Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1946:807 ·
Visa register
Lag (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1946-12-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1440
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:242
Upphävd: 1996-07-01 överg.best.
1 § Denna lag avser ärenden angående rättsvård, som allmän underrätt har
att upptaga självmant eller efter ansökan och som ej enligt lag eller
författning skola handläggas i den för tvistemål eller brottmål stadgade
ordningen, dock ej ärenden som angå straff eller annan med brott förenad
påföljd.
2 § Ansökan må göras muntligen eller skriftligen hos rätten.
I ansökan skall sökanden uppgiva de omständigheter å vilka den grundas
och den åtgärd som påkallas samt de omständigheter som betinga rättens
behörighet, om ej denna framgår av vad eljest anföres. De skriftliga
handlingar som åberopas skola samtidigt inlämnas.
En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden
eller hans ombud. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökanden och
om motpart, om sådan finns, i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 §
rättegångsbalken. Görs ansökningen muntligen, skall den upptecknas, om
det behövs. Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inte rätten
anser att det bör ske.
Begär en part att ett vittne eller annan skall höras, är parten i den
utsträckning som anges i 33 kap. 1 § fjärde stycket rättegångsbalken
skyldig att lämna uppgifter beträffande denne.
Uppgifter som avses i tredje och fjärde styckena skall gälla
förhållandena när uppgifterna lämnas till rätten. Ändras något av dessa
förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det
utan dröjsmål anmälas till rätten. Lag (1985:268).
3 § Om ansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 2 § eller i övrigt är
ofullständig, skall rätten förelägga sökanden att avhjälpa bristen.
Följer sökanden inte ett sådant föreläggande får ansökningen avvisas.
Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats, skall rätten förelägga
sökanden att betala avgiften. Följer sökanden inte ett sådant
föreläggande skall ansökningen avvisas.
Är det uppenbart att ansökningen inte kan tas upp av rätten, skall den
omedelbart avvisas. Lag (1987:447)
4 § Skall yttrande inhämtas eller finnes annan förberedande åtgärd böra
vidtagas, meddele rätten beslut därom utan dröjsmål.
Finnes för ärendets prövning sökanden eller annan som ärendet angår böra
höras muntligen, utsätte rätten, så snart lämpligen kan ske, tid och
ställe för förhandling inför rätten och utfärde härför erforderliga
kallelser. Rätten må vid vite förelägga sökanden eller annan att komma
tillstädes eller infinna sig personligen. I ärende, som må av rätten
upptagas endast efter ansökan, äge rätten förelägga sökanden att komma
tillstädes vid påföljd, att ansökan eljest förfaller.
Finnes av synnerlig vikt att i avbidan på ärendes avgörande egendom
ställes under förvaltning av god man eller annan åtgärd vidtages för
säkerställande av den rättsvård om vilken i ärendet är fråga, äge rätten
förordna därom. Tillfälle skall lämnas den som åtgärden angår att yttra
sig däröver. Är fara i dröjsmål, må dock förordnande omedelbart
meddelas. Förekomma ej längre skäl för åtgärden, skall den av rätten
omedelbart hävas.
5 § Ärende skall avgöras så snart ske kan.
Om förhandling inför rätten gälle i tillämpliga delar vad i
rättegångsbalken är stadgat om huvudförhandling i tvistemål. Uteblir
sökanden, då föreläggande meddelats honom att komma tillstädes vid
påföljd att ansökan eljest förfaller, skall ärendet avskrivas. Utevaro
av sökanden i annat fall eller utevaro av annan som kallats utgöre ej
hinder för ärendets prövning och avgörande.
6 § Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren
domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna
paragraf.
Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den
sammansättning som anges i tredje stycket,
om ärendet är tvistigt,
om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller
om ärendet angår
1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt 11
kap. 7, 19 eller 23 § föräldrabalken,
2. talan mot överförmyndares beslut,
3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller
tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,
4. förvaltning av stiftelse, eller
5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses
ovan i detta stycke.
I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren
domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt
äktenskapsbalken, lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller
föräldrabalken, och annars av tre lagfarna domare. När nämndemän
ingår i rätten, skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.
Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket
föreskriva att tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden
som är av enkel beskaffenhet och som avser
1. avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och
förordnande eller entledigande av boutredningsman,
2. förordnande av bodelningsförrättare,
3. förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller
4. dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om
dödande av förkommen handling, dock ej i fall som avses i 12 a §
nämnda lag. Lag (1994:1440).
7 § har upphävts genom lag (1971:1214).
8 § har upphävts genom lag (1969:258).
9 § Rättens avgörande av ärende sker genom beslut.
Tingsrättens slutliga beslut skall, i den mån det behövs, ange de skäl
som beslutet grundas på. Om rätten finner det lämpligt, får beslutet
skrivas på den handling som ligger till grund för ansökningen. Om
beslutet inte avkunnas vid en förhandling, skall det meddelas genom att
hållas tillgängligt på rättens kansli.
Mot tingsrättens beslut i frågor som avses i 4 § tredje stycket skall
talan föras särskilt. Beslutet skall gälla även om det inte har vunnit
laga kraft. Mot hovrättens beslut i frågor som nu nämnts får talan inte
föras. Lag (1987:1098).
9 a § Finner en tingsrätt att ett beslut, som den har meddelat som
första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter
eller av någon annan anledning, skall rätten ändra beslutet, om det kan
ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon
enskild part (omprövning).
Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas. Skyldigheten gäller
dock inte, om tingsrätten har överlämnat handlingarna i ärendet till en
högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot att
rätten ändrar sitt beslut.
En part har inte rätt att få beslutet omprövat, om han begär omprövning
sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut. Lag (1990:448).
9 b § Ett överklagande av en tingsrätts beslut förfaller, om rätten
själv ändrar beslutet så som klaganden begär. I så fall tillämpas inte
52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.
Ändrar rätten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall
överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall
ske enligt 52 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (1990:448).
10 § Om dagbok, protokoll och aktbildning i ärenden som avses i denna
lag förordnar Konungen.
11 § I allt, varom ej i denna lag är särskilt föreskrivet, skall
angående behandlingen av ärende lända till efterrättelse vad om
tvistemål är stadgat, i den mån det är tillämpligt.
12 § Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad i fråga om
ärende som avses i denna lag, vare föreskriften gällande, även om den
strider mot vad denna lag stadgar.
Övergångsbestämmelser
1969:258
Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan
dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla
från tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss
eller vissa underrätter.
Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för
vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid
överläggning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall
äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt
gälla.
Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten
beträffande visst ärende förordna att handläggning, som enligt 6 § i
dess nya lydelse skall ske med tre lagfarna domare, i stället skall
ombesörjas av en lagfaren domare och nämndemän. I sådana fall skall 14
kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas. Lag (1989:659).
1987:447
1. Denna lag (1987:799) träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av
ärenden i vilka ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
1989:659
Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller
alltjämt i ärenden där den slutliga handläggningen påbörjats före
ikraftträdandet.
1990:448
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Äldre bestämmelser gäller i fråga om ändring av beslut som meddelats
före ikraftträdandet.