Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1935:45 ·
Visa register
Lag (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1935-03-01
Ändring införd: t.o.m. SFS 1977:1002
Författningen har upphävts genom: SFS 2015:417
Upphävd: 2015-08-17
1 § Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge, skall boutredning, bodelning
eller arvskifte, som där äger rum, omfatta den till boet hörande
egendom, som finnes här i riket. Svensk domstol må ej med
kvarlåtenskapen taga befattning i vidare mån än i denna lag sägs.
2 § På framställning av dödsboförvaltningen har rätten i ort, där
egendom efter den döde finnes, att förordna lämplig person att
upprätta bouteckning. I bouppteckningen skola upptagas boets till
gångar här i riket med angivande av värdet, så cok den gäld, för
vilken sådan tillgång på grund av inteckning eller eljest särskilt
häftar. På framställning av dödsboförvaltningen har rätten ock att
förordna lämplig person att omhänderhava den dödes här i riket varande
egendom, intill dess den kan övertagas av dödsboförvaltningen; och har
den som sålunda förordnats jämväl att, där egendomen är utsatt för
förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde
eller erfordras alltför kostsam vård, föranstalta om försäljning av
egendomen.
Finnes kostnad för sökt åtgärd böra förskjutas, äge rätten att, innan
beslut fattas, av den som åtgärden påkallat kräva förskott med belopp,
som prövas skäligt. Handling, som är avfattad på finska eller
isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till
danska, norska eller svenska språket. Lag (1969:801).
3 § Där någon, som hade hemvist i en av de främmande staterna, dött
under uppehåll här i riket, skall såframt han var medborgare i en av
dessa stater eller ock svensk medborgare, hans härvarande egendom,
intill dess den övertages av dödsboförvaltningen, stå under sådan vård
som är stadgad om egendom efter död man, som hade hemvist här i riket;
dock skall ej i något fall på den som egendomen vårdar ankomma att
föranstalta om bouppteckning.
4 § Är dödsbo som avses i 1 § föremål för offentligt skifte i någon
av de främmande staterna och hörer till boet egendom här i riket,
skall vad i den statens lag är stadgat om inskränkning i rätten att
utmätningsvis njuta betalning ur dödsbo äga tillämpning å sagda
egendom, dock ej i fråga om utmätning för skatt eller annan allmän
avgift, som pålagts här i riket, eller fordrans uttagande ur egendom,
som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet för
fordringen.
5 § Skall egendom som avses i 4 § säljas utmätningsvis, varde vid
försäljningen och fördelning av köpeskillingen tillämpat vad i 9 §
lagen den 6 april 1934 om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark,
Finland, Island eller Norge, är stadgat om fordran som njuter förmåns
rätt.
6 § Vad lagen i främmande fördragsslutande stat stadgar om att
inskrivning i fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tingslysning)
utgör förutsättning för att rätt som uppkommit genom avtal eller annan
rättshandling eller genom utmätning (utlegg eller utpantning) skall
gälla emot dödsbo äge ej tillämpning beträffande egendom, som vid
dödsfallet fanns här i riket.
7 § Vid tillämpning av de föreskrifter denna lag innehåller om
egendoms befintlighet i viss fördragsslutande stat skall fordran som
är grundad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars
företeende utgör villkor för rätt att utkräva fordringen, anses
befintlig där handlingen finnes, men annan fordran betraktas
såsombefintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen skall äga
rum.
Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där
det har hemort.
8 § Har domstol i någon av de främmande staterna fattat beslut, att
dödsbo efter medborgare i fördragsslutande stat som vid sin död hade
hemvist i sådan stat skall behandlas av särskild arvsdomstol eller om
boets överlämnande till boutredningsman eller testamentsexekutor
eller om efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat,
vare beslutet gällande här i riket.
9 § Yppas tvist om arv eller testamente efter medborgare i fördrags
slutande stat, som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland,
Island eller Norge, eller om hans efterlevande makes rätt att öertaga
boet såsom oskiftat, äge parterna överenskomma, att tvisten må
upptagas av allmän underrätt här i riket; dock må det ej ske där boet
är föremål för behandling av särskild arvsdomstol eller testaments
exekutor eller av domstol förordnad boutredningsman eller skiftesman
eller tvisten avser klander av testamente, bodelning eller arvsskifte
efter någon som hade hemvist i Finland.
10 § I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning
om rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt,
boutredning eller skifte med anledning av dödsfall eller ansvarighet
för den dödes gäld gälla bestämmelserna i lagen (1977:595) om
erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens
område. Lag (1977:597).
Övergångsbestämmelser
1935:45
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där
efterlevande make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken
dött före ikraftträdandet.
1977:597
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får
sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de länder som anges
i lagen.
1977:1002
Regeringen föreskriver att lagen (1977:597) om ändring i lagen
(1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge skall träda i kraft i förhållande till
Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1978.