Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1950:262 ·
Visa register
Förordning (1950:262) angående omreglering av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1950-06-02
Ändring införd: t.o.m. SFS 1962:305
1 § 1 mom. Ersättning, som jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr
89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni 1950, skall
bestämmas efter de nedan i denna förordning stadgade grunder, så ock
ersättning, som jämlikt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni 1950 i
anledning av skada som drabbat till fast anställt eller indelt manskap
hörande person före den 1 januari 1949 eller som drabbat värnpliktig
före den 1 juli 1950. Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning
även sjukdom som icke förorsakats av olycksfall; och skall sådan skada
anses hava inträffat den dag sjukdomen yppades.
Rörande ersättningarnas utgivande skall, utöver vad denna förordning
innehåller, i tillämpliga delar gälla vad i förordningarna den 18 juni
1909 och den 18 juni 1927 är stadgat.
2 mom. Konungen äger, i den mån sådant prövas skäligt, föreskriva att
bestämmelserna i denna förordning, med de undantag eller avvikelser
som finnas påkallade, skola tillämpas jämväl beträffande ersättning,
som i annat fall än i 1 mom. sägs utgår jämlikt förordningen den 18
juni 1927 eller som utgives med tillämpning av grunderna i
förordningen den 18 juni 1909 eller förordningen den 18 juni 1927
eller jämlikt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.
3 mom. Har jämlikt 6 § andra stycket förordningen den 18 juni 1927
utgivits kapital för en gång, skall vad i denna förordning stadgas om
sjukpenning och om livränta till den skadade äga tillämpning allenast
därest sådan ersättning eller provisoriskt tillägg därtill skolat utgå
vid fortsatt tillämpning av de före den 1 juli 1950 gällande
beräkningsgrunderna; och skall i sådant fall från ersättningen göras
avdrag med det belopp för månad, efter vilket kapitalet beräknats.
2 § Den skadade äger rätt till erforderlig läkarvård jämte läkemedel
och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av
menliga följer av skadan nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,
konstgjorda lemmar och glasögon. Kan läkarvård ej anskaffas utan
oskälig omgång eller kostnad, må i stället annan lämplig vård beredas
den skadade.
Tillika gäldas behövlig kostnad för läkarbetyg, som erfordras för
bestämmande av ersättning enligt denna förordning eller för prövning
huruvida ersättning bör utgå.
Erfordras förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som avses i första
stycket, må, när skäl därtill prövas föreligga, i stället för nya
hjälpmedel utgivas ersättning med ett årligt belopp, svarande mot den
sannolika årliga kostnaden för förnyelsen, eller ett belopp för en
gång, motsvarande sagda ersättnings kapitalvärde enligt gällande
beräkningsgrunder.
3 § Sjukhjälp enligt förordningen den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18 juni 1927 beräknas enligt grunderna i 6 § 2
och 4 mom. militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261),
därvid den skadade anses tillhöra sjukpenningklass nr 11. Förordning
(1962:305)
4 § Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det
belopp, som enligt följande tabell svarar mot graden av
arbetsförmågans nedsättning (invaliditetsgraden) och den skadades
ålder:
//Tabellen utelämnad//
Svarar invaliditetsgraden mot procenttal över tio, som icke finnes
angivet i ovanstående tabell, skall livränta utgivas med det belopp
för månad som enligt tabellen utgår vid närmast högre
invaliditetsgrad.
Är den skadade till följd av skadan under längre tid ur stånd att reda
sig själv, förhöjes livräntans ovan angivna belopp under tiden med
vårdbidrag, varvid bestämmelserna i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring
skola äga motsvarande tillämpning.
På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när skäl
därtill prövas föreligga, besluta att i stället för livränta eller del
därav skall till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till
belopp motsvarande högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde
enligt gällande beräkningsgrunder. Förordning (1962:305)
5 § Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skola bestämmelserna i 8 §
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) lända till
efterrättelse.
6 § Är den skadade behäftad med två eller flera i denna förordning
avsedda kroppsskador, vilka samtidigt medföra rätt till ersättning
såsom sjukhjälp, sjukpenning eller livränta, skall ersättning för
skadorna utgå gemensamt såsom för en skada.
7 § Därest ersättning enligt ovan stadgade grunder skulle understiga
det belopp som vid utgången av juni månad 1950 tillkommer den skadade
såsom ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och den 18
juni 1927 jämte ersättning för efterföljande tid i stället utgivas med
oförändrat belopp intill dess arbetsförmågan väsentligen ökas eller
ock minskas i sådan mån att ersättning enligt ovan stadgade grunder
överstiger utgående ersättning jämte omförmälda tillägg.
Åtnjuter den skadade på grund av vad i första stycket sägs vid
utgången av juni månad 1953 ersättning enligt äldre grunder, skall
ersättning för efterföljande tid under vilken hans arbetsförmåga är
nedsatt med minst 30 procent, dock längst intill utgången av den månad
under vilken han fyller sextiosju år, utgöra 120 procent av
ersättningens enligt de äldre bestämmelserna beräknade belopp, där ej
högre ersättning skall utgå på grund av vad eljest i denna förordning
stadgas.
Ersättningen må ej i något fall understiga det belopp, som frånsett
provisoriskt ersättningstillägg, skolat vid oförändrade
ersättningsgrunder utgå till den skadade såsom ersättning enligt
förordningarna den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927. Förordning
(1953:257)
8 § Livränta, som tillkommer den skadades änka, skall intill utgången
av den månad, varunder hon fyller sextiosju år, utgöra tvåhundrasextio
kronor samt därefter etthundrafemtio kronor för månad räknat och
livränta till varje därtill berättigat barn eller adoptivbarn
etthundratrettio kronor för månad räknat. Livräntornas sammanlagda
belopp för varje månad må dock icke överstiga sexhundrafemtio kronor.
Erforderliga nedsättningar skola ske i förhållande till vad på varje
livräntetagare belöper.
Livränta enligt förordningen den 18 juni 1927 till efterlevande som i
första stycket sägs skall dock icke i något fall understiga det belopp
som vid oförändrade ersättningsgrunder skolat utgå såsom livränta
enligt sagda förordning jämte, i förekommande fall, dyrtidstillägg och
provisoriskt ersättningstillägg. Livränta enligt förordningen den 18
juni 1909 till barn, som vid utgången av juni månad 1950 ej uppnått
femton års ålder, skall utgå evad barnet fötts inom eller utom
äktenskap och utgivas intill dess barnet fyllt sexton år.
Livränta till annan efterlevande skall utgöra etthundratrettio procent
av det belopp för månad, varmed livränta jämte dyrtidstillägg skolat
utgivas enligt de vid utgången av juni månad 1950 gällande
beräkningsgrunder.
Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt
äktenskap, utgives ett kapital för en gång av sjutusentvåhundra
kronor. Förordning (1962:305)
9 § 1 mom. Åtnjuter den ersättningsberättigade understöd, som helt
eller delvis bestrides av staten, eller utgår till honom skadestånd
eller med skadestånd jämförlig förmån, som bestrides av staten, är han
skyldig att i den mån Konungen därom förordnar vidkännas avdrag å
ersättningen, dock högst med vad som svarar mot understödet,
skadeståndet eller förmånen.
Avdrag som ovan sägs må icke föranleda till att lägre belopp av
ersättningen utbetalas än som vid oförändrade ersättnings- och
avdragsgrunder skolat tillkomma ersättningstagaren såsom ersättning
jämte dyrtidstillägg och provisoriskt ersättningstillägg. Beloppet av
provisoriskt ersättningstillägg enligt 4 § förordningen den 29 juni
1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid
förstärkt försvarsberedskap m.m., beräknas efter den ortsgrupp, till
vilken den skadade var att hänföra vid utgången av juni månad
1950. Förordning (1953:257)
2 mom. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen sägs om avdrag
för ersättning från allmän försäkringskassa eller för folkpension
skall äga motsvarande tillämpning å ersättning, som bestämts enligt
denna förordning. Förordning (1962:305)
10 § Rörande utbetalning av ersättning skall gälla vad i 14 §
militärersättningsförordningen stadgas.
11 § Ovan givna bestämmelser angående storleken av livränta skola icke
föranleda till höjning av livräntetillägg enligt 2 § 1 mom. eller 3 §
1 mom. första stycket förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om
särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall
vid flygning.
12 § Över beslut av riksförsäkringsverket rörande ersättning, som
avses i denna förordning, må klagan föras hos försäkringsrådet genom
besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en
månad efter det klaganden erhållit kännedom om beslutet.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning
upptaga ärende, som avses i första stycket.
Över försäkringsrådets beslut må klagan föras hos försäkringsdomstolen
genom besvär. Besvären skola hava inkommit till försäkringsrådet inom
tre veckor från det klaganden erhållit kännedom om beslutet; dock
skall besvärstiden för menighet vara fem veckor. Den omständigheten,
att besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen,
utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de
inkommit till domstolen före besvärstidens utgång. Försäkringsrådets
beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan, såframt
ej rådet annorlunda förordnar.
Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden
skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet
stadgas. Förordning (1962:305)
13 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för
tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller
riksförsäkringsverket. Förordning (1962:305)