Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1946:808 ·
Visa register
Lag (1946:808) om lagsökning och
betalningsföreläggande (lagsökningslag)
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1946-12-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 1990:1129
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:746
Upphävd: 1992-01-01 överg.best.
Om lagsökning
1 § För fordran som grundar sig på skuldebrev eller annat skriftligt
fordringsbevis och är förfallen till betalning får gäldenären lagsökas
enligt vad som sägs i det följande.
Om panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller
företagshypotek har skriftligen upplåtits för en fordran som avses i
första stycket, kan borgenären genom lagsökning söka betalning ur den
egendom som panträtten eller företagshypoteket gäller i. Har borgenären
för fordringen inteckning i luftfartyg eller reservdelar till
luftfartyg, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari
inteckningen gäller.
För en fordran på ersättning som avses i 2 eller 3 § lagen (1981:739) om
ersättning för inkassokostnader m. m. får lagsökning äga rum även om
fordringen inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis. En
förutsättning är dock att lagsökningen äger rum i samband med lagsökning
enligt första eller andra stycket för den fordran som har föranlett den
åtgärd som ersättningsanspråket avser.
Lagsökning för fordran på ersättning som avses i tredje stycket får äga
rum endast i den mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt lagen om
ersättning för inkassokostnader m. m.
Vad som sägs i denna lag om gäldenären skall vid lagsökning som avser
fastställelse till betalning ur viss egendom tillämpas på ägaren av
egendomen. Lag (1984:660).
2 § Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33
kap. 1 § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och
den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som
betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars
anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling
varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 § andra stycket söks
ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av
företagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller
företagshypotek har upplåtits.
Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två
exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans
ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven
avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med
originalet.
Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats skall rätten förelägga
borgenären att betala avgiften. Lag (1987:451).
3 § Finner rätten att de handlingar som har åberopats ej utgör bevis om
fordran eller rätt till betalning ur den egendom som har angivits eller
finner rätten annars att hinder föreligger mot att ta upp en ansökan
enligt 1 § första, andra eller tredje stycket, skall den avvisas. Bevis
om avvisning skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen.
Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 2 § tredje stycket
föreligger hinder mot att ta upp ansökningen. Lag (1987:451).
4 § Upptas ansökningen, skall rätten förelägga gäldenären att inom viss
av rätten bestämd tid efter det lagsökningshandlingarna delgivits honom
skriftligen svara på ansökningen vid påföljd att målet ändå avgörs.
Föreläggandet, som skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen,
skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att lämna de uppgifter
om sig som avses i 33 kap. 1 § första--tredje styckena rättegångsbalken
i den mån uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga.
Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa
hänseenden.
Vid utsättande av tiden för svars avgivande har rätten att taga hänsyn
till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna
eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvist
inom riket, må tiden icke utan synnerliga skäl bestämmas längre än till
två veckor. Lag (1985:269).
5 § Det exemplar av ansökningen där föreläggandet enligt 4 § har
tecknats skall jämte avskrift av fordringshandlingen delges gäldenären
på det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Skall borgenären
ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag
(1982:297).
6 § Hava enligt bevis som inkommit till rätten lagsökningshandlingarna
blivit gäldenären delgivna och kommer han ej inom förelagd tid med
skriftligt svar, avgöre rätten målet på de skäl borgenären företett.
7 § Rätten äge, om gäldenärens svar föranleder därtill, förelägga
borgenären att innan målet avgöres bemöta svaret med påminnelser. Ej må
eljest flera skrifter växlas än en å vardera sidan.
8 § Finnes handling som part företett i avskrift böra företes i
huvudskrift, förelägge rätten honom viss tid att förete handlingen vid
påföljd att målet ändå avgöres. Rätten give ock motparten tillfälle att
taga del av handlingen, om skäl äro därtill; denne äge då yttra sig över
handlingen.
9 § Underrättelse om föreläggande som rätten meddelat part i annat fall
än enligt 4 § skall genom rättens försorg genast avsändas till parten.
Lag (1954:435).
10 § Förnekar gäldenären att han har skrivit under ford ringshandlingen
och har han ej förut vid domstol eller inför kronofogdemyndighet eller
notarius publicus erkänt handlingen, skall rätten förordna att målet
skall såsom tvistigt hänskjutas till rättegång. Lag (1981:848).
11 § Invänder gäldenären, att den handling varå kravet grundas icke är
gällande mot honom, därför att han blivit tvungen eller förledd att
utgiva handlingen, och visar han sannolika skäl för invändningen, skall
målet såsom tivistigt hänskjutas till rättegång, om ej gäldenären
försummat att anmäla och kungöra tvånget eller förledandet så som i
andra stycket sägs.
Anmälan om tvång eller förledande skall göras hos domstol inom fyra
veckor sedan tvånget upphörde eller förledandet skedde; gäldenären vare
ock pliktig att inom lika tid efter det anmälan gjordes låta domstolens
bevis därom införas i Post- och Inrikes Tidningar. Försummas något av
vad sålunda är föreskrivet, äge rätten utan hinder av invändning som här
avses i lagsökningsmålet pröva borgenärens rätt. Lag (1977:678).
12 § Gör gäldenären någon annan invändning mot kravet än som anges i 10
och 11 §§ och vill han styrka sin invändning, skall han genast förete
sina bevis. Härvid gäller endast skriftliga bevis. Finner rätten att
gäldenären har skäl för invändningen, skall målet hänskjutas som
tvistigt till rättegång.
Grundas kravet på ett fordringsbevis enligt vilket gäldenären skall ha
en motprestation för sin betalning och gör gäldenären en invändning som
gäller motprestationen, skall målet som tvistigt hänskjutas till
rättegång, om gäldenären har visat sannolika skäl för invändningen eller
borgenärens rätt till betalning annars är oklar. Detsamma gäller när
gäldenären gör invändning mot ett krav som avser ersättning enligt 2
eller 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. Lag
(1981:740).
13 § Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till
rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären. I fall som
avses i 1 § andra stycket skall fastställas att fordringen skall utgå
med förmånsrätt i egendomen i den omfattning som gäller enligt lag. Lag
(1971:496).
14 § Vill gäldenären kvitta sin skuld mot fordran hos borgenären och är
denna fordran sådan, att den kan utkrävas genom lagsökning, förordne
rätten att den må, så långt den räcker, kvittas mot skulden.
Ej må klar och förfallen fordran uppehållas för det som är stridigt
eller icke förfallet.
15 § I fråga om kostnad i lagsökningsmål gälle vad i rättegångsbalken är
stadgat om rättegångskostnad i tvistemål. I stället för 18 kap. 8 §
rättegångsbalken gälla dock de bestämmelser som regeringen meddelar.
16 § I lagsökningsmål får rätten förordna om kvarstad som avses i 15
kap. rättegångsbalken samt meddela handräckning för avhysning av
gäldenären. I fråga om kvarstad och handräckning för avhysning gäller
vad som är föreskrivet om motsvarande fall i rättegångsbalken och 8 §
handräckningslagen (1981:847). Lag (1981:848).
17 § I lagsökningsmål skall utslag givas ofördröjligen sedan målet
kommit i det skick att det kan avgöras. Fordringshandlingen eller den
del därav varom i målet är fråga skall ordagrant intagas i utslaget
eller avskrivas omedelbart därefter.
Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av
utslaget gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av
tredskodom. Lag (1949:248).
Om betalningsföreläggande
18 § För att få ut en penningfordran som inte grundar sig på skriftligt
fordringsbevis och inte avser skadestånd kan borgenären utverka
betalningsföreläggande enligt vad som sägs i det följande.
Betalningsföreläggande får ges för fordran på ersättning som avses i 2
eller 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. i den
mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt den lagen. Lag (1981:740).
Hänskjutes målet till rättegång, skall frågan om ersättning för kostnad
i målet prövas i rättegången. Lag (1981:848).
19 § Ansökning om betalningföreläggande skall göras skriftligen eller
muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om
parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken.
Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras.
Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också
tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess
tillkomst samt de omständigheter som betingar rättens behörighet, om
denna inte framgår av vad som annars anförs.
Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett
exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja
erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs
ansökning muntligen, skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift
uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall
med sin underskrift intyga att uppteckningen är riktig. Uppteckningen
gäller sedan som original.
Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i
endast ett exemplar, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja
erforderlig avskrift.
Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats, skall rätten förelägga
borgenären att betala avgiften. Lag (1987:451).
20 § Ej må i samma ansökning framställas krav mot mera än en gäldenär.
21 § Finner rätten att hinder föreligger mot att ta upp ansökningen
skall den avvisas. Bevis om avvisningen skall tecknas på det ena
exemplaret av ansökningen.
Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 19 § fjärde stycket
föreligger hinder mot att ta upp ansökningen. Lag (1987:451).
22 § Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han
vill helt eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten
bestämd tid efter det ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats,
blivit honom delgiven, skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande
vid påföljd att utmätning eljest må ske. Vid utsättande av tiden för
anmälan av bestridande har rätten att taga hänsyn till belägenheten av
den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva
honom delgivna. Utan synnerliga skäl må tiden icke bestämmas längre än
till två veckor.
Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet,
skall rätten i föreläggandet angiva vad i sådant hänseende skall, om
bestridande ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning.
Ersättningen utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
Föreläggandet, som skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen,
skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att lämna de uppgifter
om sig som avses i 33 kap. 1 § första--tredje stycken rättegångsbalken i
den mån uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga.
Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa
hänseenden. Lag (1985:269).
23 § I föreläggande som avses i 22 § må, om borgenären det begär och
rätten finner det lämpligt, i stället för vad där sägs om skriftligt
bestridande, föreskrivas att gäldenären har att, såframt han vill helt
eller till någon del bestrida ansökningen, å viss av rätten bestämd dag,
högst en vecka sedan ansökningshandlingarna kunna väntas hava blivit
honom delgivna, inställa sig vid sammanträde inför rätten för att
framställa sitt bestridande vid påföljd att utmätning eljest må ske.
Till sammanträdet skall ock borgenären kallas.
Äro ej särskilda skäl däremot, skall föreläggande vid vite meddelas
borgenären så ock gäldenären, om han vill bestrida ansökningen, att
infinna sig personligen. Parterna skola tillika erinras att de, om
ansökningen bestrides och målet hänskjutes till rättegång, böra vara
beredda att genast uppgiva de omständigheter och bevisde vilja åberopa i
rättegången och förete sina skriftliga bevis.
24 § Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte
föreläggande som avses i 22 eller 23 § tillämpas vad som är föreskrivet
i 5 §. Delgivning får inte ske utom riket och ej heller genom kungörelse
enligt 15 § delgivningslagen (1970:428). Lag (1982:297).
25 § Hava enligt bevis som inkommit till rätten ansökningshandlingarna
blivit gäldenären delgivna och bestrider ej gäldenären ansökningen på
sätt och tid som rätten förelagt, teckne rätten ofördröjligen å det
exemplar av ansökningen som kvarligger hos rätten såväl föreläggandet
som bevis att ansökningen lämnats obestridd; rätten pröve ock vad i
ersättning för delgivningskostnad skall tillkomma borgenären och teckne
bevis därom å ansökningen. Bevis skall tillika innehålla, att utmätning
för fordringen och kostnaden å målet må omedelbart äga rum. Bestrides
allenast en del av fordringen eller allenast kostnaden eller del därav,
varde beviset därefter jämkat.
Har gäldenären förklarat sig vilja kvitta sin skuld mot fordran hos
borgenären, skall det till den del fordran skulle täcka skulden anses
som bestridande.
Utebliva båda parterna från sammanträde som avses i 23 §, vare
ansökningen förfallen.
26 § Har gäldenären anmält bestridande på sätt och inom tid som
förelagts enligt 22 §, skall, om borgenären sist inom en månad efter
utgången av samma tid framställer yrkande därom, målet eller, då
bestridandet avsett allenast en del, målet i denna del såsom tvistigt
hänskjutas till rättegång. Framställes ej sådant yrkande inom
föreskriven tid, vare ansökningen förfallen.
Det åligger rätten att, då bestridandet anmäles, genast avsända
underrättelse därom till borgenären.
27 § Bestrider gäldenären ansökningen vid sammanträde som avses i 23 §
och är borgenären tillstädes, bör rätten göra parterna och, om det
finnes lämpligt, söka att förlika dem. Träffas förlikning, skall på
begäran bevis därom tecknas å det exemplar av ansökningen som kvarligger
hos rätten; i beviset skall ock angivas att utmätning må omedelbart äga
rum.
Förlikas ej parterna, skall, om borgenären yrkar det, målet eller, då
bestridandet avser allenast en del, målet i denna del såsom tvistigt
hänskjutas till rättegång. Vill gäldenären att målet eller del drav
skall prövas av rätten, eller vill han fordra ersättning för sin
kostnad, må ock på hans yrkande målet hänskjutas till rättegång; dock ej
om bestridandet avser allenast borgenärens kostnad å målet.
Yrkande som avses i andra stycket skall framställas innan sammanträdet
avslutas vid påföljd att ansökningen eljest är förfallen.
28 § Har ansökningen lämnats obestridd men är borgenären missnöjd med
rättens beslut om ersättning för kostnaden å målet, må han påkalla att
frågan därom hänskjutes till rättegång. Angående den tid inom vilken
sådant yrkande skall framställas äge vad i 26 och 27 §§ är stadgat
motsvarande tillämpning.
29 § Yrkar part att mål skall hänskjutas till rättegång, skallhan
tillika uppgiva de omständigheter och bevis som han vill åberopa i
rättegången; skriftligt bevis som parten innehar skall genast företes.
Har enligt 23 § andra stycket borgenären eller gäldenären vid vite
förelagts att infinna sig personligen och är han då målet hänskjutes
till rättegång tillstädes allenast genom ombud, skall, om därav vållas
uppskov i rättegången, vitet utdömas.
Gemensamma bestämmelser
30 § Vid handläggning av mål om lagsökning eller betalningsföreläggande
är rätten domför med en lagfaren domare.
Mål om betalningsföreläggande får i den utsträckning som regeringen
bestämmer handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna. Lag (1984:133).
31 § Om laga domstol i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande
gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrendetvister skall dock
tas upp av tingsrätten i den ort där fastigheten finns. Rätten prövar
självmant sin behörighet. Borgenärens uppgift om de omständigheter som
betingar rättens behörighet skall godtas, om det inte kan antas att den
är oriktig. Har ansökningen upptagits, skall rätten ej på nytt pröva sin
behörighet, såvida inte gäldenären begär det eller fråga uppkommer om
tillämpning av 10 kap. 17 § rättegångsbalken. Lag (1990:1129).
31 a § Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inte rätten anser
att det bör ske eller ombudet begär att målet skall hänskjutas till
rättegång. Lag (1982:297).
31 b § Yrkar borgenären ränta men framgår det ej av
ansökningshandlingarna från vilken tidpunkt räntan yrkas, skall yrkandet
anses gälla ränta från den dag ansökningen delgivits gäldenären. Lag
(1982:297).
31 c § Uppfyller en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande
inte föreskrifterna i 2 eller 19 §, skall borgenären föreläggas att
komplettera ansökningen, om inte bristen bedöms vara av ringa betydelse
för det fortsatta förfarandet. Följer borgenären inte föreläggandet, får
ansökningen avvisas.
Rätten får också avvisa ansökningen, om det framgår av vad som
förekommit i samband med försök till delgivning med gäldenären att
hinder för delgivning föreligger.
Framgår det ej att hinder för delgivning med gäldenären föreligger men
har delgivning ändå inte kunnat ske, skall rätten pröva om försöken till
delgivnng skall fortsättas eller om borgenären skall erbjudas att själv
ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den
kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, utsikterna till att
fortsatta försök kan leda till resultat samt omständigheterna i övrigt.
Antar borgenären inte erbjudandet att själv ombesörja delgivning, skall
ansökningen avvisas. Lag (1982:297).
32 § Hänskjuts ett mål till rättegång, skall rätten förordna om målets
fortsatta handläggning. Kan målet anses tillräckligt förberett genom den
tidigare handläggningen, får det genast utsättas till huvudförhandling.
Har ett mål om betalningsföreläggande vid sammanträde inför rätten
hänskjutits till rättegång, bör muntlig förhandling om möjligt äga rum i
omedelbart samband med sammanträdet. I så fall gäller i fråga om rättens
domförhet vad som föreskrivs i 30 §.
Är den tingsrätt som har handlagt målet inte behörig att efter
återvinning pröva målet, skall detta överlämnas till den tingsrätt som
är behörig. Beslut om överlämnande får inte överklagas. Om den tingsrätt
som har mottagit målet finner sig obehörig, skall den visa målet åter
till den tingsrätt som har överlämnat det. När ett mål har överlämnats,
gäller första stycket i fråga om den tingsrätt till vilken målet har
överlämnats. Lag (1987:750).
33 § Talan i mål som hänskjuts till rättegång skall anses väckt då
lagsökningsinlagan inkom till rätten eller ansökningen om
betalningsföreläggande gjordes hos rätten; med avseende å rättegången
skall så anses som om stämning utfärdats genom rättens förordnande om
målets fortsatta handläggning.
34 § Talan mot rättens beslut varigenom en ansökan har avvisats eller
förklarats förfallen skall föras genom besvär i hovrätten.
Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits eller i mål om
betalningsföreläggande å ansökningen tecknats bevis att utmätning må äga
rum, äge gäldenären att hos rätten söka återvinning. Mot utslag i
lagsökningsmål i andra fall skall talan föras genom besvär i hovrätten.
Angående klagan över beslut som rätten meddelat under målets
handläggning äge vad för tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.
Ej må klagan föras över beslut varigenom mål hänskjutits till rättegång.
Lag (1982:297).
35 § Ansökan om återvinning skall göras skriftligen, i lagsökningsmål
inom en månad från den dag då utslaget delgavs gäldenären och i mål om
betalningsföreläggande inom samma tid från det utmätning ägde rum eller
utan föregången utmätning betalning skedde med förbehåll om rätt för
gäldenären att söka återvinning.
Om återvinningstalan äge i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat om
återvinning i tvistemål motsvarande tillämpning; rättens utslag i
lagsökningsmålet eller rättens bevis att utmätning må äga rum skall
därvid anses som tredskodom.
Skall mål på grund av ansökan om återvinning upptagas till fortsatt
handläggning, gälle vad i 33 § är stadgat.
Vid tillämpning av första stycket jämställes med utmätning i Sverige
motsvarande åtgärd i Danmark, Finland, Island, Norge eller Österrike.
Lag (1983:369).
36 § Hovrätts beslut i mål som enligt 34 § fullföljts till hovrätt får
inte överklagas; dock får mot hovrätts beslut angående kvarstad eller
avhysning talan fullföljas till högsta domstolen enligt vad i
rättegångsbalken är stadgat angående fullföljd av talan mot hovrätts
beslut i mål som väckts vid underrätt. Lag (1981:848).
37 § I mål om lagsökning eller betalningsföreläggande erfordras ej
förande av protokoll. Om aktbildning och dagbok meddelas närmare
bestämmelser av regeringen. Lag (1981:848).
38 § har upphävts genom lag (1954:435).
Övergångsbestämmelser
1984:660
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
Om en inteckningshandling som rör näringsverksamhet vid ikraftträdandet
utgör säkerhet för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 § andra
stycket i dess nya lydelse, även om fordringen inte grundas på
skriftligt bevis eller upplåtelsen inte har skett skriftligen. Målet
skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig
till fordringen eller upplåtelsen och borgenärens rätt är tvistig.
1990:746
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Genom lagen upphävs lagen (1946:808) om lagsökning och
betalningsföreläggande samt handräckningslagen (1981:847). Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning,
betalningsföreläggande och handräckning som kommit in till tingsrätt
före ikraftträdandet.
3. Om en inteckningshandling som rör fast egendom, fartyg eller
näringsverksamhet vid ikraftträdandet utgör säkerhet för fordran, får
ansökan om betalning ur egendomen göras enligt 2 § andra stycket, även
om säkerhetsupplåtelsen inte gjorts skriftligen.