Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1921:410 ·
Visa register
Kungl. Maj:ts kungörelse (1921:410)
angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade
arbetare med
flera av statsmedel utgående livräntor m.m.
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1921-06-10
Ändring införd: t.o.m. SFS 1962:307
Författningen har upphävts genom: SFS 2002:233
Upphävd: 2002-06-01
1 § Den som på grund av olycksfall i statens tjänst jämlikt lagen den 5
juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete är berättigad till livränta av statsmedel äger erhålla tillägg
därå i enlighet med vad nedan sägs. Kungörelse (1952:180).
2 § Tillägget skall utgå med så stort belopp, att detsamma jämte
livräntan motsvarar vad som vid tillämpning av förordningen den 17 juni
1955 (nr 470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i
anledning av olycksfall i arbete m.m. samt förordningen den 6 juni 1962
(nr 304) om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning
av yrkesskada m.m. skolat utgå i livränta, därest olycksfallet inträffat
år 1918 och den skadades årliga arbetsförtjänst utgjort 1 600 kronor;
dock skall iakttagas att, såvitt angår livränta till änka för tid efter
den månad varunder hon fyllt 67 år, tillägget skall utgå med 170 procent
av livräntans belopp samt att eljest tillägget ej i något fall må
understiga 125 procent av livräntans belopp. Kungörelse (1962:307).
3 § Den som, utan att vara berättigad till livränta enligt förenämnda
lag den 5 juli 1901, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller
ådragen kroppsskada tillerkänts eller kan komma att tillerkännas
livränta eller årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag
angivna grunder må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp, som
i § 2 angives. Kungörelse (1955:472).
4 § Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna
grunder skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma
anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.
5 § Tillägg enligt denna kungörelse bestämmes av riksförsäkringsverket
samt utgives av den myndighet, som utbetalar livräntan eller
understödet.
Över riksförsäkringsverkets beslut må klagan föras hos försäkringsrådet
genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet senast inom
en månad efter det klaganden erhållit kännedom om beslutet.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan ej förts, till prövning upptaga
ärende om bestämmande av tillägg enligt denna kungörelse.
Över försäkringsrådets beslut må klagan föras hos försäkringsdomstolen
genom besvär. Besvären skola hava inkommit till försäkringsrådet inom
tre veckor från det klaganden erhållit kännedom om beslutet; dock skall
besvärstiden för menighet vara fem veckor. Den omständigheten, att
besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen, utgör
ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit
till domstolen före besvärstidens utgång.
Försäkringsrådets beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd
klagan, såframt ej rådet annorlunda förordnar. Kungörelse (1962:307).
6 § Tilläggsersättning för första hälften av år 1921 utbetalas, så snart
kan ske, med avdrag av vad enligt kungörelsen den 28 juni 1918
utbetalats för år 1921; och skall därefter i sammanhang med utbetalande
av förfallna belopp av livräntan eller understödet därå belöpande
tilläggsersättning jämväl utbetalas.
Övergångsbestämmelser
1955:472
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1956 men äger icke
tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.
1962:307
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke
tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.