Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1931:429 · Visa register
Förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1931-12-31
Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:236
KM:t har - - - funnit gott förordna, att, såvitt angår förhållandet till Danmark, Finland, Island och Norge, skola här i riket lända till efterrätelse följande bestämmelser, vilka ansluta sig till en den 6 februari 1931 mellan Sverige och nämnda stater ingången konvention innehållande internationellt privaträttslig bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap: I. Äktenskap 1 § Söker medborgare i fördragsslutande stat hindersprövning eller lysning till äktenskap hos myndighet tillhörande annan sådan stat, prövas hans rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i den staten, om någon av de trolovade har sitt hemvist där, men annars enligt hemlandets lag. Sistnämnda lag skall dock alltid tillämpas, om sökanden begär det. Skall hemlandets lag tillämpas, kan vederbörande myndighet ålägga sökanden att styrka sin rätt att ingå äktenskapet genom intyg från myndighet tillhörande hemlandet. Kräves vid prövning av äktenskapshinder i fördragsslutande stat enligt den statens lag ej föräldrarnas eller förmyndarens samtycke till äktenskapet, skall beträffande den som har hemvist i annan fördragsslutande stat vad den statens lag föreskriver om krav på sådant samtycke lända till efterrättelse. Om hindersprövning och lysning gäller i övrigt lagen i den stat prövnings- eller lysningsmyndigheten tillhör. Kungörelse (1973:1181). 2 § Har hindersprövning eller lysning ägt rum hos myndighet tillhörande fördragsslutande stat, kan vigsel, så länge hindersprövningen eller lysningen äger giltighet, förrättas av myndighet tillhörande annan fördragsslutande stat utan ny hindersprövning eller lysning. Detta gäller oavsett om de trolovade äro medborgare i fördragsslutande stat. Om vigsel gäller i övrigt lagen i den stat vigselmyndigheten tillhör. Kungörelse (1969:723). 2 a § Har upphävts genom lag (2019:236). 3 § Bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden i nordiska situationer finns i lagen (2019:234) om makars och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer. Lag (2019:236). 3 a § Har upphävts genom lag (2019:236). 3 b § Har upphävts genom lag (2019:236). 3 c § Har upphävts genom lag (2019:236). 4 § Har upphävts genom lag (2019:236). 5 § Har upphävts genom lag (2019:236). 6 Har upphävts genom lag (2019:236). 7 § Ett yrkande om äktenskapsskillnad mellan makar som är medborgare och har sin hemvist i en fördragsslutande stat tas upp i Sverige om 1. makarna har sin hemvist här, 2. makarna senast hade hemvist samtidigt här och en av dem fortfarande är bosatt här, 3. makarna är svenska medborgare, 4. svaranden har sin hemvist här, 5. någon av makarna har sin hemvist här, om en ansökan om äktenskapsskillnad är gemensam, 6. käranden har sin hemvist här, om han eller hon varit bosatt här i minst ett år omedelbart innan ansökningen gjordes, eller 7. käranden är svensk medborgare och har sin hemvist här, om han eller hon varit bosatt här i minst sex månader omedelbart innan ansökningen gjordes. Lag (2019:236). 8 § En svensk domstol får i samband med ett yrkande om äktenskapsskillnad också pröva frågor om tillfälligt hävande av sammanlevnaden. Även frågor om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn får prövas i samband med ett sådant yrkande, om 1. barnet är makarnas gemensamma, och 2. barnet har sin hemvist i Sverige. Om barnet inte har sin hemvist i Sverige, får frågor om vårdnad om barn, barnets boende och umgänge med barn ändå tas upp här, om 1. barnet har sin hemvist i en fördragsslutande stat, 2. barnet är makarnas gemensamma och åtminstone en av makarna har vårdnaden om barnet, 3. makarna har godtagit att frågan prövas här, och 4. det är till barnets bästa att frågan prövas här. Lag (2019:236). 8 a § Om en talan angående en fråga enligt 7 eller 8 § väcks i en svensk domstol när det redan pågår ett förfarande mellan samma parter vid en behörig myndighet i en annan fördragsslutande stat, ska talan avvisas till förmån för den myndigheten. Vid tillämpning av första stycket ska en fråga om legal separation och en fråga om äktenskapsskillnad anses vara samma fråga. Lag (2019:236). 9 § Vid prövning av frågor som avses i 7 och 8 §§ tillämpas svensk lag. Om legal separation har beslutats i en fördragsslutande stat, har makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid, under förutsättning att de har levt åtskilda under en tid som motsvarar betänketiden och att de inte har återupptagit sammanlevnaden. Lag (2019:236). 10 § Om en make avlider efter det att legal separation beslutats och om den tillämpliga lagen inte innehåller regler om legal separation ska, i fråga om efterlevande makes rätt att ärva eller ta testamente efter den avlidne, den legala separationen likställas med äktenskapsskillnad, om den legala separationen bestod vid dödsfallet. Lag (2019:236). II. Adoption 11 § Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adoptera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras i den stat, där adoptanten har hemvist. 12 § Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande. 13 § Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat, där adoptanten har hemvist, eller, om han ej har hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är. Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. III. Förmynderskap 14 § Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande staterna, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring och förmynderskap för omyndigförklarad. 15 § Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtagas i envar av staterna. 16 § Vid prövning av frågor, som avses i 14 och 15 §§, tillämpas i varje stat där gällande lag. 17 § Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas. Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt växel eller check. 18 § Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit hemvist därstädes eller överflyttning av annan grund finnes lämplig. 19 § Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas i den stat, där förmynderskapet är anordnat. Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag. 20 § Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes. 21 § Vad i 17, 19 och 20 §§ är stadgat angående omyndighetsförklaring skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvaergemaal anordnats för medborgare i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat. Den, som står under lavvaergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyndigförklaras i annan stat, där han tagit hemvist. 21 a § Särskilda bestämmelser om förvaltarskap enligt föräldrabalken och förmynderskap för omyndigförklarade finns i lagen (1988:1321) om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m. Lag (1988:1323). IV. Allmänna bestämmelser 22 § Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som meddelats i en annan fördragsslutande stat med tillämpning av bestämmelser som motsvarar 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21 §, ska gälla i Sverige utan något särskilt beslut och utan att det görs någon prövning av avgörandets riktighet eller myndighetens behörighet. Detsamma gäller en lagakraftvunnen dom som meddelats i en annan fördragsslutande stat och avser ogiltighet eller återgång av äktenskap mellan medborgare i någon fördragsslutande stat. Lag (2019:236). 23 § Har upphävts genom lag (2019:236). Övergångsbestämmelser 2001:398 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till ett eller flera av de nordiska länderna. 2. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ medför inte att svensk domstols behörighet går förlorad beträffande en talan som har väckts före ikraftträdandet. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en talan som har väckts före ikraftträdandet. 4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet. 2001:407 Regeringen föreskriver att lagen (2001:398) om ändring i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap skall träda i kraft i förhållande till Finland och Norge den 1 juli 2001. 2002:749 Regeringen föreskriver att lagen (2001:398) om ändring i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap skall träda i kraft i förhållande till Danmark och Island den 1 november 2002. 2007:522 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om makarnas äktenskap har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före ikraftträdandet. 2019:236 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019. 2. I förhållande till Finland gäller fortfarande a) bestämmelserna i 3 § i den äldre lydelsen och de upphävda 2 a och 3 a-4 §§, om äktenskapet har ingåtts före den 29 januari 2019 och makarna inte den dagen eller därefter ingår ett lagvalsavtal som är giltigt till formen, och b) äldre föreskrifter i fråga om handläggningen i domstol av mål och ärenden som har inletts före den 29 januari 2019. 3. I förhållande till de övriga nordiska länderna gäller för lagvalsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet fortfarande den upphävda 4 §.