Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skattefrihet och förfarande för kompensation till personer födda 1957 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag. 2 § Med mottagare avses i denna lag den person som tar emot kompensation på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag. 3 § Skatteverket prövar frågor enligt denna lag. Rätt att meddela föreskrifter om kompensation 4 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om förfarande, förutsättningar för kompensation och kompensationens storlek. Skattefri kompensation 5 § Kompensation enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i enlighet med 4 § ska inte tas upp till beskattning enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Tillgodoräknande och utbetalning av kompensation 6 § Kompensation som beviljas ska tillgodoräknas mottagaren genom kreditering på ett sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244). 7 § Om en avstämning av skattekontot visar att det finns ett överskott på kontot efter att kompensation har tillgodoräknats mottagaren, ska utbetalning av beloppet ske. En utbetalning enligt första stycket ska inte göras om det finns något hinder som anges i 64 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Om det finns ett överskott på skattekontot efter kreditering av kompensationen, ska intäktsränta enligt 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen beräknas på överskottet från och med dagen efter tillgodoräknandet. Tillkommande kompensation 8 § Om kompensationen har tillgodoräknats med ett för lågt belopp ska Skatteverket ändra sitt tidigare beslut om kompensation, och tillgodoräknande och utbetalning av tillkommande kompensation ska göras enligt 6 och 7 §§. Återbetalning och återkrav 9 § Mottagaren är återbetalningsskyldig om beslutad kompensation har tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp. 10 § Om mottagaren är återbetalningsskyldig får Skatteverket besluta att återkräva det felaktigt tillgodoräknade beloppet. Ett sådant beslut ska innehålla uppgifter om det belopp som mottagaren ska betala tillbaka och när beloppet senast ska vara betalt. Beloppet ska senast vara betalt den förfallodag som infaller närmast efter att 30 dagar har gått från den dag då beslut om återkrav fattades. Med förfallodag avses de dagar som framgår av 62 kap. 9 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Om det finns särskilda skäl får Skatteverket besluta att beloppet ska vara betalt senast en annan dag. 11 § Återbetalning ska göras genom insättning på ett särskilt konto för återbetalningar som finns hos Skatteverket. Återbetalningen anses ha gjorts den dag då betalningen har bokförts på det särskilda kontot. Anstånd 12 § Vid återkrav enligt 10 § ska Skatteverket efter ansökan bevilja anstånd med hela eller delar av betalningen om det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas. Ett sådant anstånd får bestämmas till längst tre månader efter dagen för beslutet i den fråga som har föranlett anståndet. Skatteverket får också bevilja anstånd med betalningen om det kan antas vara till fördel för det allmänna. 13 § Skatteverket får återkalla anstånd enligt 12 § första stycket eller sätta ned anståndsbeloppet om 1. förhållandena har ändrats väsentligt sedan anståndet beviljats, 2. sökanden har lämnat felaktiga uppgifter som legat till grund för anståndet, eller 3. det finns andra särskilda skäl. Ränta 14 § Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska ränta tas ut på det obetalda beloppet från och med dagen efter att kompensationen tillgodoräknades till och med den dag då beloppet har betalats. Ränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan enligt 65 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Om det finns särskilda skäl får Skatteverket helt eller delvis avstå från kravet på ränta. Indrivning, verkställighet och preskription 15 § Om ett återkrav av kompensation enligt denna lag inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 16 § Om det finns särskilda skäl får Skatteverket avstå från att lämna en fordran på återkrav för indrivning. 17 § Skatteverkets beslut om återkrav enligt 10 § får verkställas enligt utsökningsbalken trots att beslutet inte har fått laga kraft. 18 § Om en fordran på återkrav av kompensation enligt denna lag har lämnats för indrivning, ska Kronofogdemyndigheten beräkna räntan efter en räntesats som motsvarar basräntan enligt 65 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244) för tiden efter överlämnandet och driva in räntan. 19 § En fordran på kompensation enligt denna lag som ska tillgodoräknas enligt 6 § får inte överlåtas innan beloppet kan betalas ut. 20 § En fordran som avses i 19 § får utmätas trots att den inte får överlåtas. Utmätning får dock göras först efter att Kronofogdemyndigheten har fått tillfälle att ta fordran i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av en fordran på kompensation. 21 § En fordran på återkrav av kompensation enligt denna lag ska vid tillämpning av lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. anses vara en sådan fordran som har påförts enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). 22 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart. Överklagande 23 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Skatteverkets beslut som avser anstånd enligt 12 § andra stycket får inte överklagas.