Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Denna lag äger tillämpning å all slags arbetsförmedling som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Har mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande träffats avtal om anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, skall, där av omständigheterna framgår, att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling anses såsom arbetsförmedling enligt denna lag. Lag (1942:209). 2 § Arbetsförmedling må icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning här i riket åt utlänning som vistas utom riket, må tillstånd beviljas allenast för de fall och på de villkor regeringen efter överenskommelse med främmande stat bestämmer. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning å förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare med mindre regeringen därom förordnar. Tillstånd må icke beviljas enskild person eller avse arbetsförmedling för sjömän. Lag (1976:156). 2 a § Utan hinder av 2 § må regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bevilja enskild person eller annan tillstånd att bedriva arbetsförmedling för musiker och sceniska artister i förvärvssyfte. Tillstånd får givas endast för verksamhet som innefattar förmedling av anställning utomlands åt den som är bosatt här i riket eller av anställning här i riket åt den som är bosatt utomlands. Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med mindre sökanden utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa villkor som begränsar förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen. Tillstånd enligt denna paragraf får beviljas för högst ett år i sänder. Lag (1983:258). 3 § Vid meddelande av tillstånd skall angivas den ersättning för förmedlingen, som högst må uppbäras, samt de övriga villkor och bestämmelser för verksamheten som prövas erforderliga. Ersättningen må i annat fall än som avses i 2 a § icke så bestämmas, att densamma kan förväntas överstiga de nödiga utgifterna för förmedlingen. Lag (1976:156). 4 § När anledning därtill förekommer må arbetsmarknadsstyrelsen återkalla tillstånd ävensom meddela ändrade villkor eller bestämmelser för verksamheten. Lag (1947:367). 5 § Envar som bedriver arbetsförmedling utan att från arbetsgivare eller arbetssökande uppbära ersättning är skyldig att, i enlighet med de föreskrifter arbetsmarknadsstyrelsen utfärdar, inom tre månader från det verksamheten tagit sin början göra anmälan därom till arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1947:367). 6 § Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och i anledning av densamma meddelade föreskrifter utövas av arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1947:367). 7 § Envar som bedriver arbetsförmedling åligger att över verksamheten föra de anteckningar som arbetsmarknadsstyrelsen må föreskriva; att hålla dessa anteckningar och andra handlingar angående verksamheten tillgängliga för arbetsmarknadsstyrelsen eller för den som av styrelsen bemyndigats granska desamma; samt att enligt av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade föreskrifter meddela styrelsen de uppgifter rörande verksamheten som styrelsen kan finna erforderliga för tillsynens utövande och för samordnande av arbetsförmedlingsverksamheten inom riket. Lag (1947:367). 8 § Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning dömes till böter. Den som försummar att göra anmälan enligt 5 § döms till penningböter. Lag (1991:253). 9 § Den som uppsåtligen bereder arbete åt någon efter anvisning genom arbetsförmedling som utan tillstånd bedrives i förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1984:412). 10 § Den som bryter mot villkor eller bestämmelse som meddelats med stöd av 3 eller 4 § eller underlåter att fullgöra skyldighet enligt 7 § dömes till böter. Lag (1970:877). 11 § Om någon som står under åtal för brott mot 8 § första eller andra stycket, 9 § första stycket eller 10 § fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall som särskilt brott anses vad han förbrutit före varje åtal. Övergångsbestämmelser 1935:113 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936. Genom denna lag upphäves kungörelsen den 5 maj 1916 (nr 163) angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning, därvid skall iakttagas att säkerhet som i § 4 kungörelsen sägs ej må återlämnas förrän länsstyrelsen, efter samråd med /arbetsmarknadsstyrelsen/, finner säkerheten ej vara behövlig; att vad i §§ 6, 7 och 8 samt § 9 första, andra och tredje styckena kungörelsen stadgas fortfarande skall gälla beträffande förhållande som uppkommit under kungörelsens giltighetstid; samt att kungörelsens bestämmelser fortfarande skola tillämpas å förseelse som begåtts under kungörelsens giltighetstid ävensom å därefter begången förseelse mot stadgande i §§ 6, 8 och 9 kungörelsen i den mån desamma förlänats fortsatt giltighet. Den som vid denna lags ikraftträdande i behörig ordning bedriver arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande uppbäres ersättning, och som före den 1 februari 1936 söker tillstånd till dylik verksamhet, må, i den mån förmedlingen icke avser anställning utom riket eller anställning här i riket åt utlänning som vistas utom riket, utan hinder av stadgandena i 2 §, fortfarande bedriva verksamheten till dess ansökan blivit prövad. Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av /arbetsmarknadsstyrelsen/ erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. Beträffande yrkesgrupper, som Konungen bestämt, äger /arbetsmarknadsstyrelsen/ för tiden därefter, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till /den 1 januari 1950/, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl meddela nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock endast för enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd bedriven verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande varit anställd. Innan tillstånd, varom i detta stycke sägs, av /arbetsmarknadsstyrelsen/ beviljas, skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser beredas tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedling, varom i detta stycket är fråga. I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma. Lag (1942:209).