Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1932:130 ·
Visa register
Växellag (1932:130)
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1932-05-13
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:604
Första avdelningen
Om dragna (trasserade) växlar
1 kap. Om utställande av växel och växels form
1 § Växel skall innehålla
1) benämningen, växel, införd i själva texten och uttryckt å det språk,
varå handlingen är avfattad:
2) ovillkorlig anmodan att betala visst penningbelopp (växelsumma);
3) namnet å den, som skall infria växeln (växelbetalare, trassat);
4) uppgift å förfallotiden;
5) uppgift å den ort, där betalningen skall erläggas;
6) namnet å den, till vilken eller till vars order betalningen skall
erläggas (remittent);
7) uppgift å dag och ort för växelns utställande; samt
8) underskrift av den, som utställer växeln (utställare, trassent).
2 § Handling, vari saknas något av vad växel skall enligt 1 § innehålla,
vare ogiltig såsom växel, där ej annat följer av vad nedan i denna
paragraf sägs.
Är förfallotid ej utsatt, skall växeln anses betalbar vid uppvisandet.
Såsom växels betalningsort och tillika såsom växelbetalarens boningsort
skall, där ej annan ort särskilt angivits, gälla den, som är utsatt vid
växelbetalarens namn.
Växel, vari orten för utställandet ej är nämnd men ort är vid
utställarens namn utsatt, skall anses vara där utställd.
3 § Växel må lyda å utställarens egen order.
Den må dragas på utställaren själv.
Den må dragas för tredje mans räkning.
4 § Växel må lyda på betalning hos tredje man, vare sig å
växelbetalarens boningdsort eller å annan ort.
5 § I växel, som lyder på betalning vid uppvisandet eller viss tid efter
uppvisandet. Äge utställaren bestämma, att växelsumman skall löpa med
ränta. Är i annan växel sådan bestämmelse given, vare den bestämmelse
ogill.
Räntefoten varde utsatt i växeln; har det ej skett, vare bestämmelsen om
ränta ogill.
Räntan skall löpa från dagen för växelns utställande, där ej annan dag
är utsatt.
6 § Är växelsumma utsatt såväl i bokstäver som i siffror, men till olika
belopp, gälle den i bokstäver utsatta summan.
Äre växelsumma utsatt flera gånger i bokstäver eller flera gånger i
siffror, gälle, om beloppen äro olika, växeln endast för den minsta
summan.
7 § Finnes underskrift å växel vara tecknad av person, som icke kan med
laga verkan ingå växelförbindelse, eller är underskrift falsk eller
tecknad i diktad persons namn eller av annan grund utan verkan emot
undertecknaren eller den, å vars vägnar den tecknats, svare övriga
växelgäldenärer likväl för sina förbindelser.
8 § Har någon tecknat sitt namn å växel såsom ställföreträdare för
annan, och ägde han ej behörighet att handla å dennes vägnar, svare
själv för växelförbindelsen men njute, där han infriar växeln, samma
rätt, som skulle tillkommit den andre. Vad nu sagts gälle ock om den,
som äger företräda annan men överskridit sin behörighet.
9 § Utställare svare för växelns godkännande (accept) och betalning.
Han äge fritaga sig från ansvarighet för växelns godkännande. Har han
gjort förbehåll om att vara fri från ansvarighet för växelns betalning,
vare det förbehåll utan verkan.
10 § Har växel, som utgivits i ofullständigt skick, blivit utfylld på
ett sätt, som strider mot träffad överenskommelse, må denna omständighet
ej åberopas emot växelinnehavaren, med mindre han vid växelns
förvärvande var i ond tro eller förfor med grov vårdslöshet.
2 kap. Om överlåtelse av växel (indossament)
11 § Växel må, ändå att den ej är uttryckligen ställd till order,
medelst påskrift överlåtas till annan (indossatarie).
Har utställare i växeln insatt orden "icke till order" eller motsvarande
uttryck, må den ej överlåtas i annan form eller med annan verkan än som
i allmänhet gäller i fråga om överlåtelse av fordran.
Växel må överlåtas även till växelbetalaren, vare sig denne godkänt
växeln eller icke, till utställaren eller till annan växelgäldenär.
Dessa äge ånyo överlåta växeln.
12 § Överlåtelse skall vara ovillkorlig. Villkor, varav dess giltighet
gjorts beroende, vare utan verkan.
Överlåtelse, som avser en del av växelsumman, vare ogill.
Överlåtelse till innehavaren vare gällande såsom överlåtelse in blanco.
13 § Överlåtelse skall tecknas å själva växeln eller å ett därvid häftat
blad (allonge). Den skall undertecknas av överlåtaren.
Överlåtelse vare giltig, även om däri ej är nämnt, till vem växeln
överlåtes, eller överlåtaren allenast tecknat sitt namn (indossament in
blanco). I sistnämnda fall skall överlåtelsen, för att gälla, vara
tecknad å växelns baksida eller på vidhäftat blad.
14 § Genom överlåtelse varda alla av växeln härflytande rättigheter
överflyttade.
Om överlåtelse tecknats in blanco, äge växelinnehavaren:
1) ifylla den med sitt eller annans namn;
2) teckna ny överlåtelse, in blanco eller till annan person; eller
3) överlåta växeln till annan person utan att ifylla överlåtelsen eller
teckna ny övrlåtelse.
15 § Den, som å växel tecknat överlåtelse, vare, såvitt han ej gjort
särskilt förbehåll, ansvarig för växelns godkännande och betalning.
Han äge förbjuda, att växeln ånyo överlåtes; gör han det, vare fri från
ansvarigheten emot dem, till vilka överlåtelse därefter sker.
16 § Den, som har växel i händer, skall anses som rätt innehavare av
densamma, så framt han styrker sin rätt till växeln genom en oavbruten
följd av överlåtelsen, även om den sista är in blanco. Utstrukna
överlåtelser varde härvid betraktade såsom ej förefintliga. Följer å en
överlåtelse in blanco annan överlåtelse, skall den, som undertecknat den
senare, anses hava förvärvat växeln genom överlåtelsen in blanco.
Har växel för någon förkommit, på vad sätt det vara må, vare dock
innehavaren, där han styrker sin rätt till växeln på sätt i första
stycket sägs, icke pliktig att lämna växeln ifrån sig, med mindre han
vid växelns förvärvande var i ond tro eller förfor med grov vårdslöshet.
17 § Den, mot vilken talan på grund av växel göres gällande, äge ej mot
innehavaren framställa invändningar, som grundas på den förres särskilda
förhållande till utställaren eller till föregående växelinnehavare, med
mindre innehavaren vid växelns förvärvande uppsåtligen handlat till
gäldenärens förfång.
18 § Innehåller överlåtelse orden "valuta till indrivning", "till
inkasso" eller annan uttryck, som angiver att överlåtelsen endast
innefattar ett uppdrag (prokuraindossament), äge innehavaren av växeln
att göra gällande alla av denna härflytande rättigheter men icke att
överlåta den annorledes än medelst ny prokuraöverlåtelse.
Växelgäldenär äge, i fall som nu sagts, ej mot växelinnehavaren
framställa andra invändningar än dem han kunnat göra gällande mot
överlåtaren.
Uppdrag, som innefattas i prokuraöverlåtelse, vare ej förfallet, om
överlåtaren dör eller förlorar förmågan att med laga verkan företaga
rättshandling.
19 § Innehåller överlåtelse orden "valuta till säkerhet", "valuta till
pant" eller annat uttryck, som angiver att växeln överlåtits såsom pant,
äge innehavaren av växeln göra gällande alla av denna härflytande
rättigheter; dock gälle av honom tecknad överlåtelse allenast såsom
prokuraöverlåtelse.
Växelgäldenär äge ej mot växelinnehavaren framställa invändningar,
grundade på gäldenärens särskilda förhållande till överlåtaren, med
mindre innehavaren vid växelns mottagande uppsåtligen handlat till
gäldenärens förfång.
20 § Överlåtelse, som tecknas efter växelns förfallotid, äge enahanda
verkan som dessförinnan tecknad överlåtelse; varder växeln överlåten
först efter det protest upptagits för bristande betalning eller efter
utgången av den för protestens upptagande bestämda tid, äge dock
överlåtelsen ej annan verkan än som i allmänhet följer av fordrans
överlåtande.
Finnes å växeln överlåtelse, som ej är dagtecknad, skall den, så framt
ej annan styrkes; anses hava tillkommit före utgången av den för protest
stadgade tid.
3 kap. Om växels godkännande (accept)
21 § Växelinnehavare, så ock den, som allenast har växel i händer, vare
intill växelns förfallodag berättigad att för växelbetalaren å hans
boningsort uppvisa växeln till godkännande.
22 § I envar växel äge utställaren föreskriva dess uppvisande till
godkännande, med eller utan utsättande av viss tid för uppvisandet.
Han vare berättigad att i växeln förbjuda dess uppvisande till
godkännande, dock ej där växeln lyder på betalning viss tid efter
uppvisandet eller på betalning hos tredje man eller å annan ort än
växelbetalarens boningssort.
Utställaren äge jämväl bestämma, att uppvisande till godkännande ej må
ske före viss tidpunkt.
Den, som överlåter växel, äge föreskriva dess uppvisande till
godkännande, med eller utan utsättande av viss tid, utan så är att
utställaren förbjudit sådant uppvisande.
23 § Är växel ställd att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den
uppvisas till godkännande inom ett år från dagen för dess utställande.
Utställaren äge sätta uppvisningstiden kortare eller längre än nu sagts.
Uppvisningtid, som nu är sagd, må av överlåtare förkortas.
24 § Där växelbetalaren det yrkar, skall växeln ånyo uppvisas för honom
dagen efter första uppvisandet. Ej må någon göra gällande, att sådant
yrkande åsidosatts, med mindre i protesten omnämnts, att yrkandet
framställts.
Ej vare växelinnehavare pliktig att till växelbetalaren utlämna växel,
som uppvisas till godkännande.
25 § Godkännande skall tecknas å växeln. Det skall uttryckas genom ordet
"godkännes" ("accepteras") eller annat motsvarande uttryck samt
undertecknas av växelbetalaren. Dennes blotta namnteckning å växelns
framsida gälle ock såsom godkännande.
Lyder växel å betalning viss tid efter uppvisandet, eller skall den
enligt särskilt förbehåll uppvisas till godkännande inom viss tid, varde
godkännandet dagtecknat; och skall därvid utsättas den dag då
godkännandet tecknas, så framt ej innehavaren fordrar, att
uppvisningsdagen skall utsättas. Varder godkännandet ej dagtecknat,
åligger det växelinnehavaren, om han vill bevara sin rätt till
återgångstalan mot överlåtare och utställaren, att låta styrka
försummelsen genom en i behörig tid upptagen protest.
26 § Godkännande må ej förknippas med förbehåll men kan inskränkas till
en del av växelsumman.
Göras eljest vid godkännande avvikelser från växelns innehåll, vare så
ansett som hade godkännande vägrats; dock svare godkännaren i enlighet
med utfästelsens avfattning.
27 § Har utställare av växel såsom betalningsort angivit annan ort än
växelbetalarens boningsort men ej utsatt, hos vem betalningen skall å
den andra orten erläggas, må växelbetalaren utsätta det vid
godkännandet. Har det ej skett, anses godkännaren hava åtagit sig att
själv inlösa växeln på betalningsorten.
Är växel ställd att betalas hos växelbetalaren, äge denne i godkännandet
angivna, varest å betalningsorten betalning skall krävas, eller för
betalningens erläggande anvisa någon å samma ort.
28 § Godkännande medföre förpliktelse att inlösa växeln å förfallodagen.
Infrias ej växeln, äge innehavaren, jämväl där han är utställare, att på
grund av växeln omedelbart av godkännaren kräva att utbekomma allt, som
skall gäldas jämlikt 48 och 49 §§.
29 § Har växexelbetalare tecknat godkännande å växeln men utstrukit
detta innan han återställt växeln, vare så ansett som hade godkännande
vägrats. Utstrykningen anses hava skett för återställandet, därest ej
motsatsen styrkes.
Har växelbetalaren skriftligen om sitt godkännannde underrättat
växelinnehavaren eller någon växelgäldenär, vare han, utan hinder av
utstrykningen, gentemot denne förpliktad i enlighet med sitt
godkänannde.
4 kap. Om växelborgen (aval)
30 § För betalning av växelsumman eller en del därav må säkerhet ställas
medelst växelborgen (aval).
Sådan borgen må lämnas såväl av växelgäldenär som av tredje man.
31 § Växelborgen skall tecknas å växeln eller ett därvid häftat blad.
Sådan borgen uttryckes genom orden "såsom avtal" eller annat motsvarande
uttryck; den skall undertecknas av borgesmannen.
Växelborgen må även lämnas medelst borgesmannens blotta namnteckning å
växelns framsida, dock inte av utställaren eller växelbetalaren.
Växelborgen skall utvisa, för vem den ingåtts. I brist på uppgift härom
skall den anses ingången för utställaren.
32 § Den, som tecknat växelborgen, svare lika med den, för vilken borgen
ingåtts.
Hans utfästelse gälle, ändå att den förbindelse, för vilken han gått i
borgen, är ogiltig, dock ej där ogiltigheten härrör av brist i formen.
Har växelborgesman infriat växel, inträde han i den rätt växeln medför
mot den, för vilken borgen ingåtts, ävensom mot dem, som på grund av
växeln äro ansvariga i förhållande till denne.
5 kap. Om växels förfallotid
33 § Växel må lyda på betalning:
vid uppvisandet (vid sikt, a vista);
viss tid efter uppvisandet (efter sikt, a viso);
viss tid efter utställandet (a dato); eller
å viss dag.
Växel, vari annan förfallotid är utsatt, eller som är ställd att betalas
efter hand å särskilda tider, vare ogill.
34 § Växel, som lyder å betalning vid uppvisandet, varde inlöst genast,
då den för betalning uppvisas. Den skall uppvisas till betalning inom
ett år från dagen, då den utställdes. Denna tid må dock av utställaren
förkortas eller förlängas. Uppvisningstid, som nu är sagd, må av
överlåtare förkortas.
Utställare av växel, som lyder å betalning vid uppvisandet, äge
föreskriva, att växeln ej må uppvisas före viss tidunkt. Träffas sådant
förbehåll, löper tiden för uppvisandet från nämnda tidpunkt.
35 § För växel, som lyder å betalning viss tid efter uppvisandet, skall
förfallotiden räknas från den dag godkännandet är dagtecknat eller från
protestdagen.
Är godkännandet ej dagtecknat, och har ej protest upptagits, skall
godkännandet i förhållande till godkännaren anses vara givet den dag, då
uppvisande till godkännande senast skolat ske.
36 § Växel, som lyder å betalning en eller fler månader efter
utställandet eller uppvisandet, förfalle till betalning den dag i
betalningsmånaden, som genom sitt tal motsvarar dagen för utställandet
eller uppvisandet. Finnes ej motsvarande dag i den månad, skall dennas
sista dag gälla såsom förfallodag.
Lyder växel å betalning en eller flera hela månader jämte en halv månad
efter utställandet eller uppvisandet, varde de hela månaderna räknade
först.
Är växels förfallotid bestämd till början av en månad, mitten av en
månad (medio januari, medio februari etc.) eller slutet av en månad,
skall därmed förstås den första, den femtonde eller den sista dagen i
månaden.
Med uttrycken "åtta dagar" eller "femton dagar" skall förstås icke en
eller två veckor utan fulla åtta eller femton dagar.
Uttrycket "halv månad" skall anses beteckna en tid av femton dagar.
37 § Är växel ställd att betalas viss dag å ort, vars tidräkning är olik
den, som gäller å ort, där växeln utställts, skall förfallodagen anses
vara bestämd jämlikt betalningsortens tidräkning.
Lyder växel, som dragits mellan två orter med olika tidräkning, på
betalning viss tid efter utställandet, skall uträknas vilken dag enligt
betalningsortens tidräkning motsvarar utställningsdagen, och
förfallodagen därefter bestämmas.
Tiderna för växels uppvisande varde jämväl beräknade enligt regeln i
nästföregående stycke.
Vad nu sagts skall icke äga tillämpning, där, enligt vad särskild
bestämmelse i växeln utvisar eller eljest av växelns innehåll framgår,
avsikten varit, att andra regler skulle gälla.
6 kap. Om växels betalning
38 § Växel, som lyder på betalning viss dag eller viss tid efter
utställandet eller uppvisandet, skall av innehavaren uppvisas till
betalning antingen den dag den är betalbar eller en av de två påföljande
söckendagarna.
Inlämnas växel å avräkningskontor (clearing house), gäller det som
uppvisande till betalning.
39 § Då växel infrias, varde, där växelbetalaren det äskar, växeln
utlämnad till honom med därå av innehavaren tecknat kvitto.
Växelinnehavare må ej vägra att mottaga betalning, som täcker allenast
en del av växelsumman.
Sker sådan betalning, skall, om växelbetalaren det begär, anteckning
därom göras å växeln och särskilt kvitto lämnas.
40 § Växelinnehavare vare ej pliktig att mottaga betalning före
förfallotiden.
Infrias växel av växelbetalaren före förfallotiden, gånge det på hans
eget äventyr.
Den, som infriar växel, då förfallotid är inne, vare från sin
förbindelse fri, där ej svek eller grov vårdslöshet ligger honom till
last. Han är pliktig att förvissa sig om att överlåtelserna utgöra en
behörigheten sammanhängande följd, men ej att pröva äktheten av
överlåtarnas underskrifter.
41 § Är växel ställd att betalas i myntslag, som icke är gångbart å
betalningsorten, stånde gäldenären fritt att i stället erlägga betalning
i landets mynt efter värdet å förfallodagen. Försittes förfallotiden,
äge växelinnehavaren kräva, att betalning erlägges i landets mynt, så
ock bestämma, huruvida värdet därvid skall beräknas efter förfallodagens
eller betalningsdagens kurs.
Vid beräkning av främmande myntslags värde skola de å betalningsorten
gällande handelsbruk iakttas, med mindre utställaren förskrivit, att
växelsumman skall beräknas efter en i växeln angiven kurs.
Förestående regler äge ej tillämpning, där utställaren föreskrivit
betalning i visst främmande myntslag (förbehåll om effektiv betalning i
främmande mynt).
Är växelsumman angiven i myntslag, som har enahanda benämning men olika
värde i det land där växeln utställts, och det, där den skall betalas,
skall det å betalningsorten gällande myntslag antagas vara avsett.
42 § Uppvisas icke växel till betalning inom den i 38 § föreskrivna tid,
vare envar växelgärldenär berättigad att på växelinnehavarens kostnad
och äventyr nedsätta växelsumman hos behörig myndighet.
7 kap. Om återgångstalan (regress) för uteblivet godkännande eller
bristande betalning
43 § Erlägges ej betalning å förfallotid, äge växelinnehavaren väcka
återgångskrav mot överlåtare, utställaren och andra växelgäldenärer.
Samma rätt tillkomme växelinnehavaren redan före förfallotiden:
1) om godkännande helt eller delvis vägrats;
2) om växelbetalaren, evad han godkänt växeln eller ej, blivit försatt i
konkurs eller fått till stånd offentlig ackorsförhandling utan konkurs
eller vid utmätning funnit sakna tillgång att betala sin gäld eller ock,
om han är köpman, inställt sina betalningar; samt
3) om utställare, som i växeln förbjudit dess uppvisande till
godkännande, kommit i konkurstillstånd eller fått till stånd offentlig
ackordsförhandling utan konkurs.
44 § Vägran att godkänna eller infria växel skall styrkas genom en av
offentlig myndighet upprättad handling (protest för uteblivet
godkännande eller bristande betalning).
Protest för uteblivet godkännande skall upptagas inom tid, som är
fastställd för växelns uppvisande till godkännende. Har, i fall varom i
24 § första stycket förmäles, första uppvisandet skett sista dagen inom
sagda tid, må protest upptagas jämväl påföljande dag.
Protest för bristande betalning av växel, som lyder på betalning viss
dag eller viss tid efter utställandet eller uppvisandet, skall upptagas
en av de två närmaste söckendagarna efter den dag, då växeln är
betalbar. I fråga om protest för bristande betalning av växel, som lyder
på betalning vid uppvisandet, skall vad i nästföregående stycke är
stadgat om protest för uteblivet godkännande äga motsvarande
tillämpning.
Där protest skett för uteblivet godkännande, erfordras ej uppvisande
till betalning eller protest för bristande betalning.
Har växelbetalaren vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin
gäld eller ock, om han är köpman, inställt sina betalningar, äge
växelinnehavaren ej på sådan grund väcka återgångskrav förr än växeln
uppvisats till betalning för växelbetalaren och protest upptagits.
Har växelbetalaren blivit försatt i konkurs eller fått till stånd
offentlig ackordsförhandling utan konkurs, vare, evad växeln blivit
godkänd eller icke, konkursdomstolens eller konkursdomarens beslut om
öppnande av konkurs eller inledande av ackorsförhandling tillfyllest för
bevarande av växelinnehavarens rätt till återgångstalan. Lag samma vare,
där utställare av växel, som ej må godkännas, blivit försatt i konkurs
eller fått till stånd ackorsförhandling.
45 § Har godkännande å växel vägrats eller betalning uteblivit, åligger
det växelinnehavaren att härom giva den, som senast tecknat överlåtelse
å växeln, så ock utställaren underrättelse senast fjärde söckendagen
från det protest upptogs eller, där förbehåll gjorts om återgång utan
kostnad, från uppvisningsdagen. Varje överlåtare, som mottagit sådan
underrättelse, skall sist andra söckendagen därefter, om förhållandet
lämna meddelande till den, som näst före honom tecknat överlåtelse å
växeln, med uppgift å namn och adresser å dem, som lämnat föregående
underrättelser, och så vidare, till dess meddelandet nått utställaren.
Tiden av två söckendagar räknas från mottagandet av den föregående
underrättelsen.
Då, på sätt i nästföregående stycke stadgas, underrättelse givits
växelgäldenär, skall inom samma tid enahanda underrättelse meddelas den,
som må hava för honom ingått växelborgen.
I händelse överlåtare icke utsatt sin adress eller denna är oläslig,
skall skyldigheten att lämna underrättelse anses fullgjord, om den
lämnas den överlåtare, som närmaste föregår honom.
Den, som är pliktig att meddela underrättelse varom nu sagts, äge lämna
den på vad sätt som helt, jämväl medelst blotta översändandet av växeln.
Det åligger honom att styrka, att underrättelsen lämnats inom den
föreskrivna tiden. Denna skall anses iakttagen, om före dess utgång brev
innehållande underrättelsen avlämnats till posten.
Försummelse att giva underrättelse inom ovan nämnd tid medföre ej
förlust av återgångskrav, men väl ansvarighet för den skada, som kan
hava förorsakats av försummelsen. Ej må dock i ty fall skadestånd sättas
högre än till växelsumman.
46 § Utställare, överlåtare eller växelborgesman äge, genom att å växeln
insätta orden "retur utan kostnad", "utan protest" eller annat
motsvarande uttryck och förse påteckningen med sin underskrift, fritaga
växelinnehavaren från skyldigheten att för bevarande av sin rätt till
återgångstalan upptaga protest för uteblivet godkännande eller bristande
betalning.
Sådant förbehåll fritage icke innehavaren från skyldighet vare sig att
uppvisa växeln inom föreskriven tid eller att giva underrättelse såsom i
45 § sägs. Den, som mot växelinnehavaren påstår att förskriven tid icke
iakttagits, har att därom föra bevis.
Har förbehåll, som nu sagts, gjorts av utställaren, äge det verkan i
avseende å alla växelgäldenärer; är förbehållet gjort av överlåtare
eller av växelborgesman, äge det ej verkan i fråga om annan än denne.
Har, oaktat förbehåll från utställarens sida, innehavaren låtit upptaga
protest, stånde han själv kostnaden. Är förbehåll gjort av överlåtare
eller växelborgesman, må, där protest likväl upptagits, talan om
återgäldande av kostnaden härför göras gällande mot varje växelgäldenär.
47 § De, som utställt eller godkänt växel eller därå tecknat överlåtelse
eller växelborgen, vare i förhållande till innehavaren ansvariga en för
alla och alla för en.
Växelinnehavaren äge anställa talan mot vilken som helst av dem,
antingen mot en var för sig eller mot flera gemensamt, utan att vara
bunden vid den ordning, i vilken deras förpliktelser ingåtts.
Samma rätt tillkomme varje växelgäldenär, som infriat växeln.
Har talan anhängiggjorts mot en av växelgäldenärerna, utgöre den
omständighet ej hinder för talans anställande mot annan växelgäldenär,
ändå att han i ordningen följer efter den, mot vilken talan först
gjordes gällande.
48 § Växelinnehavare äge rätt att av den, mot vilken han väcker
återgångskrav, bekomma:
1) den ej godkända eller ej erlagd växelsumman jämte den ränta, som må
vara i växeln utfäst;
2) ränta efter sex för hundra om året från förfallodagen;
3) ersättning för protestkostnader, utgifter för underrättelser, som
avses i 45 §, ävensom andra kostnader; samt
4) provision till en tredjedel för hundra av växelsumman.
Göres återgångskrav gällande för förfallotiden, skall avdrag ske för
diskonto å växelsumman, beräknat efter den diskontosats, som vid tiden
för återgångskravets framställande officiellt gäller där
växelinnehavaren är boende.
49 § Den, som inlöst växel, äge rätt att av dem, som i förhållande till
honom svara för växeln, bekomma:
1) hela det belopp han själv betalt;
2) ränta å detta belopp efter sex för hundra om året från den dag han
erlagt betalningen;
3) ersättning för egna utgifter; samt
4) provision till en tredjedel för hundra av växelsumman.
Rätten att beräkna provision upphöre, när provisionernas sammanlagda
belopp uppgår till två för hundra av växelsumman.
50 § Varje växelgäldenär, mot vilken åttergångskrav är väckt eller kan
göras gällande, äge, mot gäldande av återgångsfordringen, rätt att
utbekomma växeln jämte protesten och kvitterad räkning.
Överlåtare, som inlöst växeln, äge utstryka sin egen och efterföljande
överlåtelser.
51 § Har, i det fall att godkännande lämnats endast för en del av
växelsumman, återgångskrav blivit väckt, och varder i anledning härav
den ej godkända delen av växelsumman av växelgäldenär erlagd, skall, där
denna det begär, anteckning om den sålunda gjorda betalning tecknas å
växeln samt särskilt kvitto honom lämnas. Växelinnehavaren vare
därjämte, för möjliggörande av ytterligare återgångstalan, skyldig att
till gäldenären överlämna, förutom protesten, en styrkt avskrift av
växeln, varå i ty fall återgångstalan må grundas.
52 § Envar, som äger återgångsfordran, må såvitt ej annat förbehållit,
uttaga sin fordran medelst ny växel (återväxel), dragen å någon, som är
i förhållande till honom ansvarig, och ställd att vid uppvisandet
betalas å dennes boningsort.
I återväxel må upptagas, utom de 48 och 49 §§ omförmälde belopp, jämväl
mäklararvode samt stämpelavgift till återväxeln.
Drages återväxel av växelinnehavaren, varde dess belopp bestämt enligt
gällande kurs å växlar, dragna från huvudväxelns betalningsort på den
ifrågavarande växelgäldenärens boningsort och lydande på betalning vid
uppvisandet. Drages återväxel av överlåtare, varde beloppet bestämt
enligt kursen å växlar, ställda att betalas vid uppvisandet och från
hans boningsort dragna å växelgäldenärens boningsort.
53 § Har tid försuttits, som är stadgad:
för uppvisande av växel, lydande å betalning vid uppvisandet eller viss
tid efter uppvisandet;
för upptagande av protest för uteblivet godkännande eller bristande
betalning: eller
för växels uppvisande till betalning, när förbehåll träffats om
återgångstalan utan kostnad;
vare växelinnehavaren förlustig sin talan mot överlåtare, utställare och
övriga växelgäldenärer med undantag av godkännaren.
Har uppvisande till godkännande ej skett inom tid, som av utställaren
föreskrivits, vare innehavaren förlustig återgångskrav såväl för
uteblivet godkännande som för bristande betalning, med mindre det
framgår av föreskriften, att utställaren haft för avsikt att fritaga sig
endast från ansvarighet för godkännande.
Har i överlåtelse gjorts förbehåll om särskild uppvisningstid, äge
allenast den, som tecknat överlåtelsen, åberopa sig å förbehållet.
54 § Möter för växels uppvisande eller protests upptagande inom behörig
tid hinder i lagbud, som utfärdats inom eller utom riket, eller annat
oöverstigligt hinder (force majeure), varde tiden för sådan åtgärds
företagande förlängd.
Innehavaren av växeln vare pliktig att om sådant hinders förekomst utan
dröjsmål lämna underrättelse till den, som senast tecknat överlåtelse å
växeln, samt att om denna underrättelse göra anteckning å växeln eller
därvid häftat blad; och skall denna anteckning vara dagtecknad och av
innehavaren underskriven. I övrigt äge bestämmelserna i 45 §
tillämpning.
Efter hindrets upphörande åligger innehavaren att ofördröjligen uppvisa
växeln till godkännande eller betalning samt, om så erfordras, upptaga
protest.
Fortfar hindret längre än trettio dagar efter förfallotiden, må
återgångskrav göras gällande utan att uppvisande eller protest föregått.
I fråga om växel, som lyder å betalning vid uppvisandet eller viss tid
efter uppvisandet, skall nämnda tid av trettio dagar räknas från den
dag, före eller efter uppvisningstidens utgång, då innehavaren om
hindret underrättat den, som senast tecknat överlåtelse å växeln, dock
med iakttagande att, beträffande växel, som lyder på betalning viss tid
efter uppvisandet, sistnämnda tid skall läggas till de trettio dagarna.
Händelse, som berör allenast växelinnehavaren eller den, åt vilken han
uppdragit växelns uppvisande eller upptagandet av protest, skall ej
anses såsom hinder, varom i denna paragraf sägs.
8 KAP. Om godkännande eller betalning från tredje man (intervention)
1. Allmänna bestämmelser
55 § Utställare, överlåtare eller växelborgesman äge giva anvisning å
någon, som i nödfall skall godkänna eller betala växeln.
Växel må ock, under villkor, som nedan stadgas, godkännas eller betalas
av någon, som självmant vill inskrida till förmån för växelgäldenär, mot
vilken återgångskrav skulle kunna anställas.
Att på dylikt sätt inskrida stånde öppet för den, som ej är växel
gäldenär, även för den, å vilken växeln är dragen, samt för envar, som
redan är förpliktad på grund av växeln, dock ej för den, som därå
tecknat godkännande.
Den, som godkänt eller betalat växel efter ty i denna paragraf är sagt,
har att därom sist andra söckendagen underrätta den, till vars förmån
han uppträtt. Försummar han det, svare för skada, som därav må hava
uppstått, dock ej i något fall utöver växelsumman.
2. Godkännande från tredje man (interventionsaccept)
56 § Godkännande må av tredje man tecknas i de fall, då återgångskrav
tillkommer växelinnehavaren före växelns förfallotid, dock ej där
växelns uppvisande till godkännande är förbjudet.
Innehåller växeln anvisning å någon, som i nödfall skall godkänna eller
infria den å betalningsorten, må innehavaren ej före förfallotiden göra
återgångskrav gällande emot den, som tecknat anvisningen, eller emot
efterföljande växelgäldenärer, med mindre han uppvisat växeln för den,
som anvisningen avser, och genom protest fastställts, att denne vägrat
godkänna växeln.
I andra fall än i nästföregående stycke sägs äge växelinnehavaren vägra
mottaga godkännande från tredje man. Mottager han godkännande, vare han
förlustig sin rätt att före förfallotiden väcka återgångskrav mot den,
till vars förmån godkännandet lämnats, och mot efterföljande
växelgäldenärer.
57 § Godkännande från tredje man skall tecknas å växeln och under
skrivas av godkännaren. Godkännandet skall utmärka, till vems förmån det
givits; sker det ej, anses godkännandet lämnat till förmån för
utställaren.
58 § Den, som godkänt växel efter ty i 56 och 57 §§ sägs, vare i
förhållande till innehavaren och de överlåtare, som följa efter den,
till vars förmån godkännandet givits, lika med denne ansvarig för
växeln.
Utan hinder av sålunda ämnat godkännande äge den, för vars räkning
godkännandet givits, ävensom de, vilka i förhållande till honom svara
för växeln, att, mot erläggande av det i 48 § angivna belopp, av
växelinnehavaren utbekomma växeln, kvitterad räkning och protest, som må
hava upptagits.
3. Betalning från tredje man (interventionsbetalning)
59 § Växel må betalas av tredje man i varje fall då återgångskrav, vare
sig vid eller före förfallotiden, tillkommer växelinnehavaren.
Betalningen skall omfatta hela det belopp, som bort gäldas av den, till
vars förmån betalningen sker.
Den skall fullgöras sist dagen efter den, då protest för bristande
betalning senast må upptagas.
60 § Har växel godkänts av tredje man, som äger hemvist å
betalningsorten, eller innehåller växeln anmodan till en eller flera,
som där äga hemvist, att i nödfall fullgöra betalningen, åligger det
växelinnehavaren att för envar av dem uppvisa växeln och, om sådant
ifrågakommer, upptaga protest för bristande betalning sist dagen efter
den, då eljest sådan protest senast må upptagas.
Har ej protest upptagits efter ty ny är sagt, vare den, som lämnat
anvisning å nödfallsbetalare, eller den, till vars förmån växeln eljest
godkänts, så ock senare överlåtare fria från vidare ansvarighet.
61 § Växelinnehavare, som vägrar mottaga betalning av tredje man, vare
förlustig återgångskrav mot dem, som skulle blivit befriade genom
betalningen.
62 § Att betalning erlagts av tredje man skall styrkas genom kvitto å
växeln, med uppgift å den, till vars förmån betalningen skett. I brist
på sådan uppgift skall betalningen anses erlagd till förmån för
utställaren.
Växeln, så ock protesten, där sådan upptagits, varde överlämnade till
den, som erlagt betalningen.
63 § Den, som betalar växel till förmån för växelgäldenär, inträde i den
rätt växeln medför med gäldenären samt mot dem, som på grund av växeln
äro mot denne ansvariga, Dock äge han ej å växeln teckna överlåtelse.
Överlåtare, som följa efter växelgäldenär, till vars förmån betalning
skett, vare fria från vidare ansvar.
Erbjuda sig flera att inskrida för växelns infriande, äge den företräde,
genom vars inskridande de flesta växelgäldenärer befrias. Har betalning
skett i strid mot vad nu sagts, och var det känt för den, som inskred,
vare han förlustig återgångskrav mot dem, som eljest skulle blivit
befriade.
9 KAP. Om duplett och avskrift av växel
1. Om duplett
64 § Växel må utgivas i flera lika lydande exemplar (dupletter).
De särskilda exemplaren skola innehålla nummerbeteckning i själva
texten; äro exemplaren ej sålunda betecknade, gälle vart och ett såsom
självständig växel.
Varje innehavare av växel, däri ej angives, att den är utställd i blott
ett exemplar, vare berättigad att, mot ersättning för kostnaderna,
erhålla dupletter av växeln. För detta ändamål har han att vända sig
till den, som senast tecknat överlåtelse å växeln; och vare denne
pliktig att giva honom bistånd genom att vända sig mot närmast
föregående överlåtare och så vidare, till dess utställaren nås.
Överlåtare vare pliktig att på duplettexemplaren förnya sina
överlåtelse.
65 § Infriande av ett växelexemplar medför frihet från vidare
betalningsskyldighet för växeln, ändå att förbehåll ej träffats, att
genom sådant infriande övriga exemplar bliva kraftlösa. Dock svare
växelbetalaren fortfarande för varje exemplar, som är försett med hans
godkännande och som icke till honom återställts.
Överlåtare, som till olika personer överlåtit exemplar av växeln, så ock
annan, som senare överlåtit växelexemplar, svare för varje utelöpande
exemplar, som är försett med hans namnteckning.
66 § Är ett exemplar av växel avsänt till godkännande, skall avsändaren
å de övriga utsätta namnet å den, hos vilken förstnämnda exemplar
finnes; och vare denne pliktig att utlämna det till rätt innehavare av
annat exemplar.
Varder utlämnandet vägrat, vare växelinnehavaren ej berättigad till
återgångskrav, innan medelst protest blivit styrkt:
1) att det till godkännande avsända exemplaret icke blivit på
växelinnehavarens begäran till honom utlämnat, samt
2) att godkännande eller betalning icke kunnat å annat exemplar
erhållas.
2. Om avskrift (kopia)
67 § Varje innehavare av växel vare berättigad att taga avskrifter av
denna.
Avskrift skall noggrant återgiva originalväxeln med därå befintliga
överlåtelser och samtliga övriga påteckningar. I avskriften skall
angivas, huru långt den är avskrift.
Å avskrift må tecknas överlåtelse och växelborgen på samma sätt och med
samma verkan, som stadgas i fråga om originalväxel.
68 § Å avskrift av växel skall angivas, hos vem originalväxeln finnes.
Denne vare pliktig att utlämna växeln till rätte innehavaren av
avskriften.
Vägras utlämnandet, äge avskriftens innehavare ej mot dem, som å
avskriften tecknat överlåtelse eller växelborgen, väcka återgångskrav,
innan medels protest ådagalagts, att originalväxeln icke blivit på
begäran till honom utlämnad.
Där å originalväxel, efter överlåtelse, som tecknats näst före
avskriftens tillkomst, anbragts orden "hädanefter överlåtelse allenast å
avskrift" eller motsvarande uttryck, vare överlåtelse, som därefter
tecknas å originalväxeln, utan verkan.
10 KAP. Om ändringar i växel
69 § Har ändring skett i växels text, svare de, som efter ändringen
tecknat sitt namn å växeln, jämlikt den ändrade texten. De, som förut
tecknat sitt namn å växeln, vare ansvariga jämlikt den ursprungliga
texten.
11 KAP. Om växels preskription
70 § Växelfordran mot godkännare vare preskriberad efter tre år, räknade
från växelns förfallodag.
Fordran, som tillkommer växelinnehavare mot överlåtare och utställare,
preskriberas ett år från det protest inom rätt tid upptagits eller, där
förbehåll är gjort om återgång utan protest, från förfallodagen.
Återgångsfordran, som tillkommer en överlåtare mot en annan eller mot
utställaren, preskriberas sex månader från den dag, då den förstnämnde
själv inlöste växeln eller mot honom vidtogs sådan åtgärd, som i 71 §
sägs.
71 § Växelpreskription avbryts genom:
delgivning av stämning till svensk domstol, kungörande av
rättegång vid svensk domstol eller delgivning av ansökan om
betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten i Sverige;
växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;
fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga
konkurs; eller
dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling
utan konkurs.
Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande
stat avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den
staten eller, utan invändning mot domstolens behörighet,
inställer sig i målet eller personligen erhållit del av
stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid utländsk
domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt
där gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i
växelgäldenärs konkurs eller anmälts under ackordsförhandling
utan konkurs, vare preskription därigenom avbruten, där
växelgäldenären vid konkursens eller ackordsförhandlingens
början hade hemvist i den främmande staten. Växelfordrans
åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock
avbrott i preskription.
Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot
vilken åtgärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men
avbrottet gälle till fördel för alla växelgäldenärer, vilka
föregå den, som vidtagit åtgärden.
Har preskription avbrutits men varder det mål eller ärende,
vari växelkravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny
preskriptionstid begynna att löpa från den dag, då målet eller
ärendet sist handlades.
Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande
hinder, som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest
åtgärden företages inom en månad efter hindrets upphörande.
Lag (2006:675).
12 KAP. Allmänna bestämmelser
72 § Inträffar växels förfallodag å söndag eller annan allmän helgdag,
må ej betalning för växeln krävas förrän nästa söckendag. Alla andra
åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande till godkännande och
upptagande av protest, må likaledes vidtagas allenast å söckendag.
Skall åtgärd, som nu sagts, vara vidtagen inom viss tid, vars sista dag
är allmän helgdag, varde tiden för åtgärdens vidtagande utsträckt att
omfatta jämväl påföljande söckendag. Vid tids beräknande skola
mellanliggande helgdagar medräknas.
Likställda med allmän helgdag enligt denna lag äro lördagar samt
midsommarafton, julafton och nyårsafton.
Vid beräkning av tid, vare sig i lag fastställd eller särskilt bestämd,
inom vilken åtgärd skall vidtagas, varde den dag, från vilken tiden
skall löpa, ej medräknad.
Uppskovsdagar äge enligt denna lag ej rum. Lag (1974:757).
73 § Har växel förkommit och varder, i anledning av ansökan om dess
dödande, offentlig stämning utfärdad på sätt därom är särskilt stadgat,
vare utställaren pliktig att utfärda ny växel, såframt antaglig säkerhet
ställes för vad han kan nödgas utgiva på grund av den förkomna växeln.
Var denna växel godkänd, åligger det godkännaren att, när förfallotid är
inne, mot enahanda säkerhet betala till den, som visar sin rätt att
uppbära betalning.
74 § Är växelfordra preskriberad, eller har växelrätten gått förlorad
genom försummelse att företaga någon för dess bevarande föreskriven
handling, stånde dock växelinnehavaren öppet att, såsom i vanligt
skuldfordringsmål, hos växelgäldenär utsöka vad denne till
fordringsägarens skda skulle vinna, där fordringen förfölle.
Andra avdelningen
Om egna växlar
75 § Egen växel skall innehålla:
1) benämningen växel, införd i själva texten och uttryckt å det språk,
varå handlingen är avfattad;
2) ovillkorlig utfästelse att betala en viss penningsumma;
3) uppgift å förfallotiden;
4) uppgift å den ort, där betalningen skall erläggas;
5) namn å den, till vilken eller till vars order betalningen skall
erläggas;
6) uppgift å dag och ort för växelns undertecknande; samt
7) underskrift av den, som utställer handlingen.
76 § Handling, vari saknas något av vad egen växel skall enligt 75 §
innehålla, gälle ej såsom egen växel, där ej annat följer av vad nedan i
denna paragraf sägs.
Är i egen växel förfallotid ej utsatt, skall växeln anses betalbar vid
uppvisandet.
Såsom egen växels betalningsort och tillika såsom utställarens
boningsort skall, där ej annan ort särskilt angivits, gälla den, där
utställandet ägt rum.
Egen växel, vari orten för utställandet ej är nämnd men ort är vid
utställarens namn utsatt, skall anses vara där utställd.
77 § I fråga om egen växel skola lända till efterrättelse följande av de
om dragen växel givna bestämmelser, i vad de icke strida mot den egna
växelns särskilda beskaffenhet, nämligen angående:
överlåtelse (11-20 §§);
förfallotid (33-37 §§);
betalning (38-42 §§);
återgångskrav för bristande betalning (43-50 samt 52-54 §§);
betalning från tredje man (55 samt 59-63 §§);
avskrift (67 och 68 §§)
ändringar i växel (69 §);
preskription (70 och 71 §§);
helgdagar, beräkning av tider och förbud mot uppskovsdagar (72 §);
förkommen växel (73 §); samt
växelinnehavares rätt att efter inträdd preskription eller växelrätts
upphörande föra talan om obehörig vinst (74 §).
Likaledes skola i fråga om egen växel lända till efterrättelse
bestämmelserna angående dragen växel, som lyder på betalning hos tredje
man eller å annan ort än växelbetalarens boningsort (4 och 27 §§),
angående ränta (5 §), skiljaktigheter i fråga om växelsummans angivande
(6 §), verkan av underskrift, tecknad under omständigheter, som angivas
i 7 §, eller av någon, som därvid handlat utan behörighet eller
överskridit sin behörighet (83 §), samt växel, som utgivits i
ofullständigt skick (10 §).
Ytterligare skola å egen växel tillämpas de i 30-32 §§ givna
bestämmelserna om växelborgen. Därest, i fall som avses i sista stycket
av 31 §, sådan borgen icke utmärker, för vem den är ingången, skall den
anses ingången för den egna växelns utställare.
78 § Utställare av egen växel svare på sätt om godkännare av dragen
växel gäller.
Lyder egen växel å betalning viss tid efter uppvisandet, varde den för
utställaren uppvisad till påteckning om uppvisandet inom tid, varom i 23
§ sägs. Såsom utgångspunkt för beräkning av förfallotiden skall gälla
den dag den av utställaren underskrivna påteckningen är daterad. Vägrar
utställaren att lämna daterd påteckning, varde det styrkt genom protest
(25 §); och skall dagen för denna gälla såsom utgångspunkt för beräkning
av förfallotiden.
Tredje avdelningen
Om förhållandet till främmande lag
79 § Svensk medborgares behörighet att ingå växelförbindelse varde, ändå
att han ej här i riket hade hemvist eller att förbindelsen är ingången
utom riket, bedömd efter svensk lag.
Utländsk medborgares behörighet att ingå växelförbindelse varde bedömd
efter lagen i den stat han tillhör. Innehåller nämnda lag, att en annan
stats lag skall tillämpas, lände det till efterrättelse.
Är enligt lag, som sålunda skall gälla, utländsk medborgare obehörig att
ingå växelförbindelse, vare han ändock här i riket för dylik förbindelse
ansvarig, där han åtagit sig den inom en stat, enligt vars lag han var
där till behörig.
80 § I fråga om växelförbindelses form skall lagen i den stat, där för
bindelsen undertecknats, lända till efterrättelse.
Där, på grund av vad nu är sagt, växelförbindelse saknar giltighet, men
den skulle varit gällande, om den tillkommit i viss annan stat, där
förbindelse senare åtecknats växeln, må den tidigare förbindelsens
ogiltighet ej medföra, att även den senare anses ogiltig.
Växelförbindelse, som svensk medborgare åtager sig utom riket och som i
fråga om formen uppfyller svensk lags fordringar, vare här i riket
gällande gentemot annan svensk medborgare, ändå att den på grund av
stadgandet i första stycket skulle sakna giltighet.
81 § Rättsverkningarna av dragen växels godkännande eller egen växels
utställande skola bedömas enligt lagen i den stat, där växeln skall
betalas.
Verkan av annan växelförbindelse varde, där ej härnedan annorledes
stadgas, bedömd enligt lagen i den stat, där förbindelsen
undertecknades.
82 § Tid för framställande av återgångskrav skall i fråga om samtliga
växelgäldenärer beräknas enligt lagen i den stat, där växeln utställdes.
83 § Skall, enligt lagen i den stat, där växel utställts,
växelinnehavaren betraktas såsom tillika innehavare av fordran, som må
hava föranlett växelns utställande, lände därutinnan den lag till
efterrättelse.
84 § Huruvida godkännande av växel må inskränkas till en del av
växelsumman, samt huruvida växelinnehavare äger vägra mottaga betalning,
som täcker allenast en del av summan, varde bedömt enligt lagen i den
stat, där växeln skall betalas.
85 § Beträffande tiden och sättet för upptagande av protest, så ock
beträffande sättet för verkställande av andra åtgärder, som äro av nöden
för utövande eller bevarande av rätt på grund av växel, gälle lagen i
den stat, där protest eller annan åtgärd, varom fråga är, skall
verkställas.
86 § I fråga om de åtgärder, som må vidtagas, när växel obehörigen
frånhänts innehavaren eller förkommit, gälle lagen i den stat, där
växeln skall betalas.
87 § Skall, efter ty här förut är sagt, i visst mål främmande lag lända
till efterrättelse, och är ej innehållet i den främmande lagen för
rätten känt, äge rätten förelägga part att i sådant hänseende förebringa
utredning.
Fjärde avdelningen
Om protest och om rättegång i växelmål
88 § Protest tas upp av Kronofogdemyndigheten, av en särskild
förrättningsman som länsstyrelsen förordnar eller av notarius
publicus. Lag (2006:675).
89 § En protest ska, om inte annat har överenskommits, tas
upp mellan klockan 9 och 19 hos den protesten gäller, i hans
eller hennes affärslokal eller, om en sådan inte finns på
orten, i hans eller hennes bostad. Om den protesten gäller
inte påträffas, får protesten i stället tas upp vid
affärslokalen eller bostaden. Är denna inte känd, ska detta
anmärkas i protesten.
I fråga om tid och plats för att visa upp växel till
godkännande eller betalning gäller vad som nu är sagt om
protest. Lag (2014:604).
90 § Vid protest för uteblivet godkännande eller bristande betalning
skall växeln i huvudskrift medföras av förrättningsmannen eller någon,
som honom åtföljer; och skall anteckning om protesten av
förrättningsmannen göras å växeln. Förekommer å avskrift överlåtelse
eller växelborgen, varde jämväl avskriften medförd och försedd med
anteckning om protesten.
91 § Över protest skall föras protokoll. I detta skall införas; växeln
med allt vad därå finnes tecknat; den sökandes påstående; det svar, som
gives av den, som protesten gäller, eller anmärkning att svar ej kunnat
erhållas eller att han ej kunnat träffas; uppgift på platsen varest och
tiden när protesten sker; samt underskrift av förrättningsmannen.
Avskrift, varom förmäles i 90 §, skall ock med vad därå är tecknat
intagas i protokollet.
92 § Förrättningsman, som vid upptagande av protest för bristande
betalning medför växeln i huvudskrift, skall anses bemyndigad att
uppbära betalning, med mindre växelinnehavaren meddelat växelbetalaren,
att sådant ej är åsyftat.
93 § Om laga domstol i växelmål gäller vad som är föreskrivet för
tvistemål. Lag (1991:855).
94 § På framställning av käranden skall rätten, om synnerligt hinder ej
möter och svaranden är så till hands att han kan infinna sig, utsätta
första inställelse till samma dag som stämning sökes eller nästföljande
dag. Lag (1978:771).
95 § Upphör att gälla genom lag (1981:812).
Övergångsbestämmelser
1991:855
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan
väckts före ikraftträdandet.