Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1932:540 · Visa register
Lag (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Island
Departement: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1932-12-02
Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:400
Övrigt: Lagen har enligt 1977:595 och 1977:1000 upphört att gälla i förhållande till Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1978.
1 § Lagakraftägande dom, som i Danmark, Finland, Island eller Norge givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl här i riket. Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken. 2 § Lika med lagakraftägande dom anses i denna lag: 1. utslag, varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända; 2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt 3. lagakraftägande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången, meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne eller sakkunnig. 3 § Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande, som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre: 1. svarande, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag var pliktig att hava i den staten; eller 2. bindande överenskommelse var träffad om målets upptagande av den domstol, där domen gavs; eller 3. domen angår skadestånd för gärning, som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen. Vad nu är sagt gälle ock i fråga om dom, som i någon av förenämnda fyra stater blivit av högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som i första instans. 4 § Beslut eller förlikning, som enligt 1-3 §§ äger giltighet här i riket och varå verkställighet kan vinnas i den stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks, skall på begäran här verkställas. 5 § Ansökan om verkställighet göres hos överexekutor. 6 § Vid ansökan om verkställighet av beslut skall fogas: 1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift; 2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs i 1 eller 2 §, samt att verkställighet kan ske i den stat, där beslutet gavs; samt 3. där fråga är om dom, som avses i 3 §, bevis som utmärker, att domen enligt nämnda paragraf är gällande. Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen är ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas i den stat, där den träffats. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket. 7 § Bevis, som i 6 § sägs, skall vara utfärdat: i Danmark, Finland och Island av justitieministeriet; samt i Norge av justisdepartementet. 8 § Överexekutor företage ansökningen till prövning utan motpartens hörande; dock må tillfälle till yttrande beredas honom, när särskilda skäl därtill äro. 9 § Varder ansökningen av överexekutor bifallen, gälle i avseende å verkställigheten vad om svensk domstols lagakraftägande dom är stadgat; och skall förty vad beslutet eller förlikningen må innehålla om tvångsmedel ej vinna tillämpning. 10 § Denna lag gäller inte om konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2007 års Luganokonvention) är tillämplig. Denna lag gäller inte heller i fråga om 1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande, omyndighetsförklaring eller sådan förklarings hävande, eller dom som, i samband med hemskillnad, äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång, meddelats om bodelning mellan makarna, skadestånd eller vårdnaden om barnen eller också senare, i särskilt mål, meddelats i sådan fråga, dock att föreskrifterna i 4–9 §§ om verkställighet ska tillämpas på domen, när denna enligt särskilda föreskrifter ska gälla här i riket; 2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar tilllämpning av lagstiftningen om makars förmögenhetsförhållanden, såframt tvisten här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde före nya giftermålsbalkens ikraftträdande; 3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt; 4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller testamente, boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs; 5. beslut eller förlikning i fråga om äganderätt eller annan rätt till fast egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller om skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller om påföljd av sådan skyldighets åsidosättande; 6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål stadgade ordning. Lagen gäller inte heller i fråga om beslut som meddelats av särskild domstol för arbetstvister. Lag (2009:1305). 11 § Denna lag medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med rättsordningen här i riket. Övergångsbestämmelser 1932:540 Genom denna lag upphäves förordningen den 15 juni 1861 om verkställighet i Sverige av domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark; dock att nämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före lagens ikraftträdande. I vad eljest är stadgat om giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols beslut göres ej ändring genom denna lag.