Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1956:183 ·
Visa register
Förordning (1956:183) angående omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSL
Utfärdad: 1956-05-11
1 § Livränta, som i anledning av olycksfall i arbete utgår enligt
kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall eller
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, skall
under tillämpning i övrigt av vad i nämnda författningar är stadgat
omregleras enligt vad nedan sägs.
2 § Vid tillämpning av 3 och 4 §§ denna förordning skall den skadades
årliga arbetsförtjänst anses utgöra
a) när livränta utgår enligt kungörelsen den 2 oktober 1908:
ettusenfemhundrasjuttiofem kronor och
b) när livränta utgår enligt förordningen den 11 juni 1918: det i
förordningen angivna beloppet för den skadades försäkringsklass, ökat
med tre fjärdedelar om olycksfallet inträffat före den 1 juli 1942, med
hälften om olycksfallet inträffat under tiden den 1 juli 1942 - den 31
december 1948 samt med en fjärdedel om olycksfallet inträffat senare,
dock i intet fall högre belopp än tretusen kronor.
3 § Livränta till skadad för tid till och med den månad, under vilken
han fyller sextiosju år, skall motsvara
a) vid förlust av arbetsförmågan: elva tolftedelar av hans årliga
arbetsförtjänst och
b) vid nedsättning av arbetsförmågan med minst tre tiondelar: ett mot
graden av nedsättningen svarande belopp av den årliga arbetsförtjänsten,
minskat med en tolftedel av denna.
4 § Livränta till efterlevande make skall för tid till och med den
månad, under vilken maken fyller sextiosju år, motsvara en tredjedel av
den skadades årliga arbetsförtjänst, och livränta till barn eller
adoptivbarn skall motsvara en sjättedel av den årliga arbetsförtjänsten.
Ingår maken före fyllda sextio år nytt äktenskap, utgives ett belopp för
en gång, motsvarande tre årsbelopp av livräntan.
5 § Förorsakar olycksfall, som inträffat före den 1 juli 1942, förlust
av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst tre tiondelar,
skall livräntan till den skadade för tid efter utgången av den månad,
under vilken han fyllt sextiosju år, förhöjas med tjugu procent av
livräntans belopp.
Enahanda förhöjning skall ske av livränta, som i anledning av olycksfall
före den 1 juli 1942 utgives till efterlevande make för tid efter
utgången av den månad, under vilken maken fyllt sextiosju år, eller till
fader, moder eller adoptant.
6 § Skulle samtliga livräntor till efterlevande överstiga fem
sjättedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst, beräknad enligt 2 §,
skola livräntorna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas
proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av
arbetsförtjänsten; dock skola livräntor till make, barn och adoptivbarn
utgå före livräntor till andra efterlevande.
7 § Livränteförhöjning enligt denna förordning skall utgå utan hinder av
att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.
8 § Beträffande ersättning för särskilda hjälpmedel samt vårdbidrag till
livräntetagare skall tillämpas vad som sägs i 12 § andra stycket och 17
§ lagen om yrkesskadeförsäkring; och skall vad härutinnan finnes stadgat
i förordningen den 11 juni 1918 ej längre gälla.
9 § Bestämmelserna i denna förordning skola icke föranleda ändring av
livräntetillägg, som utgives i anledning därav, att olycksfallet
förorsakats av krigsåtgärd.
10 § I fråga om ersättning, som enligt Konungens förordnande utgives
enligt grunderna i förordningen den 11 juni 1918, skall vad som stadgas
i denna förordning äga motsvarande tillämpning.
11 § Över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende enligt denna
förordning må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola
hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det
klaganden erhållit kännedom om beslutet.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan ej förts, till prövning upptaga
ärende som avses i första stycket.
Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
I fråga om försäkringsrådets behandling av ärende enligt denna
förordning skall gälla vad som stadgas i 6 § lagen om försäkringsrådet.
12 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som
Konungen bestämmer.
Övergångsbestämmelser
1956:183
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1956 men äger icke
tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.