Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1937:81 ·
Visa register
Lag (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1937-03-05
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:915
Författningen har upphävts genom: SFS 2015:417
Upphävd: 2015-08-17
1 kap. Om arv och testamente
1 § Rätt till arv efter svensk medborgare varde, ändå att han ej hade
hemvist i riket, bedömd enligt svensk lag. I avseende å arv efter
medborgare i annat land gälle lagen i det landet.
Vad nu är sagt om rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i fråga om
arvinges rätt att utöver sin arvslott njuta underhåll ur
kvarlåtenskapen.
2 § Där i fråga om arvsrätt till visst slag av fast egendom med
tillbehör särskilda regler gälla enligt lagen å den ort där egendomen är
belägen, lände den lagen till efterrättelse.
3 § Frågan om behörighet att upprätta eller återkalla testamente varde
bedömd enligt lagen i det land, i vilket testator var medborgare då
rättshandlingen företogs. Hade testator efter testamentets upprättande
blivit medborgare i annat land, enligt vars lag behörighet att återkalla
testamente ej tillkom honom, vare återkallelse som därefter skett ändock
här i riket gällande, där han enligt lagen i sitt förra hemland
fortfarande varit behörig att återkalla testamentet.
4 § Testamente skall anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller
vad som i det hänseendet föreskrives i lagen på den ort där testamentet
upprättades eller den ort där testator vid upprättandet eller vid sin
död var medborgare. Såvitt testamentet avser fast egendom skall det
också anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det
hänseendet föreskrives i lagen på den ort där egendomen finnes.
Första stycket har motsvarande tillämpning i fråga om återkallelse av
testamente. Återkallelse skall också anses giltig till formen, om
återkallelsen i det hänseendet uppfyller vad som föreskrives i någon av
de lagar enligt vilka testamentet enligt första stycket var giltigt till
formen.
Vid tillämpning av första eller andra stycket skall som testators
hemvist räknas även främmande ort där testator enligt lagen på den orten
hade domicil. Lag (1973:1194).
5 § Huruvida förordnande i testamentet är på grund av sitt innehåll
ogiltigt varde prövat enligt lagen i det land i vilket testator vid
dödsfallet var medborgare; dock må i fråga om fast egendom med tillbehör
förordnande till förmån för ofödda ej hållas för gillt, såvitt det
strider mot lagen å den ort där egendomen är belägen.
6 § Enligt lagen i det land i vilket testator var medborgare vid tiden
för testamentets upprättande eller återkallande skall bedömas, huruvida
rättshandlingen är ogiltig på grund av testators sinnestillstånd eller
på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påverkan.
7 § Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva
för dödsfalls skull varde prövad enligt lagen i det land, i vilket
arvlåtaren var medborgare då rättshandlingen företogs.
Har någon i fråga om rätt på grund av arv eller testamente efter den som
ännu lever träffat avtal med annan än denne, varde det ej i något fall
här i riket gällande.
8 § Har arvinge erhållit egendom av arvlåtaren under dennes livstid,
varde frågan huruvida egendomen skall anses såsom förskott å arv bedömd
enligt lagen i det land i vilket arvlåtaren var medborgare vid tiden för
gåvan.
9 § Huruvida någon överhuvud äger behörighet att taga arv eller
testamente varde prövat enligt lagen i det land i vilket han är
medborgare.
10 § Fråga om förverkande av rätt att taga testamente varde bedömd
enligt lagen i det land vilket testator vid dödsfallet var medborgare.
11 § Efterlämnar utlänning här i riket egendom som enligt lagen i det
land i vilket han var medborgare skulle tillkomma staten, kommun eller
ock allmän fond eller inrättning, tillfalle egendomen allmänna
arvsfonden.
12 § Bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med grunderna
för rättsordningen här i riket må ej här vinna tillämpning.
2 kap. Om boutredning och arvskifte
1 § Boutredning, bodelning och arvskifte efter den som vid sin död hade
hemvist här i riket skola här förrättas såsom i (lagen om boutredning
och arvskifte) sägs samt omfatta jämväl boets egendom i utlandet.
Sedan boutredning efter utländsk medborgare avslutats, må dock, där
delägarna äro därom ense, bodelning och arvskifte ske enligt lagen i det
land i vilket den avlidne var medborgare och egendomen för sådant
ändamål omhändertagas av den som enligt nämnda lag är därtill behörig.
2 § Ändå att den avlidne ej hade hemvist här i riket, skall, där han var
svensk medborgare eller här finnes egendom efter honom, vad i svensk lag
är stadgat om egendoms avträdande till förvaltning av boutredningsman
äga tillämpning och skall, där egendomen blivit sålunda avträdd,
boutredning, bodelning och arvskifte, med iakttagande av vad nedan sägs,
här äga rum enligt svensk lag.
3 § Finns det här i riket egendom efter någon som vid sin död inte hade
hemvist här och har egendomen inte avträtts till förvaltning av
boutredningsman enligt 2 §, skall anmälan om detta utan dröjsmål göras
hos socialnämnden av den som har vård om egendomen eller annars av
anhörig, medlem av det hushåll som den döde tillhörde, hyresvärd eller
annan som är närmast till det. Då anmälan sker eller förhållandet på
annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs, ta hand om
egendomen.
Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av kontanter,
kläder och andra lösören för personligt bruk, får socialnämnden
överlämna egendomen till anhörig till den avlidne eller, om denne var
utländsk medborgare, till konsul för det land han tillhörde.
Överlämnande får dock ske först sedan kostnaderna här i riket för den
avlidnes uppehälle, vård och begravning har betalats. Överlämnande får
inte ske, om det skulle medföra skada för någon rättsägare som är svensk
medborgare eller som har hemvist här.
I annat fall än som avses i andra stycket skall socialnämnden göra
anmälan till rätten, som då förordnar att egendomen skall avträdas till
förvaltning av boutredningsman. Därefter gäller vad som sägs i 2 §. Lag
(1981:361).
4 § Där egendom efter någon som vid sin död ej hade hemvist i riket
avträdes till förvaltning av boutredningsman, må till boutredningsman ej
utses dödsbodelägare eller annan vars rätt är av utredningen beroende
och förvaltningen ej övertagas av delägare; och skall tiden för
boupptecknings förrättande räknas från det egendomsavträde skedde.
5 § Då boutredning, bodelning och arvskifte efter svensk medborgare som
ej hade hemvist här i riket förrättas enligt svensk lag, skall
förrättningen omfatta jämväl boets egendom i utlandet.
På ansökan av boutredningsmannen eller efter hans hörande äge rätten,
där den finner det kunna ske utan skada för rättsägare, förordna, att
egendomen eller viss del därav må för boutredning, bodelning och
arvskifte omhändertagas av den som är därtill behörig enligt lagen i det
land där den avlidne hade hemvist. Innan sådant beslut meddelas, skola
härvarande kända rättsägare erhålla tillfälle att yttra sig, såvitt det
utan märklig tidsutdräkt kan ske. Vid beslutet må fästas det villkor att
utredningskostnaderna gäldas och säkerhet ställes för att rättsägare som
äro svenska medborgare eller här hava hemvist komma i åtnjutande av sin
rätt i dödsboet. Upphör efter vad nu är sagt boutredningsmannens
befattning med boet eller finner rätten, efter anmälan av
boutredningsmannen eller dödsbodelägare, hinder möta mot förrättningen,
varde boutredningsmannen entledigad.
6 § Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter utländsk medborgare
som ej hade hemvist i riket skall förrättningen omfatta allenast den här
befintliga egendomen samt, förutom gäld varför den döde häftade till dem
som äro svenska medborgare eller hava hemvist här i riket, allenast gäld
som blivit hos boutredningsmannen av borgenären särskilt angiven.
Vad i 5 § andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning; dock att
dödsboförvaltning som är anordnad i den avlidnes hemland skall framför
dödsboförvaltning i det land där han hade hemvist äga omhändertaga
egendomen. Har boutredningen slutförts här i riket, skall, där ej hinder
möter mot bodelning och arvskifte i utlandet eller dödsbodelägare som är
svensk medborgare eller här har hemvist yrkat, att bodelning och
arvskifte här förrättas, befintligt överskott städse tillhandahållas
dödsboförvaltning som nyss sagts. Handling som här upprättats över
boutredning, bodelning och arvskifte skall i avskrift tillställas nämnda
dödsboförvaltning.
7 § Då boutredning, bodelning eller arvskifte sker här i riket skall
frågan om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder bedömas efter
svensk lag. Lag (1981:361).
8 § I fråga om testamenstagares rätt vid boutredning och arvskifte som
sker här i riket gäller svensk lag beträffande delgivning och klander av
testamente.
Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller
testamente skall svensk lag äga tillämpning. Lag (1989:310).
9 § Vid boutredning, bodelning eller arvskifte här i riket skall tagas i
beräkning vad vid motsvarande förrättning efter den döde i annat land
tillagts borgenär, efterlevande make, arvinge eller testamentstagare;
och åligge det förty boutredningsmannen att söka anskaffa avskrift av
boupptecknings-, bodelnings-, arvskiftes- eller annan liknande handling
som vid sådan förrättning där upprättats. I avvaktan på förrättning som
nu sagts må med motsvarande åtgärd här i riket anstå , såvitt det ej
länder rättsägare till märklig skada.
10 § Tvist om arv eller testamente eller om efterlevande makes rätt i
dödsbo skall upptagas av svensk domstol, såframt den avlidne var svensk
medborgare eller hade hemvist här i riket, så ock eljest där tvisten rör
egendom som här i riket finnes.
Vad nu sagts gäller dock ej, såvitt tvisten rör egendom som enligt vad i
denna lag stadgas utlämnats till utländsk dödsboförvaltning och genom
dess försorg är föremål för utredning, bodelning eller arvskifte.
11 § Bodelning i anledning av makes död eller arvskifte, som ej enligt
vad förut i detta kapitel stadgas, skolat förrättas enligt svensk lag,
skall äga giltighet i avseende å formen, om vid förrättningen förfarits
enligt lagen å den ort där den ägt rum eller enligt lagen i det land i
vilket den avlidne var medborgare.
12 § Har å utländsk ort bodelning i anledning av makes död eller
arvskifte förrättats av myndighet eller av särskilt förordnad skiftesman
eller tvist om sådan bodelning eller om arv eller testamente blivit av
utländsk domstol avgjord, vare bodelningen, skiftet eller domen här i
riket gällande under villkor att
den avlidne vid sin död var medborgare i det land där bodelningen eller
skiftet förrättades eller domen meddelades eller ock där hade hemvist;
bodelningen, skiftet eller domen ej avser egendom som här i riket var
föremål för dödsbobehandling eller här skolat undergå bodelning eller
skifte;
bodelningen, skiftet eller domen vunnit laga kraft;
det genom bodelningen, skiftet eller domen träffade avgörandet, såvitt
fråga är om egendom som vid dödsfallet fanns här i riket, ej grundats på
lag vars bestämmelser i ämnet äro stridande mot den lag som skolat vinna
tillämpning enligt vad i 1 kap. stadgas;
avgörandet icke är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen
här i riket; samt
då fråga är om tredskodom, part som uteblivit antingen personligen eller
genom befullmäktigat ombud i tid fått del av stämningen i målet.
13 § En ansökan om att en dom som avses i 12 § ska förklaras
verkställbar i Sverige görs till den tingsrätt som regeringen
föreskriver.
Om tingsrätten finner att domen uppfyller villkoren för
erkännande enligt 12 §, ska den förklara att domen är
verkställbar. Domen verkställs på samma sätt som en svensk
dom som har fått laga kraft.
Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden. Lag (2014:915).
14 § Har genom utrikesdepartementets försorg till riket överförts
egendom som vid bodelning eller arvskifte utom riket tillagts någon som
här vistas, får egendomen ej tagas i mät eller därå läggas kvarstad,
medan den finnes i förvar hos departementet eller myndighet genom vars
försorg den skall tillställas den enligt bodelningen eller skiftet
berättigade. Lag (1981:783).
15 § Boutredningsman må för utlämnande av egendom till utländsk
dödsboförvaltning, för införskaffande av utredning som i 9 § sägs och
för annat liknande ändamål anlita utrikesdepartementets förmedling. Där
det av departementet äskas, vare han pliktig att nedsätta det belopp
vartill kostnaden för åtgärden skäligen kan beräknas uppgå eller att för
kostnaden ställa säkerhet som av departementet godkännes.
16 § Vad i detta kapitel sägs om svensk medborgare såsom dödsbo
delägare, borgenär eller eljest rättsägare i dödsbo skall även gälla
staten samt kommun, bolag, förening, annan samfällighet eller stiftelse
här i riket.
17 § Om konsuls befattning med egendom som svensk medborgare efterlämnat
utrikes förordnar Konungen.
3 kap. Särskilda bestämmelser
1 § Skall lagen i främmande stat tillämpas på grund av att någon äger
medborgarskap där och finnes i den staten flera gällande rättssystem,
bestämmes tillämpligt rättssystem enligt de regler som gälla i samma
stat. I avsaknad av sådana regler tillämpas det rättssystem till vilket
han har den närmaste anknytningen. Lag (1973:1194).
2 § Skall enligt vad i denna lag sägs utländsk lag lända till
efterrättelse och är ej innehållet av den utländska lagen för rätten
känt, äge rätten förelägga part att i sådant hänseende förebringa
utredning.
Har Konungen förordnat huru underrättelse om innehållet av utländsk lag
må av rätten sökas, vare rätten, då ej lagens innehåll förut är för
rätten känt, pliktig att i sådan ordning därom söka underrättelse.
3 § Vid tillämpning av denna lag skall fordran å penningar som äro
insatta i svensk bank så ock fordran hos försäkringsanstalt på grund av
försäkringsavtal som tillhör anstaltens rörelse här i riket anses såsom
här befintlig egendom. Lag samma vare om annan fordran hos gäldenär här
i riket, där ej fordringen grundas å handling vars företeende utgör
villkor för dess utkrävande och handlingen finnes utom riket.
4 § Om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare som
hade hemvist här i riket, om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge samt om tillsyn i vissa fall å
oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge
gäller vad särskilt är stadgat.
Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen i avseende å
dödsbo efter den som var medborgare i fördragsslutande stat eller där
hade hemvist stadga avvikelser från de i 2 kap. meddelade
bestämmelserna.
Övergångsbestämmelser
2014:915
1. Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea
hovrätt och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i
hovrätten före ikraftträdandet.