Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1953:272 · Visa register
Uppbördslag (1953:272)
Departement: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1953-06-05
Omtryck: SFS 1991:97
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:327
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:483
Upphävd: 1997-11-01 överg.best.
Inledande bestämmelser 1 § Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges: 1. kommunal inkomstskatt, 2. statlig inkomstskatt, 3. statlig förmögenhetsskatt, 4. statlig fastighetsskatt, 5. skogsvårdsavgift, 6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, 7. avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), 11. annuitet på avdikningslån, 12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, 13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialavgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och avgifter enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift följer av 3 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 4 § lagen om allmän löneavgift. Lag (1996:1239). 2 § 1 mom. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller mervärdesskattelagen (1994:200) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte annat framgår av sammanhanget. Lag (1997:327). 2 § 2 mom. I denna lag avses med slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.; preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt; överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats; kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan skatt gottskrivits enligt 27 § 2 mom.; överskjutande skatt: sådan enligt 27 § 2 mom. gottskriven skatt som överstiger slutlig skatt; tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av beslut om debitering sedan slutlig skatt har påförts eller påföringen av slutlig skatt har avslutats; kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 §; anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.; ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.; restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad det följande året; uppbördsmånad: varje månad under uppbördsåret; gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt; ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts; arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med arbetsgivare likställs den som utger ränta eller utdelning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket skall betala preliminär A-skatt; arbetstagare: skattskyldig som skall betala preliminär A-skatt enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena, varvid med arbetstagare likställs den som skall betala preliminär A-skatt enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket; lön: lön eller annan ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med lön likställs sådan ränta och utdelning för vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket; näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget. Lag (1992:1661). 2 § 3 mom. Kvarstående skatt och tillkommande skatt samt obetald del av sådan skatt anses belöpa i första hand på annuitet som avses i 1 § och i andra hand på skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Lag (1993:1546). 2 § 4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall uppgå till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av återstoden. Skattskyldig som uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) under helt år medges skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges i föregående stycke för varje dag under vilken sjöinkomst uppburits. Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt. Bestämmelserna om skattereduktion skall tillämpas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt, preliminär F-skatt och särskild A-skatt samt vid beslut om beräkning i enskilt fall av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller. Lag (1996:1338). 5 mom. har upphävts genom lag (1981:1002). 2 a § Beslut enligt denna lag rörande skattskyldig fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för inkomståret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. Beslut enligt denna lag rörande arbetsgivare fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren för uppbördsmånaden är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad fattas beslutet av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige eller arbetsgivaren. Lag (1991:1908). 2 b § Beslut som avses i 22 § får, med undantag av beslut om särskild beräkningsgrund enligt 3 § 2 mom. fjärde stycket och beslut om jämkning av preliminär skatt enligt 45 §, fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas. Beslut om särskild beräkningsgrund får dock fattas genom automatisk databehandling om beslutet överensstämmer med motsvarande beslut avseende det föregående inkomståret och den skattskyldige inte har anmält önskemål om ändrad beräkningsgrund. Lag (1994:765). Preliminär skatt 3 § 1 mom. I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt. Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller annuitet på avdikningslån. Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär A-skatt) eller enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och särskild A-skatt). Den skattskyldige får därutöver betala preliminär skatt i annan ordning. Handelsbolag skall, om inte annat sägs i denna lag, betala preliminär A-skatt även om slutlig skatt inte skall påföras. Lag (1996:1404). 3 § 2 mom. Preliminär A-skatt skall för inkomståret betalas av den som har tilldelats en A-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 a eller 38 b § eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. Preliminär A-skatt skall dock inte betalas av staten, landsting, kommuner eller andra menigheter. Preliminär A-skatt skall, om inte annat föreskrivs i detta moment eller i 10 §, betalas för sådan ersättning för arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar. Preliminär A-skatt skall inte betalas för ersättning som tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare understiger 10 000 kronor under inkomståret, om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo och vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet. Med ersättning för arbete likställs i denna lag 1. pension, 2. livränta, som inte utgör ersättning vid avyttring av egendom, 3. ersättning, som avses i 32 § 1 mom. första stycket e och g samt tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370), 4. inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen, 5. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt för vilken givaren enligt 23 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag samt 6. tillgångar på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen. Oavsett om mottagaren har en A-skattesedel eller en F-skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt skall preliminär A-skatt, med de undantag som föreskrivs i 10 §, betalas för sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23 eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Detsamma gäller i fråga om dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd. Preliminär A-skatt skall, i fråga om en fysisk person, beräknas enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller enligt de grunder som anges i 7, 12 eller 40 § och i fråga om en juridisk person enligt de grunder som anges i 7 a eller 40 §. För enskilda fall får skattemyndighet i fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete och, om det finns särskilda skäl, även i fråga om andra inkomster föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall beräknas med särskilt angiven procent av inkomsten eller att preliminär skatt inte skall betalas för viss ränta eller utdelning. Är den, som åtnjuter i första eller andra stycket avsedd inkomst, skattskyldig också för annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller skall han betala statlig fastighetsskatt, får skattemyndighet, om det finns särskilda skäl, föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas också för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten eller för fastighetsskatten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av inkomsten enligt första eller andra stycket eller enligt skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också beräknas med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för inkomsten. Lag (1994:1978). 3 mom. Preliminär F-skatt skall för inkomståret betalas av den som har tilldelat s en F-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 b § första stycket. Preliminär F-skatt skall, om inte annat följer av andra stycket, avse den slutliga skatten med de justeringar som anges i 1 mom. Om skattemyndigheten enligt 33 a § första stycket andra meningen har utfärdat en A-skattesedel för den skattskyldige, skall detta beaktas vid beräkningen av den preliminära F-skatten. Lag (1992:680). 4 mom. Särskild A-skatt skall, om skattemyndigheten beslutar om det, för inkomst året betalas av skattskyldig som har tilldelats en A-skattesedel. Ett sådant bes lut får meddelas om överensstämmelsen mellan den preliminära och den slutliga sk atten med de usteringar kild A-skatt skall, om skattemyndigheten beslutar om det, för inkomst året betalas av skattskyldig som har tilldelats en A-skattesedel. Ett sådant beslut får meddelas om överensstämmelsen mellan den preliminära och den slutliga sk atten med de som anges i 1 mom. därigenom kan antas bli bättre än om endast preliminär A-skat t betalas. Lag (1992:680). Preliminär A-skatt 4 § 1 mom. För inkomst av arbete som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen och arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte annat framgår av 7 eller 7 a § eller av skattemyndighets beslut. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller. Tabellerna skall, om inte annat sägs i 2 mom., ange den preliminära skatten på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller den kortare tid som anges i tabellerna och grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten är oförändrad under inkomståret, att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen, att den skattskyldige inte skall betala annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller annat avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenavgifter och grundavdrag. Av tabellerna skall framgå hur stor del av avdragsbeloppet som avser allmänna egenavgifter. Lag (1994:1679). 4 § 2 mom. För inkomst som avses i första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall avdrag för preliminär A-skatt göras med ledning av särskilda skattetabeller. Detta gäller också i fråga om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd. De särskilda tabellerna för beräkning av skatteavdrag på ersättning som avses i första stycket första meningen skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar som grundas på 75, 80, 85 eller 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Ersättning som en allmän försäkringskassa lämnar enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön skall anses grundad på 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller, om ersättningen grundas på 75, 80, 85 eller 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen beräknas på. Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms. Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenning görs endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor. Skattetabellen för skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall grundas på för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret. Skattesatsen bestäms med tillämpning av avrundning enligt 5 §. Lag (1995:1484). 3 mom. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatten under förutsättning att kommunal inkomstskatt beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock beträffande Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som kan behövas för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell, skall betalas av vederbörande kommun. Lag (1982:422). 4 mom. I skattetabellerna skall också anges det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas på inkomst för en dag av sådant arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka. Skattebeloppet skall berä knas på grundval av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och med ledning av för riket genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt föregående år. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens beräkning. Lag (1992:680). 5 § Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för varje skattskyldig, beträffande vilken inte skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som a vser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsskatt, vilken för skattekronor och skatteören är lika med det belopp, som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen. Ingår i sistnämnda utdebitering öretal, uppgående till högst femtio, används den tabell, som avser närmast lägre utdebitering. Om i utdebiteringen ingår öretal, överstig ande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att på inkomst av arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestä mmelserna i 4 § 4 mom. Har den skattskyldige rätt till skattenedsättning enligt 1 § första meningen lag en (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, skall detta beaktas vid bestämmande av till ämplig tabell för beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1992:680). 6 § Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbärs, med det belopp som anges i vederbörlig tabell för det inkomstbelopp och den tidsperiod som är i fråga. För inkomst av arbete som avses i 4 § 4 mom. skall, om inkomst som tjänats in under flera dagar uppbärs vid ett tillfälle, den preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande dag och med tillämpning av vad som anges i skattetabellen för dagsinkomst. Är inkomsten annan än sådan, som avses i 4 § 4 mom., skall gälla att, om inkomsten avser annan tidsperiod än som är upptagen i skattetabellen, först uträknas hur mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd. Uppbärs vid arbete inkomst för en kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt inte utgå mer än en gång i veckan. Därvid skall de under samma vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda. Lag (1994:1978). 6 a § Om inkomst uppbärs i form av förskott, utgår preliminär A-skatt med så stor del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten som det uppburna beloppet utgör av hela inkomsten. Om hela inkomsten inte är känd då förskott uppbärs, utgår preliminär A-skatt enligt 6 § som om förskottet utgör hela inkomsten för den tidsperiod som är i fråga. När resterande belopp uppbärs utgår preliminär A-skatt med återstående del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten. Lag (1994:1978). 7 § För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall preliminär A-skatt utgå med 30 procent av inkomsten. Detsamma gäller i fråga om inkomst som inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete. Uppbärs inkomst som avses i första stycket första meningen tillsammans med inkomst, som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete, skall preliminär A-skatt utgå enligt grunder som Riksskatteverket fastställer med beaktande av bestämmelserna i 3 § 1 mom. För inkomst som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket första meningen skall preliminär skatt utgå med 30 procent av inkomsten. Preliminär skatt på ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall utgå med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som innehållits i utlandet uppgår till 30 procent av räntan eller utdelningen. Skatt enligt första eller andra stycket tas inte ut på belopp under 100 kronor. Att särskilda grunder för uttagande av preliminär A-skatt kan föreskrivas i vissa fall framgår av 3 § 2 mom. Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 40 §. Lag (1994:1866). 7 a § För inkomst av arbete som uppbärs av en juridisk person skall preliminär A -skatt betalas med 30 procent av inkomsten. Skatt enligt första stycket skall inte tas ut på belopp under 100 kronor. Lag (1992:680). 8 § Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370). Andra stycket andra meningen av nämnda anvisningspunkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i sjätte stycket nedan. Värdet av förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall beräknas enligt punkt 10 tredje-femte styckena av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent. Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 § andra och fjärde styckena kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragrafen. Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill. Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1996:1338). 9 § Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant inkomst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller är ersättningen av natur att kunna av honom till beloppet uppskattas, skall vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande ersättning. 10 § Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnadskostnader, som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i nämnda punkt, endast till den del ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum eller, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. På ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum. I den mån ersättning för ökade levnadskostnader under tjänsteresa utgår för längre tid än två år eller, i fall som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, tre år på en och samma ort skall dock preliminär A-skatt beräknas på hela ersättningen såvida inte skattemyndigheten på ansökan av den som betalar ut ersättningen beslutar att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall gälla även för viss längre tid. I fråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger det i punkt 3 c första stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen angivna beloppet. I fråga om kostnadsersättning för drivmedel för resa med förmånsbil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger de i punkt 3 c andra stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen angivna beloppen. Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet. Preliminär A-skatt skall inte utgå för: a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret; b) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige; c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige; d) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till 1 000 kronor; e) ränta på konto för klientmedel; f) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om sjävdeklaration och kontrolluppgifter; g) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring; h) förmån av fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller ersättning för kostnad för sådan resa; eller i) ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt sådan förbindelse som avses i 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Lag (1996:1209). 11 § Preliminär A-skatt skall beräknas på det belopp, som återstår sedan från inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, dels avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring. Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader i arbetet från inkomst som uppbärs av en fysisk person än ovan sagts får hänsyn tas vid beräkning av preliminär A-skatt endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret. I sådant fall gäller bestämmelserna i tredje stycket. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa en schablon för beräkning av en skattskyldigs kostnader i en viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Om en sådan schablon är tillämplig på den skattskyldige, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas. Har arbetstagarens kostnader beräknats enligt bestämmelserna i detta stycke skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta. Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren besluta att vid beräkningen av preliminär A-skatt hänsyn inte skall tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1993:1516). 12 § För den som inte skall betala avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § utgå enligt de grunder som där anges med beaktande av att skyldighet att betala sådana avgifter och rätt till avdrag för avgifterna inte föreligger. I fråga om folkpension och annan ersättning som utbetalas tillsammans med sådan pension får den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av bestämmelserna i denna lag ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt. Skattemyndighets beslut med stöd av 3 § 2 mom. om preliminär skatt för den skattskyldige får dock inte frångås. Lag (1995:578). 12 a § För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § tas ut enligt de grunder som där anges samt med beaktande av att sjömannen har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen samt med frångående av bestämmelserna i 2 § 4 mom. sista stycket skattereduktion enligt andra eller tredje stycket samma lagrum. Lag (1996:1338). Preliminär F-skatt 13 § 1 mom. Preliminär F-skatt skall, för annan skattskyldig än handelsbolag, tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär F-skatt ut med 105 procent. För handelsbolag skall preliminär F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för bolaget vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före inkomståret. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger. Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala. Detsamma gäller mervärdesskatt som skall redovisas i särskild självdeklaration, om mervärdesskatt inte ingår i den skatt som avses i 3 mom. Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av den preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i särskild självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen. Lag (1996:1404). 13 § 2 mom. Har skattskyldig inte påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret, men kan han antas bli påförd sådan skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, skall preliminä r F-skatt beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär taxering). Preliminär F-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering, om det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 3 mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att av vika från motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kronor. Preliminär F-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall än som sägs i första eller andra stycket, om det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl. Lag (1992:680) 13 § 3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. första stycket, 2 mom. andra stycket och 17 § 1 mom. 2 avses med skatt slutlig skatt minskad med dels skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), dels överskjutande ingående mervärdesskatt. Lag (1993:1195). Särskild A-skatt 14 § Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1 o ch 3 mom. om preliminär F-skatt. Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan utgående pr eliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering. Särskild A-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering om den skattskyldige har avgett preliminär självdeklaration. Lag (1992:1177). Preliminär taxering 15 § Preliminär taxering skall ske i enlighet med de bestämmelser som skall till ämpas vid den årliga taxeringen året efter inkomståret. Vid debitering av den preliminära skatten skall hänsyn dock inte tas till sådan skatt som inte ingår i den slutliga skatten enligt 13 § 3 mom. Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan ant as komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret. Lag (1992:680). 16 § Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär självdeklaration). Sådan taxering må dock åsättas ävenmed stöd av annan uppgift eller upplysning. 17 § 1 mom. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklarat ion: 1. när han ansöker om skattsedel på preliminär F-skatt, eller 2. om han har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt senast den 1 december året före inkomståret kan b edömas, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sist nämnda skatt, dock minst 2 000 kronor. Lag (1992:680). 2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär självdeklaration, därest han så finner erforderligt. Lag (1993:1671). 18 § Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte ägde kännedom om att han kommer att för inkomståret påföras slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, senast fjorton dagar efter det han vunnit sådan kännedom. Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomståret. Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den skattemyndighet, som har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs. Lag (1991:697). 19 § Efter anmaning av skattemyndighet är arbetsgivare, försäkringsbolag eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande namngiven, hos honom anställd person och bolaget eller föreningen beträffande namngiven person, till vilken utgives pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning, lämna uppgift å löneförmån, pension, livränta eller annan ersättning, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under inkomståret. Lag (1990:329). 20 § Finns det anledning att anta, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom. varit skyldig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration, men har han inte avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller är avgive n deklaration ofullständig, får skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen. Den skattskyldige får också anmanas att avge en preliminär självdeklaration om d et finns anledning att anta att han bör betala särskild A-skatt. Lag (1992:680). 21 § Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som underlåtenhet att hörsamma anmaningen kan medföra. Lag (1990:329). Debitering av skatt m.m. 22 § Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär F-skatt, särskild A-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndighet fastställer oc kså avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, avgift och ränta beräknas enligt denna lag i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Lag (1992:680). 23 § har upphävts genom lag (1979:489). 24 § För fysisk person, som skall betala preliminär A-skatt för annan inkomst än inkomst av kapital, skall bestämmas tillämplig skattetabell i enlighet med bestämmelserna i 5 § eller, i förekommande fall, den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatten skall utgå. Har för kommunal inkomstskatt fastställd skattesats ändrats genom beslut som med delats så sent under december månad året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten, skall den först fastställda skattesatsen tillämpas. 25 § Vid debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt med ledning av pr eliminär taxering skall iakttas: att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om so cialavgifter samt att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som för inkoms tåret gäller i beskattningsorten. Lag (1992:680). 26 § Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet uppbördsmånader under vilka skatten skall betalas. Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret, i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av den månad då skatten debiteras. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Om skatten debiteras efter den 20 i en månad skall den betalas med lika stora belopp i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av månaden efter den månad då skatten debiteras. Preliminär F-skatt som inte uppgår till 2 000 kronor för uppbördsåret påförs inte. Lag (1994:1978). 2 mom. har upphävts genom lag (1992:680). 27 § 1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas: att kommunal inkomstskatt uträknas i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten; samt att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. Lag (1990:329). 27 § 2 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas: 1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt; 2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare ålagts att betala enligt 75 §; 3. annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats av den skattskyldige i den mån skatten inte har använts för betalning av innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i 52 a § första stycket; 4. överskjutande ingående mervärdesskatt i den mån skatten inte betalats ut enligt 45 § 2 mom. andra stycket; 5. skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt; samt 6. ett belopp motsvarande 28 procent av en minskning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Vid gottskrivning av preliminär A-skatt som innehållits av den skattskyldiges arbetsgivare skall sådana allmänna egenavgifter som arbetsgivaren redovisat i kontrolluppgift i första hand gottskrivas som sådana avgifter. Lag (1994:1679). 27 § 3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt, efter avdrag för överskjutande ingående mervärdesskatt, den preliminära skatt som han har betalat senast den 10 februari året efter inkomståret och vad som skall gottskrivas honom enligt 2 mom. första stycket 1, 2, 5 eller 6 eller andra stycket samma moment, skall den skattskyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) på det överskjutande beloppet. Kvarskatteavgift tas ut med en procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på det överskjutande beloppet till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats senast den 3 maj året efter inkomståret och med en procentsats motsvarande 125 procent av statslåneräntan på resterande del. Om den slutliga skatten debiteras senast den 31 augusti året efter inkomståret och hela den kvarstående skatten betalas senast den 18 september samma år, tas dock kvarskatteavgift på den resterande delen ut med en procentsats motsvarande 60 procent av statslåneräntan. Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal. Om särskild beräkning i vissa fall föreskrivs i 4 mom. Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger 50 kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det uppgår till högst 20 000 kronor och har betalats senast den 3 maj året efter inkomståret. Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt. Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges. Lag (1994:1978). 27 § 4 mom. Har skattskyldig, som har fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 3 maj taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter detta datum men senast den 30 juni taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften beräknas på den del av det överskjutande beloppet enligt 3 mom. som täcks av den inbetalade skatten. Avgiften skall tas ut med en procentsats motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på belopp som inte överstiger 20 000 kronor och med en procentsats motsvarande 40 procent av statslåneräntan på resterande del. Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal. För överskjutande belopp som inte täcks av inbetalning under tiden den 4 maj--den 30 juni gäller bestämmelserna i 3 mom. Har skattskyldig, som på grund av omständighet som utgör laga förfall inte fullgjort sin deklarationsskyldighet senast den 3 maj taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 3 maj men senast den 30 juni taxeringsåret, skall skattemyndigheten på ansökan av den skattskyldige beräkna kvarskatteavgiften på sätt som anges i första stycket. Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året efter det då kvarskatteavgiften påfördes. Lag (1992:1661). 27 a § Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror skillnaden mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhållande, som den skattskyldige inte har kunnat råda över, får skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige besluta att avgiften skall tas ut med en procentsats motsvarande 90 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret. Procentsatsen bestäms till tal med högst en decimal. Har den slutliga skatten debiterats senast den 31 augusti året efter inkomståret får skattemyndigheten besluta att avgiften i stället skall tas ut med en procentsats motsvarande 45 procent av statslåneräntan om skatten betalas senast den 18 september nämnda år. Vid beslut om nedsättning enligt första stycket skall bortses från den del av avgiften som har beräknats efter 20 eller 40 procent av statslåneräntan enligt 27 § 3 eller 4 mom. Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året efter det då avgiften påfördes. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1992:1661). 27 b § Ett belopp som innehållits genom skatteavdrag på ersättning för arbete till ett handelsbolag och som inte kunnat gottskrivas bolaget enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas bolaget som inbetalning av sådan utgående mervärdesskatt som avses i 1 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200) för den sista redovisningsperioden under det kalenderår då det innehölls. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndigheten. Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av utgående mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut. Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §. Lag (1996:1404). 28 § Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej. Kvarstående skatt skall betalas senast den 10 i uppbördsmånaden april året efter taxeringsåret. Lag (1994:1978). 29 § För visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt skall anses i första hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för året. I fråga om erlagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten. Tilläggspensionsavgift som ingår i slutlig skatt skall vara betald före den 1 oktober året efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig skatt skall vara betald inom åtta månader efter utgången av den månad, då underrättelse om debitering av avgiften meddelades den skattskyldige. Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt, inte till fullo betalats inom den tid, som anges i andra stycket, skall den slutliga eller tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Sådant beslut skall delges den skattskyldige. Lag (1984:669). 30 § Skall enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyldige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra stycket, får skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldige medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter föreligger. Har här i landet bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat dödsbodelägare som vid hans död varit beroende av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller tillkommande skatt, får skattemyndigheten efter framställning från dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala skatten, om ömmande omständigheter föreligger. Befrielse får avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom. Befrielse får inte avse skatt som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skulle ha betalats före dödsfallet. Skattemyndigheten skall vidta den ändring av beslut om skattebefrielse som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föranleder. Lag (1990:329). 31 § Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej. Tillkommande skatt skall, om inte annat följer av 32 b §, betalas senast den 10 i den uppbördsmånad som skattemyndigheten bestämmer, dock inte tidigare än den 10 maj året efter taxeringsåret. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Lag (1994:1978). 32 § På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Vid beräkning av respitränta gäller, att i den tillkommande skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och inte heller kvarskatteavgift och respitränta; att ränta tas ut från och med den 19 september taxeringsåret om hela den kvarstående skatten betalts senast den 18 september samma år och i annat fall från och med den 11 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall tas ut från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt att ränta tas ut till och med den dag då skatten förfaller till betalning. Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta. Lag (1994:1978). 32 a § Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl. Lag (1990:329). 32 b § Skall tillkommande skatt debiteras efter det att skattsedel på slutlig skatt har utfärdats för den skattskyldige men innan påföringen av slutlig skatt har avslutats för året skall ny skattsedel på slutlig skatt utfärdas vari även den tillkommande skatten tas upp. I fråga om sådan skatt gäller vad som föreskrivs i denna lag om betalning av kvarstående skatt och om arbetsgivares medverkan vid uppbörd av sådan skatt. Lag (1992:1661). Utfärdande av skattsedel 33 § För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för preliminär skatt, för slutlig skatt och för annan tillkommande skatt än sådan som avses i 32 b §. Skattsedel skall dock inte utfärdas för preliminär skatt enligt 3 § 2 mom. tredje stycket. Lag (1996:1404). 33 a § Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skattskyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant villkor som avses i 33 b § andra stycket. För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats en F-skattesedel utfärdas en A-skattesedel efter ansökan. Lag (1996:1404). 33 b § Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats. I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet. F-skattesedel får inte utfärdas för en delägare i handelsbolag enbart på grund av intäkt som han åtnjuter i denna egenskap. Lag (1996:1404). 33 c § För varje uppbördsår skall utan ansökan utfärdas en F-skattesedel för den som vid utgången av närmast föregående uppbördsår har en sådan skattsedel. En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare utfärdad F-s kattesedel återkallad på grund av sådant missbruk som avses i 38 a § första stycket 3 förrän två år förflutit från återkallelsebeslute t. En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare F-skattesede l återkallad på annan grund än som avses i andra stycket så länge grunden för återkallelsen finns kvar. En F-skattesedel får inte heller utfärdas för den som inte har haft någon F-skattesedel men för vilken de t skulle finnas grund för återkallelse av en sådan skattsedel. Om det finns särskilda skäl får en F-skattesedel utfärdas trots vad som sägs i a ndra och tredje styckena. Lag (1992:680). 33 d § Till en A-skattesedel skall fogas ett skattekort. Till en F-skattesedel s kall fogas ett F-skattebevis. Om den skattskyldige har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall inbetalningskort till ställas honom. Till en skattsedel på tillkommande skatt samt till en sådan skattsedel på slutlig skatt enligt vilken kvarstående skatt s kall betalas skall fogas inbetalningskort. Om den skattskyldiges slutliga skatt består uteslutande av skatt på ränta eller utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje stycket, behöver någon skattsedel på slutlig skatt inte utfärd as. Skattsedel, skattekort, F-skattebevis och inbetalningskort skall upprättas i enlighet med formulär som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:680). 34 § Skattsedel enligt 33 § utfärdas av den skattemyndighet som skall besluta i fråga om den skatt som skattsedeln avser. Skattsedel på preliminär skatt som avser handelsbolag utfärdas av skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress. 35 § Skattsedel på slutlig skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut om årlig taxering fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad självdeklaration enligt 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I övriga fall skall skattsedel på slutlig skatt översändas till den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsåret. En A-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. Uppbär skattskyldig, som tidigare inte haft inkomst för vilken preliminär A-skatt skall betalas, sådan inkomst under inkomståret, skall han anmäla detta till vederbörande skattemyndighet. Denna skall sända en skattsedel till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1992:1661). 36 § En F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. En F-skattesedel, som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, och skattsedel på tillkommande skatt skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1994:1978). 36 a § Ett besked om debitering av särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. Ett besked om debitering av särskild A-skatt som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1994:1978). 37 § Anmäler skattskyldig hos skattemyndighet sedan fem dagar har förflutit efter den tidpunkt som anges i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket att han inte har fått den skattsedel som han skall ha, skall sådan skattsedel, som hade bort utfärdas, ofördröjligen tillställas den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt. Lag (1990:329). 38 § Skattskyldig har rätt att hos skattemyndighet få duplettskattsedel och ytterligare inbetalningskort. Begärda handlingar skall skyndsamt tillställas den skattskyldige. Lag (1990:329). Återkallelse av F-skattesedel m.m. 38 a § En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren 1. begär att skattsedeln skall återkallas, 2. upphör att bedriva näringsverksamhet, 3. inte iakttar villkor som meddelats med stöd av 33 b § andra stycket eller på annat sätt missbrukar sin F-skattesedel och missbruket inte är ringa, 4. inte efterkommer föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråg a om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering och underlåtenheten inte är ringa, 5. brister i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig skatt, skatt som skall innehållas genom skatteavdrag, sådana avgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskatt som uppbärs enligt mervärdesskattelagen (1994:203) och försummelsen inte är ringa, 6. har meddelats näringsförbud, 7. är i konkurs, eller 8. är företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och företagets eller bolagets F-skattesedel har återkallats på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren. Återkallelse enligt första stycket 3--8 får underlåtas om det finns särskilda skäl. Ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattesedel skall, om int e särskilda skäl talar emot det, återkallas också om en F-skattesedel inte får utfärdas för en företagsledare i företaget eller bolaget på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3--5 eller 7. Lag (1994:484). 38 b § Om en F-skattesedel har återkallats, skall innehavaren efter föreläggande av skattemyndigheten överlämna F-skattesedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten skall lämna uppgift om återk allelsen till sådana berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till. Om en F-skattesedel har återkallats skall skattemyndigheten i stället utfärda en A-skattesedel om det inte är obehövligt. Lag (1992:680). Avdrag på lön, m.m. 39 § 1 mom. Vid utbetalning av kontant ersättning för arbete skall den som betalar ut ersättningen göra avdrag för betalning av mottagarens preliminära A-skatt (skatteavdrag). Som ersättning för arbete anses också förskott på sådan ersättning. Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte om 1. det kan antas att vad en arbetsgivare kommer att betala ut till arbetstagaren under inkomståret inte uppgår till minst 1 000 kronor, 2. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag och mottagaren är delägare i bolaget. Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte heller, om den som tar emot ersättningen har en F-skattesedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Det som sagts i andra meningen gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är oriktig. Om betalningsmottagaren har både en F-skattesedel och en A-skattesedel får skatt eavdrag underlåtas bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas. Görs detta, anses mottagaren ha endast en F-skattesedel. I annat fall anses han ha endast en A-skattesedel. I fråga om ersättning som avses i 3 § 2 mom. andra stycket skall han alltid anses ha endast en A-skattesedel. En sådan uppgift om innehav av en F-skattesedel som enligt tredje stycket får tas för god gäller även som skriftligt åberopande av F-skattesedeln. Lag (1994:1978). 39 § 1 a mom. Har en fysisk person, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt att betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren, om inte annat framgår av andra stycket, skyldig att vid utbetalning av ersättning för arbete göra skatteavdrag även för sådan skatt om arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete från honom. Detsamma gäller även den som betalar ut annan ersättning för arbete om skattemyndigheten har beslutat att avdrag för kvarstående skatt skall göras eller mottagaren begär det. En arbetsgivare är dock inte skyldig att göra avdrag för kvarstående skatt, om arbetet är avsett att pågå kortare tid än en vecka. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras från sådan ersättning som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) eller livränta, om inte skattemyndigheten har beslutat att avdrag för kvarstående skatt skall göras eller mottagaren begär det, och inte heller från ränta eller utdelning. Utgörs ersättningen av vårdbidrag, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd skall dock avdrag för kvarstående skatt göras om inte mottagaren visar upp intyg från en annan arbetsgivare att denne gör ett sådant avdrag. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren, om inte annat följer av 40 § 2 mom. andra stycket, vid varje utbetalningstillfälle dra av ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället. Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller. Lag (1994:484). 2 mom. Under januari månad och, om det finns särskilda skäl, också under februari månad får skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell som senast tillämpats under det föregående inkomståret. 3 mom. Vid utbetalning eller gottskrivning av sådan ränta eller utdelning som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket skall den som har att avge kontrolluppgift beträffande räntan eller utdelningen göra skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt som mottagaren har att betala. I fråga om sådant avdrag skall bestämmelsen i 39 § 1 a mom. fjärde stycket gälla i tillämpliga delar. Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte om räntan på ett konto uppgår till mindre än 100 kronor. Lag (1992:1177). 4 mom. Vad i denna lag sägs om arbetsgivare skall vid tvångsförvaltning av fastighet enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792) avse förvaltaren beträffande av honom förvaltad egendom. Är förvaltaren på grund härav ansvarig för skatt som avses i 77 § får betalningsskyldigheten av skattemyndighet jämkas eller efterges när särskilda skäl föreligger. Lag (1990:329). (Se vidare anvisningarna.) 40 § 1 mom. Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att upplysa d en som betalar ut ersättningen om vilken skattsedel på preliminär skatt han har. Om han skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt p å ersättningen, skall han snarast visa upp en skattsedel på sådan skatt för utbetalaren. I annat fall skall han visa upp ett i ntyg av skattemyndighet att han inte har att betala preliminär A-skatt eller 39 § 1 mom. tredje stycket lämnar en sådan uppgift om innehav av en F-skattesedel som får tas för god. Fullgör inte den som tar emot ersättning för arbete sin skyldighet enligt första stycket, skall avdrag för preliminär skatt göras, i fråga om en juridisk person, med 30 procent av ersättningen och, i fråga om en fysisk person, enligt skattetabellen för den ort, där den som skall göra skatteavdraget har sitt kontor eller ersättningen i annat fall utbetalas, jämte tio procent av nämnda avdrag. Skatteavdraget skall dock vara 30 procent av sådan ersättning för arbete som inte utgör en fysisk persons huvudsakliga inkomst av arbete. Åtnjuter den som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt, förutom kontant ersättning, annan förmån som avses i 8 § första stycket, skall skatteavdraget enligt andra stycket beräknas även på förmånens värde för den tid ersättningen avser. Förhöjningen av avdrag som avses i andra stycket skall utgöra minst en krona för daglön, fem kronor för veckolön, tio kronor för halvmånadslön och tvåveckorslön samt tjugo kronor för månadslön. Lag (1992:680). 40 § 2 mom. Arbetstagare, som skall vidkännas skatteavdrag enligt 1 mom., skall före utgången av taxeringsåret överlämna skattsedel på slutlig skatt eller vederbörlig del därav till den arbetsgivare som enligt 39 § 1 a mom. är skyldig att göra skatteavdrag för den kvarstående skatten eller för denne uppvisa skattsedeln eller vederbörlig del därav eller intyg av skattemyndighet att han inte har att betala kvarstående skatt. Fullgör inte arbetstagare sin skyldighet enligt första stycket, görs under tid, då avdrag för kvarstående skatt skall verkställas, avdrag för sådan skatt vid varje utbetalningstillfälle med lika stort belopp som skall dras av för preliminär A-skatt. Att skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall verkställas vid arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, framgår av 39 § 1 a mom. Lag (1992:1661). 3 mom. Bestämmelserna om skatteavdrag när skattsedel inte lämnats tillämpas inte , om den som är skyldig att göra skatteavdraget erhållit besked av skattemyndigheten beträffande vederbörligt skatteavdrag från den skattskyldiges ersättning för arbete. I sådant fall skall skatteavdrag göras enligt det erhållna beskedet. Lag (1992:680). (Se vidare anvisningarna.) 40 a § Om det är uppenbart att ett arbete har utförts under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall denne skriftligen anmäla förhållandet till skattemyndigheten om den som tar emot ersättningen åberopar en F-skattesedel. Lag (1992:680). 41 § 1 mom. Anmäler arbetstagare till arbetsgivare från vilken arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras med större belopp än som följer av bestämmels erna i denna lag eller annars föreskrivits, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet från och med det utbetalningstillfälle, som infaller sedan två veckor förflutit från det anmälningen skedde. Sådan skyldighet finns dock inte vid utbe talning av dagpenning från arbetslöshetskassa. Har skattemyndighet med stöd av 45 § 3 mom. beslutat om minskning av skatteavdrag, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag. Lag (1992:680). 2 mom. Om den ersättning, som skulle återstå sedan skatteavdrag för kvarstående skatt har gjorts, understiger vad den skattskyldige behöver för sitt eget och familjens underhåll, skall skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige besluta att skatteavdrag inte skall göras med större belopp än att den skattskyldige har medel som behövs för hans eget och familjens underhåll (förbehållsbeloppet). Förbehållsbeloppet beräknas enligt 7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken. Har ett förbehållsbelopp bestämts i ett beslut om utmätning av lön i ett mål hos kronofogdemyndigheten, skall detta förbehållsbelopp tillämpas under den tid beslutet gäller också i fråga om avdrag för kvarstående skatt. Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det utbetalningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om det inte kan ske, inom fyra dagar efter nämnda utbetalningstillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats. Lag (1995:299). 42 § Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i första hand avse preliminär skatt. Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten. Lag (1986:474). 43 § 1 mom. Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetalningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på ersättningen samt, om avdrag gjorts enligt 4 § 1 mom., hur stor del av det innehållna beloppet som avser allmänna egenavgifter. Skyldighet att lämna sådan uppgift föreligger dock inte, om ersättningen kvitteras på avlöningslista, där skatteavdraget och de allmänna egenavgifterna har angivits. I fråga om folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän eller annan jämförbar ersättning enligt äldre lagstiftning behöver uppgift om skatteavdragets belopp och de allmänna egenavgifterna dock inte lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. Detsamma gäller vid utbetalning av annan sådan pension eller livränta som avses i 3 § 2 mom. andra stycket om utbetalningen görs av den som har rätt att betala ut sådan ersättning som anges i föregående mening eller av försäkringsföretag eller understödsförening. Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid det utbetalningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp. Efter den 10 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har arbetstagaren avslutat sitt arbete under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare. Lag (1994:1978). 2 mom. Arbetsgivare är skyldig att låta arbetstagare ta del av för honom utfärdad skattsedel, som förvaras hos arbetsgivaren, när det kan ske utan väsentlig olägenhet. Lag (1992:680). 44 § Skattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39--43 §§. På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndigheten lämna besked i frågor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39--43 §§. Sådana besked skall meddelas av den skattemyndighet som enligt 2 a § andra stycket har att fatta beslut rörande arbetsgivare. Skattemyndigheten får på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag. Lag (1991:1908). 44 a § Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får skattemyndigheten, utom i fall som avses i andra stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Råder det tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och träffar riksskatteverket överenskommelse med behörig myndighet i den främmande staten om var detta skall ske, får riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Lag (1992:100). Jämkning av preliminär skatt 45 § 1 mom. Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den motsvarande slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt därigenom kan antas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Vid jämkning av preliminär A-skatt för en juridisk person får dock hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Jämkning skall göras bland annat i följande fall, nämligen 1. då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffan de allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt; eller 2. då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad. I fall, som avses i första stycket 1, bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle tas ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle betalas. Jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig skatt med minst en femtedel över-eller under tidigare antagna skatten, dock med minst 2 000 kronor. Jämkning av skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa får ske endast vid arbetslöshet där dagpenning har betalats för längre tid än en månad o ch skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall i första hand avse den debiterade skatten. Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det föranleds av särskilda omständigheter. Jämkning skall, om det inte finns särskilda skäl, i första hand ske av preliminär skatt på sådan ersättning som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete och därefter på andra inkomster än ränta och utde lning. Om särskild A-skatt har debiterats, skall dock jämkning som leder till en lägre preliminär skatt i första hand avse den sä rskilda A-skatten. I fråga om preliminär skatt på ränta och utdelning får jämkning ske även om skattsedel avseende annan preliminär skatt inte har utfärdats. Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig , om detta inte uppenbarligen är obehövligt. Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomståret. Lag (1992:1177). 45 § 2 mom. Har skattskyldig, som lämnat särskild självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, betalat preliminär skatt med belopp, som beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt, i förekommande fall minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt, med minst en femtedel av den sålunda minskade slutliga skatten, dock minst 500 kronor, skall efter beslut av skattemyndigheten i samband med jämkning det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige på det sätt som anges i 68 § 1 mom. utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter föranleder det, får skattemyndighet besluta om återbetalning av för mycket erlagd preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten inte överstiger den beräknade slutliga skatten i förekommande fall, minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt på det sätt som nyss har angivits. Om den överskjutande ingående mervärdesskatten beräknas överstiga den skattskyldiges slutliga skatt, skall det överskjutande beloppet efter inkomstårets utgång på ansökan betalas ut till den skattskyldige. Därvid gäller bestämmelserna i första stycket i tillämpliga delar. Lag (1994:1978). 45 § 3 mom. Sker avdrag för preliminär A skatt för arbetstagare, som är försatt i konkurs, och kan det antagas att avdraget är större än som fordras för att den preliminära skatten skall motsvara den slutliga skatten, må skattemyndigheten efter ansökan av konkursboet genom jämkning förordna om minskning av skatteavdraget och i samband därmed meddela beslut om utbetalning till konkursboet av för mycket innehållen preliminär skatt. Motsvarande gäller efter ansökan av kronofogdemyndighet när lön tas i anspråk genom utmätning. 46 § 1 mom. Skattskyldig får ge in ansökan om jämkning av preliminär skatt till skattemyndigheten på den ort där han är bosatt, även om myndigheten inte är behörig att meddela beslut om jämkningen. Myndigheten skall göra den utredning som behövs i ärendet och därefter sända ansökningen till den myndighet som skall meddela beslutet. Lag (1991:1908). 2 mom. Beslut om jämkning skall tillställas den skattskyldige. Innebär besl utet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall betalas med annat belopp än som tidigare utfärdad skattsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny skattsedel upptagande den ändrade skatten. Sker jämkning av preliminär skatt, skall i beslutet anges, att skatten skall ber äknas t.ex. på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall tas ut med viss procent av inkomsten. Vid jämkning av preliminär skatt, som tas ut efter i 7 § första stycket nämnd pr ocentsats, skall i beslutet anges efter vilken procentsats den ändrade skatten skall tas ut. Sker jämkning av preliminär skatt på ränta eller utdelning skall i beslutet ange s att preliminär skatt inte skall tas ut på ränta på eller utdelning från visst konto eller vissa värdepapper. Sker jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, skall skatten beräkn as på samma sätt som i 13--15 och 25 §§ anges beträffande påföring av sådan skatt efter preliminär taxering. Lag (1992:680). 3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall med delas skyndsamt. Beslutet och, i förekommande fall, den nya skattsedeln skall genast tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne. Arbetstagare som har att vidkännas skatteavdrag skall genast till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning och, i förekommande fall, den nya skattsedeln. Arbetsgivare skall iaktta beslut om jämkning från och med det utbetalningstillfä lle som först infaller sedan två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 § 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det utbetalningstillfälle som inträffar sedan en vecka förfl utit från det arbetsgivaren fått del av beslutet eller, om det inte kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda utbetalningstillfälle. Lag (1992:680). 4 mom. Skattskyldig är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att för jämkning av den preliminära skatten avge preliminär självdeklaration eller inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt. Är deklarationen ofullständig, får myndigheten anmana den skattskyldige att fullständiga den avgivna deklarationen. Bestämmelserna i 21 § skall härvid äga motsvarande tillämpning. Lag (1992:680). (Se vidare anvisningarna.) 47 § Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall inbetalas under den närmast följande uppbördsmånaden, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som har innehållits för mycket. Lag (1979:489). Anstånd med inbetalning av skatt 48 § 1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga har blivit nedsatt på gru nd av arbetslöshet eller sjukdom eller annars oförvållat, får av skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt. Ansökan om anstånd skall för att kunna prövas ha kommit in s enast den dag då den skatt, som ansökningen avser, senast skall betalas. Beslut om anstånd får meddelas i fråga om skatt som skall betalas under de två uppbördsmånader, vilka utlöper närmast efter det ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år. Avser anståndet skatt, som skall betalas under två uppbördsmånader, skall anståndstiden räknas från utgången av d en först infallande uppbördsmånaden. Lag (1992:680). 48 § 2 mom. En totalförsvarspliktig som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60 dagar och vars skattebetalningsförmåga till följd härav har blivit nedsatt, får av skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som skall betalas under uppbördsmånad, vilken helt eller delvis infaller under tiden för tjänstgöringen eller under tiden därefter, dock senast under tredje kalendermånaden efter den månad då tjänstgöringen upphör. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år. Anstånd får dock därutöver beviljas för tre kalendermånader efter den då tjänstgöringen upphör. Lag (1995:751). 48 § 3 mom. Har, sedan anstånd beviljats, den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring, må frågan om anstånd för den skattskyldige upptagas till förnyad prövning. 48 § 4 mom. Skattskyldig, som avyttrat fastighet eller näringsverksamhet eller del av sådan tillgång eller aktie eller andel i bolag, vars aktier eller andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller innehades på sätt som anges i punkt 14 åttonde stycket a av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), mot betalning under minst tre år, kan, om till följd härav hans slutliga skatt blivit mer än dubbelt så stor som medeltalet av hans slutliga skatt för närmast föregående tre taxeringsår, efter ansökan beviljas anstånd av skattemyndighet med betalning av kvarstående skatt för det taxeringsår, då försäljningen tagits till beskattning. Anstånd får avse högst två tredjedelar av den kvarstående skatten. Det belopp, för vilket anstånd medges, skall betalas med halva beloppet före utgången av april månad under vart och ett av de två år, som följer närmast efter det år, då den kvarstående skatten enligt debiteringen skulle ha betalts. Vid beräkningen av den slutliga skatten gäller 14 §. Har avyttringen föranlett debitering av tillkommande skatt, får anstånd medges efter motsvarande grunder. Lag (1990:1137). 48 § 5 mom. Skattskyldig, som avyttrat fastighet, bostadsrätt eller aktie i fåmansföretag, kan efter ansökan beviljas anstånd med att betala kvarstående skatt för det taxeringsår, då vinst hänförlig till avyttringen tagits till beskattning. Anstånd skall medges om avyttringens bestånd är beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om avyttringens bestånd. Anstånd får därvid medges med betalning av den del av skatten som med 20 000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång. Blir ytterligare köpeskilling tillgänglig för lyftning efter avyttringsårets slut, skall anståndsbeloppet minskas med den köpeskilling som blivit tillgänglig för lyftning. Anstånd medges med skattebetalningen intill den sista april året efter det att anståndsorsaken upphört att gälla. Anstånd skall dock aldrig medges för längre tid än till den sista april fyra år efter avyttringsåret. Minskas anståndsbeloppet på grund av att ytterligare köpeskilling blivit tillgänglig för lyftning skall skatten inbetalas senast den sista april året efter det köpeskillingen blivit tillgänglig för lyftning. Lag (1990:653). (Se vidare anvisningarna.) 49 § 1 mom. Skattemyndigheten får medge en skattskyldig anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta, 1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få nedsättning av eller befrielse från det belopp som påförts honom, 2. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och utgången i ärendet eller målet är oviss, eller 3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och betalningen av det påförda beloppet skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som obillig. Lag (1993:894). 49 § 2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli nedsatt eller falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet. Om det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller om det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall jämkas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6--11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. Lag (1994:469). 2 a mom. Regeringen och myndighet som regeringen har förordnat att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende medge skattskyldig anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta. Lag (1979:489). 3 mom. Anståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald preliminär skatt, bestämmas till längst tre månader efter beslut med anledning av begäran om omprövning eller överklagandet. Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet omprövas. Lag (1990:329). 49 § 4 mom. Den som har fått anstånd enligt 1 eller 2 a mom. skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket, dock med undantag av fjärde meningen. Anståndsränta tas ut från den dag, då beloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått ut eller, om beloppet betalats dessförinnan, till och med den dag betalning skett. Bifalls den skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet av skattemyndigheten eller bifaller domstol ett överklagande skall betald ränta återbetalas. Lag (1994:484). 5 mom. Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl. (1990:329). 50 § Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådan ansökan bör göras snarast möjligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökningen inte inkommit inom tre månader efter tjänstgöringens slut, får ansökningen inte prövas. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan kostnad för denne. I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas. Lag (1995:751). 51 § Sedan anstånd har meddelats, får den av anståndet omfattade skatten inte indrivas under tiden för anståndet. Är skattskyldig berättigad att få tillbaka för mycket erlagd skatt, får denna tagas i anspråk för betalning av skatt, som avses med anståndet. Har anstånd medgetts, tas dröjsmålsavgift enligt 58 § ut endast på den del av skatten som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Lag (1992:624). Uppbörd av skatt 52 § Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas in senast den 10 i den uppbördsmånad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Inbetalning från landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel. Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på ett särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit skatten respektive den skattskyldige är bosatt. Skatten anses betald den dag när inbetalningskort eller gireringshandlingar kom in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken. Lag (1994:1978). 52 a § Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen skall betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom inbetalning enligt 52 § första stycket av preliminär skatt som den juridiska personen har innehållit. Om preliminär skatt som kan beräknas överstiga den motsvarande slutliga skatten har betalats av ett handelsbolag får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet skall tillgodoräknas handelsbolaget enligt första stycket eller delägare såsom betalning av hans preliminära skatt. Lag (1996:1404). 53 § 1 mom. Vid inbetalning av skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall namn på och postadress till den som har innehållit skatten anges på inbetalningshandlingen. Skattemyndigheten får på ansökan av arbetsgivare eller när särskilda skäl föreligger besluta att skatt, som innehålls genom skatteavdrag, och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall redovisas till skattemyndigheten under särskilt redovisningsnummer. Vid inbetalning av skatt som avses i 52 § andra stycket, skall på inbetalningshandlingen anges den skattskyldiges namn och postadress, person- eller organisationsnummer, skattens beteckning samt det år som skatten avser. Lag (1991:1908). 2 mom. Skattemyndigheten får om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare betalar och redovisar skatt, som avses i 1 mom. första stycket, inom viss tid efter den dag då skatten rätteligen skall betalas. På skatt som betalas inom den tiden utgår ej dröjsmålsavgift. Lag (1990:329). 3 mom. har upphävts genom lag (1979:489). 54 § 1 mom. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ersättning för arbete eller utgett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (uppbördsdeklaration) om detta till den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. Deklaration skall lämnas av landsting och kommun senast den 12 och av annan arbetsgivare senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes eller lönen utgavs. I uppbördsmånaden januari får annan arbetsgivare än landsting och kommun i stället lämna deklaration senast den 15. Efter anmaning av skattemyndigheten är också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration. Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Uppbördsdeklaration skall upptaga 1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer; 2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt från lön; 4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 § första och andra styckena lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i punkt 5; 5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare; 6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas; 7) månadsavgiftens belopp; 8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i uppbördsmånaden april och upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första-tredje styckena. Den som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ränta eller utdelning skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för ränta och utdelning) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes. I uppbördsmånaden januari får deklaration i stället lämnas senast den 15. Deklarationen skall ta upp 1) den deklarationsskyldiges namn och person- eller organisationsnummer; 2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första--tredje styckena. Lag (1994:1978). 2 mom. Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 1 mom. att lämna uppbördsdeklaration eller är deklaration ofullständig, kan skattemyndigheten anmana den deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den. Lag (1990:1137). 3 mom. har upphävts genom lag (1992:624). 55 § 1 mom. Skattemyndigheten får när särskilda skäl föreligger besluta att en arbetsgivare förutom uppbördsdeklaration skall lämna uppgift om namn och personnummer eller organisationsnummer samt avdrag för preli minär A-skatt för varje arbetstagare. Beslutet skall upphävas av skattemyndigheten när skäl för att vidhålla det inte längre finns. Bestämmelserna i denna lag om uppbördsdeklaration gäller i tillämpliga delar upp gifter enligt första stycket. Lag (1992:680). 55 § 2 mom. Arbetsgivare skall för varje arbetstagare med inbetalningskort som anges i 33 d § eller på blankett enligt fastställt formulär redovisa hur mycket som har dragits av för kvarstående skatt. Därvid gäller bestämmelserna om uppbördsdeklaration i tillämpliga delar. Vid redovisning enligt första stycket får i stället för inbetalningskort användas förteckning enligt formulär, som skattemyndigheten har godkänt efter förslag av arbetsgivaren. Riksskatteverket får på ansökan av arbetsgivare medge att skatteavdrag för kvarstående skatt redovisas i annan ordning än som anges i första eller andra stycket. Lag (1994:1907). 56 § Preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, som skattskyldig har inbetalt ut över debiterat belopp, skall avräknas på senare under uppbördsåret förfallande F-skatt eller särskild A-skatt i den mån den inte betalas. Har inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall beloppet tillfalla statsverket. Lag (1992:680). 57 § Den som för det särskilda konto som avses i 52 § redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten. Lag (1993:894). 57 a § har upphävts genom lag (1993:894). Dröjsmålsavgift 58 § 1 mom. Har en skattskyldig eller en arbetsgivare som gjort skatteavdrag inte betalat in skatt, kvarskatteavgift eller ränta i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall en avgift (dröjsmålsavgift) tas ut. 2 mom. Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 mom., ut med 1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då beloppet förfaller till betalning (förfallomånaden), 2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter förfallomånaden, 3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter förfallomånaden, 4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter förfallomånaden. Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio dagar från den dag då beloppet förföll till betalning. 3 mom. Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp. 4 mom. Har den skattskyldige eller arbetsgivaren skriftligen påmints om sin betalningsskyldighet och sker betalning senast viss i påminnelsen angiven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes. Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofogdemyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen. 5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf jämställs med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. 6 mom. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:624). Indrivning m.m. 59 § Skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta, även om fordran inte har förfallit till betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (1995:578). 60 § har upphävts genom lag (1993:894). 61 § För skatt som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom, svarar dödsboet inte med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svarar dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör. Lag (1990:329). 62 § har upphävts genom lag (1993:894). 63 § har upphävts genom lag (1993:894). 64 § har upphävts genom lag (1993:894). 65 § har upphävts genom lag (1993:894). 66 § har upphävts genom lag (1993:894). 67 § har upphävts genom lag (1993:894). Restitution av skatt, m. m. 68 § 1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt och överskjutande ingående mervärdesskatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än vad som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall den skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Om den skattskyldige vid debitering av slutlig skatt gottskrivits preliminär skatt till högre belopp än den slutliga skatten skall det överskjutande beloppet sättas ned i den mån det är obetalt. Återbetalning av överskjutande skatt skall ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor. Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats. Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket, får verkställas av annan än skattemyndighet. Lag (1993:894). 68 § 2 mom. Den som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas återfå ytterligare överskjutande skatt äger att genom skattemyndigheten återfå vad han betalat för mycket. Återbetalning enligt första stycket sker, såvitt avser överskjutande skatt och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsvarande tillämpning av 1 mom. första stycket. Belopp under 25 kronor återbetalas inte. Lag (1991:1908). 3 mom. Skall den, som enligt 2 mom. är berättigad att återfå skatt, som debiterats av en skattemyndighet, i stället betala skatt, som debiterats eller bör debiteras av samma skattemyndighet men i annan ordning eller av annan skattemyndighet, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i resititutionsärendet inte betald, har den skattskyldige rätt att få ut endast den del av det för mycket betalda beloppet, som överstiger det belopp vilket han sålunda rätteligen har att betala. Återstoden av det betalda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige för betalning av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt föras över till den skattemyndighet som debiterat skatten eller skall debitera den. Lag (1991:1908). 68 § 4 mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom påförd skatt eller ränta inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av det obetalda beloppet och dröjsmålsavgiften samt i förekommande fall tillställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom. Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka erlagd skatt, som skall gottskrivas enligt 27 § 2 mom., eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt, enligt beslut om debitering för det år vartill den erlagda skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras genom beslut om debitering, får den erlagda skatten eller räntan innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt påförs. Kan det med fog antas att skatt som belöper på inkomst förvärvad i en främmande stat och som har betalats här i landet skall överföras till den främmande staten med stöd av 69 a §, får skatten och ränta som belöper på skatten innehållas i avvaktan på framställning från denna stat om överföring av skatten. Lag (1992:624). 68 § 5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad att återfå skatt har att betala särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. eller kupongskatt. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Lag (1996:1338). 6 mom. Fordran på skatt eller ränta, som skall återbetalas enligt denna lag, må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan lyftas. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får där avsedd fordran utmätas. Fordran på överskjutande skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och ränta på sådan fordran får dock utmätas först i samband med att kronofogdemyndighet vid den årliga debiteringen av slutlig skatt bereds tillfälle att ta sådana fordringar i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av fordran som avses i första stycket. Lag (1996:660). 69 § 1 mom. Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, och skatt som skall gottskrivas enligt 27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller 6 eller andra stycket samma moment, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräkn as på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 3 maj året efter inkomståret. Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti taxeringsåret, beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats, som motsvarar 35 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret och på belopp därutöver enligt en räntesats som motsvarar 25 procent av statslåneräntan. Ränta utgår inte på överskjutande belopp till den del det motsvaras av preliminär skatt som inbetalas efter den 10 februari året efter inkomståret. I övriga fall beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats som motsvarar 60 procent av statslåneräntan och på belopp däröver enligt en räntesats som motsvarar 45 procent av statslåneräntan. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 10 februari året efter inkomståret men senast den 3 maj samma år, beräknas räntan enligt en räntesats som motsvarar 30 procent av statslåneräntan. Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal. Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor. Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta. Lag (1994:1978). 69 § 2 mom. På skatt, avgift och ränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsränta). Restitutionsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut. Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt, att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, och på belopp som avses i 27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller 6 eller i andra stycket samma mom., från utgången av taxeringsåret, dock att räntan utgår från utgången av augusti samma år om debiteringen av den slutliga skatten har skett senast vid denna tidpunkt, och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts; att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till betalning eller hela den kvarstående skatten har betalts senast den 18 september under taxeringsåret, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånader; att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; samt att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas. Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta. Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 75 a § fjärde stycket. Lag (1994:484). 3 mom. har upphävts genom lag (1974:853). 69 a § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i främmande stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där. Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret. På skatt som överförs enligt andra stycket skall ö-skatteränta inte betalas. Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas. Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:100). 70 § har upphävts genom lag (1990:1317). 71 § 1 och 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1317). 71 § 3 mom. har upphävts genom lag (1982:189). Central tillsyn m.m. 72 § Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för verksamheten i länet. Lag (1990:329). 72 a § har upphävts genom lag (1990:329). Rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m. 73 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll. Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering. Lag (1990:329). 74 § har upphävts genom lag (1990:329). Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m.m. 75 § Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att dra av. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbet stagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att dra av anses utgöra 30 procent av den ersättning på vilken skatte avdrag skulle ha gjorts. Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdr ag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt. Betalningsskyldighet enligt detta stycke får inte åläggas handelsbolag. Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgiva ren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillko mmande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet. Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom. Lag (1992:680). 75 a § Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet. Om arbetsgivaren inte följer en anmodan att betala beloppet, får det tas ut i den ordning som föreskrivs i fråga om indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken. Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala dröjsmålsavgift på beloppet. Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats om skatteavdrag hade gjorts. Om arbetsgivare efter omprövning eller överklagande av skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall skattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, samt betald dröjsmålsavgift. På beloppet beräknas restitutionsränta. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom. Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och dröjsmålsavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden anmärkas på indrivningskvittot. Lag (1996:131). 75 b § Har ett beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1, 2 och 3--5 mom. i tillämpliga delar. Lag (1990:329). 75 c § Om den som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § trots att han varit skyldig att göra det, får betalningsskyldighet åläggas honom enligt vad nedan sägs. I fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när betalning smottagaren är ett handelsbolag, en delägare i bolaget, får betalningsansvar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller delägarens obetalda skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av ersättningen för arbetet. Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än betalningsmottagaren, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper på ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 7 5 eller 77 § har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som utfört arbetet, samt för dröjsmåls avgift som belöper på skattebeloppet. Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt denna paragraf, om betalningsmottag aren har debiterats preliminär F-skatt för uppbördsåret eller ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § samt betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter inom föreskriven tid. Lag (1992:1177). 75 d § Beslut om betalningsskyldighet enligt 75 c § skall fattas av skattemyndig heten. Betalningsskyldighet enligt 75 c § får inte åläggas sedan den skattskyldiges bet alningsskyldighet för skattebeloppet fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 75 c § får indrivning ske i samma ordning som gäller för restförd skatt. Lag (1992:680). 75 e § En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § andra stycket får söka beloppet åter av den som har utfört arbetet. En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § tredje stycket får söka beloppet åter av den som har ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § eller, om betalningsskyldigheten ålagts enligt 75 §, av den som utfört arbetet. På regressfordran enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 76 §. Lag (1992:680). 76 § Arbetsgivare som har betalat skatt i enlighet med beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § får söka beloppet åter av arbetstagaren. Den arbetsgivare som vill söka belopp åter av arbetstagaren skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat skatten. Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om arbetsgivarens regressfordran enligt första stycket. Lag (1995:299). 77 § En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 52 och 53 §§, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om beloppets storlek har fattats får beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges i 54 § 1 mom . första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek ha fattats i enlighet med deklarationen. Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses besl ut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan. Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt denna par agraf får drivas in hos arbetsgivaren. Lag (1992:680). 77 a § Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 § sägs, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för skattebeloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Den som har fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp eller dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1996:660). 77 b § Har gift skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), är maken jämte den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet. Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första stycket. Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskyldiges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket. I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger bestämmelserna i 29 § första stycket motsvarande tillämpning. Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra styckena skall fattas av skattemyndigheten. Lag (1996:660). 77 c § Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 77 a eller 77-b § får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt. Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld enligt denna lag. Lag (1996:660). 78 § 1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt nummer på för honom utfärdad skattsedel. Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseende som har sagts nyss. Lag (1994:469). 2 mom. Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara arbetsgivare att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts. Bestämmelserna i 3 kap. 13--14 c §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i fråga om handling eller uppgift som skall undantas från föreläggande. Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324). Lag (1994:469). 2 a mom. Om några uppgifter i en uppbördsdeklaration, en preliminär självdeklaration eller en ansökan om F-skattesedel behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med arbetsgivaren eller den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Lag (1994:469). 2 b mom. För kontroll av att den som är eller kan antas vara arbetsgivare har följt bestämmelserna om skatteavdrag eller att den som ansökt om F-skattesedel lämnat riktiga och fullständiga uppgifter, får Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren eller sökanden. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Lag (1994:469). 78 a § Vid tillämpning av 75 och 77 §§ får beslut om betalningsskyldighet som fattas efter uppbördsårets utgång anses gälla belopp hänförligt till den sista uppbördsmånaden under uppbördsåret. 78 b § Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav betalat skattebelopp, får redaren kräva tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §. Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. Lag (1996:1338). 79 § har upphävts genom lag (1996:660). 79 a § har upphävts genom lag (1996:660). 80 § har upphävts genom lag (1996:660). 81 § har upphävts genom lag (1996:660). 82 § har upphävts genom lag (1980:173). Vite 83 § Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, 38 b § första stycket eller 54 §, eller underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 §, 55 § 1 mom. första stycket eller 78 §, får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite. Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller i lagen (1990:325) om självdeklaratioäven vitets lämplighet bedömas. Lag (1992:680). Omprövning m. m. 84 § Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift, om den skattskyldige eller arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige eller arbetsgivaren överklagat ett beslut framgår av 99 § 1 mom. Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats får skattemyndigheten besluta i frågan i den ordning och inom den tid som gäller för omprövning. Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Om omprövning enligt första eller andra stycket leder till att den skattskyldige eller arbetsgivaren skall betala ett högre belopp gäller bestämmelserna om tillkommande skatt i tillämpliga delar på det belopp som ytterligare skall betalas. Lag (1990:1317). 85 § Om en fråga som avses i 84 § har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan. Lag (1990:1317). Omprövning på begäran av den skattskyldige eller arbetsgivaren 86 § Vill den skattskyldige eller arbetsgivaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat föreskrivs i tredje stycket, ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Om den skattskyldige eller arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om vad han ålagts att betala, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom. En begäran om omprövning av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet. Har den skattskyldige eller arbetsgivaren inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. Lag (1991:1908). 87 § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den som begär omprövningen eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. Lag (1990:1317). 88 § Trots bestämmelsen i 85 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1990:1317). Omprövning på initiativ av skattemyndigheten 89 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut enligt denna lag, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges eller arbetsgivarens fördel meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av den tid som anges i första stycket 1. om slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande skatt tillgodoräknats med för lågt belopp, 2. om det föreligger annan felaktighet än som sägs under 1 till den skattskyldiges nackdel i hans skattsedel, 3. om det föreligger motsvarande felaktighet som anges under 1 och 2 i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, eller 4. om belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Lag (1990:1317). 90 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren får, utom i fall som avses i 92 §, inte meddelas efter utgången av året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Lag (1990:1317). Efterprövning 91 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren efter utgången av den tid som anges i 90 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 92--94 §§ (efterprövning). Lag (1990:1317). 92 § Efterprövning får ske 1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 2. om en arbetsgivare har gjort avdrag för preliminär eller kvarstående skatt men inte redovisat och betalat in det innehållna beloppet, 3. om en arbetsgivare utan skälig anledning har underlåtit att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt. Lag (1990:1317). 93 § Efterprövning enligt 92 § 1 och 3 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterprövning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterprövning avseende samma fråga. Lag (1991:1908). 94 § Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 1 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha debiterats eller skatten felaktigt restituerats, har gått ut. Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 2 och 3 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats, har gått ut. Har skattskyldig beviljats anstånd med betalning av skatt i avvaktan på kammarrätts eller regeringsrättens beslut med anledning av överklagande, får i fall som avses i 92 § 3 efterprövning ske inom en tid av ytterligare högst två år, räknat från utgången av det kalenderår, då domstolens beslut meddelades. Om den skattskyldige eller arbetsgivaren har avlidit, får beslut om efterprövning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering. Lag (1990:1317). Beslut om särskilda debiteringsåtgärder 95 § Skattemyndigheten skall snarast efter det att ett beslut om taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats eller en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut enligt denna lag som är av betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift göra den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Lag (1990:1317). Överklagande m.m. 96 § Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten av skattskyldig, arbetsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av 97 §. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11--13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Överklagandet skall vara skriftligt. Lag (1990:1317). 97 § Föreläggande vid vite eller beslut om revision enligt 78 § 2 b mom. får inte överklagas. Inte heller beslut enligt 55 § 1 mom. första stycket eller 55 § 2 mom. andra stycket får överklagas. Lag (1996:652). 98 § Den skattskyldiges och arbetsgivarens överklagande skall ha kommit in före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Om det överklagade beslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Överklagande av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324). Den skattskyldige och arbetsgivaren får överklaga ett beslut enligt denna lag även om det inte gått honom emot. Lag (1991:1908). 99 § 1 mom. Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en skattskyldig eller en arbetsgivare överklagat skattemyndighetens beslut. Lag (1990:1317). 2 mom. Har riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande av vite får talan inte föras mot beslutet. Talan får inte heller föras mot beslut enligt 44 a § andra stycket, 49 § 2 a mom. eller 55 § 2 mom. tredje stycket. Lag (1992:100). 100 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 89, 90 och 94 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterprövning och yrkas ändring till den skattskyldiges eller arbetsgivarens nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Riksskatteverket får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares skatt. Lag (1990:1317). 101 § Bestämmelserna i 6 kap. 10--19 och 21--23 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller för mål enligt denna lag. Vad som sägs om skattskyldig gäller även arbetsgivare. I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1990:1317). 102 § Överklagande av länsrättens beslut om preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldighet att verkställa skatteavdrag. Lag (1994:469). 103 § En begäran om omprövning enligt denna lag eller taxeringslagen (1990:324) eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag eller av ett beslut som rör taxering inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt, som omprövningen eller överklagandet rör. Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden inte vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Lag (1990:1317). Övriga bestämmelser 104 § har upphävts genom lag (1992:680). 105 § Regeringen äger förordna att uppgift som enligt denna lag tillkommer skattemyndighet må fullgöras av annan myndighet. Lag (1990:1317). 106 § De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen. Lag (1990:1317). Anvisningar till 3 § har upphävts genom lag (1992:680). till 27 a § Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skatt beräknats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser och den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhållanden icke kunnat rätt uträkna den slutliga skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringen bestämts med frångående av den skattskyldiges deklaration. Därest taxeringsåtgärden avsett rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning eller omständigheterna äro sådana att den skattskyldige uppenbarligen bort förstå att deklarationen skulle komma att frångås, skall nedsättning av avgift medgivas endast om särskilda omständigheter föreligga. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger lämna anvisningar i frågor rörande nedsättning av avgift. Lag (1990:1317). till 39 § 1. Skatteavdrag kommer inte i fråga för preliminär F-skatt, särskild A-skatt eller tillkommande skatt. 2. Föreligger särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteavdrag för k varstående skatt, får skattemyndigheten medge, att sådant avdrag inte görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för handen, om ersättning utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala den kvarstående skatten. Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan göra framställning om befrielse från ska tteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att göra skatteavdrag, skall arbetstagare, som berörs av framställningen, eller ombu d för denne höras i frågan. Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att göra skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att få en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att få e n effektiv skattebetalning. Lag (1992:680). 3. Den skattemyndighet som utfärdat den skattskyldiges A-skattesedel får, då frå ga är om arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, föreskriva att skatteavdrag inte skall göras om sådant avdrag skulle medföra avsevärda olägenheter eller om det annars finns särskilda skäl. Även i andra fall får skattemyndigheten, där detta med hänsyn till skattskyldigs inkomst eller anställningsförhållanden är påkallat, förklara att skatteavdrag inte skall göras. Skattemyndigheten får medge att preliminär A-skatt, som skall utgå enligt skatte tabell, får beräknas till annat belopp än som anges i tabellen under förutsättning att avvikelsen är ringa. Lag (1992:680). till 40 § I 40 § 2 mom. andra stycket angivet skatteavdrag skall inte verkställas, då det är uppenbart för arbetsgivaren att anställningen hos honom är att anse såsom bisyssla. Är så inte fallet, får avdrag underlåtas endast om arbetstagaren med intyg från skattemyndighet styrker att fråga är om bisyssla. Skatteavdrag skall inte göras på lön, som utbetalas senast den sista januari under inkomståret, om arbetstagaren företer F-skattesedel eller F-skattebevis för nästföregående inkomstår. Vad sist sagts gäller dock inte nyanställd arbetstagare, som kan antas ha sin väsentliga utkomst av anställningen. Det åligger arbetsgivaren, att senast en vecka innan i 40 § 2 mom. andra stycket angivet avdrag för kvarstående skatt första gången görs, genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren uppmana denne att överlämna skattsedel på slutlig skatt eller vederbörlig del av sådan skattsedel eller på föreskrivet sätt visa att skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall göras. Därvid skall arbetsgivaren tillika erinra arbetstagaren om det skatteavdrag, som annars kommer att göras. Arbetsgivarens val av skattetabell för beräkning av förhöjt avdrag enligt 40 § 1 mom. andra stycket bör godtas, om skälig anledning får anses ha förelegat att tillämpa skattetabellen i fråga. Har genom skatteavdrag enligt 40 § 1 mom. andra stycket eller 2 mom. andra stycket innehållits större belopp än vad som skall inbetalas vid närmast följande uppbördstillfälle enligt skattsedel, F-skattebevis eller av skattemyndighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det avdraget gjorts, eller erhållet besked om skatteavdrag, skall arbetsgivaren, om inte särskilda hinder föreligger, mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som sålunda innehållits för mycket. Vad i 40 § sägs om skyldighet att visa upp skattsedel för arbetsgivare och om påföljd för underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet gäller inte vid utbetalning av folkpension eller tilläggspension från allmän försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket eller annars i den mån regeringen så förordnar. Lag (1993:1546). till 41 § har upphävts genom lag (1990:653). till 45 § 1. Skattemyndighet äger utan särskild anmälan från den skattskyldige uppta fråga om jämkning av preliminär skatt i fall som avses i 45 §. 2. För att få bättre överensstämmelse mellan slutlig skatt och betald preliminär skatt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av preliminär A-skatt beräknad enligt skattetabell mot preliminär A-skatt be räknad enligt särskild av skattemyndighet angiven grund. Jämför vidare 3 §. Anvisningar till 45 § 3. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I stället skall den preliminära skatt som skall erläggas efter beslut om jämkning i motsvarande mån reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kan förekomma, särskilt vid jämkning under senare delen av inkomståret, då preliminärskatten nedsätts med så stort belopp att den skattskyldige, trots att han helt befriats från att betala sådan skatt under återstående uppbördsmånader, ändå har inbetalt högre skatt än han kan antas ha rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, i förekommande fall minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt, dock till minst 500 kronor, har den skattskyldige rätt att få tillbaka det för mycket inbetalda beloppet utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten. Är särskilda förhållanden för handen -- fråga är t. ex. om ett särskilt stort skattebelopp -- kan myndigheten, även om det angivna villkoret inte är uppfyllt, medge att det för mycket betalda beloppet återbetalas till den skattskyldige. Lag (1994:1978). till 46 § Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t.ex. om skattskyldig, som har att betala preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, kan antagas komma att få sina inkomster eller utgifter mera avsevärt förändrade eller om skattskyldig, för vilken utfärdats skattsedel på preliminär A-skatt, också bör påföras särskild A-skatt. Preliminär självdeklaration bör icke infordras, där för jämkning erforderliga uppgifter kunna införskaffas på annat sätt. Lag (1992:680). till 48 § Vad som sägs i 48 § 2 mom. om en totalförsvarspliktig skall även tillämpas vid tjänstgöring av följande personal: 1. officerare på reservstat, reservpersonal samt reservofficerare, 2. krigsfrivillig personal, 3. hemvärnspersonal, 4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer. Lag (1995:751). till 49 § har upphävts genom lag (1990:329). till 69 § har upphävts genom lag (1983:977). till 75 § En arbetsgivare får anses ha haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag bland annat om förutsättning för eftergift föreligger enligt 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i fråga om arbetsgivaravgifterna för den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts. Lag (1986:1288). Övergångsbestämmelser 1981:1002 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1982 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1983 års taxering. 1982:189 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet. 1982:422 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på grund av 1984 års taxering. 1983:977 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om 1. ö-skatteränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984 eller tidigare, 2. respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid före ikraftträdandet. 1984:669 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. 1. Äldre bestämmelser i 2 § 2 mom. och 54 § 1 mom. gäller fortfarande i fråga om preliminär skatt som innehållits genom skatteavdrag före ikraftträdandet. 2. Bestämmelserna i 29 och 30 §§ tillämpas första gången i fråga om tilläggspensionsavgift som avser år 1985. 1985:107 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.De nya bestämmelserna i 81 § fjärde stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. De tillämpas endast på underrättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet. 1985:407 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1986 och i fråga om ränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1986. 1986:474 Denna lag träder i kraft i fråga om 69 § 2 mom. den 1 januari 1987 och tillämpas på restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. I övrigt träder lagen i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt som grundas på 1986 års taxering. 1986:1288 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande såvitt angår 1. 44 § tredje stycket, i fråga om besked som begärts före ikraftträdandet; 2. 85 § 1 mom. andra stycket, i fråga om beslut med anledning av sådan begäran om besked som gjorts före ikraftträdandet; 3. 86 a §, i fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 3 § 2 mom., 18, 25 och 40 §§ tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1987. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om preliminär skatt som skall avräknas på slutlig skatt såvitt avser förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986. Den nya bestämmelsen i 49 § 1 mom. 5 tillämpas första gången i fråga om skatt på grund av 1988 års taxering. Äldre bestämmelse i 2 § 1 mom. tillämpas intill utgången av juni 1988. Äldre bestämmelser i 85 § 1 mom. femte stycket gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 1990:329 1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. 2. Äldre bestämmelser i 27 § gäller fortfarande i fråga om 1990 och tidigare års taxeringar. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för framställningar enligt 30 § som kommit in till länsrätten före den 1 januari 1991. 4. Äldre bestämmelser i 32 § gäller fortfarande i fråga om respitränta på tillkommande skatt avseende 1989 och tidigare års taxeringar. 5. De nya bestämmelserna i 32 a § tillämpas på respitränta som påförts efter utgången av år 1990. 6. Äldre bestämmelser i 49 § 4 mom. gäller fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den 1 januari 1991. 7. De nya bestämmelserna i 49 § 5 mom. tillämpas på anståndsränta som påförts efter utgången av år 1990. 8. Äldre bestämmelser i 58 § gäller fortfarande i fråga om restavgift på skatt som förfaller till betalning före den 1 februari 1991. 9. Äldre bestämmelser i 84 §, 85 § 1 mom., 86 § 1 mom. och 86 a § gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. 1990:579 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. 1990:653 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. I fråga om förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt tillämpas de nya föreskrifterna i 41 § 2 mom. första gången vid avdrag för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering. 1990:1137 Denna lag träder i kraft den 31 december 1990 och tillämpas första gången vid uppbörd av skatt på inkomst som skall taxeras 1992. Den äldre bestämmelsen i 1 § beträffande särskild vinstskatt gäller dock vid uppbörd av skatt enligt 1992 års taxering. De nya bestämmelserna i 3 § 2 mom. 1 tredje stycket och 39 § 3 mom. angående skyldighet att betala respektive innehålla preliminär skatt på ränta och utdelning tillämpas inte på belopp som gottskrivs eller betalas ut före den 1 april 1991. Under tiden januari -- mars 1991 gäller vad som sägs i 10 § första stycket andra meningen även om skattemyndigheten inte prövat en sådan ansökan som avses där. 1990:1317 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. 2. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om 1990 eller tidigare års taxeringar eller eftertaxering för sådant år. 3. De nya bestämmelserna om anståndsränta och riksskatteverkets överklaganderätt tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. 1990:1425 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid uppbörd av skatt på inkomst som skall taxeras 1992. 1991:593 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om bevillningsavgifter som skall uppbäras enligt bestämmelserna i lagen (1908:128 s.1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. 1991:1835 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av 1993 års taxering om inte annat följer av punkterna 1--2 nedan. 1. I fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av 1993 års taxering gäller, i stället för vad som sägs i 2 § 4 mom. första stycket andra meningen, att skattereduktionen uppgår till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av återstoden. 2. Äldre bestämmelser i 7 § tillämpas i fråga om preliminär skatt för 1992. 1991:1869 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1992 och slutlig skatt på grund av 1993 års taxering. 1992:489 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. De nya bestämmelserna i 5 § tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1993. 1992:624 Denna lag träder i kraft den 1 november 1992. 1. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om skatt, avgift eller ränta som förfallit till betalning före den 1 februari 1993. 2. Äldre lydelse av 27 § 3 och 4 mom., 27 a § och 69 § 1 mom. gäller fortfarande i fråga om debitering av skatt på grund av 1992 eller tidigare års taxering utom såvitt gäller de nya bestämmelserna i 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. om vad som skall gottskrivas den skattskyldige vid beräkning av kvarskatteavgift och ö-skatteränta. 3. Respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid före den 1 januari 1993 beräknas enligt äldre föreskrifter utom såvitt gäller den nya bestämmelsen i 69 § 2 mom. andra stycket om underlaget för beräkning av restitutionsränta. 4. Hänvisning i annan lag till bestämmelser om restavgift i uppbördslagen (1953:272) avser dessa bestämmelser i deras lydelse intill den 1 januari 1993. 1992:680 1. Denna lag, med undantag av 39 § 3 mom. sista meningen, träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller dock, utom såvitt avser 1 § första stycket och 7 § tredje stycket, i fråga om preliminär sk att som avser tid före den 1 april 1993. Vid debitering av sådan preliminär skatt som skall betalas senast den 18 mars 1993 skall hänsyn tas också till mervärdesskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Vid tillämpning av bestämmelserna om jämkning i samband med sådan återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avses i 45 § 2 mom. första stycket och anvisningarna till 45 § skall vid återbetalningar som avser inkomståret 1992 hänsyn tas också till överskjutande ingående mervärdesskatt. De nya bestämmelserna i 27 § 2 mom. första stycket 4 och 45 § 2 mom. andra stycket tillämpas första gången i fråga om överskjutande ingående mervärdesskatt som avser inkomståret 1992. De nya bestämmelserna i 27 § 3 mom. tillämpas första gången vid debitering av sk att på grund av 1994 års taxering. Den nya bestämmelsen i 39 § 3 mom. sista meningen träder i kraft den 25 december 1992. I fråga om preliminär skatt för 1993 och 1994 och slutlig skatt på grund av 1994 och 1995 års taxeringar gäller, i stället för vad som sägs i 2 § 4 mom. första stycket andra meningen, att skattereduktionen skall upp gå till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av återstoden. I fråga om preliminär skatt för 1993 och 1994 gäller, i stället för vad som sägs i 7 § tredje stycket om preliminärskatteuttag med 25 procent, att den preliminär a skatten skall utgå med 30 procent av inkomsten. Lag (1992:1487). 2. Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdesskatt, eller som är registrerade för betalning av prelimi när B-skatt och som vid 1992 års taxering redovisat mervärdesskatt i sin allmänna självdeklaration tilldelas en F-skattesedel. Vad som sagts nu gäller dock inte sådan skattskyldig som är registrerad i kronofogdemyndighetens register för obetalda skatter eller avgifter. Under tiden den 1 januari--den 31 mars 1993 skall äldre bestämmelser om preliminär B-skatt och skattsedel på sådan skatt gälla för den som har tilldelats en F-skattesedel med undantag för att den preliminära skatten för uppbördsåret 1993/94 skall tas ut med ett be lopp motsvarande 105 procent av den skatt enligt 13 § 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den ursprungligen debiterade preliminära skatten skall preliminär skatt tas ut med 1 00 procent. Lag (1992:1177). 3. Vid utgången av mars 1993 upphör följande lagar att gälla: a) lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdra gsersättningar, b) lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:27 2), c) lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m., d) lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m. m., e) lagen (1990:328) om skatteavdrag från artistersättning m. m. Nu nämnda lagar skall dock fortfarande tillämpas i fråga om ersättningar som har betalats ut före den 1 april 1993. 1992:839 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller i fråga om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Den äldre bestämmelsen om att hänsyn skall tas till avdrag som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas dock sista gången i fråga om preliminär skatt för 1992. 1992:1599 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1993. 1992:1661 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1994 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1995 års taxering. Dock skall ändringen i 68 § 6 mom. tredje stycket träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas på återbetalning av skatt som sker efter sistnämnda dag. 1993:1194 Denna lag träder i kraft den 1 december 1993 såvitt avser ändringen i 1 § första stycket 9 och den 1 januari 1994 såvitt avser övriga ändringar. 1993:1444 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på grund av 1995 års taxering. 1993:1516 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1994. 1993:1546 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på 1994:203 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre bestämmelserna gäller dock fortfarande i fråga om preliminär och slutlig skatt som belöper på tid före ikraftträdandet. 1994:469 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. De äldre föreskrifterna i 49 § 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga om anstånd som meddelats före ikraftträdandet. 3. De nya föreskrifterna i 102 § träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av skattemyndigheten före ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter. 1994:484 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. De nya föreskrifterna i 27 § 3 mom. och 32 § tillämpas första gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av 1995 års taxering. 3. De nya föreskrifterna i 38 a §, 45 § 2 mom. och punkt 3 av anvisningarna till 45 § tillämpas första gången i fråga om sådan särskild självdeklaration som skall lämnas vid 1995 års taxering. 4. De nya föreskrifterna i 39 § 1 a mom. tillämpas första gången i fråga om slutlig skatt på grund av 1994 års taxering. 5. Äldre föreskrifter i 49 § 4 mom. och 69 § 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga om ändring av ränta som påförts eller utbetalats före ikraftträdandet. 1994:1679 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1995 och slutlig skatt på grund av 1996 års taxering. 1994:1866 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna i 2 § 4 mom. tillämpas första gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av 1996 års taxering. De nya bestämmelserna i 7 och 10 §§ tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1995. 1994:1922 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. När det gäller slutlig skatt tillämpas de nya föreskrifterna första gången vid debitering av sådan skatt på grund av 1996 års taxering. Lag (1995:578). 1994:1978 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Äldre föreskrifter i 3 § 2 mom. tredje stycket och 4 § 2 mom. första stycket gäller fortfarande i fråga om bidrag enligt den upphävda lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som betalas ut efter ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 26, 31 och 52 §§ samt 54 § 1 mom. tillämpas fortfarande till utgången av januari 1995. De nya föreskrifterna i 26 § andra stycket sista meningen gäller dock fr. o. m. den 1 januari 1995. 4. De nya föreskrifterna i 32 § tillämpas första gången i fråga om ränta på tillkommande skatt avseende 1994 års taxering. 5. De nya föreskrifterna i 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. tillämpas första gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av 1995 års taxering. 6. De nya föreskrifterna i 43 § 1 mom. första stycket tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1995 och slutlig skatt på grund av 1996 års taxering. 1995:578 Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995. Genom lagen upphävs Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1983:51) om indrivning och avskrivning av skatt, allmänna avgifter m.m. 1995:1208 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1996. 1996:652 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas, såvitt avser den nya lydelsen av 8 §, första gången i fråga om preliminär skatt för 1997. 1996:1209 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1997. 1996:1338 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas i fråga om inkomster som uppburits efter utgången av år 1997. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före utgången av år 1997. 1996:1404 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1997 och slutlig skatt på grund av 1998 års taxering. 1997:327 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid 1998 års taxering. 1997:483 Uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt avseende 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt enligt 1996 års taxering. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom, uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen.