydd
framför senare meddelad.
Förbehåll, som strider mot första stycket eller som eljest innebär,
att någon med krigstillstånd sammanhängande omständighet skulle för
försäkringsgivaren medföra frihet, helt eller delvis, från ansvarighet
som i första stycket sägs, må ej av försäkringsgivaren åberopas; dock
att Konungen äger medgiva, att sådant förbehåll må åberopas
beträffande försäkring, som meddelats efter krigstillståndets
inträdande eller inom tre månader dessförinnan.
4 § Vid dödsfall eller fall av invaliditet för vilket krigsansvarighet
åvilar försäkringsgivaren har denne, där ej Konungen annorlunda
förordnar, att i fråga om försäkring, beträffande vilken
försäkringsgivarens betalningsskyldighet skall fullgöras med belopp
för en gång, i vanlig ordning utgiva ett belopp motsvarande det
tekniska återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman dock högst med
femtiotusen kronor.
Skall betalningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet fullgöras med
belopp, som förfalla till betalning efter hand i särskilda poster,
skall, där ej Konungen annorlunda förordnar, utbetalning ske enligt
avtalet, vid invaliditetsränteförsäkring dock ej med högre belopp än
tolvtusen kronor för år. I fall som nu sagts må utbetalning ej ske
längre än till dess sammanlagda beloppet av de verkställda
utbetalningarna uppgår, vid livförsäkring till vad som enligt första
stycket skolat utbetalas, därest försäkringsbeloppet utgått på en
gång, och vid invaliditetsförsäkring till belopp som Konungen
bestämmer.
5 § Hava å samma person flera livförsäkringar meddelats av en eller
flera försäkringsgivare, skall vid utbetalning enligt 4 § vad där
stadgas tillämpas å försäkringarnas sammanlagda risksumma. I fråga om
flera invaliditetsförsäkringar skall vad i nämnda paragraf sägs äga
tillämpning å det mot försäkringsförmånerna svarande sammanlagda
årsbeloppet.
Belopp som enligt första stycket vid dödsfall utgives av sammanlagda
risksumman fördelas på försäkringarna i förhållande till deras
krigsskyddade risksummor. Belopp som vid invaliditet utgives av det
sammanlagda årsbeloppet fördelas på försäkringarna i förhållande till
försäkringarnas årsbelopp, såvitt krigsansvarighet för dessa åvilar
försäkringsgivaren.
6 § Vad som återstår av försäkrings krigsskyddade risksumma sedan
utbetalning skett enligt 4 och 5 §§ må ej utgivas förrän krigspremie
fastställts enligt 14 § första stycket eller befunnits icke behöva
uttagas. Om så erfordras, må betalningen uppskjutas ytterligare högst
ett år. Å ogulden del skall från det avgörande om krigspremien
träffats gäldas ränta efter räntefot, som Konungen bestämmer.
7 § Om de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade
försäkringsfall, för vilka krigsansvarighet med avseende å visst
krigstillstånd åvilar försäkringsgivaren, överstiga summan av de å
tiden för krigstillståndet belöpande riskpremierna för samtliga av
försäkringsgivaren meddelade försäkringars krigsskyddade risksummor,
må skillnaden (överkostnaden) till hälften eller den mindre
del, som Konungen bestämmer, täckas genom uttagande av krigspremie för
envar försäkrad, medan återstoden skall täckas genom tillskott från
försäkringsgivaren, allt i den mån ej annat föranledes av vad i 8--11
§§ stadgas.
8 § Krigspremie må icke överstiga en tjugondel av den högsta
krigsskyddade risksumma, som under krigstillståndet gällt för den
försäkrade.
9 § Inländsk försäkringsgivare vare ej pliktig att till överkostnadens
täckande tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för
gällande försäkringsavtal äventyras eller enskilda försäkringstagares
rätt förnärmas, kan tagas i anspråk dels genom anlitande av såväl
tillgängligt som för tio år enligt av Konungen meddelade bestämmelser
förutberäknat överskott å försäkringsgivarens rörelse dels ock genom
anlitande av till framtida förfogande avsatta medel, regleringsfond,
säkerhetsfond, utjämningsfond och återbäringsfond. I överskotts- och
fondmedlen inräknas endast vad som belöper å försäkring eller
försäkringsdel, vars risksumma är krigsskyddad.
Vad här stadgats om inländsk försäkringsgivares tillskottsplikt skall
äga motsvarande tillämpning å utländsk försäkringsgivare enligt de
närmare bestämmelser, som meddelas av Konungen.
10 § Om sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 8 § må
uttagas, ej förslår till täckande av den del av överkostnaden, som
enligt 7 § må täckas genom uttagande av dylika premier, skall
återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningarna i 9 §,
försäkringsgivarens tillskott höjes. På motsvarande sätt må, om det
belopp, varmed försäkringsgivaren är pliktig att bidraga, icke förslår
till täckande av på denne belöpande del av överkostnaden, återstoden
täckas genom att, med iakttagande av begränsningen i 8 §,
krigspremierna höjas.
11 § Kan hela överkostnaden icke täckas i den ordning, som i 10 §
sägs, må bristen utjämnas genom att de belopp, som innehållits enligt
4--6 §§, nedsättas i förhållande till försäkringarnas krigsskyddade
risksummor.
12 § Konungen äger förordna, att vid bestämmande och täckning av
överkostnad olika försäkringsbestånd skola särskiljas. Sådant
förordnande må ock meddelas med avseende allenast å tillämpning av 11
§.
13 § Skall enligt 12 § överkostnad bestämmas särskilt för olika
försäkringsbestånd, må likväl utjämning av kostnaden för
krigsansvarigheten ske mellan bestånden eller några av dem. Utjämning
må ock ske mellan försäkringsbestånd hos olika försäkringsgivare,
vilka därom träffat avtal.
Krigspremies fastställande och uttagande
14 § Krigspremie fastställes så snart lämpligen kan ske efter det
krigstillståndet upphört och senast inomt två år därefter. Krigspremie
bestämmes, med tillämpning av det förenklade beräkningssätt Konungen
må medgiva, så att det belopp, som för visst försäkringsbestånd skall
täckas genom krigspremier, fördelas å försäkringarna inom beståndet i
förhållande till den högsta krigsskyddade risksumma, som för varje
försäkrad gällt under krigstillståndet.
Om försäkring helt eller delvis upphör av annan orsak än sådant
försäkringsfall, för vilket krigsansvarighet åvilar
försäkringsgivaren, må utan hinder av vad i första stycket sägs
krigspremien fastställas vid försäkringens upphörande och beräknas
enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Konungen. Beträffande
försäkring, som upphör till viss del, skall fastställandet avse
allenast denna del, där ej annorlunda förordnas.
15 § Krigspremie skall erläggas å tid som Konungen bestämmer; dock att
under ett år icke må fordras betalning vilken överstiger, vid
kapitalförsäkring för dödsfall å en persons liv en hundradel av
försäkringssumma, som omfattas av krigsansvarigheten, och vid annan
försäkring ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande
belopp.
I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet
inträtt, provisorisk krigspremie uttagas. Vad i första stycket stadgas
om bestämmande av tid för krigspremies erläggande och om den högsta
årliga betalning, som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om provisorisk krigspremie.
Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger försäkringsgivaren
vid utbetalning på grund av försäkringen eller vid försäkringens
nedsättning av annan anledning än i 16 § första stycket sägs
tillgodogöra sig fastställd krigspremie.
16 § Erlägges icke krigspremiebelopp inom en månad från förfallodagen,
må enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar
försäkringsgivarens förpliktelser nedsättas under förutsättning,
1. att minst en månad förflutit från det försäkringsgivaren till
försäkringstagaren avsänt meddelande om premiens belopp och
förfallodag samt om påföljden av underlåten betalning, dock att
meddelande, som avsänts tidigare än en månad före förfallodagen, ej må
åberopas, samt
2. att försäkringsgivaren till försäkringstagaren avlåtit meddelande,
att han på grund av dröjsmålet gör rätten till nedsättning gällande,
med underrättelse tillika om villkoren för försäkringstagarens
återinträde i sina rättigheter enligt avtalet.
Försäkringsgivarens förpliktelser må anses nedsatta från dagen för det
sistnämnda meddelandets avlåtande.
17 § Oguldet krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan
tillgodogöra sig vid utbetalning på grund av försäkringen eller genom
försäkringens nedsättning, må ej uttagas.
Särskilda bestämmelser
18 § Konungen äger utöver vad ovan sägs medgiva avvikelse från vad i
3--17 §§ stadgas beträffande
1. livförsäkring, som meddelats av anstalt, vars rörelse i huvudsak
omfattar tjänstepensionsförsäkring;
2. korttidsförsäkring, försäkring med naturlig premie eller försäkring
med längre premie under viss tid, vilken vid krigstillståndets
inträdande ännu ej gått till ända;
3. grupplivförsäkring, som meddelats enligt särskilda grunder;
4. livförsäkring, beträffande vilken ansvarigheten begränsats på grund
av att premiebetalningen avbrutits i förtid (fribrev);
5. annan livförsäkring, vilken vid krigstillståndets inträdande icke
varit i kraft fem år; samt
6. invaliditetsförsäkring.
19 § Har livförsäkring för dödsfall eller för livsfall meddelats i
förening med invaliditetsförsäkring, äger Konungen föreskriva, att
försäkringarna vid bestämmande av försäkringsgivarens tillskott till
täckande av överkostnad samt vid nedsättning enligt 11 eller 16 §
skola betraktas såsom en enda försäkring.
Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än
den, hos vilken livförsäkringen tagits, må genom avtal mellan
försäkringsgivarna, vilket godkännes av försäkringsinspektionen,
bestämmas att vad i första stycket är stadgat skall gälla i fråga om
försäkringarna.
20 § Då försäkringsgivare har att lämna tillskott till täckande av
överkostnad, skola, där ej Konungen annorlunda förordnar,
överskottsmedel tagas i anspråk före fondmedel samt fondmedlen
frigöras i den ordning, som gäller för täckande av förlust.
21 § Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må, utöver vad som
följer av stadgandet i 274 § andra stycket lagen om
försäkringsrörelse, till belopp motsvarande försäkringsgivarens
tillskott eller, innan tillskottet fastställts, vad
försäkringsgivaren beräknas skola tillskjuta på grund av
krigsansvarigheten, redovisas i andra värdehandlingar än i nämnda
paragraf första stycket 1--7 avses.
Sådant förutberäknat överskott, som avses i 9 §, må i
försäkringsgivarens balansräkning uppföras såsom tillgång.
22 § Under krigstillstånd och till dess krigspremier fastställts
enligt 14 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas må, om
ej Konungen för särskilt fall annorlunda förordnar, tilldelning av
återbäring icke ske och ej heller beslut fattas om utdelning av vinst
till aktieägare eller av ränta till garant.
Varder utdelning av vinst eller ränta beslutad och verkställd i strid
mot vad i första stycket stadgas, vare de, som uppburit sådan
utdelning, skyldiga att återbetala denna jämte fem procent ränta därå.
För brist, som kan uppkomma vid återbetalningen, vare de, som
medverkat till beslutet eller verkställandet därav, ansvariga efter de
grunder, som stadgas beträffande skadeståndsskyldighet i 320, 323 och
324 §§ lagen om försäkringsrörelse.
23 § För tillämpning av vad i denna lag stadgas skola grunder
upprättas. Beträffande sådana grunder skall i tillämpliga delar gälla
vad i lagen om försäkringsrörelse och lagen om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket stadgas
om grunder för livförsäkringsrörelse.
24 § Sker avvikelse från denna lag eller från grunder eller särskilda
föreskrifter för lagens tillämpning, skall i fråga om inländskt bolag
vad i 288, 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse
samt beträffande utländsk försäkringsanstalt vad i 25 § lagen om rätt
för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i
riket stadgas äga motsvarande tillämpning.
25 § Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som
uppsåtligen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 § första
stycket låter verkställa tilldelning av återbäring eller utbetalning av
vinst eller ränta, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Lag
(1991:277).
26 § Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens
ställe fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen, dock ej
såvitt avser rätt jämlikt 2 § att med avseende å lagens tillämplighet
med krig, vari Sverige befinner sig, jämställa annat förhållande.
27 § Talan om försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag föres
hos Konungen genom besvär. Lag (1971:598).
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.
I fråga om försäkring, som meddelats före den 1 juli 1941, är
försäkringsgivaren, såvitt angår risksumma som ej åtnjuter krigsskydd
enligt 3 §, ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen
äger förordna om uppskov med utbetalningen.
Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 338) om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.