Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1949:341 ·
Visa register
Förordning (1949:341) om explosiva varor
Departement: Industridepartementet
Utfärdad: 1949-06-10
Författningen har upphävts genom: SFS 1988:1145
Upphävd: 1989-07-01
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Med explosiva varor förstås i denna förordning varor, som bestå av
eller innehålla explosiva eller pyrotekniska ämnen.
Till explosiva varor hänföras ej explosiva luft- och gasblandningar, ej
heller tändstickor.
Bestämmelserna i denna förordning skall inte gälla beträffande läkemedel
och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor, som innehåller
eller består av explosiva ämnen; dock får sprängämnesinspektionen i den
utsträckning som finns påkallad föreskriva, att tillverkning annorstädes
än å apotek av sådana läkemedel och varor skall vara underkastad
förordningens bestämmelser. Förordning (1982:925).
2 § Denna förordning skall allenast i den mån regeringen särskilt
förordnar därom äga tillämpning på försvarsmaktens och civilförsvarets
fabriker, verkstäder, forskningsanstalter och förråd samt staten
tillhöriga explosiva varor, som är avsedda för försvarsmaktens och
civilförsvarets behov.
Beträffande ammunition och tändmedel, som avses i vapenlagen
(1973:1176), samt hagelpatroner, kulpatroner till gevär och härför
avsedda tändhattar skall bestämmelserna i 5 och 7 kapitlen av denna
förordning tillämpas endast på tillverkares och handlandes befattning
med sådana varor i och för rörelsen. Förordning (1982:925).
3 § 1 mom. Explosiva varor indelas i denna förordning i följande huvud
slag, nämligen
sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa, nitroglycerin och trotyl,
krut, såsom nitrocellulosakrut och svartkrut,
ammunition, såsom hagel- och kulpatroner, patroner för slaktmasker samt
laddade patron- och laddningshylsor, granater, bomber och minor,
tändmedel, såsom sprängkapslar, tändhattar och stubin, samt
pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser och knallpjäser samt pjäser
för rökalstring. Kungörelse (1963:185).
2 mom. Alltefter sin farlighet hänföras de explosiva varorna till
transportklasserna A, B, C, D och E. De olika transportklasserna omfatta
följande varuslag, nämligen
transportklass A blyazid, nitroglycerin och andra högkänsliga
explosivämnen samt ammunition och tändmedel, som icke kunna anses
transportsäkra,
transportklass B sprängkapslar och andra sprängkraftiga
tändmedel med undantag av detonerande stubin,
transportklass C dynamit, svartkrut samt därmed i avseende å
transportsäkerhet jämförliga sprängämnen och krutslag,
transportklass D mindre känsliga sprängämnen och krutslag,
detonerande stubin och militära ammunitionseffekter i allmänhet, samt
transportklass E annan ammunition än ovan nämnts, icke
sprängkraftiga tändmedel i allmänhet, såsom tändhattar och snabbstubin,
samt pyrotekniska varor. Förordning (1982:925).
3 mom. Med militär explosiv vara förstås i denna förordning explosiv
vara, som är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för militärt
ändamål.
4 § 1 mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv,
tillkommer det sprängämnesinspektionen att avgöra frågan.
Allenast sådana explosiva varor, som blivit av sprängämnesinspektionen
godkända, må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas.
Utan hinder härav må dock varor, som icke godkänts, tillverkas eller
införas i ringa myckenhet för anställande av försök enligt vad därom
stadgas i 9, 12 och 54 §§.
Explosiv vara, för vilken åtgärder eller anordningar, som angivas i
denna förordning eller med stöd därav utfärdade
tillämpningsföreskrifter, icke kunna anses utgöra betryggande skydd mot
explosion eller vars användning kan befaras medföra särskilda
olägenheter ur ordningssynpunkt, må icke godkännas för tillverkning,
innehav eller införsel. Förordning (1981:496).
2 mom. Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen medgiva, att be
stämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola vara
tillämpliga på viss explosiv vara. Förordning (1981:496).
3 mom. Med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
avgör sprängämnesinspektionen till vilket huvudslag och till vilken
transportklass explosiv vara är att hänföra samt, efter samråd med
krigsmaterielinspektionen, huruvida explosiv vara skall anses som
militär explosiv vara. Förordning (1982:1066).
4 mom. För explosiv varas godkännande eller hänförande till visst slag
eller viss transportklass eller för medgivande att bestämmelserna i
denna förordning helt eller delvis icke skola äga tillämpning på viss
explosiv vara äger sprängsämnesinspektionen meddela de villkor och
föreskrifter, som finnas påkallade. Förordning (1981:496).
5 § Sprängämnesinspektionen skall utgiva en systematisk förteckning över
samtliga explosiva varor, som godkänts enligt 4 § 1 mom. Förteckningen
skall lämna uppgift om sprängämnesinspektionens beslut beträffande olika
slag av explosiva varor samt innehålla hänvisningar till de särskilda
bestämmelser, som förekomma för vissa varuslag. Har
sprängämnesinspektionen meddelat föreskrift som i 1 § tredje stycket
sägs, skall förteckningen innehålla uppgift jämväl därom. Förordning
(1981:496).
6 § Varje med stöd av denna förordning meddelat tillstånd eller
godkännande må av vederbörande myndighet ändras eller återkallas, om
gällande bestämmelser icke iakttagas eller förutsättningarna för
meddelandet av tillståndet eller godkännandet rubbats eller icke längre
äro för handen, eller om det påkallas av hänsyn till allmän ordning
eller säkerhet eller andra förhållanden av synnerlig vikt.
Har myndighet ändrat eller återkallat tillstånd, beträffande vilket
särskilt tillståndsbevis utfärdats, åligger det efter anmaning
tillståndshavaren att till myndigheten ofördröjligen avlämna beviset.
2 kap. Om tillverkning
7 § Med tillverkning av explosiv vara förstås i denna förordning varje
förfarande, varigenom dylik vara framställes av icke explosiva ämnen
eller förarbetas till annan explosiv vara. Till tillverkning hänföres
dock icke klargöring av ammunitionseffekter, montering av tändmedel
eller liknande åtgärd för explosiv varas färdigställande, därest den på
grund av varans beskaffenhet samt sättet för varans transport och
användning normalt företages i samband med förbrukningen.
Såsom fabriksmässig betecknas tillverkning, där flera än tre personer
sysselsättas.
8 § Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen föreskriva, att
explosiv vara må tillverkas allenast för visst eller vissa ändamål.
Industriverket må ock helt förbjuda tillverkningsförfarande, som är
förenat med särskild fara. Förordning (1981:496).
9 § Explosiv vara må icke i andra fall än i andra, tredje och fjärde
styckena sägs tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen. Att för
tillverkning av explosiv vara, som tillika är att hänföra till
krigsmateriel, härjämte erfordras tillstånd av regeringen, framgår av
bestämmelserna i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m. m.
Vid fabrik, som med vederbörligt tillstånd inrättats för tillverkning av
visst eller vissa slag av explosiva varor, må utan särskilt tillstånd
andra explosiva varor, även sådana som icke godkänts av
sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., försöksvis framställas i den
omfattning, som erfordras för att bedöma varornas praktiska
användbarhet. Försöksframställningen må dock icke avse varor av annat
huvudslag än fabrikstillståndet omfattar, med mindre
sprängämnesinspektionen medgivit detta. Försöksvis framställda varor må
ej utlämnas från fabriken för annat ändamål än anställande av försök
under fabriksföreståndares eller avdelningsföreståndares tillsyn och
ansvar eller under kontroll som föreskrivits av sprängämnesinspektionen.
Å laboratorier vid rikets universitet, högskolor, andra statliga eller
statsunderstödda forskningsanstalter, högre allmänna och tekniska
läroverk samt liknande läroanstalter må utan tillstånd och utan att
nedanstående bestämmelser i detta kapitel iakttagas under vederbörande
lärares eller forskares ledning och ansvar explosiva varor, även icke
godkända, framställas i den omfattning, som erfordras för
laboratoriemässiga försök. Explosiv vara, som icke omedelbart förbrukas
vid sådant försök, skall snarast oskadliggöras.
Envar som jämlikt bestämmelserna i vapenlagen (1973:1176) äger innehava
hagel- eller annat jaktgevär eller sportgevär må utan tillstånd och utan
att iakttaga föreskrifterna nedan i detta kapitel ladda ammunition till
geväret för eget bruk. Förordning (1983:1037).
10 § Tillstånd att tillverka explosiva varor må av länsstyrelsen
meddelas den, som är behörig att idka fabriks- och hantverksrörelse i
allmänhet och prövas lämplig att driva tillverkningen. Skall
tillverkningen avse explosiv vara, som tillika är att hänföra till
krigsmateriel, må länsstyrelsen icke bevilja tillstånd åt annan än den,
som erhållit regeringens tillstånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.
Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall ansökan om tillstånd
till fabriksmässig tillverkning av länsstyrelsen på sökandens bekostnad
kungöras i tidning i orten. Härvid skall utsättas viss tid, inom vilken
erinringar mot ansökningen må göras hos länsstyrelsen. Intill utgången
av denna tid skall ett exemplar av erforderliga handlingar förvaras
tillgängligt hos polismyndigheten i orten. Underrättelse härom skall
intagas i kungörelsen.
Länsstyrelsens tillstånd skall avse visst eller vissa slag av explosiva
varor och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje
särskilt fall finnas erforderliga. Tillverkningstillstånd medför rätt
att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen.
Tillstånd att tillverka explosiva varor annorledes än fabriksmässigt må
blott avse laddning av handvapenammunition, tillverkning av pyrotekniska
varor samt tillverkning av sprängämne vid förbrukningsställe för
användning därstädes. Tillstånd till tillverkning som sist nämnts må
meddelas endast under förutsättning att sprängämnet för ändamålet
godkänts av sprängämnesinspektionen. Sålunda tillverkat sprängämne må
icke utan särskilt tillstånd transporteras utanför förbrukningsstället
eller överlåtas. Förordning (1983:1037).
11 § Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en av
länsstyrelsen godkänd föreståndare. Vid anläggning av större omfattning
må särskilda föreståndare godkännas för olika avdelningar. För
föreståndare skall finnas av länsstyrelsen godkänd vikarie, såvida icke
länsstyrelsen med hänsyn till rörelsens ringa omfattning medgivit
undantag härifrån.
Föreståndare är ansvarig för att rörelsen drives på behörigt sätt i
tekniskt avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade
föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av
explosiv vara pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över
tillverkningen. Före ståndare vid fabrik eller vikarie,som vid förfall
för föreståndaren inträtt i dennes ställe, skall hava sin bostad i
närheten av fabriken, där ej länsstyrelsen medgivit annat.
Vid fabriksmässig tillverkning må ej annan godkännas såsom föreståndare
eller vikarie än den, som äger erforderliga teoretiska kunskaper och
praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid
fabriken, samt i övrigt prövas lämplig. Såsom vikarie för föreståndare
vid svartkrutbruk eller fabrik för tillverkning endast av
blandningssprängämnen med låg känslighet må dock godkännas lämplig
person med allenast praktisk erfarenhet.
Vid annan än fabriksmässig tillverkning må såsom föreståndare eller
vikarie godkännas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den
tillverkning varom fråga är.
12 § Utan hinder av vad i 10 och 11 §§ stadgas må person, som äger
erforderliga teoretiska insikter och i övrigt prövas lämplig, beviljas
tillstånd att tillverka explosiva varor av visst eller vissa slag, även
sådana som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom.,
försöksvis i uppfinnings-, undervisnings eller vetenskapligt syfte.
Sådant tillstånd må ej avse tillverkning i större omfattning än som
erfordras för att bedöma varornas praktiska användbarhet. Tillståndet
skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt
fall finnas erforderliga, och medför jämväl rätt att förvärva explosiva
varor, som erfordras för tillverkningen. Tillverkad vara må icke
utlämnas för annat ändamål än anställande av försök under kontroll, som
föreskrivits av sprängämnesinspektionen. Förordning (1981:496).
13 § Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där
tillverkningen kan medföra särskild fara för omgivningen.
Tillverkningsställe må ej vara beläget inom tätbebyggt område.
Tillverkning av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller
sprängkraftiga tändmedel må ej bedrivas på mindre avstånd än 500 meter
från offentlig byggnad, station å till allmän trafik upplåten järnväg
eller annans hus, vari människor bo eller eljest varaktigt uppehålla
sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg eller farled,
som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till annans fasta
egendom, såvida ej ägaren till egendomen annat medgivit.
Där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i
ringa omfattning eller där eljest synnerliga skäl äro därtill, må
länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna i andra stycket.
Kungörelse (1963:185).
14 § Anläggning för tillverkning av explosiva varor skall vara så
inrättad och rörelsen bedrivas så, att faran för omgivningen och de i
rörelsen sysselsatta blir så ringa som möjligt. Härjämte skall tillses
att erforderlig säkerhet vinnes för att explosiva varor icke åtkommas av
obehöriga. Närmare bestämmelser i dessa ämnen samt erforderliga
ordningsföreskrifter för tillverkningsställen utfärdas av
sprängämnesinspektionen. Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur
meddelas, skall sprängämnesinspektionen samråda med statens planverk.
Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas
till regeringens avgörande.
Tillverkare skall föra böcker om sitt innehav av explosiva varor i den
utsträckning som sprängämnesinspektionen föreskriver. Sådan bok skall
förvaras tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Förordning
(1981:496).
15 § Ej må tillverkning av explosiva varor påbörjas förrän vid avsyning,
som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att tillverknings- och
förvaringslokaler samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma
med gällande föreskrifter och länsstyrelsens tillstånd. Konstateras
någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning
ske.
16 § Från vad länsstyrelse föreskrivit i beslut om tillstånd till
tillverkning av explosiva varor äger sprängämnesinspektionen medgiva
avvikelse, då fråga är om utbyte av maskiner, ändring av
tillverkningsmetod eller ändring av byggnad samt utbytet eller ändringen
icke medför ökad fara. Om sådant medgivande skall inspektionen
underrätta länsstyrelsen. Kungörelse (1967:87).
17 § Vill tillverkare icke vidare utnyttja honom medgiven rätt att
tillverka explosiv vara, skall han göra anmälan därom till
länsstyrelsen, som har att återkalla det meddelade tillståndet.
Har vid fabrik eller annat tillverkningsställe tillverkningen av
explosiva varor icke igångsatts inom ett år efter avsyningen eller har
tillverkningen varit helt inställd under längre tid i följd än ett år
eller under större delen av de senaste två kalenderåren, skall
tillståndshavaren göra anmälan därom till länsstyrelsen. Där ej
särskilda förhållanden till annat föranleda, skall länsstyrelsen
återkalla tillverkningstillståndet eller föreskriva, att tillverkningen
icke må börja eller återupptagas förrän vid förnyad avsyning
konstaterats, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga
anordningar och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och
länsstyrelsens beslut.
18 § Övergår tillverkningsställe till ny innehavare och vill denne
fortsätta rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos
länsstyrelsen. I avvaktan på länsstyrelsens beslut må rörelsen
fortsättas under godkänd föreståndares eller vikaries ledning.
Har tillverkare avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav
rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under
längst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen,
under förutsättning att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad
från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare.
Förordning (1987:918).
3 kap. Förpackning och märkning
19 § Explosiv vara skall, då den såsom färdig handelsvara utlämnas från
tillverkningsställe eller från handelsrörelse, vara förpackad på ett
ändamålsenligt och betryggande sätt.
I samma kärl eller låda må icke packas flera slag av explosiva varor,
såvida ej sprängämnesinspektionen beträffande ifrågavarande varuslag
medgivit sampackning. Utan sprängämnesinspektionens medgivande må ej i
kärl eller låda, som innehåller explosiv vara, inrymmas annat föremål,
som icke erfordras för varans förpackning.
Där ej sprängämnesinspektionen medgivit annat, skall ytterförpackning
vara märkt så, att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass
tydligt framgå. Förordning (1981:496).
20 § Det ankommer på sprängämnesinspektionen att utfärda de ytterligare
föreskrifter angående förpackning och märkning av explosiva varor, som
finnas erforderliga. Förordning (1981:496).
4 kap. Om handel
21 § Handel med explosiva varor må icke bedrivas av annan än den, som
erhållit tillstånd därtill av polismyndigheten. Tillståndet skall avse
visst eller vissa slag eller huvudslag av explosiva varor eller ock
dylika varor i allmänhet och skall förbindas med de villkor och
föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må den, som innehar tillstånd
att tillverka explosiv vara av visst slag, idka handel med sådan vara av
egen eller annas tillverkning från tillverkningsstället eller från
upplagsmagasin, som han jämlikt 45 § erhållit tillstånd att anordna för
ändamålet. Behörig tillverkare av sprängämnen, krut eller ammunition må
från plats som nyss sagts utan särskilt tillstånd idka handel jämväl med
tändmedel.
Ytterligare föreskrifter om krav på tillstånd för yrkesmässigt
tillhandahållande av krigsmateriel, m. m. finns i lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Förordning
(1988:564).
22 § Tillstånd till handel med explosiva varor må ej meddelas, därest
rörelsen prövas kunna medföra olägenhet av betydenhet med hänsyn till
allmän ordning eller säkerhet.
Ej må tillstånd meddelas annan än den, som är behörig att idka handel i
allmänhet och prövas lämplig att driva rörelsen. Skall bolag eller
förening utöva rörelsen, skall denna förestås av en av polismyndigheten
godkänd föreståndare som är ansvarig för verksamhetens behöriga
utövande. Vid förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i
dennes ställe rörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd
vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare
föreskrivna villkoren. Kungörelse (1969:87).
23 § Den som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor må
icke påbörja rörelsen förrän vid avsyning, som polismyndigheten låtit
verkställa, befunnits, att handels- och förvaringslokaler äro belägna
och inrättade i överensstämmelse med gällande föreskrifter och
polismyndighetens beslut. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse
vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. Kungörelse (1969:87).
24 § I samband med handel må explosiv vara överlåtas allenast till den,
som äger innehava densamma. Till annan än behörig tillverkare eller
behörig handlande må icke överlåtas större myckenhet än förvärvaren
enligt företett tillståndsbevis eller utan tillstånd äger förvärva eller
på en gång innehava.
Handlande skall föra inköps- och försäljningsbok samt anteckna gjord
överlåtelse å förvärvares tillståndsbevis i den utsträckning och enligt
de närmare föreskrifter, som sprängämnesinspektionen fastställer.
Beträffande anteckning å tillståndsbevis om överlåtelse av ammunition
och tändmedel, som avses i vapenlagen (1973:1176), skall iakttagas vad i
vapenkungörelsen (1974:123) sägs. Inköps- och försäljningsbok skall
förvaras tio år från den dag sista anteckningen gjordes.
Ej må sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel utlämnas till
ombud, som icke fyllt aderton år. Då förhållandena giva anledning
därtill, skall utlämnande av explosiv vara vägras, med mindre mottagaren
legitimerar sig på tillfredsställande sätt och lämnar kvitto å den
mottagna varan samt, där han uppträder såsom ombud för annan, företer
vederbörlig fullmakt. Förordning (1981:496).
25 § Vill någon, som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva
varor, icke vidare driva sådan rörelse, skall han göra anmälan till
polismyndigheten, som har att återkalla tillståndet.
Övergår rörelse som i första stycket sägs till ny innehavare och vill
denne fortsätta rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos
polismyndigheten. I avvaktan på polismyndighetens beslut må rörelsen
fortsättas under godkänd föreståndares eller vikaries ledning.
Har handlande avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav
rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under
längst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen,
under förutsättning att anmälan göres till polismyndigheten inom en
månad och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller vikarie.
Förordning (1987:918).
5 kap. Om innehav, förvärv och förvaring
Allmänna bestämmelser
26 § Explosiv vara må innehavas allenast av den, som erhållit tillstånd
därtill i den ordning som sägs i detta kapitel.
Vad i första stycket stadgas äger icke tillämpning på
sprängämnesinspektionen eller polismyndighet eller på den, som är
berättigad att tillverka eller på grund av tillverkningstillstånd
förvärva den vara varom fråga är eller att idka handel därmed, eller på
arbetstagare i fall som avses i 28 §.
Att undantag från bestämmelsen i första stycket må medgivas av
sprängämnesinspektionen beträffande viss explosiv vara framgår av 4 § 2
mom. Där ej annat angivits i tillståndsbeviset, innefattar tillstånd att
innehava explosiv vara rätt att förvärva varan allenast från den som
äger idka handel därmed.
Den som på grund av tillstånd eller eljest behörigen innehar explosiv
vara må överlåta densamma allenast till den, som är berättigad att
förvärva varan från honom. Förordning (1981:496).
27 § Ej må tillstånd att innehava explosiv vara meddelas annan än den,
som kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och icke
missbruka densamma.
Tillstånd att innehava sprängämnen, annat krut än jaktkrut eller
sprängkraftiga tändmedel må meddelas allenast i fall där behov av varan
i sökandens rörelse eller verksamhet föreligger.
Förråd av explosiva varor, som bolag eller förening erhållit tillstånd
att innehava, skall förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd
föreståndare, som är ansvarig för de explosiva varornas vård och
användning. Vid förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i
dennes ställe förrådet förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd
vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare
föreskrivna villkoren.
28 § Där så erfordras för utförande av visst arbete, må arbetsgivare
överlämna explosiv vara till arbetstagare att av denne på eget ansvar
innehavas för arbetsgivarens räkning, under förutsättning att
arbetstagaren fyllt aderton år och kan antagas komma att handhava varan
med nödig aktsamhet och icke missbruka densamma.
Större myckenhet må icke på en gång utlämnas än som beräknas mot svara
arbetstagarens dagsförbrukning, såvida icke särskilda förhållanden
nödvändiggöra större tilldelning. Arbetsgivaren skall tillse, att
arbetstagaren har möjlighet att förvara de explosiva varorna i enlighet
med bestämmelserna i detta kapitel.
Om utlämnade myckenheter explosiv vara skall arbetsgivaren föra
anteckningar enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av
sprängämnesinspektionen. Sådana anteckningar skola förvaras under två
år. Förornding (1981:951).
29 § Militär explosiv vara må med de undantag, som
sprängämnesinspektionen efter samråd med krigsmaterielinspektionen
bestämmer, icke förvärvas eller innehavas av annan än kronan eller den,
som erhållit tillstånd att tillverka sådan vara. Förordning (1981:951).
30 § Är någon, som behörigen kommit i besittning av explosiv vara, icke
längre berättigad att innehava densamma, skall han ofördröjligen
oskadliggöra varan eller överlåta densamma till någon, som är berättigad
att förvärva varan från honom, eller överlämna den till polismyndigheten
i orten för oskadliggörande. Då särskilda skäl äro därtill, må
polismyndigheten medgiva anstånd med åtgärd som nu sagts.
Kommer någon i besittning av explosiv vara utan att äga behörighet att
innehava densamma, skall han göra anmälan därom till polismyndigheten i
orten. Denna har att förordna hur med varan skall förfaras.
31 § Envar som innehar explosiv vara är skyldig förvara och handhava
varan så, att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att den ej
åtkommes av obehörig eller vållar skada genom antändning eller
explosion.
Förråd av explosiv vara skall vara beläget på betryggande avstånd från
annat förråd av sådan vara.
Olika slag av explosiva varor må med iakttagande av nödig försiktighet
förvaras i samma förvaringsrum, såvida icke sprängämnesinspektionen
beträffande särskilda varuslag meddelat förbud mot samförvaring.
Förornding (1981:951).
32 § Under iakttagande av vad nedan i detta kapitel stadgas om olika
slag av förråd, nämligen förbrukningsförråd (mindre och större),
kringföringsförråd, handelsförråd samt förråd i fabriks- och
upplagsmagasin, har sprängämnesinspektionen att utfärda
ordningsföreskrifter beträffande förvaringen av explosiva varor samt
närmare bestämmelser om hur förvaringsrum för förråden skola vara
belägna och beskaffade.
Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur utfärdas skall
sprängämnesinspektionen samråda med statens planverk. Kan härvid i någon
fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till regeringens
avgörande. Förordning (1981:951).
33 § Då synnerliga skäl äro därtill, äger tillståndsmyndigheten medgiva
undantag från denna förordnings bestämmelser om förvaringsrums
belägenhet och beskaffenhet ävensom från sprängämnesinspektionen
föreskrifter härutinnan. Sådant medgivande må förbindas med de villkor
och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Förordning (1981:496).
34 § Vad i detta kapitel stadgas om sprängämnen skall äga tillämpning
jämväl beträffande presskroppar av sprängämnen och annan dylik
ammunition.
Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel
35 § Vill förbrukare samtidigt på samma ställe innehava högst 5 kilogram
sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar samt 100 meter detonerande
stubin (mindre förbrukningsförråd av sådana varor), har han att ansöka
om tillstånd därtill hos polismyndigheten i den ort, där varan skall
förvaras. Polismyndighet äger förordna polisman att mottaga sådan
ansökan och utlämna tillståndsbevis.
Använder sökande yrkesmässigt sprängämnen och giver förbrukningens
storlek skälig anledning därtill eller föreligga eljest särskilda skäl,
äger polismyndigheten förordna, att bestämmelserna angående större
förbrukningsförråd skola äga tillämpning. Kungörelse (1963:185).
36 § Tillstånd att innehava mindre förbrukningsförråd av sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel må icke meddelas för längre tid än tre
år. Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största
myckenhet av varje varuslag, som må på en gång innehavas, ävensom den
myckenhet som sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid
tillståndet gäller. I övrigt skola meddelas de föreskrifter och villkor,
som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
37 § Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel skall ligga på betryggande avstånd från byggnad, som bebos av
annan än den som är ansvarig för förrådet och hans familj, samt från
andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket
folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg,
gata, järnväg och farled. Tillfälligt undantag härifrån må dock
medgivas, där detta prövas erforderligt för sprängningsarbete inom
tätbebyggt område.
Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel
38 § Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel må omfatta högst 60 kilogram sprängämnen och krut, 1200
sprängkapslar samt 500 meter detonerande stubin. Större
förbrukningsförråd, vari förvaras enbart sprängkapslar, må innehålla
högst 10000 sådana kapslar.
Har förbrukare behov av att samtidigt på samma ställe förvara större
myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än i första
stycket sägs och äro omständigheterna sådana, att det icke skäligen kan
krävas, att upplagsmagasin anordnas, äger tillståndsmyndigheten medgiva,
att ovan angivna myckenheter må överskridas under förutsättning att
förrådet fördelas på flera förvaringsrum, belägna på betryggande avstånd
från varandra och inrymmande vart och ett högst de i första stycket
angivna myckenheterna.
Beträffande belägenheten av större förbrukningsförråd skola i övrigt
bestämmelserna i 37 § äga motsvarande tillämpning. Kungörelse
(1963:185).
39 § Tillstånd att innehava större förbrukningsförråd av sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel meddelas av polismyndigheten i den
ort, där förrådet skall förvaras.
Tillstånd må icke meddelas för längre tid än tre år. Är fråga om
stationärt förråd, må dock efter besiktning giltighetstiden för
tillståndet utsträckas till fem år. Är förvaringsrummets beskaffenhet
likvärdig med den som föreskrives för upplagsmagasin, må tillstånd
meddelas att gälla tills vidare.
Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största
myckenhet av varje varuslag, som må på en gång innehavas. Om skäl äro
därtill, skall jämväl föreskrivas att endast viss begränsad myckenhet
sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller.
I övrigt skall polismyndigheten meddela de föreskrifter och villkor, som
i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Ej må explosiva varor inläggas i annat förvaringsrum än
förvaringspersedel, som tillverkats under sprängämnesinspektionens
kontroll, förrän vid avsyning, som polismyndigheten låtit verkställa,
befunnits, att förvaringsrummet är inrättat i överensstämmelse med
polismyndighetens tillståndsbeslut. Konstateras någon avvikelse, skall
rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. Kungörelse
(1969:87).
Kringföringsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel
40 § 1 mom. Vill någon, som utför sprängningsarbeten å skilda orter,
medföra mindre eller större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tändmedel utan att i varje särskilt fall inhämta
tillstånd enligt bestämmelserna i 35 eller 39 §, har han att hos
polismyndigheten i den ort, där han är bosatt, ansöka om tillstånd att
innehava kringföringsförråd av sådana varor.
Kringföringsförråd må icke förvaras inom tätbebyggt område.
Tillstånd att innehava förråd varom här är fråga skall förbindas med de
villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Kungörelse (1969:87).
2 mom. Kringföringsförråd får förvaras på fordon eller fartyg. Närmare
bestämmelser om sådan förvaring får efter samråd med
sprängämnesinspektionen meddelas av sjöfartsverket. Förordning
(1982:925).
Innehav och tillfällig förvaring av sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tändmedel på arbetsplats
41 § 1 mom. Skall någon utföra sprängningsarbete, för vilket åtgår
större myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än som
må förvaras i förbrukningsförråd eller kringföringsförråd, äger
polismyndigheten meddela honom tillstånd att på arbetsplatsen, utöver
förråd, innehava för omedelbar förbrukning erforderliga sådana varor. I
tillståndsbeslutet skall polismyndigheten angiva största myckenhet av
varje varuslag ävensom meddela de föreskrifter i övrigt, som finnas
erforderliga.
2 mom. Under kortare uppehåll i pågående sprängningsarbete må högst 5
kilogram sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar samt 100 meter
detonerande stubin tillfälligt förvaras på arbetsplatsen, om det skulle
medföra olägenhet av betydenhet att under uppehållet förvara varorna på
eljest föreskrivet sätt. Vid sådan tillfällig förvaring skola varorna
stå under betryggande uppsikt.
I fråga om arbete i gruva samt arbete på annan arbetsplats, där faran
för tillgrepp under uppehåll i arbetet är att anse såsom ringa, äger
polismyndigheten meddela tillstånd till tillfällig förvaring på
arbetsplats av sprängämnen, krut, sprängkapslar och detonerande stubin i
större myckenhet än i första stycket sägs. I tillståndsbeslutet skall
polismyndigheten angiva största myckenhet av varje varuslag samt meddela
de villkor och föreskrifter i övrigt som finnas erforderliga. Kungörelse
(1963:185).
Förbrukningsförråd av ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel och
pyrotekniska varor
42 § Vill förbrukare innehava ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel
eller pyrotekniska varor, har han att inhämta tillstånd därtill av
polismyndigheten i orten. Då sådant tillstånd beviljas, skall
polismyndigheten meddela de villkor och föreskrifter beträffande
varumängd, förvaringsrum och andra förhållanden, som i varje särskilt
fall finnas erforderliga.
Handelsförråd
43 § Handelsförråd må innehålla högst 60 kilogram sprängämnen och krut,
10 kilogram sprängkraftiga tändmedel samt 100 kilogram pyrotekniska
varor ävensom ammunition och icke sprängkraftiga tändmedel till de
myckenheter, som polismyndigheten i varje särskilt fall föreskriver.
Handelsförråd må anordnas inom tätbebyggt område allenast under
förutsättning att det erfordras för att tillgodose handelns behov och
att förvaringen kan ordnas på ett ur säkerhetssynpunkt nöjaktigt sätt.
Handelsförråd av sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel skall
vara beläget på betryggande avstånd från kyrka, biograf eller annan
större samlingslokal samt i övrigt förlagt och anordnat så, att mera
omfattande skadeverkningar av en explosion förebyggas. Kungörelse
(1969:87).
Fabriks- och upplagsmagasin
44 § Beträffande magasin beläget i anslutning till tillverkningsställe
som i 2 kapitlet avses (fabriksmagasin) skola bestämmelserna i 2
kapitlet i tillämpliga delar gälla. Länsstyrelsen må icke medgiva, att
i fabriksmagasin inrymmes större myckenhet explosiva varor än som följer
av bestämmelser som sprängämnesinspektionen utfärdar. Förordning
(1981:951).
45 § Vill tillverkare som avses i 2 kapitlet förvara explosiva varor
annorstädes än i anslutning till tillverkningsstället eller vill
handlande eller förbrukare samtidigt på samma ställe innehava större
myckenhet explosiva varor än som må förvaras i handelsförråd eller
förbrukningsförråd, skall han hos länsstyrelsen i det län, där varorna
skola förvaras, ansöka om tillstånd att anordna upplagsmagasin.
Upplagsmagasin må icke vara beläget å plats, där det kan medföra
särskild fara för omgivningen.
Magasin varom här är fråga må icke ligga inom tätbebyggt område. Skall
sådant magasin inrymma sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller
sprängkraftiga tändmedel, skall det ligga på betryggande avstånd från
bostäder och andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller
där mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt
trafikerad väg, gata, järnväg och farled.
46 § Då tillstånd att anordna upplagsmagasin beviljas, skall
länsstyrelsen meddela de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt
fall finnas erforderliga. Länsstyrelsen må icke medgiva, att i
upplagsmagasin inrymmes större myckenhet explosiva varor än som följer
av bestämmelser som sprängämnesinspektionen utfärdar.
Beträffande upplagsmagasin skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad
i 10 § andra stycket, 14 § andra stycket samt 15-17 §§ stadgas.
Förordning (1981:951).
6 kap. Om transport
47 - 53 §§ har upphört att gälla genom förordning (1982:925).
7 kap. Om import
54 § 1 mom. Explosiv vara, som icke godkänts av sprängämnesinspektionen
enligt 4 § 1 mom., må införas till riket allenast efter särskilt
tillstånd av sprängämnesinspektionen. Sådant tillstånd, som jämväl
medför rätt att innehava varan, må icke beviljas för annat ändamål än
anställande av försök och må blott avse ringa myckenhet. Då tillstånd
lämnas, skall sprängämnesinspektionen meddela de säkerhetsföreskrifter,
som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Förordning (1981:496).
2 mom. Tillverkare och handlande äro oförhindrade enligt denna
förordning att till riket införa sådana explosiva varor, som de erhållit
tillstånd att tillverka eller med vilka de äga rätt att idka handel, om
ej sprängämnesinspektionen föreskriver annat. I övrigt må godkänd
explosiv vara icke införas utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i
det län, där varan skall förvaras. Sådant tillstånd, som jämväl medför
rätt att innehava varan, må icke meddelas annan än den, som uppfyller de
i 27 § föreskrivna villkoren. Införseltillstånd skall förbindas med de
villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Förordning (1981:496).
3 mom. En explosiv vara får inte utan medgivande av
sprängämnesinspektionen tas om hand på sätt som avses i 8 § första
stycket tullagen (1987:1065) av annan än den som enligt 2 mom. får
införa en sådan vara. Förstöring av explosiv vara får ske endast efter
samråd med sprängämnesinspektionen. I övrigt gäller lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Förordning (1987:1073).
8 kap. Vissa särskilda bestämmelser
55 § Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser
om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande
polismyndigheter.
Sprängämnesinspektionen skall lämna dessa myndigheter nödvändigt
tekniskt biträde vid tillämpningen av bestämmelserna. Dessutom bör
inspektionen hjälpa allmänheten med råd och anvisningar i de fall där så
begärs.
Inspektionen skall också medverka i tillsynen över efterlevnaden av
gällande bestämmelser, särskilt såvitt avser tillverkning av explosiva
varor. Vid överträdelse av bestämmelserna skall inspektionen försöka
åstadkomma rättelse. Är detta inte möjligt, skall inspektionen anmäla
förhållandet till tillsynsmyndigheten eller, om tillstånd inte
meddelats, till polismyndigheten.
Inspektionen skall vidare kontrollera tillverkningen av dels flyttbara
förvaringspersedlar för sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel,
dels dörrar till magasin och liknande förvaringsrum för sådana varor.
Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs få tillträde till
lokaler, där explosiva varor tillverkas, förvaras eller försäljs, och
till ställen, där sådana varor används. Tillsynsmyndigheten har också
rätt att få de upplysningar och prov på varor och material som
myndigheten anser sig behöva för tillsynen, samt att ta del av böcker
och anteckningar, som skall föras enligt denna förordning. Förordning
(1980:830).
56 § 1 mom. Inträffar explosion i tillverknings eller förvaringsrum
eller vid transport av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i
samband med användning av explosiv vara mera betydande person eller
egendomsskada, skall anmälan därom ofördröjligen göras till
polismyndigheten i orten. Intill dess polis kommit tillstädes, skall
såvitt möjligt allt lämnas orubbat på explosionsplatsen.
Polismyndigheten skall verkställa den utredning och vidtaga de åtgärder,
som betingas av omständigheterna. Om det icke finnes uppenbart
betydelselöst att så sker, skall polismyndigheten vidarebefordra anmälan
till sprängämnesinspektionen. I samband därmed skall upplysning lämnas
om vidtagna åtgärder och i förekommande fall protokoll över verkställd
utredning översändas.
Har explosiv vara, som kan vålla skada om den kommer i barns eller annan
obehörigs hand, stulits eller har sådan vara på annat sätt förkommit
utan att kunna återfinnas vid omedelbart verkställda efterforskningar,
skall ock anmälan ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten.
2 mom. Kan innehav av explosiv vara antagas vålla fara för missbruk,
äger polismyndighet besluta, att varan skall omhändertagas. Är faran för
missbruk så överhängande, att polismyndighetens beslut ej hinner
avvaktas, äger jämväl polisman omhändertaga varan. Har sådan åtgärd
vidtagits, åligger det polismannen att därom skyndsamt göra anmälan till
polismyndigheten, som har att pröva huruvida åtgärden skall bestå.
Omhändertagandet må även avse innehavarens tillståndsbevis.
Omhändertagen vara skall, i avbidan på beslut om hur med varan skall
förfaras, genom polismyndighetens försorg förvaras på sätt som
föreskrives i 31 §.
Har vara enligt detta moment omhändertagits från tillståndshavare, skall
utan dröjsmål prövas huruvida skäl föreligger att återkalla meddelat
tillstånd till innehav. Är länsstyrelsen tillståndsmyndighet, åligger
det polismyndigheten att skyndsamt underrätta länsstyrelsen om
omhändertagandet. Finner tillståndsmyndigheten icke skäl att återkalla
tillståndet, skola vara och tillståndsbevis som omhändertagits genast
återställas till tillståndshavaren. Återkallas tillståndet, skall
tillfälle beredas honom att överlåta varan till någon som är berättigad
att förvärva varan från honom; dock må för sådant ändamål varan icke
utlämnas till annan än den som är berättigad att inneha densamma. Kommer
sådan överlåtelse icke till stånd inom skälig tid, skall varan genom
polismyndighetens försorg oskadliggöras. Kungörelse (1963:187).
57 § Hos länsstyrelse skall i lämplig form föras register över samtliga
av länsstyrelsen enligt denna förordning meddelade tillstånd och
godkännanden.
Hos polismyndighet skall på samma sätt föras register över dels i första
stycket avsedda, av länsstyrelsen meddelade beslut, som angå
polismyndighetens förvaltningsområde, och dels av polismyndigheten
enligt denna förordning meddelade tillstånd och godkännanden.
I register skall anteckning göras om sådana förhållanden som äro av
betydelse för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om
explosiva varor.
58 § 1 mom. I samtliga ärenden enligt denna förordning, för vilkas
avgörande tekniska synpunkter har betydelse, skall den beslutande
myndigheten, där särskilda skäl inte föranleder till annat, inhämta
yttrande från sprängämnesinspektionen. En polismyndighet är dock skyldig
att höra inspektionen endast om förhållandena i det enskilda fallet ger
särskild anledning till det.
I ärenden, där kännedom kräves om någons personliga egenskaper eller
lämplighet, skall yttrande inhämtas från polismyndigheten i den ort, där
vederbörande har sitt hemvist, såvida icke av särskilda skäl sådant
yttrande icke finnes erforderligt.
Då vid ärendes avgörande hänsyn bör tagas till ordnings- och
säkerhetssynpunkter, skall polismyndigheten i orten höras, såvida icke
av särskild anledning sådant yttrande ej är påkallat. Då
brandskyddssynpunkter föranleda därtill, skall brandchefen i orten
beredas tillfälle att yttra sig.
I övrigt skall i ärenden varom här är fråga yttrande inhämtas från
berörda myndigheter i den utsträckning så prövas erforderligt.
Förordning (1982:925).
2 mom. Där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, skall avsyning av
fabrik förrättas av sprängämnesinspektionen i samråd med
polismyndigheten och brandchefen i orten.
Avsyning av annan anläggning än i första stycket sägs skall verkställas
av polismyndigheten i orten i samråd med brandchefen därstädes, såvida
icke länsstyrelsen på grund av särskilda skäl förordnar, att avsyningen
skall verkställas i annan ordning.
Vid avsyning skall sökanden eller ombud för denne beredas tillfälle att
närvara. Förordning (1981:951).
3 mom. Kostnaderna för avsyning eller för sådan besiktning, som
myndighet har att förrätta eller finner erforderlig för meddelande av
beslut eller avgivande av yttrande, skola bestridas av sökanden enligt
de närmare bestämmelser, som sprängämnesinspektionen meddelar.
Förordning (1981:951).
59 § Utöver vad förut sagts får sprängämnesinspektionen meddela
föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering, förvärv,
överlåtelse eller införsel eller som i övrigt är påkallade från
säkerhetssynpunkt.
Det åligger vidare sprängämnesinspektionen att i erforderlig
utsträckning fastställa formulär till ansökningsblanketter,
tillståndsbevis m.m. Förordning (1982:925).
60 § Talan mot polismyndighetens beslut föres hos länsstyrelsen genom
besvär.
Mot länsstyrelsens beslut med anledning av besvär över polismyndighets
beslut om innehav av explosiv vara må talan ej föras.
Beslut enligt denna förordning lända till efterrättelse utan hinder av
besvär, intill dess annorlunda förordnas. Polismyndighets beslut att
återkalla tillstånd till handel med explosiva varor länder dock
omedelbart till efterrättelse endast om förordnande därom meddelas i
beslutet. Sådant förordnande må meddelas om särskilda skäl föreligga.
Förordning (1982:925).
9 kap. Ansvarsbestämmelser m.m.
61 § 1 mom. Om ansvar i vissa fall för överträdelse av föreskrifter om
explosiva varor och om förverkande av sådan vara finns bestämmelser i
lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. Förordning
(1975:70).
2 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av explosiv vara och för
försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. Kungörelse
(1963:185).
3 mom. Bryter tillverkare eller föreståndare för tillverkning eller
vikarie för honom mot bestämmelse, som meddelats med stöd av 8 §,
straffes med dagsböter. Förordning (1982:925).
4 mom. Underlåter innehavare av tillståndsbevis att, efter vad i 6 §
andra stycket sägs, avlämna beviset, eller
åsidosättes vad i 9 § tredje stycket sista punkten stadgas eller
bestämmelse i 11 eller 17 § eller vad i 9 § andra stycket sista punkten
eller 12 eller 14 § eller med stöd därav eller av 10 § tredje stycket
föreskrivits, eller
uraktlåter tillverkare, handlande, föreståndare för tillverkning eller
handelsrörelse eller vikarie för handlande eller föreståndare att
iakttaga i 3 kap. eller med stöd därav meddelad föreskrift angående
explosiv varas förpackning eller märkning, eller
åsidosättes föreskrift, som meddelats med stöd av 21 § första stycket,
eller vad i 22 § andra stycket eller 24 § eller 25 § första stycket
stadgas eller föreskrift, som meddelats med stöd av 24 § andra stycket,
eller
förvarar någon å förvaringsställe större myckenhet explosiv vara än vad
i varje särskilt fall är medgivet, eller förvarar någon explosiv vara å
förvaringsställe, som icke är medgivet, eller
åsidosättes vad i 26 § tredje eller fjärde stycket, 27 § tredje stycket,
28 § första eller andra stycket stadgas eller i 28 § tredje stycket, 30,
40, 41 eller 46 § eller med stöd därav meddelad föreskrift eller vad som
med stöd av 31 § tredje stycket eller 32, 33, 36, 39 eller 42 §
föreskrivits, eller
åsidosättes vad som stadgas i 31 § första stycket och avser gärningen
annat än vapenhandlares förvaring av ammunition, eller
åsidosätter någon utan att vara förfallen till ansvar enligt lagen om
straff för varusmuggling, föreskrift, som med stöd av 54 § meddelats i
samband med beviljande av införseltillstånd, eller
underlåter någon göra anmälan som i 56 § 1 mom. sägs,
straffes med dagsböter.
Om ansvar för vapenhandlare som åsidosätter vad som föreskrives i 31 §
första stycket i fråga om förvaring av ammunition finns bestämmelser i
lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. Förordning
(1982:925).
5 mom. Beträdes någon i annat fall än ovan i denna paragraf sägs med
vårdslöshet vid handhavande av explosiv vara, straffes med dagsböter.
6 mom. har upphört att gälla genom förordning (1975:755).
7 mom. har upphört att gälla genom förordning (1975:70).
62 § har upphört att gälla genom kungörelse (1964:203).
63 § Explosiv vara, som tagits i beslag enligt denna förordning eller
lagen om straff för varusmuggling, skall sättas under försegling av den,
som verkställt beslaget, samt förvaras på sätt i 31 § föreskrives till
dess genom lagakraftvunnen dom avgjorts, om varan skall anses förverkad.
Om beslaget och de för varans förvaring vidtagna åtgärderna skall den,
som verkställt beslaget, ofördröjligen göra anmälan till
sprängämnesinspektionen eller polismyndigheten, som har att meddela
erforderliga närmare föreskrifter om varans förvaring.
Explosiv vara, som genom lagakraftvunnen dom enligt denna förordning
eller lagen om straff för varusmuggling förklarats förverkad, skall
försäljas på sätt polismyndigheten bestämmer; polismyndigheten må dock
förordna att varan i stället skall oskadliggöras. Kungörelse
(1974:1071).
64 § Har någon funnits skyldig till förseelse som i 61 § sägs eller har
eljest högre rätt avgjort mål, vari någon av lägre rätt funnits skyldig
till sådan förseelse och innehar han tillstånd eller godkännande, som i
denna förordning avses, skall åklagaren ofördröjligen om domen
underrätta myndighet som meddelat tillståndet eller godkännandet.
Kungörelse (1964:203).
Avgifter
65 § Sprängämnesinspektionens verksamhet enligt denna förordning skall
finansieras genom avgifter enligt en taxa som fastställs av
inspektionen. Avgifterna får tas ut preliminärt.
Avgifterna skall erläggas av dem som här i landet tillverkar eller hit
inför explosiva varor eller som projekterar eller uppför anläggningar
för sådana varor.
Sprängämnesinspektionen får nedsätta avgifter om det finns särskilda
skäl. Förordning (1983:266).
Övergångsbestämmelser
1987:918
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om konkurser, där konkursbeslutet har
meddelats före ikraftträdandet.