Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1949:183 ·
Visa register
Lag (1949:183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar
Departement: Miljödepartementet
Utfärdad: 1949-04-28
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:1093
Författningen har upphävts genom: SFS 2010:897
Upphävd: 2010-10-01
Under förutsättning att överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan
Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar
ratificerats, äger Konungen förordna att artiklarna I-V i
överenskommelsen ävensom den därtill hörande stadgan, vilka artiklar
och stadga hava den lydelse härvid fogad bilaga utvisar, skola lända
till efterrättelse här i riket från den dag Konungen bestämmer och så
länge överenskommelsen är giltig.
Från och med den dag Konungen sålunda bestämt upphävas lagen den 10
juni 1912 (nr 322) angående flottning av skogsalster i gränsfloderna
Torneå och Muonio samt kungörelsen den 23 november 1917 (nr 761) om
tillämpning av den i sistnämnda lag intagna stadgan.
Bilaga
Utdrag av överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan
konungariket Sverige och republiken Finland om flottningen i Torne och
Muonio gränsälvar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Art. I. I Torne och Muonio gränsälvar samt i det utanför Torne älvs
mynning belägna, till flottled nu eller framdeles intagna havsområdet
skall flottning vara tillåten för båda de fördragsslutande staterna
samt för fysiska och juridiska personer i dessa stater i enlighet med
bestämmelserna i den härvid såsom bilaga fogade stadgan.
Art. II. Flottgods skall såväl vid dess avlämnande till flottning som
under flottningen och vid utlämnande efter flottningen vara fritt från
all behandling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift, allt
under förutsättning att flottgodset utlämnas till den stat, från
vilken det blivit tillfört flottleden.
Redskap och materiel, avsedda för flottningsverksamheten eller för
flottgodsets omhändertagande efter flottningen, ävensom
livsförnödenheter för flottningsmanskapet må föras från den ena staten
till den andra utan tull eller annan in- eller utförselavgift och utan
hinder av andra import- och exportförbud än sådana, som stadgats med
hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande
av djur- eller växtsjukdom. Vid överförande som nu sagts skola
tillämpas de föreskrifter om anmälan och kontroll, som meddelas av de
båda staternas tullmyndigheter.
Art. III. Flottningsförening, som avses i vidfogade stadga, är fri
från skyldighet att erlägga skatt till någondera staten och därtill
hörande kommun och församling för inkomst av flottningsrörelsen och
för förmögenhet av beskaffenhet att utgöra tillgångar i rörelsen, däri
inbegripet sådana byggnader, anläggningar samt mark- och
vattenområden, som äro avsedda för driftens omedelbara behov.
Art.IV. Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta dem,
som ansvara för, leda eller deltaga i flottningsarbetet, att i och för
flottningen överskrida gränsen, varhelst detta för flottningsarbetet
är lämpligt, ävensom att lämna dem största möjliga lättnad med
avseende å pass och andra legitimationshandlingar samt beträffande
tid, varunder gränsen må överskridas och vistelse ske inom staten.
Art. V. För bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet skall för varje
kubikmeter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingsnormer,
utgå en avgift av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande
belopp i finskt mynt beroende på utgifterna för fiskodling eller
annan skyddsåtgärd. Virke som belägges med avgift enligt denna
bestämmelse må icke inom någondera staten påföras annan avgift till
bevarande av fiske.
Avgift som i första stycket sägs skall uppbäras av
flottningsföreningen och medlen skola på rekvisition tillhandahållas
den nämnd, som omförmäles i artikel XI i konventionen den 10 maj 1927
angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio
älvar, sådan denna artikel lyder enligt deklaration den 16 februari
1933.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars
flottled
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §. Flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled regleras av
gällande överenskommelse mellan Sverige och Finland om flottningen i
nämnda älvar, av denna stadga och av de bestämmelser
(regleringsbestämmelser), som i fråga om flottledens utbyggande,
underhåll eller begagnande utfärdats eller komma att utfärdas av
länsstyrelserna i i Norrbottens och Lapplands län.
2 §. De som låta flottgods löst framflyta i gränsälvarnas flottled
skola, där ej annat följer av vad nedan i denna paragraf stadgas,
utgöra en flottningsförening. Föreningens angelägenheter förvaltas av
en flottningsstyrelse, och de flottandes rätt att deltaga i
handhavandet av föreningens angelägenheter utövas å flottningsstämma.
Flottning som ombesörjes av föreningen kallas allmän flottning.
Om framförande av flottgods i allmän flottning utan att detta
sammanblandas med annan tilhörigt flottgods (separatflottning) och om
villkoren för sådan flottning bestämmer flottningsstyrelsen.
Ägare eller innehavare av jordbruksfastighet är icke för det virke,
som han för eget husbehov framflottar, pliktig att tillhöra
flottningsföreningen eller att erlägga avgifter för flottledens
begagnande. Dylik flottning (husbehovsflottning) må dock ej äga rum
på sådant sätt eller vid sådan tid, att därigenom uppstår hinder för
den allmänna flottningen eller fara för husbehovsvirkets
sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående
flottgodset, och är förty sådan flottande pliktig att i avseende å
såväl anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödvändiga
försiktighetsmått ställa sig till efterrättelse vad länsstyrelserna
gemensamt föreskriva härom. Den som flottar husbehovsvirke är ock
skyldig att ersätta flottningsföreningen de direkta utgifter, som
genom hans flottning förorsakas föreningen.
Flottningsstyrelsen äger för visst tillfälle medgiva, att flottande,
som vill flotta virke i mindre mängd och kortare sträcka, icke behöver
tillhöra föreningen, samt i anslutning härtill bestämma villkoren för
sådan flottning.
3 §. Den som önskar i gränsälvarnas flottled framföra flottgods i
fasta flottar har att göra anmälan därom till flottningsföreningen,
och är han till åtgärden berättigad, om den finnes kunna äga rum utan
hinder för den allmänna flottningen. Flottningsföreningen äger, där
det icke är fråga om husbehovsflottning, rätt att av dylik flottande
uttaga amorterings- och underhållsavgifter för de flottledsanordningar
som begagnas av honom. Han är ock skyldig att ersätta
flottningsföreningens direkta utgifter för hans flottning.
4 §. Virke som beräknas kunna utflottas under första flottningsåret
efter dess avverkning må flottas obarkat. Därest flottningen beräknas
icke kunna medhinnas under nämnda tid, skall virket, innan det
tillföres flottleden, noga avbarkas. Dock må virke av syrfällt lövträd
flottas obarkat även under nästföljande flottningsår.
Ej må avbarkning verkställas på isen eller på stranden så nära
vattendraget, att barken kan nedsköljas däri.
Länsstyrelserna gemensamt må, när skäl därtill äro, för hela
flottleden eller viss del därav giva andra föreskrifter om virkets
barkning än i första stycket sägs eller medgiva undantag från däri
meddelade bestämmelser.
5 §. Utan särskild tillåtelse av markens ägare eller innehavare äga
de, som ombesörja flottningsarbetet, tillträde till stränder och andra
ställen, om sådant är av nöden för flottningens handhavande,
flottgodsets utvältande eller hopsamlande eller skadas avvärjande
eller uppskattande. Annans åker, tomt, trädgård, badställe eller
upplagsplats må dock ej beträdas, om tillträde annorledes kan beredas
utan väsentligt hinder eller uppehåll.
Rätt som i första stycket sägs tillkommer även synemän, som
omförmälas i 6 §, samt skiljemän under skiljemannaförfarande, som
avses i 24 §.
Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga
led- och stoppbommar samt övriga nödiga inrättningar, där samfärdseln
ej avsevärt hindras därav, så ock att på eller invid stränderna
anbringa nödiga bomfästen, stöd eller dylikt och att därtill använda
naturföremål, vilka icke kunna därigenom nämnvärt skadas.
2 KAP.
Om flottledens utbyggnad m.m.
6 §. Förslag till regleringsbestämmelser uppgöres efter verkställd syn
på platsen av två sakkunniga och två gode män, av vilka vardera
länsstyrelsen utser en sakkunnig och en god man. I samband med synen
skall minst ett sammanträde hållas i varje kommun, inom vilken
flottleden i berörd del framgår.
Tid och plats för syn och sammanträde skola minst fjorton dagar förut
av synemännen kungöras i kommun, som i första stycket sägs, ävensom
i minst en ortstidning i vartdera landet, varjämte för synemännen
kända ägare och nyttjanderättshavare av strand, bro, fiske,
vattenverk eller obebyggt strömfall, som företaget eller åtgärden
angår, skola med posten särskilt kallas. Underrättelse om syn och
sammanträde skall dessutom inom samma tid tillställas
flottningsföreningen ävensom i Sverige domänstyrelsen, skogsstyrelsen
och fiskeristyrelsen samt i Finland forststyrelsen, lantbruksstyrelsen
och väg- occh vattenbyggnadsstyrelsen.
Synemännens förslag ingives till länsstyrelserna. Sedan tillfälle
lämnats till påminnelser mot förslaget, meddela länsstyrelserna beslut
i ärendet genom gemensamt utslag.
Regleringsbestämmelser av mindre vikt och betydelse må, om särskilda
skäl därtill äro, av länsstyrelserna meddelas utan att syn föregått,
sedan rättsägare och myndigheter beretts tillfälle att yttra sig.
När i regleringsbestämmelser lämnas tillstånd att för flottningen
utföra arbete eller anläggning, äga länsstyrelserna föreskriva att,
sedan åtgärden fullbordats, besiktning å arbetet eller anläggningen
skall verkställas.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid syn och besiktning meddelas
av länsstyrelserna. Har arbete eller anläggning utförts på annat sätt
än vederbort, äga länsstyrelserna jämväl förordna om rättelse och
därvid, var för sin sida om riksgränsen, förelägga lämpligt vite.
7 §. Är för flottledens utvidgande eller förbättrande behövligt, att
annan tillhörigt mark- eller vattenområde tages i anspråk, eller är
eljest åtgärd nödig, som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller
vattenverksägares eller annans rätt, och har denne ej därtill
samtyckt, ankommer - där fråga ej är om avstående av äganderätt - på
länsstyrelserna gemensamt att efter prövning i den ordning som i 6 §
sägs till åtgärden giva lov samt bestämma ersättning för skada och
intrång därav. Därvid bör tillses, att ändamålet utan oskälig kostnad
vinnes med minsta olägenhet för annan.
Den som är missnöjd med länsstyrelsernas beslut i fråga om ersättning
som i första stycket sägs äger inom sextio dagar från beslutets dag
väcka talan om ersättningen vid allmän underrätt i den ort där skadan
eller intrånget sker.
Ersättning för skada och intrång som i första stycket sägs skall dock,
såsom i 22 § stadgas, i vissa fall bedömas enligt de i 22 - 28 §§
givna reglerna för skada i följd av flottningen (flottningsskada).
8 §. Erfordras för flottledens utvidgande eller förbättrande att
äganderätten till fastighet eller del därav avstås till flottleden,
skall i saknad av godvillig överenskommelse frågan därom avgöras,
beträffande område i Sverige på sätt i lagen om expropriation finnes
stadgat, och beträffande område i Finland på sätt som föreskrives om
avstående av fastighet för flottleds behov.
8 a §. Menar någon, som uppfört eller ämnar uppföra fiskebyggnad i
flottleden, att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada
eller intrång på byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de
flottande, äger han genom ansökan, som ingives till någon av
länsstyrelserna, påkalla bestämmelse om erforderliga
skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet att påkalla
bestämmelse, som nu sagts, stadgas i 22 a §.
För behandling av ansökning enligt första stycket skola bestämmelserna
i 6-8 §§ i tillämpliga delar gälla. Lag (1964:490).
3 KAP.
Om flottningsföreningen och dess verksamhet
9 §. Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning
och på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen,
handhava och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter samt
uppbära och redovisa de för flottledens nyttjande stadgade
avgifterna.
Ej må flottningsföreningen utöva verksamhet, som är främmande för det
ändamål föreningen sålunda har att fullfölja.
10 §. Flottningsföreningen må ej förvärva fast egendom annorledes än
för flottledens räkning och icke i andra fall än
1. där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för
flottleden eller för flottningens ändamålsenliga ordnande,
2. där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande
av skadeersättning, eller
3. där egendom finnes lämplig för anordnande av nödiga kontors- eller
verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-,
flottnings- och annan personal.
Prövning huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses
tillåtet ankommer på länsstyrelserna gemensamt.
Fast egendom som förvärvats enligt denna paragraf är flottledens
tillhörighet.
11 §. Flottleden tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller
pantsättas, dock att länsstyrelserna gemensamt äga, där sådant prövas
ändamålsenligt, för visst fall medgiva flottningsföreningen att med
inteckning för gäld belasta egendom, som i 10 § första stycket 3.
omförmäles. Fast egendom må ej avyttras utan länsstyrelsernas
gemensamma tillstånd. För flottningen behövliga byggnader och
anläggningar må ej avhändas flottleden.
12 §. För flottningsföreningen skall finnas ett reglemente, vari skola
meddelas bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande
och deras ansvarighet för föreningens förpliktelser, så ock om
flottningsstyrelsen och revision över dennas förvaltning, om
flottningsstämman samt om flottningschef, virkes märkning och
flottningens utförande. Ej må i reglementet intagas bestämmelse,
stridande mot överenskommelse som avses i 1 § eller mot denna stadga.
Reglementet fastställes av länsstyrelserna gemensamt efter förslag av
flottningsföreningen. Över inkommet förslag till reglemente eller
ändring däri låte länsstyrelserna, innan fastställelse meddelas, höra
domänstyrelsen och skogsstyrelsen i Sverige samt forststyrelsen i
Finland, varjämte länsstyrelserna skola genom kungörelse i varje
kommun, inom vilken flottleden framgår, bereda skogsägare och andra av
frågan intresserade tillfälle att yttra sig. Har ändringsförslag
framställts av annan än flottningsföreningen, skall tillfälle tillika
lämnas dennas medlemmar att å flottningsstämma uttala sig däröver.
Reglementet skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck å
svenska och finska språken och på begäran hållas skogsägare och
flottande tillhanda.
13 §. Det tillkommer lännstyrelserna att för bevakande av allmänna
intressen utse var sitt ombud (allmänt ombud) att vid
flottningsstyrelsens sammanträden och vid flottningsstämmor närvara
och därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Anser allmänt
ombud, att beslut står i strid med givna föreskrifter eller allmänt
intresse, har ombudet, om rättelse ej efter föreställning sker, att
anmäla förhållandet till den länsstyrelse som förordnat ombudet. Till
allmänt ombud skall utses någon med skogs- och flottningsförhållandena
i orten förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen eller
är anställd i flottandes tjänst. Ombudet erhåller av föreningen
arvode, som länsstyrelsen bestämmer.
Länsstyrelserna äga även förordna var sin revisor att tilsammans med
revisorer, som föreningen utsett, granska dennas räkenskaper. Av
länsstyrelse förordnad revisor njuter av föreningen arvode, som
länsstyrelsen bestämmer.
Års- och revisionsberättelser över föreningens verksamhet skola
årligen överlämnas till länsstyrelserna.
14 §. Det åligger flottningsföreningen att årligen för varje kommun,
inom vilken flottleden framgår, utse och till länsstyrelserna anmäla
minst ett ombud (ortsombud), till vilket strandägare och andra äga
hänvända sig med anmälningar enligt 23 § samt andra framställningar
rörande flottningen.
15 §. Flottningsföreningens utgifter fördelas mellan de flottande på
sätt i reglementet angives.
Länsstyrelserna må gemensamt på ansökan av flottningsföreningen eller
medlem däri förordna, att kostnader för flottledens utvidgande eller
förbättrande eller för förvärv av fast egendom eller andra kostnader
av beskaffenhet att vara till väsentlig fördel jämväl för kommande års
flottande skola gäldas genom amortering under flera, högst 20, år
medelst vissa avgifter å flottgodset, så avvägda att beloppet jämte
ränta å vad som innestår oguldet skäligen kan antagas bliva därmed
till fullo guldet under den sålunda bestämda tiden.
Flottningsföreningen äger utan inhämtande av länsstyrelsernas besked
besluta amortering under högst tre år av kostnader som ovan sagts.
16 §. Har flottningsföreningen något år att vidkännas kostnad, som
efter ty i 15 § stadgas må fördelas på flera år att gäldas enligt
amorteringsplan, må föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets
flottande, med förlagsgivare träffa avtal om kostnadens förskjutande
medelst förlagslån med rätt för förlagsgivaren att uppbära de för
kostnadens återgäldande stadgade amorteringsavgifterna.
Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av
föreningen, äger flottningsstyrelsen ock för föreningens löpande behov
upptaga tillfälligt lån. För gäldande av sådant lån svara allenast de
som flotta det år, för vars utgifters täckande skulden göres.
17 §. Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager
i den allmänna flottningen, pliktig att på sätt och inom tid, som av
flottningsstyrelsen bestämmes, tillskjuta nödigt förlag. Försummar
flottande att erlägga infordrat belopp, äger styrelsen att till
säkerhet därför hålla hans flottgods kvar och, efter tillsägelse till
den flottande, på offentlig auktion sälja så mycket därav, att
beloppet täckes.
Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande
av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats;
uppstår överskott skall det återbäras.
Finnes utgift, som flottningsföreningen fått vidkännas, böra åvila
något föregående års flottande, är styrelsen pliktig att, där ej medel
därtill förut blivit avsatta, utan dröjsmål uttaxera beloppet på sagda
flottande enligt grunderna för deras delaktighet i det årets utgifter.
Finnes flottande sakna tillgångar till gäldande av uttaxerat belopp,
skall vad som brister uttagas hos de medflottande i enlighet med
grunderna för deras delaktighet.
18 §. Med de inskränkningar och under de villkor, som kunna vara
bestämda i reglementet, må med bindande verkan jämväl för kommande års
flottande beslut fattas eller avtal träffas om flottningschefs och
annan tjänstemans ävensom arbetares anställande för flera år, om deras
avlöningsförmåner samt om pensioner, olycksfalls- och
sjukdomsunderstöd och dylikt åt dem eller deras anhöriga.
Vill någon vinna visshet, att beslut eller avtal som nu sagts icke må
kunna klandras av skäl som i 21 § sägs, må han söka länsstyrelsernas
stadfästelse därå.
Flottningsföreningen äger ock ingå avtal, gällande för flera år, med
strandägare och andra rörande ersättning för flottningsskada, om
strandarrenden, om flottningsarbetets utförande på ackord och om annat
dylikt.
19 §. Ledamöter i flottningsstyrelsen, som genom att överträda denna
stadga eller föreningens reglemente eller eljest uppsåtligen eller av
vårdslöshet tillskynda flottleden eller flottningsföreningen förlust
eller skada, svara därför en för alla och alla för en. De svara ock
på sätt nu nämnts för skada som de genom överträdelse av denna stadga
eller föreningens reglemente uppsåtligen eller av vårdslöshet
tillskynda tredje man.
20 §. Hava föreningens revisorer i sin berättelse eller i annan till
föreningen avlämnad handling mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i
handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag
visat vårdslöshet, äro de som låtit sådant komma sig till last
föreningen ansvariga för all därav uppkommen skada, en för alla och
alla för en.
21 §. Är någon flottande missnöjd med flottningsstyrelsens
förvaltning, med verkställd fördelning av föreningens utgifter eller
med något av föreningen fattat beslut eller träffat avtal, må han
därom göra anmälan till endera länsstyrelsen inom etthundraåttio dagar
från det han fick kännedom om klandrade beslutet eller åtgärden eller,
om han då ännu icke börjat deltaga i flottningen, från det så
sedermera skedde. Har i reglementet bestämts viss ordning för besluts
kungörande för de flottande, skall beslut, som sålunda kungjorts,
anses därigenom hava kommit till deras kännedom, vilka då deltogo i
den allmänna flottningen. Länsstyrelserna äga, där åtgörande, beslut
eller avtal finnes strida mot meddelade bestämmelser eller flottledens
intresse eller lända flottande till uppenbart men, gemensamt
föreskriva rättelse eller vidtaga annan åtgärd som förhållandena
påkalla.
4 KAP.
Om skada genom flottningen
22 §. För skada och intrång, som vid allmän flottning vållas av
flottgodset eller genom åtgärd som i 5 § sägs eller eljest i följd av
flottningen (flottningsskada), skall av flottningsföreningen gäldas
ersättning med fulla värdet. Vad som stadgas om flottningsskada skall
ock gälla beträffande skada och intrång, som vållas genom anläggning
eller åtgärd för flottleden varom i 7 § sägs, i den mån ersättning
därför ej blivit i regleringsbestämmelserna eller eljest i laga
ordning på förhand uppskattad samt erlagd.
Den som idkar husbehovsflottning eller sådan särskild flottning som
i 2 § fjärde stycket sägs skall ensam ansvara för skada och intrång,
som hans flottning orsakar.
För skada genom flottning i fasta flottar svarar den som bedriver
flottningen. Idkas sådan flottning av flera och kan ej utrönas av vems
flottning viss skada orsakats, svara de, vilka icke kunna uteslutas
från delaktighet, en för alla och alla för en för sådan skada.
Finnes flottningsskada bliva så varaktig att dess värde kan på förhand
uppskattas, må, om ersättningstagaren eller flottningsföreningen det
begär, ersättning fastställas i regleringsbestämmelser.
22 a § Uppför någon fiskebyggnad i flottleden i strid mot lag eller
givna föreskrifter, svarar han själv för den skada, som kan uppstå på
byggnaden i följd av flottningen. Om någon utan att påkalla och avbida
bestämmelse om skyddsåtgärd, som sägs i 8 a §, uppför fiskebyggnad i
flottleden, svarar han under tiden själv för skadan. Lag (1964:490).
23 §. Ersättningsanspråk mot flottningsföreningen skall anmälas hos
föreningen eller dess ortsombud eller ock hänskjutas till skiljemän
före utgången av det kalenderår då skadan uppkom, vid äventyr att rätt
till talan eljest är förlorad. Anspråk på ersättning för skada å
fiskebyggnad eller fiskredskap skall dock, om särskilt hinder icke
visas, vid samma äventyr anmälas inom fjorton dagar från det skadan
blev för byggnadens eller redskapens ägare känd.
Anmälan varom nu är fråga skall göras i skrift, dock må anmälan till
ortsombud ske muntligen. Skriftlig anmälan som inneslutes i
rekommenderat brev, avlämnat på posten inom tid som i första stycket
sägs och ställt till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen
delgiven.
24 §. Kan enighet ej nås om flottningsföreningens
ersättningsskyldighet, skall frågan prövas av tre skiljemän, bland
vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den
tredje såsom ordförande.
I fråga om skiljemännen, förfarandet, skiljedomen och ogiltighet därav
samt skiljedomskostnaderna skola, där ej annat följer av
föreskrifterna i 25 - 28 §§ här nedan, tillämpas de bestämmelser vilka
i nämnda hänseenden gälla enligt allmän lagstiftning om
skiljemannaförfarande i den stat där skadan timat.
25 §. Flottningsföreningen åligger att årligen för
skiljemannaförfarande, som avses i 24 §, utse ständiga skiljemän,
minst en för den svenska sidan och minst en för den finska, samt
ersättare för dessa. För prövning av skada eller intrång av särskilt
slag äger dock föreningen för visst fall utse annan skiljeman.
De för flottningsföreningen utsedda ständiga skiljemännens namn och
adresser skola inom tid, som i reglementet bestämmes, meddelas
länsstyrelserna för att på flottningsföreningens bekostnad på lämpligt
sätt kungöras.
26 §. Skiljemannaförfarande må av part påkallas genom framställning
till motparten eller skiljeman som denne utsett på förhand. I
framställningen skall uppgivas den eller de frågor, i vilka skiljedom
begäres.
27 §. Om hållande av syn och tiden därför bestämma skiljemännen med
iakttagande av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra
skyndsamt uppskattas, synen såvitt möjligt bör företagas efter det
flottningen avslutats och i sammanhang med övriga skadors
uppskattande.
Har, sedan skiljemannaåtgärd påkallas, skiljedom ej meddelats inom
nittio dagar därefter eller, ifall syn ansetts nödvändig men på grund
av årstiden icke kunnat hållas, senast den 31 juli nästföljande år,
är part oförhindrad draga tvisten under prövning av allmän underrätt
i den ort där skadan skett. Skiljedom som meddelas senare än nu sagts
är utan verkan, såframt ej parterna överenskomma att nöjas därmed.
Skiljedom skall avfattas skriftligen samt omedelbart efter dess
meddelande bevisligen tillställas parterna.
28 §. Part som ej nöjes med skiljedom äger draga tvisten under
prövning av domstol som i 27 § andra stycket sägs, såframt han väcker
talan inom tid som enligt ifrågavarande stats allmänna lagstiftning
om skiljemannaförfarande gäller för klander av skiljedom. Dock må
skiljedomen genast gå i verkställighet, där ej domstolen eller
överexekutor annorlunda förordnar.
I skiljedomen skall tydligt angivas vad den med skiljedomen missnöjde
har att iakttaga för tvistens dragande under domstols prövning.
5 KAP.
Särskilda föreskrifter
29 §. Vidmakthållas ej sådana till farleds betryggande eller i övrigt
till skydd mot skada genom flottningen anordnade eller föreskrivna
byggnader, vilka flottningsföreningen har att underhålla, äga
länsstyrelserna, var för sin sida om riksgränsen, antingen vid vite
tillhålla flottningsföreningen att sådant fullgöra eller ock genast
avhjälpa bristen på föreningens bekostnad.
I trängande fall och om saken ej tål uppskov må den, som kan lida
omedelbart men av försummelse varom i första stycket sägs, på
flottningsföreningens bekostnad själv vidtaga nödig åtgärd till skydd
för sin egendom, sedan åtgärdens nödvändighet blivit vid undersökning
på stället vitsordad av landsfiskalen eller länsmannen i orten.
30 §. Om sjunket eller sjunkande virke orsakar men för strandägare
eller annan, är denne berättigad att i närvaro av två vittnen taga upp
virket å stranden. Anmälan om upptagandet skall senast inom sju dagar
därefter ske till flottningsstyrelsen, flottningschefen eller
ortsombud. Flottningsföreningen har att senast inom tre månader efter
anmälan taga hand om virket samt utgiva skälig ersättning för
upptagandet; sker det ej, må upptagaren tillgodogöra sig virket.
31 §. Har virke, bark eller dylikt sjunkit i flottleden i sådan mängd,
att därigenom vållas uppgrundning eller annan olägenhet, eller finnes
inom flottleden sjunkande virke, vilket kan orsaka skada, äga
länsstyrelserna antingen var för sin sida om riksgränsen vid vite
tillhålla flottningsföreningen att inom förelagd tid undanröja hindret
eller ock själva vidtaga erforderlig åtgärd på föreningens bekostnad.
32 §. Har flottat virke blivit kvarliggande på stränderna längre än
med avseende å flottningens lämpliga bedrivande och andra förhållanden
kan anses behövligt, äger strandägaren eller annan, som därav lider
men, hos flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud
påfordra, att flottningsföreningen skyndsamt tager hand om virket.
Sker det ej, må anmälaren påkalla åtgärd av länsstyrelsen i det län
där virket finnes, och äger länsstyrelsen utsätta tid, inom vilken
flottningsföreningen har att föra bort virket, vid äventyr att
anmälaren må tillgodogöra sig detsamma.
33 §. Skall flottgods, som tillföres flottleden från den ena staten,
efter flottningen utlämnas till mottagare i den andra, har
flottningsföreningen att, med uppgivande av myckenheten, därom meddela
vederbörande tullmyndighet i båda staterna. Flottgods som nu sagts
skall vara av den flottande särskilt för sig anmält till flottning
samt åsatt särskilt märke, som flottningsstyrelsen bestämt; dock må
flottningsstyrelsen medgiva undantag härifrån för flottgods, om vars
överlåtelse avtal träffas under flottningen.
34 §. Visar det sig att underhållet av flottleden försummas, att
fastställda amorteringsavgifter eller skadeersättningar ej gäldas
eller att flottningen ej ordentligt ombesörjes, eller förekommer
eljest anmärkning mot flottningsföreningens verksamhet, och vinnes ej
rättelse efter det flottningsföreningen blivit i saken hörd, skola
länsstyrelserna sammankalla de flottande till gemensamt sammanträde,
och ankommer då på särskild prövning, om och under vilka villkor
flottning av löst virke vidare må tillåtas i flottleden.
6 KAP.
Ansvarsbestämmelser m.m.
35 § Den som i flottleden lägger ut obarkat virke då sådant inte är
tillåtet eller verkställer avbarkning i strid mot bestämmelserna i 4 §
andra stycket, döms till böter.
Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet
överstänger gränsälven eller vid flottning orsakar skada, hinder
eller uppehåll för annan, döms den felande, om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken, till böter. Lag (1991:267).
36 §. Förseelse som i 35 § omförmäles åtalas vid allmän underrätt i
den ort där den timat; men är förseelsen begången av den ena statens
medborgare i den andra staten och finnes ej förövaren i den stat där
förseelsen skedde, skall den åtalas i förövarens hemland vid rätten
i den ort, som är närmast den, varest förseelsen skett.
Böter tillfalla den stat inom vilken förseelsen blivit åtalad.
Behörighet att utdöma vite tillkommer den länsstyrelse som äger
förelägga vitet. Vite skall tillfalla den stat, vars länsstyrelse
utdömt vitet.