Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Frälseränta, som ej, efter vad särskilt är stadgat, må inlösas för statsverkets räkning, må, i enlighet med vad nedan sägs, avlösas mot ersättning i penningar, om räntans ägare eller ägaren av den fastighet, av vilken räntan utgår, det begär. 2 § Av ersättningen varde en fjärdedel av statsmedel gulden och tre fjärdedelar av statsmedel förskjutna. Såsom avbetalning och ränta å vad sålunda förskjutits skall fastighetens ägare årligen erlägga ett för varje år lika belopp, så bestämt, att det förskjutna beloppet jämte fyra procent årlig ränta å vad vid varje tid därav återstår oguldet är fyrtio år från förskottets utgivande till fullo betalt till statsverket. 3 § Ansökning om avlösning av frälseränta skall göras hos Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen; och bifoge sökanden 1) bevis, att han äger räntan eller fastigheten, samt uppgift å ägaren i förra fallet av fastigheten och i senare fallet av räntan, 2) för sökanden tillgängliga upplysningar om räntans tillkomst och de i räntan ingående förmåner samt 3) gravationsbevis angående räntan. 4 § Då ansökning om avlösning av frälseränta inkommit, skall Konungens befallningshavande från kammarkollegiet inhämta de upplysningar, som äro för kollegiet tillgängliga och äga betydelse för prövning av ansökningen, samt, där avlösningen påkallats av kammaradvokatfiskalsämbetet, införskaffa uppgift på räntans och fastighetens ägare ävensom gravationsbevis angående räntan. Lag (1968:282). 5 § Finner Konungens befallningshavande frälseräntan vara av beskaffenhet att kunna avlösas, give ägare av fastigheten eller räntan, den där icke är sökande, tillfälle att yttra sig över ansökningen. Har sådan egendom blivit av en till annan överlåten, må ansökningen, innan nye ägaren sökt lagfart, med laga verkan delgivas förre ägaren. Vistas part, som i första stycket sägs, å okänd ort, eller är han utrikes å sådan ort, att hans hörande skulle föranleda synnerlig svårighet eller tidsutdräkt, och finnes ej någon, som äger för honom i ärendet föra talan, förordne, på anmälan av Konungens befallningshavande, domstolen i den ort, där fastigheten är belägen, god man att i fråga om avlösningen företräda den frånvarande. 6 § Besväras räntan av sökt eller beviljad inteckning eller kan räntan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, skall underrättelse om ansökningen genom Konungens befallningshavandes försorg med posten sändas till kända innehavare av sådana fordringar och, om innehavare av dylik fordran är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. 7 § Råder ej tvist, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, och har mellan parterna träffats överenskommelse, vilka förmåner skola anses i räntan ingå, eller har eljest av part därom meddelad uppgift, som delgivits motparten, av denne lämnats obestridd, då varde, därest ej Konungens befallningshavande finner räntans innehåll vara oskäligt högt upptaget och ej heller fordringsägare, som i 6 § avses, bestritt överenskommelsen eller den meddelade uppgiften, räntan bestämd i enlighet därmed. Vinnes ej, enligt vad nu är sagt, enighet om räntans innehåll, skola, om icke någon av parterna det bestritt, de ränteförmåner, som utgå för år, beräknas efter medeltalet av de belopp i penningar eller persedlar, med vilka räntan utgått under de tio åren närmast före det denna lag trätt i kraft. Har tvist yppats, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, eller kan eljest räntan ej bestämmas efter vad i första stycket sägs, hänvise Konungens befallningshavande sökanden att efter stämning å motparten och kronan samt kända fordringsägare, som i 6 § avses, vid domstol föra talan till styrkande av räntans tillvaro eller de i räntan ingående förmåner. 8 § Anställes talan vid domstol, hålle Konungens befallningshavande den av kammarkollegiet lämnade utredning och övriga handlingar i ärendet domstolen till handa. 9 § Ersättningen för ränteförmån, som utgöres med visst belopp för år, skall uppgå till tjugufem gånger nämnda belopp. Utgår årlig förmån i annat än penningar, och är ej särskild grund för beräkning av dess värde i penningar med laga verkan bestämd, varde värdet för år beräknat efter medeltalet av den årliga markegången för de sist förflutna tio åren med tillägg av forsellönsersättning, där sådan skall utgå. Kan sådan beräkning ej göras efter länets markegångstaxa, bestämme Konungens befallningshavande efter vad skäligt prövas förmånens värde för år. Innefattar frälseräntan förmån, som ej utgår med visst belopp för år, bestämme Konungens befallningshavande ersättningen för sådan förmån enligt vad skäligt prövas. Skall enligt vad ovan är sagt förmåns värde för år eller ersättningen för förmån bestämmas efter vad skäligt prövas, äge Konungens befallningshavande inhämta yttrande av sakkunniga, om sådant finnes erforderligt. 10 § har upphävts genom lag (1968:282). 11 § Möter ej enligt vad i 10 § sägs hinder mot bifall till ansökningen, skall Konungens befallningshavande genom utslag fastställa ersättningen och föreskriva, från och med vilket kalenderår frälseräntan skall upphöra att utgå; skolande, där ej förhållandena till annat föranleda, tiden för räntans upphörande bestämmas till ingången av kalenderåret närmast efter det utslaget vunnit laga kraft. Konungens befallningshavande give ock i utslaget tillkänna, vad fastighetsägaren har att iakttaga i fråga om erläggande av ränta och avbetalning å det belopp statsverket förskjuter. 12 § Besvär över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som ovan sägs, må anföras hos kammarkollegiet före klockan tolv å sextionde dagen från det beslutet gavs; och må över kammarkollegiets beslut besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å sextionde dagen från det kollegiets beslut gavs. Konungens befallningshavandes utslag angående avlösning av frälseränta varde genom befallningshavandes försorg ofördröjligen delgivet advokatfiskalen i kammarkollegiet, vilken äger att mot utslaget föra talan för bevarande av kronans rätt. Underrättelse om att Konungens befallningshavande eller kammarkollegiet meddelat utslag angående avlösning av frälseränta och om tiden då det skett skall genom myndighetens försorg ofördröjligen införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten samt med posten sändas till parterna samt kända innehavare av fordringar, som i 6 § avses. 13 § Angående förskott, som ovan är sagt, skall anteckning, på sätt om lån från odlingslånefonden är stadgat, göras i den jordebok, där fastigheten senast blivit införd; och åtnjute därefter statsverket för de årliga avbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i den fastighet, från vilken frälseräntan utgått, som för avgäld av fast egendom, varom i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs. 14 § Sedan utslag, som i 11 § omförmäles, vunnit laga kraft, låte Konungens befallningshavande införa meddelande om utslaget i länskungörelserna. Lag (1968:282). 15 § Konungens befallningshavande utbetale vid början av det kalenderår, från och med vilket frälseräntan enligt laga kraftägande utslag upphör att utgå, ersättningen till frälseräntans ägare, dock att, om räntan besväras av sökt eller beviljad inteckning eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, vad om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom är stadgat skall äga motsvarande tillämpning. Kallelse till sammanträde för ersättningens fördelning skall genom Konungens befallningshavandes försorg med posten sändas till kända innehavare av fordringar, för vilka räntan svarar, samt, om innehavare av dylik fordran är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten, minst fjorton dagar före sammanträdet. Innehades frälseräntan såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande den ägaren tillkommande ersättning inne, till dess Konungen förordnat, huru med medlen skall förfaras. Uppstår tvist om rätten till ersättningen, eller möter eljest hinder för utbetalande av denna, låte Konungens befallningshavande, om så begäres, insätta medlen i bankinrättning för att innestå mot ränta; och komme räntan den till godo, som finnes vara berättigad till ersättningen. 16 § Fastighetens ägare vare berättigad att när som helst, sex månader efter uppsägning, inbetala hela det å förskottet återstående beloppet jämte därå upplupen ränta. 17 § Ersättning till sakkunniga, som i 9 § omförmälas, samt kostnaden för kungörelser, delgivningar och dylika åtgärder, som enligt denna lag ske genom myndighets försorg, skola gäldas av allmänna medel. 18 § har upphävts genom lag (1968:282). 19 § Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning i avseende å frälseränta, som, då avlösning begäres, är med fastigheten förenad i samme ägares hand. Begäres avlösning av frälseränta, som varit med fastigheten förenad men blivit åter därifrån skild, och har föreningen inträtt eller fortfarit efter den 31 mars 1911, skall ej någon del av ersättningen gäldas av statsmedel, men varde ersättningen i sin helhet förskjuten av dylika medel och äge i övrigt stadgandena i denna lag motsvarande tillämpning. I fråga om de från hospitalen till kronan indragna räntor äge vad i denna lag stadgas ej tillämpning. 20 § Avlösning av frälseränta från fastighet, som förut tillhört Danviks hospital eller Lunds domkyrka, inverkar icke på den rätt till viss avgift vid fastighetens försäljning, som på grund av bestämmelserna i kungl. breven den 21 juli 1813 och den 27 augusti 1817 må tillkomma hospitalet eller domkyrkan. Övergångsbestämmelser 1968:282 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då anteckning som gjorts i vederbörlig fastighetsbok enligt äldre lag förfaller.