Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1958:558 ·
Visa register
Kungörelse (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet RSE
Utfärdad: 1958-11-21
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:116
1 § Med elektrisk svagströmsledning förstås ledning för
telekommunikation (telefon, telegraf eller radio) eller för
signalering, manövrering, mätning eller annat liknande ändamål, i
vilken den elektriska strömmen inte har sådan spänning,
strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person, husdjur
eller egendom.
Med elektrisk starkströmsledning förstås ledning, i vilken den
elektriska strömmen har sådan spänning, strömstyrka eller frekvens
som kan vara farlig för person, husdjur eller egendom. Spänning
som nominellt uppgår till högst 1 000 volt växelspänning mellan
fasledare eller högst 1 500 volt likspänning mellan poler benämns
lågspänning. Är den nominella spänningen högre än vad som nu
sagts, benämns den högspänning.
Det ankommer på Elsäkerhetsverket att med tillämpning av
föreskrifterna i första och andra styckena avgöra om elektrisk
ledning är att hänföra till svagströms- eller starkströmsledning.
Förordning (1994:301).
2 § Denna kungörelse äger icke tillämpning å tillfällig
svagströmsledning som anlägges av militär trupp. I fråga om anordnandet
av sådan ledning äger Försvarsmakten enligt vad därom särskilt
föreskrives, efter samråd med Elsäkerhetsverket, utfärda erforderliga
bestämmelser. Förordning (1994:676).
3 § Den, som ämnar framdraga svagströmsledning, skall i följande fall
anmäla det hos innehavare av redan befintlig starkströmsledning, som
nedan angives, för samråd om lämpliga skyddsåtgärder:
a) då svagströmsledningen skall förläggas i luften så att den korsar
luftledning för starkström eller eljest framdragas i luften så nära
dylik ledning att, om stolpe eller annat stöd faller eller ledare
lossnar eller brister i endera ledningen, den andra ledningen kan skadas
eller starkström kan överledas till svagströmsledningen;
b) då svagströmsledningen skall förläggas i jorden så att den korsar
friledning för starkström med spänning av minst fyrtiotusen volt; samt
c) då svagströmsledningens innehavare i annat fall än i a) eller b)
avses har skälig anledning räkna med att hans ledning kan komma att
utsättas för farlig inverkan genom induktion eller förhöjda
markpotentialer från ledning ingående i starkströmsanläggning, i vilken
vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än
femhundra ampere, eller att hans ledning kan komma att utsättas för
farlig inverkan genom influens från ledning för starkström med högre
spänning än etthundratusen volt.
4 § Anmälan enligt 3 § a) eller b) erfordras icke
a) då luftledning för svagström skall dragas över sådan luftledning för
lågspänning som är försedd med skyddstråd;
b) då svagströmsledning skall framdragas under starkströmsledning och
uppläggas på stolpar för redan befintlig svagströmsledning, såvida för
denna utförd skyddsanordning icke behöver ändras för att skydda jämväl
de nya ledningstrådarna; eller
c) då svagströmsledning för tillgodoseende av järnvägs eller spårvägs
behov skall framdragas i jorden inom järnvägens eller spårvägens område.
Elsäkerhetsverket äger i andra fall medgiva undantag från den i 3 §
stadgade anmälningsskyldigheten. Förordning (1992:1517).
5 § Radioantenn som utgör svagströmsledning må icke så uppsättas, att
den korsar redan befintlig luftledning för starkström, eller eljest så
anordnas i förhållande till denna, att risk föreligger för sådan skada
eller överledning som i 3 § a) avses.
Elsäkerhetsverket äger medgiva undantag från föreskriften att antenn ej
må korsa luftledning för starkström. Förordning (1992:1517).
6 § Innehavare av radioantenn som i 5 § sägs är pliktig tåla, att denna
utan kostnad eller annan olägenhet för honom ändras eller flyttas, där
så till följd av starkströmslednings framdragande erfordras för att
hindra skada eller överledning som i 3 § a) avses.
7 § Erfordras skyddsanordning mellan svagströmsledning och
starkströmsledning och utföres anordningen fristående i förhållande till
båda ledningarna, skall den anses utgöra del av starkströmsledningen.
8 § Svagströmsledning skall utföras med och bibehållas vid en godtagbar
teknisk standard. Till ledningen hörande skyddsanordning skall hållas i
sådant skick, att det skydd anordningen är avsedd att lämna icke
äventyras.
9 § Inom område med detaljplan, skall luftledning för svagström vid
korsning med sådan befintlig luftledning för lågspänning som är försedd
med skyddstråd dras fram över lågspänningsledningen och eljest förläggas
på sådan höjd över marken som föreskrivs av Elsäkerhetsverket.
Utgörs svagströmsledningen av luftkabel, får den dock förläggas under
lågspänningsledningen, om erforderliga skyddsåtgärder vidtas.
Elsäkerhetsverket får i andra fall medge, att svagströmsledningen dras
fram under lågspänningsledningen. Förordning (1992:1517).
10 § Där luftledning för svagström är framdragen inom område med
detaljplan, är ledningens innehavare, där så erfordras för att
friledning för lågspänning skall kunna jämte skyddstråd dras fram under
svagströmsledningen, skyldig att på bekostnad av lågspänningsledningens
innehavare höja sin ledning vid korsningsstället till högst nio meter
över marken, räknat till ledningens lägsta ledare vid en temperatur av
+50 grader Celsius. Förordning (1987:182).
11 § Om detaljplan har antagits för ett område, inom vilket luftledning
för svagström och luftledning för lågspänning dragits fram, är
svagströmsledningens innehavare skyldig att ändra sin ledning för att
ledningarna skall bli från säkerhetssynpunkt tillfredsställande
anordnade om Elsäkerhetsverket finner att ändringen behövs. Förordning
(1992:1517).
12 § De närmare föreskrifter om svagströmslednings anordnande
i förhållande till starkströmsledning, som behövs utöver vad
som föreskrivs i denna kungörelse, får meddelas av
Elsäkerhetsverket efter samråd med Post- och telestyrelsen
och Trafikverket.
Innehavare av svagströmsledning är pliktig att iaktta de
särskilda villkor i fråga om ledningens anordnande i
förhållande till starkströmsledning, vilka av säkerhetsskäl
beslutas av Elsäkerhetsverket. Förordning (2010:116).
13 § har upphävts genom förordning (1992:1517).
14 § har upphävts genom förordning (1992:1517).