Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1950:382 · Visa register
Lag (1950:382) om svenskt medborgarskap
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1950-06-22
Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:298
Författningen har upphävts genom: SFS 2001:82
Upphävd: 2001-07-01 överg.best.
1 § Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om 1. modern är svensk medborgare, 2. fadern är svensk medborgare och gift med barnets moder, 3. fadern är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift med barnets moder. Hittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare intill dess annat utrönes. Lag (1979:139). 1 a § Ett barn som inte fyllt tolv år och som adopteras av svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om 1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, eller 2. barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som godkänts i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption eller som gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Lag (1997:195). 2 § Ingår svensk man äktenskap med utländsk kvinna, blir före äktenskapet fött barn till makarna svensk medborgare, om det är ogift och ej fyllt aderton år. 2 a § Har barn ej förvärvat svenskt medborgarskap enligt 1 eller 2 § men är barnets fader sedan tiden för barnets födelse svensk medborgare och har han genom slutligt avgörande av svensk domstol eller genom ett avtal som godkänts av socialnämnden fått vårdnaden om barnet ensam eller gemensamt med barnets moder eller fått vårdnaden gemensamt med barnets moder genom registrering hos skattemyndighet, förvärvar barnet svenskt medborgarskap genom att fadern eller, vid gemensam vårdnad, föräldrarna hos den myndighet som anges i 11 § första stycket skriftligen anmäler sin önskan om detta innan barnet fyllt aderton år. Har barnet fyllt femton år, fordras barnets samtycke. Lag (1998:321). 3 § Utlänning, som oavbrutet haft sitt hemvist i riket från det han fyllt sexton år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år, förvärvar svenskt medborgarskap genom att, efter det han fyllt tjuguett år men innan han fyllt tjugutre år, hos den myndighet som anges i 11 § första stycket skriftligen anmäla sin önskan att bliva svensk medborgare. Den som icke är medborgare i någon stat eller styrker, att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva svenskt medborgarskap, må dock göra sådan anmälan redan då han fyllt aderton år, om han vid tiden för anmälan har sitt hemvist i riket sedan fem år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år. Då riket är i krig, äger vad i första stycket är stadgat icke tillämpning å den som är medborgare i fientlig stat eller som där ägt medborgarskap men förlorat det utan att förvärva medborgarskap i annan stat. Lag (1984:682). 4 § Har någon, som vid födelsen blivit svensk medborgare och oavbrutet haft sitt hemvist här i riket intill aderton års ålder, förlorat sitt svenska medborgarskap, återvinner han, om han sedan två år har hemvist i riket, medborgarskapet genom att hos den myndighet som anges i 11 § första stycket skriftligen anmäla sin önskan härom. Den som är utländsk medborgare återvinner dock icke svenskt medborgarskap, med mindre han styrker, att han därigenom skulle förlora det utländska medborgarskapet. Lag (1984:682). 5 § Blir utländsk man svensk medborgare enligt 3 eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta barn som har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år, om han ensam har vårdnaden om barnet eller har vårdnaden gemensamt med barnets moder och modern är svensk medborgare. Vad i första stycket är stadgat om att barn förvärvar medborgarskap tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning på förhållandet mellan barn och modern. Blir fader och moder till ogift barn som har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år samtidigt svenska medborgare enligt 3 eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för barnet, om barnet står under bådas vårdnad. Lag (1976:469). 6 § Utlänning kan på ansökan tas upp till svensk medborgare (naturaliseras) om han 1. styrkt sin identitet, 2. fyllt 18 år, 3. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, sedan två år har hemvist här i landet, samt 4. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel. Även om villkoren enligt första stycket 2-4 inte är uppfyllda kan naturalisation beviljas, 1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare, 2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med en svensk medborgare, eller 3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap. Även om kravet på styrkt identitet enligt första stycket 1 inte kan uppfyllas får naturalisation beviljas, om sökanden sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den identitet han uppger är riktig. Frågor om naturalisation prövas av Statens invandrarverk. Regeringen avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund av att det är till gagn för landet. Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i och med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs ett medgivande av den utländska statens regering eller någon annan myndighet, kan det som villkor för naturalisation anges att sökanden inför Statens invandrarverk inom viss tid styrker att ett sådant medgivande lämnats. I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under arton år. Lag (1998:1453). 6 § Utlänning kan på ansökan tas upp till svensk medborgare (naturaliseras) om han 1. styrkt sin identitet, 2. fyllt 18 år, 3. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, sedan två år har hemvist här i landet, samt 4. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel. Även om villkoren enligt första stycket 2-4 inte är uppfyllda kan naturalisation beviljas, 1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare, 2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med en svensk medborgare, eller 3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap. Även om kravet på styrkt identitet enligt första stycket 1 inte kan uppfyllas får naturalisation beviljas, om sökanden sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den identitet han uppger är riktig. Frågor om naturalisation prövas av Migrationsverket. Regeringen avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund av att det är till gagn för landet. Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i och med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs ett medgivande av den utländska statens regering eller någon annan myndighet, kan det som villkor för naturalisation anges att sökanden inför Migrationsverket inom viss tid styrker att ett sådant medgivande lämnats. I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under arton år. Lag (2000:298). 7 § Svenskt medborgarskap förloras av 1. den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke; 2. den som förvärvar utländskt medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i annan stat; 3. ogift barn under aderton år, som blir utländsk medborgare genom att utländskt medborgarskap, på sätt avses ovan i paragrafen, förvärvas av föräldrarna, om de hava vårdnaden om barnet, eller av endera, om han antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden tillsammans med den andre och denne icke är svensk medborgare. Lag (1979:139). 7 a § Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas i fråga om stat med vilken Sverige har ingått avtal om detta. Svensk medborgare, som genom fadern eller modern från födelsen förvärvat medborgarskap även i fördragsslutande stat, förlorar det svenska medborgarskapet då han uppnår en i avtalet angiven ålder, som ej får understiga nitton och ej överstiga tjugutvå år, om han sedan minst fem år har sitt hemvist i den andra staten. I fall som avses i andra stycket tillämpas reglerna i 8 § andra stycket, om ej annat anges i avtalet. Den som enligt andra stycket förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande stat som där anges, återvinner svenskt medborgarskap genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos den myndighet som anges i 11 § första stycket skriftligen anmäla sin önskan om detta. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall reglerna i 4 § sista meningen och 5 § tillämpas. Lag (1984:682). 8 § Svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig här haft hemvist och ej heller uppehållit sig här under förhållanden som tyda på samhörighet med Sverige och som inte förlorar sitt svenska medborgarskap enligt 7 a § andra stycket, förlorar sitt svenska medborgarskap, när han fyller tjugutvå år. På dessförinnan gjord ansökan må dock Migrationsverket medgiva att medborgarskapet bibehålles. När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför detta förlust av sådant medborgarskap även för hans barn, som förvärvat medborgarskapet till följd av att han varit svensk medborgare, om icke förlusten skulle leda till att barnet kommer att sakna medborgarskap. Lag (2000:298). 9 § Migrationsverket må på ansökan befria den som är eller önskar bliva utländsk medborgare från hans svenska medborgarskap. Befrielse får ej vägras den som har sitt hemvist utom riket. Är sökanden ej redan utländsk medborgare, skall som villkor för befrielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas, att han inom viss tid förvärvar medborgarskap i annan stat. Lag (2000:298). 9 a § Migrationsverket eller utlänningsnämnden får överlämna ett ärende som avses i 6 §, 8 § första stycket eller 9 § till regeringen, om 1. ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation, 2. det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av denna lag att ärendet prövas av regeringen, eller 3. synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning. Har invandrarverket överlämnat ett ärende i fall som avses i första stycket 2 eller 3, skall regeringen, om hinder inte möter på grund av att ärendet är synnerligen brådskande, höra utlänningsnämnden innan den avgör ärendet. Regeringen får överlämna ett sådant ärende till nämnden för avgörande. Lag (2000:298). 10 § Regeringen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge, förordna om tillämpning av en eller flera av bestämmelserna under a)-c) här nedan. Med fördragsslutande stat avses i dessa bestämmelser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om tillämpning av bestämmelsen i fråga. a) I fråga om anmälan enligt 3 § likställes hemvist i fördragsslutande stat med hemvist i riket i den mån hemvisttiden infallit före sexton års ålder och tidigare än fem år före anmälan. Såvitt angår 4 § likställes hemvist intill tolv års ålder i fördragsslutande stat med hemvist i riket. Bestämmelsen i 8 § första stycket äger ej tillämpning på den som under sammanlagt minst sju år haft hemvist i fördragsslutande stat. b) Medborgare i fördragsslutande stat som 1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation; 2. fyllt aderton år; 3. sedan fem år har hemvist här i riket; samt 4. icke under denna tid dömts till fängelse, förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning. c) Den som förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande stat, återvinner svenskt medborgarskap genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning. Lag (1991:501). 11 § Anmälan enligt 2 a, 3, 4 eller 7 a § skall göras hos Migrationsverket. Är utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall anmälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd. Det åligger den myndighet till vilken anmälningen sålunda eller enligt 10 § görs att meddela beslut huruvida på grund av anmälan svenskt medborgarskap förvärvats eller ej. Utlänningsnämnden får efter ansökan meddela förklaring att någon är svensk medborgare. Härvid får dock inte prövas fråga som avses i första stycket. Lag (2000:298). 12 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till Utlänningsnämnden utom i fall som avses i andra stycket. Beslut av en länsstyrelse, Migrationsverket eller Utlänningsnämnden enligt 11 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Utlänningsnämndens beslut får inte överklagas i andra fall än som avses i andra stycket. Bestämmelser om Utlänningsnämnden finns i 7 kap. 3 § andra stycket utlänningslagen (1989:529). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2000:298). 13 § Den som fyllt aderton år äger utan hinder av att han står under annans vårdnad själv göra ansökan eller anmälan enligt denna lag. Anmälan får ej, utom i fall som anges i 2 a §, göras genom förmyndare eller vårdnadshavare. Lag (1979:139). 13 a § I fråga om adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna lag om barns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar eller förlorar sådant medborgarskap endast 1. om barnet adopterats i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, 2. om barnet adopterats genom ett utländskt adoptionsbeslut som godkänts i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption eller som gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, eller 3. om en far eller en mor adopterat sitt eget barn. Lag (1997:195). 14 § Närmare bestämmelser angående ansökan enligt 6 § och den utredning, som erfordras för prövningen av sådan ansökan, ävensom de föreskrifter, som eljest finnas erforderliga för denna lags tillämpning, meddelas av regeringen. Lag (1976:469). 14 a § Socialnämnden skall på begäran av regeringen, utlänningsnämnden, Migrationsverket eller en polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap. Lag (2000:298). Övergångsbestämmelser 1950:382 15 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951. Genom denna lag upphäves lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap med undantag av 13 § första stycket; och skall, när någon blir svensk medborgare enligt nämnda stadgande, vad i 5 § nya lagen är för där avsedda fall föreskrivet äga tillämpning, dock att villkoret om hemvist här i riket ej skall gälla. 20 § Bestämmelse i traktat, som Sverige ingått med främmande stat och som vid denna lags ikraftträdande är gällande, skall lända till efterrättelse, ändå att den står i strid mot vad i lagen är stadgat. 1979:139 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Barn som är fött den 1 juli 1961 eller senare och som skulle ha blivit svensk medborgare om 1 § i dess lydelse enligt denna lag hade varit gällande vid barnets födelse, förvärvar svenskt medborgarskap genom att modern före den 1 juli 1982 hos den centrala utlänningsmyndigheten skriftligen anmäler sin önskan härom. Vad som sagts nu gäller endast om vid anmälningstillfället modern är svensk medborgare och barnet ej fyllt 18 år. Har barnet fyllt 15 år fordras barnets samtycke. Har barnets fader genom slutligt avgörande av svensk domstol ensam fått vårdnaden om barnet, fordras även faderns samtycke. Anmälan enligt första stycket får ske även i fall då barnet förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen men därefter förlorat sitt svenska medborgarskap enligt förutvarade 7 § 4. Vid anmälan enligt första stycket tillämpas 11 § första stycket, 12 § andra stycket och 13 § andra stycket. Har barn förvärvat svenskt medborgarskap enligt första stycket, skall barnet vid tillämpning av 7 a § anses som svensk medborgare från födelsen. 1984:682 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Har före ikraftträdandet anmälan enligt 2 a §, 3 eller 4 § gjorts hos en länsstyrelse, tillämpas äldre bestämmelser. 1991:1574 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. 2. I fråga om beslut som invandrarverket har meddelat före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter, om inte annat följer av punkt 3. 3. Om ett beslut som avses i punkt 2 har överklagats till regeringen och denna inte har avgjort ärendet före ikraftträdandet, får arbetsmarknadsdepartementet eller regeringen överlämna ärendet till utlänningsnämnden för avgörande. I så fall tillämpas de nya föreskrifterna. 1992:392 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och gäller i fall då adoption i enlighet med 1 a § beslutats eller godkänts efter ikraftträdandet. 1995:11 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.